HE

Visa inlägg taggade med 'bliz'

Inte min dag

Skrivet av Emelie Svenlin 05.02.2017

Idag var det parsprint på programmet här i Keuruu. Jag skidade med Fanny, bästa team mate <3

DSC00128

Klockan 07.05 när jag vaknade böt jag om och gjorde en morgonlänk med pappa. Sen åt vi frukost och begav oss av till spåret efter det. 

Vid tävlingsplatsen testade jag skidor och sånt direkt vi kom fram, och hade därför gott om tid till att göra en bra uppvärmning. Hann göra alla öppnande drag och spurter, och var för en gångs skull helt varm när vi gick till starten. Var dessutom passligt nervös, och hade en bra tävlingsfeelis.

Jag åkte första sträckan, och vi hade nummer 16 och därmed också startplats 16. Det var i fjärde ledet längst till vänster. Då startskottet (*pipet, för det var inget skott egentligen) ljöd stakade vi iväg. Redan då märkte jag att åkaren framför inte riktigt hann med i stakningen, och det blev en liten lucka framför henne, som en efter en trängde sig in i. Detta ledde till att jag lite tappade kontakten till täten, och kunde inte ta mig någonvart då spåren var så smala. Efter att ha trängts och slutligen tagit mig uppför första uppförsbacken blev jag inträngd i kurvan och var såååååå nära på att falla, men klarade mig. Blev dock tvungen att åka mellan spåren, vilket gjorde att många gled förbi... Vid det laget var jag redan rätt arg och frustrerad om man säger så. 

Andra uppförsbacken kunde jag skida nästan helt ordentligt då det fanns lite mer utrymme, men var då också bakom och kunde inte ta mig förbi. Efter den backen kom direkt en nerförsbacke som slutade i en rätt brant kurva ut till stadion. Innan kurvan vinglade jag till lite, men klarade mig och hann precis tänka att "nu är det lungt, klarade ju mig" innan jag föll omkull. Ena skidan åkte in i ett spår i lössnön precis efter kurvan, vilket fick mig att tappa balansen. Åh, så arg jag blev. Stakade till växling, och såg helt säkert ut som ett åskmoln. 

Grät av ilska (för jag gråter ju när jag blir arg) när jag joggade bort de värsta mjölksyrorna under tiden som Fanny skidade sin sträcka. Hon åkte riktigt bra! När jag skulle iväg på mitt andra varv var jag full av revanschkänsla och var fast besluten om att åka fort. Fick ju göra mitt eget lopp denna gång, och tyckte jag gjorde det bra. Skidningen kändes bra, och allt funkade till skillnad från varvet innan. Tog in på åkarna framför mig hela tiden, och det är ju alltid peppande. 

Skitjobbigt när sånt som detta händer, trots att vi nog ändå inte hade tagit oss vidare till final. Det hade ju dock varit sååå kul att få visa vad man går för och mäta sig mot de bästa damerna, liksom. Det är nog mest det som stör mig. Jag fick ju inte visa vad jag går för, fick inte testa mig själv ordentligt. Kul tävling var det ändå, trots att mitt första varv gick rakt åt pipsvängen. 

Vi fick med oss en hel del erfarenhet från denna tävlingshelg med seniorerna i alla fall. Hade inte flyt nån av dagarna, men antar att det är så ibland. 

Just nu sitter jag i bilen med pappa påväg hem, och vi söker för tillfället efter nåt ställe att äta på. Är verkligen hungriga som vargar. När jag kommer hem till Kronoby ska jag läsa lite inför psykologiprovet jag skriver i morgon, och sen bär det av mot Vörå. Tror det blir ett litet stopp i Oravais också, ska hälsa på hos Saaris. 

Det var min dag det. Hoppas nästa tävlingshelg lyckas bättre. 

Bloggen4


ett fullspäckat veckoslut

Skrivet av Emelie Svenlin 29.01.2017

Nu tänkte jag berätta lite om mitt veckoslut. Det har varit fullproppat med program, allt från tävlingar till kalas. 

DSC00061

 

Igår hade jag sovmorgon, i alla fall nästan. Jag hade start först halv två, så sov rätt länge innan jag styrde kosan mot Larsmo för att delta i DM där. Jag skidade i damklassen och sträckan vi tävlade var 6 kilometer klassiskt. Banan var rätt platt, det fanns i princip en enda backe, som vi då åkte två gånger eftersom vi tävlade 2x3 kilometer. Jag hade egentligen ställt in mig på att parstaka helt utan fäste med skateskidor, men det blev ändrade planer. 

Jag körde med taktiken "allt vad det går" från början. Körde med andra ord full fräs från början till slut. Jag hade dock urusel uppvärmning, så musklerna fick sig en liten chock hehe. Det gick bra ändå, och jag orkade hur bra som helst! Fick upp pulsen och tekniken funkade fint. Det var roligt att skida igår, helt enkelt! Jag tog dessutom hem segern i damklassen, så dagen var verkligen perfekt. Till och med solen kikade fram! 

IMG 5148Foto: Rune Härtull

Efter tävlingen fick vi besök av Valtteris familj, så vi umgicks med dem några timmar hemma hos oss. Såå trevligt! Sen stannade Valtteri kvar hos oss, och resten av kvällen gick åt till att äta, klippa Anttas hår och sen kollade vi Gladiatorerna medan vi åt hemlagade hamburgare. Supergott! Efter det somnade jag. Var helt slut. 

DSC00021

 

Idag fick vi också sova ganska länge, och åkte mot tävlingsplatsen kring halv elva för att hinna se då Alva skidade. Hennes lag vann, jeee! Både mamma och pappa tävlade också idag, så dem har vi också hejat på. 

Jag skidade tillsammans med Fanny och Ronja, och åkte sista sträckan (5km skate) i vårt lag. Brukar typ alltid starta, så det var skoj att testa något nytt nu! Då jag åkte ut låg jag fyra, en bit efter tvåan och trean som skidade tillsammans. Kämpade på ensam rätt bra, men sen började smalbenen krampa redan efter tre kilometer. Blev då tvungen att parstaka på flera ställen (ni som varit med om detta förstår precis). Man kan liksom inte göra något åt det, och det bara går inte att skida normalt. Aj, så ont det gör. Usch. Jaja, gjorde ändå ett helt okej lopp enligt mig själv. Jag är nöjd med detta tävlingsveckoslut!

32469068171 4709cf688c hDSC00057

Direkt efter min tävling hoppade jag i bilen för att skjutsa Alva till Kokkola där hon skulle spela en match. Först tävlade hon och sen iväg på match. Duktiga Alvis. 
När vi kom hem hade vi släktkalas då jag ju har fyllt år (ifall nån hade missat), och sen efter det packade vi ihop våra grejer och begav oss av mot Vörå. Kvar idag på min to-do-lista har jag en hel hög läxor och inlämningar plus lite biologiplugg. Blir en sen kväll, känner jag på mig. Aja, jag har godis i alla fall. Räddningen. 

DSC00034

Hoppas ni också har haft ett trevligt veckoslut!

Bloggen21


FM i Äänekoski

Skrivet av Emelie Svenlin 23.01.2017

Tänkte berätta lite mer utförligt om sprinten i lördags och också lite om gårdagens 10 kilometer skate, då inlägget i lördags var så kort och flummigt, hehe. Dansade omkring på rosa moln just då. Nåja, det gör jag väl fortfarande om jag ska vara ärlig. 

Jaja, sprinten då. Dagen var rätt stressig överlag. Då vi kom till tävlingsplatsen blev det direkt skidtest och rätt snabbt därpå uppvärmning inför kvalet. Jag var knappt nervös alls, vet inte om jag riktigt fattat att det faktiskt var FM. Hade heller inga förväntningar då tävlingarna hittills denna säsong ju inte gått alltför bra. 

Kvalet gick bra, det var dock tungt som alltid. Jag hade andra bästa tid, fyra sekunder efter ettan. 
En timme efter det var det dags för kvartsfinalerna. Jag var i fjärde heatet. Det loppet försökte jag ta ganska lugnt och inte trötta ut mig helt, om det bara var möjligt. Det funkade bra, och jag kunde faktiskt lätt skida i mål som etta. 

Semifinalen rätt strax efter kvarten gick också bra. Jag och Repe skidade tillsammans i princip hela loppet som etta och tvåa, och fick upp en lucka till de andra så vi utan att stressa kunde staka i mål. 

Finalen följde nästan direkt efter semin. Jag hann bara klä på mig och jogga lite, sen var det dags igen. Vid det här laget var jag nog nervös, det kanske ni redan listat ut. Min taktik var enkel: jag skulle haka på den eller de som drog iväg, och hållas kvar hela loppet. Det lyckades. Inför första uppförsbacken låg jag stabilt trea, sen i sista uppförsbacken fick jag krafter från ingenstans och ökade farten. Efter den backen var vi två kvar. Jag låg tvåa, och det gjorde jag ännu i sista kurvan innan målrakan. På målrakan valde jag yttre spåret och därpå följde en olidligt spännande spurtstrid. Jag stakade för allt vad jag var värd och tog in lite hela tiden. Sen sträckte jag ut benet, en snygg målspagat, och föll ihop direkt efter att jag korsat mållinjen. Där låg jag ett bra tag och försökte få luft. Kände mig ungefär som en fisk på torra land. Jag visste inte om jag blivit tvåa eller om jag vunnit. Tills pappa ropade: "EMMI DU VANN! JAG TROR DU VANN! MED SÅHÄR MYCKET" och visade med fingrarna. 5 CENTIMETER. 6 HUNDRADELAR. JAG VANN MED 6 HUNDRADELAR. JAG FICK FM-GULD!!!!!!!! 

DSC 5

Efter det sa de i högtalarna att vinnaren av finska mästerskapen är... EMELIE SVENLIN!! Efter det följde kramkalas och en massa fotografering hit och dit. Sen var det blomsterceremoni, intervjuer och lite mer fotografering. En helt underbar dag. Alltså, bästa. SÅ PERFEKT.

Igår var jag trött. I kroppen och i knoppen. Rätt utmattad på morgonen, tror det berodde både på fyra lopp och på nervositeten och allt annat omtumlande med gårdagen. Aja, vi åkte till spåret, testade skidor, hittade det perfekta paret och värmde upp. Jag hade noll förväntningar och hade stora problem med att tagga och få tävlingsfeelis. Jag var slö och inte alls på tävlingshumör. Tänkte att det får gå som det går. Inte mycket mer med det. 

Jag startade rätt lugnt och skidade första varvet mellanhårt. Orkade hur bra som helst och ökade lite på andra varvet. Kände mig rätt starkt och så, fick höra positiva mellantider och tyckte det var allmänt roligt att tävla. När jag kom i mål var jag dock inte tillräckligt trött, känner jag nu i efterhand. Hade alltför mycket krafter kvar och det är ju lite synd. Nåväl, slutade på en sjunde plats efter att ha åkt mitt livs bästa 10 kilometers lopp. Hade en bra känsla hela loppet och resultatet var ju också hur bra som helst! Är verkligen supernöjd!

Detta veckoslut var verkligen en stor vändning för mig. Efter att ha varit på botten rätt länge efter sjukperioden är jag nu tillbaka. Fatta hur kul? HELT OTROLIGT HÄRLIGT. I'm back in business, back on top och det känns perfekt! Watch out, för här kommer jag!

Bloggen14

 


FM-GULD !!!

Skrivet av Emelie Svenlin 21.01.2017 | 2 kommentar(er)

Där satt den!! ÄNTLIGEN!! Guldmedaljen i FM. Det känns så SJUKT BRA. BÄSTA PÅ LÄNGE. Efter allt skit hittills denna säsong så är detta helt underbart. Jag sken ikapp med solen idag. Efter att ha vunnit spurtstriden i finalen med sex hundradelar. Efter att ha skidat och kämpat fyra lopp. JAG VANN. JEEEEEEEEEEE. 

DSC 5155Nu ska jag sova, är totalt slut i både huvudet och kroppen. Detta har varit en underbar men slitsam och lång dag. Jag berättar mer om sprinten i morgon! 

Har dessutom försökt filma lite snuttar hela veckoslutet, för att sen klippa ihop dem till en vlogg, så ni får hänga med på tävling. Tror det blir hur bra som helst!

God natt! Jag somnar med ett stort leende på läpparna ikväll! <3


helgens tävlingar

Skrivet av Emelie Svenlin 15.01.2017

Nu sitter jag i bilen påväg hem till Vörå från Jämi och två tuffa tävlingsdagar. Vi har precis ätit, så nu är vi mätta och belåtna. 

IMG 4826

Bästa syster. 

Dagens tävling var stafett, 3x4 kilometer klassiskt. Kul! Starten var sen, först 13.25, så vi hade sovmorgon och steg upp lite innan halv tio för att göra en uppiggande morgonlänk. Sen åkte vi till tävlingsplatsen lite före tolv för att testa skidor och sånt. Skön morgon. 

Jag skidade tillsammans med Fanny och Jennie, och jag hade startsträckan. Vi hade nummer 26 och 32 lag deltog, så vår startposition var långtifrån bra. Jag startade i mitten, nästan längst bak. Jag hade stora svårigheter med att komma fram i första backen, blev tvungen att GÅ UPPFÖR redan då, på grund av trängseln. Detta ledde till att tätklungan kom iväg, och jag hade nu en lucka framför mig redan efter första backen. Jag och Sanna kämpade tillsammans och tog placering efter placering efter det. Själva åkningen gick faktiskt riktigt bra för min del, hade bara lite otur där i början. Jag kan vara nöjd med dagens prestation. Tidsmässigt var det ett bra lopp. Det bästa hittills efter förkylningen. Vi blev dessutom fjortonde, wohoo! Bra jobbat, girls. 

IMG 4846IMG 4844Passade på att ta en bild med IF Minkens lag, våra fina, fina vänner (och konkurrenter).
Skidbilderna är tagna från dagens stafett och sista bilden visar var vi bodde under veckoslutet. Allvarligt värre. Haha, got it? Mysig stuga var det i alla fall!

Igår åkte jag 10 kilometer skate. Jag lyckades hålla en relativt bra fart genom hela loppet, andra varvet gick till och med bättre än första. Känslan var bättre än i Lahtis förra veckoslutet, och så var också resultatet. Fortfarande inget panglopp, men helt klart ett steg i rätt riktning igen en gång. Det här med att komma tillbaka efter att länge varit sjuk tar sååå mycket längre än jag först trodde. Åååh. Nåväl, det går framåt i alla fall och det känns ju bra och tryggt. Psykiskt är det jobbigt ändå. Jag vet ju var jag borde och brukar ligga i resultatlistorna, och det är inte där jag är nu. Vet vad jag kan och vad jag hade kunnat prestera ifall jag bara fått vara frisk. Jaja, det kan vi inget åt nu så kämpar vidare.

Ikväll ska jag försöka göra lite läxor innan jag somnar. Känner på mig att jag kommer somna rätt tidigt. Helgens tävlingar känns i kroppen, om man säger så.
Morgondagen börjar med några timmar i skolan. Jag har dessutom vilodag, och det ska bli såååå skönt. Ska utnyttja min lediga dag till att plugga biologi inför studenten. Ligger fortfarande efter i planeringen och har inte orkat ta fram biologiboken nu under veckoslutet så har en hel del att göra i morgon, men det tar vi då.

Nu ska jag fortsätta lyssna på poddar här i bilen. Ha en fin kväll!

Bloggen11


ibland blir man bara så besviken

Skrivet av Emelie Svenlin 16.12.2016 | 1 kommentar(er)

Idag i Ristijärvi vaknade jag med feber, värre hosta och sjuk hals. Visste redan på natten att något var väldigt fel då jag vaknade flera gånger, frös och svettades om vartannat. Ville ändå inte erkänna det för mig själv, så jag försökte in i det sista förneka att jag blivit sjuk. Igen. Pappas första kommentar när han sen vaknade på morgonen var: "Det är väl bara att kasta in handduken idag, eller vad säger du?". Det tog emot i hela mig att svara jakande på hans konstaterande, men det var ju sanningen liksom. Hur arg och besviken jag än var. 

Jag kämpade hårt emot tårarna hela morgonen, och kunde inte hålla mig då nån frågade hur det var med mig idag. Vi åt frukost och åkte sedan hem. Jag hatar att vara sjuk och att behöva stå över ännu en tävling, denna gång en betydelsefull tävling, suger hårt. Kanske lite löjligt att bli så upprörd och ledsen på grund av en sån sak, men tävlingen idag, klassisk sprint, är trots allt min favoritsträcka och den sträckan jag ofta klarar mig bra i. Att ta beslutet att inte tävla är hur jobbigt som helst. Idag var det dock ingen frågan om saken. Jag var för sjuk för att ens behöva fundera, trots att jag varken erkände det för pappa eller för mig själv. 

Skidåkning betyder mycket för mig och jag tränar ju hårt för att prestera bra i tävlingar, men om och när jag är sjuk får jag ju inte visa vad jag går för. Skulle så gärna ha velat visa alla att jag är bra. Trots att jag varit sjuk och haft alla möjliga problem och motgångar de senaste veckorna. Det var liksom idag jag hade velat tävla, köra hårt och framförallt bevisa för mig själv att jag fortfarande kan skida hårt. Att jag fortfarande är duktig på det jag gör. Att jag fortfarande kan nå topplaceringar.

DSC 2236

Jag har varit sjuk två veckor redan och trodde jag blivit frisk, bara för att sedan få ett rejält slag i magen igen. Ett hårt bakslag. Hostan är värre än senast och så fick jag feber på köpet. Ont i halsen har jag också. Vet faktiskt inte vad jag gjort fel denna gång. Jag har klätt på mig ordentligt. Jag har duschat direkt efter träningen. Tvättat händerna innan varje måltid. Ätit tillräckligt har jag också gjort. Tagit influensavaccin. Jag har till och med försökt undvika onödigt socker för att på så sätt kanske kunna undvika sjukdomar. Vad mer borde jag ha gjort, liksom? Känns rätt jobbigt just nu, då jag verkligen tycker jag skött allt. Nåväl, det hjälper inte att grubbla över det nu efteråt, det vet jag. Nu är jag sjuk, och det spelar ingen roll varifrån det kom.

Jag vet dock att detta är något jag för tillfället inte kan påverka så mycket. När jag blir sjuk blir det lätt till att jag ignorerar att jag är sjuk, bara för att jag så gärna vill vara frisk och kry och i träningsskick. Detta leder till att jag tränar, trots att jag kanske är lite sjuk, bara för att jag intalat mig att jag är frisk. Det i sin tur leder ju, som vi alla vet, ofta till att man blir ännu sjukare. 

Denna gång ska jag göra rätt. Jag har pratat med pappa om detta, och vi har kommit fram till att jag inte tränar alls förrän jag är helt frisk. Jag har totalvila tills jag inte har det minsta lilla tecken på förkylning kvar i kroppen, hur jobbigt det än känns just nu. Jag vet att det är rätt, men att veta att alla andra tränar medan man själv ligger i sängen och kollar serier känns ju bara för dåligt. Jag har sagt det förr, men jag säger det igen; jag hatar att vara sjuk. 

Jag ska ändå, hur negativ jag än låter just nu, försöka hålla humöret uppe. Inget blir bättre av att vara sur och arg, så är det bara. Jag ska verkligen fokusera på att bli frisk. Ställa in mig mentalt på att jag SKA bli frisk. NU. Det tror jag hjälper. I stället för att tänka på hur sjuk jag är och på varför jag blev sjuk så ska jag köra mentalträning och ställa in hjärnan på att bli frisk. Då blir jag nog frisk snart. Nu blir det som sagt ingen träning för min del, så jag får väl hitta på annat att göra då i stället. 

Mitt immunförsvar suger. Det var vad jag hade att säga idag. Skönt att få skriva av sig lite. Inget superpositivt inlägg denna gång, men så är det ibland. Livet är ingen dans på rosor och man kan inte alltid vara på bästa humör. Alla har sämre dagar och alla är på botten nångång. Idag är en sån dag för mig. Ett riktigt bottennapp. Nu ska jag rycka upp mig och jobba mig uppåt. Härifrån kan det bara bli bättre. Jag kan bara bli bättre. 

Bloggen6


Novembers hiss och diss

Skrivet av Emelie Svenlin 12.11.2016

Kategorier:
Taggar:

Tänkte göra en hiss och diss för denna månad, något jag tänkte försöka hålla kvar här på bloggen. Jag har tänkt skriva ett sånt inlägg en gång varje månad, ett inlägg om nån eller några bra saker som jag hissar och några dåliga saker som jag då dissar. 

Denna månads stora diss är helt klart frosten på bilrutorna. Hur jobbigt, och framförallt kallt, är det inte att på morgonen då man har bråttom till skolan (och jag är alltid lite sen) stå där ute i kölden och skrapa de svinkalla rutorna. Usch.

Andra dissen är tomheten som uppstår när man kollat klart en hel serie. Jag såg precis sista avsnittet av Sex and the City och vet för tillfället inte vad jag ska göra med mitt liv. Hehe, smittades av allt drama i serien. Åh, alltså älskarälskar den serien och nu har inget att underhålla mig med då jag vill ta det lugnt eller mysa för mig själv... Tips på bra serier någon?

sex and the city2Bild: Google

Jag har två hissar (hiss i plural form?) för denna månad.
Det första jag vill hissa är SNÖN. Det har ju snöat!!! Jag får sån otrolig julfeelis direkt det ligger snö på marken. Allt blir ljusare och jag blir genast på så mycket bättre humör. Tummen upp för snön! Kanske lite motsägelsefullt detta också, med tanke på att jag precis stordissade frosten på rutorna, hehe.
PicMonkey Collage 6

Månadens andra hiss är GLÖGG. Jag är verkligen en glöggälskare. För mig är glögg julen samlad i en kopp. När jag dricker glögg är det som att jag får i mig jul. Julen i en kopp helt enkelt. Åh, så mysigt. Varm glögg, en film, kanske några tända ljus och bra sällskap. Hur bra? Jag är en sådan som börjar dricka glögg direkt de kommer ut i butikerna (dvs. i oktober) och slutar sen alltför sent. Hehe. Glögg är life. Perfekt efter en lång skoldag eller en skidtur ute i kölden. Ååååh, älskade glöggtider.