#metoo

onsdag 18 oktober 2017 - 21:43 | 1 Kommentarer

Att läsa alla dessa hemska historier som kvinnor delar med sig av just nu i samband med hashtagen #metoo gör verkligen ont i hela mig. #metoo är en hashtag som nu finns till för att uppmärksamma alla som faktiskt har upplevt sexuella trakasserier eller övergrepp omkring oss. Den finns till för att visa hur stort problem detta verkligen är, trots att så många bara viftar bort det och sopar det under mattan. Jag sitter här, med tårarna rinnande nerför kinderna, och läser inläggen som bland annat Ellen, Janina och Cindy har skrivit. Rebecca skrev också ett så sjukt bra inlägg på sin blogg. Läs det. Jag gråter för att jag kan relatera så hårt till det de skriver. Det är fruktansvärt. Helt sjukt. 

Det är ju inte galningar som utsätter oss för detta. Det är helt vanliga män i vår omgivning. För alla känner vi nån som har våldtagit, trakasserat eller ofredat någon sexuellt. Vi vill bara inte erkänna det. Erkänna att just vår vän eller släkting har gjort något sådant. Men tyvärr är det så, och det måste sluta. 

Hur många gånger har man inte fått sexistiska kommentarer, en hand på rumpan, visslingar eller bara obehagliga blickar av män? Äckliga män, i alla åldrar. Män äldre än pappa. Män som har fru och barn hemma, men som ändå på nåt sätt tycker det är okej att flirta med och trakassera tonårstjejer som mig. 

Hur många gånger har man inte blivit "cat-called"? Senast när jag och mina två väninnor gick på stan en kväll här i Oslo gick det några killar bakom oss, som bara tyckte att det passade sig att högljutt väsa fram lite "kssksskss" efter oss där vi gick och att sedan skratta och se nöjda ut då vi irriterat och argt svängde oss om. SÅ förnedrande. Detta hände faktiskt också när jag var mellan tio och tolv år gammal. Jag var på skidtävling och en medelåldersman kollade på mig rätt intensivt, och sen hörde jag bara "kssksskss, mjau". Då visste jag ju inte. Förstod inte varför i hela världen han härmade en katt och kollade så menande på mig. Jag var ju bara ett litet barn.

Hur många gånger har man inte blivit kallad hora, slampa eller fitta, bara för att man avvisat någon, eller rentav bara inte varit av samma åsikt i en saklig diskussion?

Hur många gånger har man inte blivit obekväm på grund av blickar man fått av förbipasserande män och hur ofta håller man inte nyckeln i ett fast grepp när man går ensam en kväll? Den ständiga oron som kryper fram i magen direkt man möter en man ensam på gatan, den borde inte finnas. Oron och rädslan för att just den mannen ska göra något, säga något eller ens se åt ens håll. Att alltid behöva gå med telefonen beredd och på helspänn när man är ute ensam i mörkret. Usch. Att snabba på stegen, frekvent se sig om och ha dendär rädslan inom sig.

Och hur många gånger har inte tjejer i ens närhet blivit våldtagna, trakasserade och överfallna? Usch, fy och blä för män som gör detta. Ni är så fruktansvärt äckliga. 

En gång här i Oslo när vi gick runt på stan fick min vän frågan om vad hon kostade. Vi gick bara runt på stan en fredagskväll och den äckliga gubben tog sig rätten att ställa den frågan. Äckligt. Så fruktansvärt äckligt. 

Ja, och allt som hände i högstadiet till exempel. Hur killarna drog i behåbanden på oss tjejer, eller till och med kom bakifrån och öppnade ens behå när man inte var beredd. Såg inte de vuxna det som pågick? Eller "är det bara så killar i den åldern är"? Varför sa ingen till? Varför var detta accepterat av vuxenvärlden?

Jag ska få gå omkring i vilka kläder jag vill, se ut hur jag vill och göra vad jag vill utan att män ska ta sig rätten att ta på mig, vissla på mig eller göra något annat opassande. Jag orkar inte vifta bort det mer, det räcker. Jag ska inte behöva gå med nyckeln hårt i handen beredd att hugga till, eller telefonen beredd för samtal, när jag stiger av spårvagnen på kvällen och ska hem. Jag ska inte behöva gå omkring och vara rädd för att bli överfallen, våldtagen eller på annat sätt sexuellt trakasserad av män. 

DSC 7484

Jag önskar och hoppas och vill tro att detta någongång ska få ett slut. Att de män som känner igen sig i något av allt detta kvinnor skrivit om skäms. Att de vill sjunka genom jorden, och att de börjar behandla kvinnor med respekt. Att de slutar se oss kvinnor som objekt. 

Bloggen10

Taggar:

Kategorier:

Allmänt Oslo Tankar

1

Kommentarer

  • Krister

    19.10.2017 14:30 (1 månad sen)

    Bodde hos en familj i Italien. En kväll kom en kvinna in och kröp ned i min säng. Hon tvingade till sig ett samlag och jag vågade inte slå larm för hennes man sov i ett annat rum. Det har varit ett trauma sen dess. Att inte kunna göra nåt. Vid ett annat tillfälle låg jag på sjukhus och på natten kom en kvinna in och vek undan täcket och började med oralsex. Jag var så sjuk att jag inte kunde gå ur sängen. En tredje gång våldtogs jag av en homosexuell man på en firmafest som hölls i en sportanläggning.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.