HE

MISSLYCKAT VECKOSLUT

Skrivet av Emelie Svenlin 19.12.2017 | 0 Kommentarer

Nu är tävlingssäsongen inledd. Första tävlingen för min del gick av stapeln i lördags i Vuokatti på Skandinaviska cupen. Det var skatesprint på programmet, och banan var supertuff. Det gick rätt dåligt resultatmässigt för mig, och känslan var sjukt skit, för att vara ärlig. Vad det sedan berodde på vet jag nog inte riktigt, men inget stämde. Inte ens pulsen ville stiga ordentligt. Usch. Dålig feeling efteråt. 

Gårdagens tävling gick nästan ännu sämre. Tio kilometer klassisk stil. Jag var taggad, var säker på skidvalet och gjorde en bra uppvärmning. Första varvet gick faktiskt ganska bra. Känslan var okej, jag höll bra fart och tänkte på tekniken. Under andra varvet blev huvudet plötsligt konstigt, och i sista uppförsbacken innan stadion såg jag knappt nånting mer. Jag fortsatte ändå då jag visste att det inte var långt kvar, men så efter en nedförsbacke på platten blev allt plötsligt svart och sen låg jag på marken och hade slagit huvudet i snön. Jag vågade inte ställa mig upp då benen kändes som spagetti och allting snurrade, så jag låg där ett bra tag innan jag satte mig upp och försökte ta mig samman. Huvudet bultade och kroppen darrade. En norsk tjej, som skidade förbi, stannade och frågade hur det var med mig. Så snäll och söt. Jag fick fram att jag hade slagit huvudet och något sånt, men sen såg jag pappa komma gående mot oss, och tårarna började rinna. Huvudet värkte och benen höll inte. Kul. Bara att ligga där ett tag till och få kroppen att samarbeta. Sen skidade jag i mål med nummern runt halsen. Avbröt hela skiten. Sjukt pinsamt och stor skam kände jag. Uschdå. Hatar att avbryta. Man känner sig verkligen som en riktig nolla.

Kroppen visade väl på sitt eget sätt att det räckte. Den hade tydligen fått nog. Hur eller av vad vet jag inte. Ingenaning. Svart blev det i alla fall och ont i huvudet har jag haft ännu idag av smällen. Så kan det väl gå ibland, bara att bryta ihop och komma igen. Detta var ju trots allt säsongens första tävlingshelg. Klart det inte går som på räls då. Det blir nog bra *desperat försök att intala mig själv att det faktiskt går att lösa situationen*.

IMG 9346

Idag sov jag sjukt länge och det kändes som om kroppen behövde det på nåt sätt. Blev förskräckt då jag såg hur mycket klockan var när jag vaknade, men så är det ibland. Efter lunchen åkte jag in till Karleby med Fanny för att köpa lite julklappar och annat välbehövligt. Vi satt också på café i nån timme, hur mysigt är inte det?? Älskar också att våra cafébesök alltid blir värsta deep talk sessions, jag menar, hur ofta har vi inte suttit på café och gråtit över allt?
När vi kom hem igen åt jag en snabb middag och böt sedan om, för att göra en kort löplänk i samma sällskap. Vi sprang och pratade, och tiden gick supersnabbt. Så otroligt kul att kunna springa igen också!!! 

Nu är det sovdags igen, god natt! <3

Bloggen11

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar