söndag 17 februari 2019 - 12:32

mysdagen

Söndag, aka mysdagen är här. Jag sover fortfarande uselt på grund av hostan, så sov länge idag för att ta igen nattens hackande, haha. Hur som helst, idag ska jag plugga en hel del, göra en skidtur och sedan kanske iväg på någon typ av evenemang ikväll. Vet inte helt, får se vad jag hinner med. 

3DB0B626 5297 45B4 8498 5EE7589CFF6B

Gårdagen och fredagen bestod av kafébesök med vänner, tortillas, träning, stroll på stan, lite plugg och så. Bra så. 

IMG 4282

Nu är då min lugna vecka över, och skollivet tar fart ordentligt igen. I morgon börjar jag dagen med att sitta på läsesalen med Anna och plugga, och sedan har jag kurs klockan två. Kvällen ska spenderas på gymmet. 

Annars har jag kurs fram till onsdag, ett möte med kollokviegruppen, nån exphil-föreläsning och massa läsande. På fredag morgon åker jag TILL FINLAND!!!! Ska nämligen delta i FM i Kuopio på lördag och söndag. Jag hoppas på att bli kvitt hostan tills dess, men det ser inte alltför lovande ut. Jaja, det får bli som det blir, ska ändå bli kul att tävla och träffa pappa <3<3<3

0D34AA90 D710 48D2 BF77 4ED4354D5C3B

Nu ska jag ta tag i söndagen. Ni ska ha det så bra, så hörs vi!

Bloggen11

söndag 6 januari 2019 - 20:03

NOTES FROM MY PHONE 2018 pt III

Dags för sista delen av mina dagboksanteckningar i telefonen från 2018! Detta blir då september till december, så de allra sista är rätt nya. 

1.9
Finns det en så finns det flera

2.9
Neeeeej

9.9
smälter ju med mindre

11.9
orimligt glad

AfterlightImage 1

12.9
sitter på flyget påväg till Oslo
har ögonmigrän och huvudet gör ont
hov1 spelar i lurarna
blundar och drömmer mig bort

16.9
Snälla bli min - Veronica Maggio

21.9
I'll always fall for you, Oslo

IMG 0252

22.9
hejdåkram, en puss och en blick

23.9
Söndagsångest för första gången på en månad

23.9
nej men det kommer ju göra ont sen, det är bara det

25.9
min kropp ÄR verkligen ångest idag, får ingen luft

96F7904C 1159 45F7 ACD1 B0862D169B12

26.9
Vaknade precis äntligen ur värsta sömnparalysen nånsin. Det var som om nånting tryckte ner mig i sängen och fastän jag försökte sätta mig upp trycktes jag bara ner igen, skithårt. Försökte få tag i telefonen men armen blev tillbakatryckt och paniken bara stegrade. När jag slutligen slutade kämpa emot gav det sig med en gång. Vågar inte somna om. Tävling i morgon också. Måste sova. Det. Går. Inte. 

26.9
"ta det lugnt
ta ett steg tillbaka
de e bara hjärnan
andas"

30.9
jag är klar

30.9
a girl is a gun

960B66CF 4EF0 4E2C BBE2 91C136832420

31.9
kaos här, romaner, videosamtal, skratt och gråt om vartannat

 

 

6.10
TELEFONEN DOG
ÅH
NEJ

9.10
Antibiotika och ett immunförsvar som suger

10.10
Kollade 22 July, filmen om attacken på Utöya. Blir så sjukt arg och bitter på världen. Hur kan en människa göra något så ont? Förstår verkligen inte överhuvudtaget? 

11.10
02.57: sleepless thoughts

14.10
kaotisk kväll men härligt gäng
han var ute, jag såg svart
17 missade samtal

20.10
Vill minnas allt

IMG 0885

21.10
A Star Is Born. SÅ vacker film. Jag grät alltså fem gånger, sedan rann tårarna i ett under sista femton. VACKERT

23.10
har en återkommande mardröm om min ögonfärg och mord, onda män som jagar mig, kommer till vårt hus

24.10
Nu får det väl ändå räcka. Fotskada. Är detta ett skämt?

 

 

3.11
ATT FÅ ÅKA PÅ SNÖ <3 vilken lycka, helt sjukt?

IMG 1548

16.11
int ede lätt

18.11
Jag börjar alltså gråta direkt jag stiger in genom dörren till psykoterapeutens rum?

23.11
Igår bloggade jag om destruktiva förhållanden och det kändes verkligen som om jag kommit långt sedan det var mitt liv. Skönt

 

 

3.12
då man trodd att dehär fula åre int kuna bli sämre så orkar Nasses hjärta int slå nåder o hon somnar in

IMG 1408

3.12
Det gör så FRUKTANSVÄRT ont i hela mig

5.12
Träffade en saknad vän på café. Saknade henne mer än jag trodde, älskade människa

5.12
Vi hade begravning för Nasse och hon fick en egen kista med sammet inuti, ett kors med namn och allt på. Gråter ögonen ur mig

9.12
sjukt hur bra man kan klicka med vissa människor?

11.12
Sista psykoterapibesöket innan Oslo. Känns vemodigt, men bra på samma gång.

AfterlightImage

19.12
Är man helt galen och typ tappad om man bara känner för att säga precis som det är en gång för alla?

25.12
Julen 2018 var sjukt mysig, men Nasse är saknad

27.12
"man får int stjäla, för då kommer man int till himlen nå" - en mamma till sina barn på 3 och 5 år

28.12
VI FICK HÄLSA PÅ LUSSAN OCH JAG BLEV KÄR

29.12
djupa diskussioner med vänner in på småtimmarna är något man lever för

AfterlightImage 2

30.12
ingen får mig liksom att känna, känna något på riktigt. Jag inbillar mig bara att de betyder något, killarna alltså. Men sen så fort det tar slut, vilket det ju alltid gör, så bryr jag mig knappt? 

31.12
Tror jag aldrig har längtat så mycket efter en nystart. 2019 come at me, jag är redo. Klar med detta FULA år

Bloggen11

 

måndag 31 december 2018 - 11:23

MIN ÅRSKRÖNIKA 2018

Jag har länge funderat på hur jag ska göra en sammanfattning, eller någon typ av årsresumé detta år. Allt har bara varit kaos och 2018 har varit jobbigaste året hittills i mitt liv. Därför känner jag bara för att skriva om det den här gången. Detta blir mitt mest personliga inlägg någonsin, och att publicera det är ett stort steg för mig. 

2018 skulle bli året då livet skulle börja. Jag firade in det nya året i Nykarleby med favoritmänniskor, och såg framemot 2018 otroligt mycket. Det skulle bli året då jag blev 20 år. Året då jag fokuserade på mig själv, på något sätt hittade mig själv. Året då jag skulle kunna känna något för nån igen. Släppa in någon. Det skulle bli bästa året någonsin på alla plan. Ändå blev allt bara kaos och ännu mer kaos. 

Efter en höst i Oslo var jag taggad på vad det nya året hade att erbjuda. Tog emot det med öppna armar. Jag hade inga officiella nyårslöften egentligen, det har jag liksom aldrig haft. Lovade ändå mig själv att försöka ta hand om mig, inte skippa måltider och helt enkelt ta tag i allt. Jag ville hitta nån typ av balans, eller harmoni. Lagom är bara så smalt. 

I januari var jag redan mitt inne i tävlingssäsongen, och FM hade precis gått av stapeln. Formen var inte den bästa och med otur föll jag i två av tre lopp. Jag åkte ändå därifrån med en helt okej känsla, för det hade ju inte varit katastrof. Jag kände att det var påväg åt rätt håll.
Jag vikarierade också på högstadiet här i Kronoby, och det gick rätt så bra. Fortsatte tävla, umgicks mycket med Fanny och Elin, och spenderade en hel del tid i skidspåret. Allt rullade på. 20-års dagen firade jag med middag med bästisar. 

IMG 3073

Tävlingshelgerna fortsatte i vanlig ordning. Idensalmi, Seinäjoki, Vanda, Ruka. Jag hann egentligen inte tänka så mycket. Kämpade mycket med uppgifterna till inträdestestet till Konsthögskolan i Oslo, jobbade och tränade. Jag och mina fina vänner bokade en resa till Malta i april, som jag verkligen såg framemot. Vi skulle först åka till Stockholm direkt efter sista tävlingen, för att skriva högskoleprovet där, och sedan vidare till Malta för TVÅ HELA VECKOR. 

I slutet av mars drog vi upp till Lappland, jag, Elin och Fanny. Vi hade helt underbara dagar där med solsken, skidåkning och massa bra musik. Vi njöt något otroligt. Jag tror vi skrattade halva dagarna, och skidade andra halvan. Livet var underbart.

IMG 3074
Sedan kom sista tävlingshelgen, och jag och pappa körde till Taivalkoski där jag skulle tävla i FM på lördag och söndag. Jag minns egentligen inget av lördagens tävling, vet inte ens hur det gick. Tårarna börjar rinna redan nu, och jag har inte ens börjat skriva om lördagskvällen ännu. Vet att jag skrivit lite om det som hände den kvällen, men har inte riktigt klarat av eller orkat läsa det själv ännu.

Jag fick i alla fall ett samtal från pappa som jag visste befann sig vid tävlingsplatsen och skidade (det gör han ALLTID), men det var inte pappa i luren då jag svarade. En röst rabblade något på finska, men jag fattade ingenting av vad han sa. Inte för att jag inte kan finska, utan för att jag på något sätt hamnade i chocktillstånd och allt bara låste sig. Till sist fick jag i alla fall klart för mig att någon hade hittat pappa liggande på marken och att ambulanspersonalen nu hade tagit hand om honom. Jag blev ombedd att ta mig till akuten, så Elins pappa skjutsade oss dit. Jag ringde mamma i panik på vägen och berättade, och hon försökte lugna mig och dölja sin egen panik. Jag bara darrade och allt var suddigt bakom en hinna av tårar. Då jag kom in i rummet där pappa låg fick han någon typ av anfall, och de bilderna kommer aldrig försvinna från min näthinna. De har etsat sig fast där. Jag fick panik, kunde inte andas och kände bara att jag måste ut. Pappa skickades med ambulans till Uleåborg, och ingen visste vad som hade hänt eller vad som var fel. Det var den värsta natten i mitt liv. 

Jag tävlade inget mer den säsongen, och dagarna efter bestod mest av besök hos pappa på sjukhuset i Uleåborg, nervositet, operation och ovisshet. Det var absolut det värsta. Att inte veta. Allt var bara spekulationer, och jag var arg på alla läkare för att de inte visste något och bara antog. Jag litade inte på ett ord de sa. Tyckte livet var orättvist och kände mig bara tom. Det var som om allt sögs ur mig då. Jag fick panikångestattacker på sjukhuset, kunde inte andas och mådde skit. Min trygghet i livet hade plötsligt försvunnit, fast han ju fanns där. Tryggheten var bara helt borta. 
Mitt i allt detta skulle jag ju åka iväg till Stockholm för att skriva högskoleprovet, och sedan till Malta. Jag velade så mycket, visste inte om jag ens skulle åka. Pappa blev i alla fall flyttad till Karleby istället, och jag bestämde mig för att åka till Malta lite senare och bara skippa Stockholm. Det kändes bäst så. 

På Malta glömde jag allt annat och levde i nuet. Förträngde allt och alla, hur hemskt det än låter. Jag levde som om det vore mina sista dagar, och njöt på något sätt trots allt. Jag skrattade mycket. Är så glad över att jag åkte ändå. Tack för allt, mina bästa vänner. Tack för att ni fick mig att leva och tack för att ni bara fanns där då. 

IMG 3075IMG 3076

Då jag kom hem igen kraschade jag in i verkligheten. Pappa hade fått komma hem, och jag minns hur nervös jag var över det. Hade sån grov ångest, och kunde inte andas hemma. Hade stora problem med att ens vistas i vårt hus. Kunde absolut inte prata om det som hänt. Stängde in mina känslor och gick mest omkring som en robot.

I slutet av maj åkte jag till Riga med några andra vänner för ett veckoslut. Det var så härligt. Har så många fina minnen därifrån.  

IMG 3077

Sedan kom sommaren. Vi njöt av solen och värmen, spenderade dagar på stranden och tog vara på varje sommarkväll. Jag jobbade på en klädbutik och bodde nästan hos Elin i Nykarleby, för jag kunde fortfarande inte andas hemma. Jag fick panik bara av att vara inne i vårt hus, och kunde endast slappna av då jag tränade eller befann mig någon annanstans. Nykarleby var stället jag alltid flydde till. Jag, Fanny och Elin hittade på massa. Vi spelade volley, drack kaffe vid Tullmagasinet, var uppe sent och pratade om livet, var ute på äventyr, solade och hängde på stranden. Vårt band blev starkare än någonsin. Älskar er. 

IMG 3078

Hade stora problem med panikångestattacker, och var tvungen att springa ut från Venn då jag åt middag en gång med vänner. Satte mig ner på trottoaren utanför och tårarna bara rann obehindrat. Detta hände väldigt ofta då, och jag trodde jag skulle dö varje gång. Fick ingen luft och hyperventilerade direkt någon ens frågade hur det var med pappa. 

Jag tränade då jag kände för det, och försökte vara hemma så sällan som möjligt. Trots att sommaren var soligare än nånsin, så var min värld mörk. Jag hade hela tiden massa tankar som snurrade som ett kaos i huvudet, och kroppen klarade inte av att hantera traumat från lördagskvällen i april. Maten hade jag också problem med, det gick liksom inte. Matlusten existerade inte alls. 

IMG 3079

Jag hade länge vetat att jag borde prata med någon om allt som hänt, få bukt med ångestattackerna och måendet. Traumat. Då jag och min mentala tränare skulle göra säsongsgenomgång kom jag inte ihåg en enda tävling. Allt var bara blankt. Jag började träffa en psykoterapeut. Kände att vi klickade direkt. För första gången gick vi igenom allt som hände under lördagskvällen i april, steg för steg. I detalj. Det gjorde ont och gav mig fruktansvärd panik. Vi tog flera pauser och mina tårar slutade aldrig rinna. Men jag klarade det. Jag hade pratat, berättat för någon om allt. Hur rädd jag var, hur jag kände att det jag kände var fel och hur dåligt jag mådde. 

Vi fick veta att tumören i pappas hjärna troligen var godartad, och att han inte skulle genomgå någon operation. Jag visste att jag borde reagera genom att bli överlycklig och lättad, men det enda jag kunde känna var oro. Jag kunde inte släppa det. Jag litade verkligen inte på något någon sa. Tyckte bara allt var skitjobbigt. Kände att jag kände fel, och borde inte tycka det var så jobbigt då inte ens pappa verkade tycka det.

Hösten kom och träningen började ta fart igen. Jag hade varit sjuk väldigt ofta, och min energinivå var låg. Det gick så mycket energi till ångestattackerna och allt det. Fanny flyttade till Oslo och Ida till Helsingfors. Elin drog också till Oslo, och jag blev på något sätt ensam kvar här.

IMG 3080

I slutet av september åkte jag ner till Helsingfors för att hälsa på Ida. Vi hade det så bra, och jag fick lära känna hennes nya vänner där. Sedan flög jag över till Oslo och umgicks med en saknad Fanny i tio dagar. Dessa dagar var helt underbara. Jag minns hela resan med ett leende på läpparna. 
Resan fortsatte med träningsläger med FSS-gruppen. Det blev mycket och hård träning, men det gick ändå för sig. En natt där drabbades jag av mitt livs hemskaste sömnparalys. Jag skrev om den HÄR. Det var också på något sätt min kropp som försökte hantera händelser och känslor som bara inte gick att hantera. Försökte få ut känslor jag gjorde allt i min makt för att stänga ute. Fy, så hemskt det var. 

IMG 3081

Varje veckoslut umgicks jag med Antta, och jag kände att jag kunde börja vara hemma igen. Det blev på något sätt enklare att andas, och jag fick lite luft ändå. Jag träffade psykoterapeuten med tre veckors mellanrum och det hjälpte verkligen. Jag fick ordning på tankarna och många stenar föll från mitt hjärta genom våra diskussioner. Vi pratade också mer inom familjen. Om allt. Jag berättade hur jag kände, alla bara pratade. Det var sjukt jobbigt, men ändå otroligt skönt. Tryggheten jag alltid känt kring pappa började sakta men säkert krypa tillbaka också. Det var viktigt för mig. Det blev bara en sån stor omställning då min starkaste stöttepelare plötsligt inte var stark och osårbar längre. Allt blev så påtagligt. 

IMG 3082

Vi åkte på läger med föreningen i Vuokatti, och sedan åkte jag vidare till Lappland med FSS-gruppen. Tävlingarna drog igång och det gick rentav piss. Jag hade tränat cirka två veckor ordentligt innan första tävlingen, men det kom ändå som ett slag i magen. Kroppen var trög, och trots att jag visste varför så kändes det såklart jobbigt. Jag vill så mycket mer. 

I början av december dog Nasse, vår älskade kissemisse. Hon dog av ålder, och bara av att skriva det börjar jag gråta. Jag menar, kunde ens året bli vidrigare? Det gör ont i hela mig att hon inte är här, och jag står inte ut med tanken av att jag aldrig kommer få träffa henne igen. Hon betydde så orimligt mycket för mig och familjen, och hon lämnade ett stort hål efter sig, trots att hon "bara" var en katt. Saknar dig Nasse <3

IMG 3083
December var ändå bästa månaden sedan händelsen i april. Familjen har blivit så mycket starkare, och vårt band till varandra har om möjligt blivit ännu tightare. Det är klart att det är mycket jobbiga tankar fortfarande, och jag har ännu problem med sömnförlamning och ångestattacker, men inte alls på samma nivå som tidigare. 

 IMG 3084

Jag har lärt mig åtminstone en viktig sak under det här året. Ta vara på allt. Man vet aldrig när det tar slut. Jag har också kommit så mycket närmare mig själv. Funderat på vad JAG vill och fokuserat på MIG. Jag är stolt över att jag tagit mig igenom detta år, att jag står här och inte är så söndrig. Att min kropp klarade det. Hur coolt är inte det? 

2018, det absolut vidrigaste och värsta året i mitt liv. Jag har gått igenom så mycket mer än jag klarat av, men ändå fixat det. Jag är stolt över mig. Tacksam för min familj och sjukt tacksam för mina underbara vänner. Jag har verkligen världens bästa människor omkring mig. Tack. Tack för allt. Jag älskar er. 

Nytt år nu, och jag har aldrig längtat så mycket efter det nya. 

 Bloggen11

 

söndag 30 december 2018 - 22:18

NOTES FROM MY PHONE 2018 pt II

Dags för del två av mina dagboksanteckningar i telefonen. Nu tänkte jag visa er några axplock från månaderna maj till augusti. Jag har själv knappt läst anteckningarna förrän nu, så det blir lite som en tillbakablick på året känslomässigt för mig med. Jaja, nu kör vi igång. 

6.5
"Stilla min längtan och stilla mitt rastlösa blod
Töm mig på känslor och fyll upp mig med mod
Kväv min sorg och få mig att drunkna i passion
För ikväll är jag i behov av en vacker distraktion"

IMG 3025

12.5
Jobbig känsla i hela mig idag. Tryck över bröstet och ingen luft. Tur att Antta finns. Frappé och mys i solen var bra medicin. 

IMG 3026

14.5
Kan. Inte. Andas. 

15.5
Fick ett mail från KHIO. Inte antagen.

18.5
Drog till Riga över veckoslutet. Bra idé <3

IMG 3028IMG 3029

24.5
Mår skit

27.5
Njuter av livets dag med mina beezta veenneer <3

29.5
Grät mig alltså igenom basically hela sista avsnittet av 13 Reasons Why (säsong 2)

 

 

3.6
Okej, nu är ju huvudet kaos påriktigt

6.6
Nassekatten e allt jag behöver. Här ligger vi och bara myser oss genom livet. Vad skulle jag göra utan dig?

IMG 3030

11.6
Nej, men alltså va?

11.6
Började jobba på Bros idag och trivs som fisken i vattnet

16.6
ångestattack efter ångestattack

23.6
hade livets helg med midsommar och bästa vänner

f224241a ab56 4fe2 9a71 b0f9feeabe35

26.6
Livet har liksom aldrig gått som på räls, så varför i hela världen fortsätter vi bara tro att det ska göra det då?

28.6
Ligger här sömnlös 01.52 och mår piss

 

 

1.7
Orimligt glad idag

4.7
Har en sån kväll då jag bara tänker för mycket. Tänker på saker jag helst bara vill förtränga, för att tänka på dem dödar mig inombords. Gör det ändå, såklart. För det går inte att förtränga.

5.7
Tumören är troligtvis godartad och ska inte opereras. Vet att jag borde vara överlycklig och lättad, men kan ändå inte släppa det. Det är inte så enkelt och svartvitt i mitt huvud. Tycker bara det är sjukt jobbigt, för att vara ärlig. Förlåt, känns som om jag känner helt fel

14.7
Endless sunset skies

IMG 3031

15.7
Strandhäng, Antta 18 och stekande sol. Livet är underbart idag

16.7
sommarnätter i mitt <3

IMG 3032

18.7
Klump i magen.

21.7
"Livet är perioder" - smart och helt underbar tjej

29.7
Det kom som ett hårt slag i magen

 

4.8
Picknick vid vattnet med världens bästa sällskap.

IMG 3033

7.8
Bio med mamma är verkligen underskattat ska jag säga er. Hon är en förebild och vi har bara orimligt kul

12.8
Är helt slut efter träningslägret. Sjuka tider

IMG 3034

14.8
Kan inte andas. Känns som om jag kvävs. 

26.8
hösten, bring it

30.8
Hur ska man våga?

IMG 3027

Det var sommaren, typ. Massa häng i Nykarleby, spenderade nog mest tid där, på gott och ont. Har världens bästa vänner, men mådde ändå rätt piss, vilket ni säkert förstår. Kände ofta att jag inte kunde andas, och att allt bara kvävde mig. Som om jag hela tiden fick för lite luft. En fin sommar var det ändå, trots allt. Massa roliga kvällar och sommarnätter, varma stranddagar och allt sådant. 

Sista delen kommer nästa vecka, pusshej

Bloggen11

fredag 28 december 2018 - 21:30

MIN JUL 2018

Nu anser jag att julen börjar vara förbi, och vi närmar oss det nya året med stormsteg. Bloggen har fått stå tom nu under myshögtiden, för jag har haft fullt upp med att umgås med familj och vänner, och bara ha det trevligt. Julen har bestått av mycket god mat, mys med familjen, julmiddag med släkten, juldagskväll med vänner, konsert i kyrkan på julafton (VACKERT), skidåkning, massa fina presenter och sjukt mycket mys. En SÅ FIN jul <3

70516882 318E 4A86 8B2A 2A689C59B37EIMG 3015

Bara jag och mina fina systrar som är på väg på julmiddag. Casually mitt på vägen bara. Loveu <3

IMG 3016På julaftonsmorgonen fick vi varsitt paket i vanlig ordning, men också ett kuvert av mamma och pappa. I brevet stod det att en liten kissemisse ska flytta in till oss om ett par veckor, och sedan fick vi se en film på kissen också. Här ovanför ser ni henne!!!!! Var rätt nära till tårar ögonblicket vi fick se filmen, HAR NI SETT NÅT SÖTARE???? Jag är helt såld. Vi hälsade på henne igår också, kärlek vid första ögonkastet, minst sagt. Saknar Nasse så det gör ont, men lilla Lussan, som hon ska få heta, kommer säkert också vara helt underbar. 

78EF554C E813 4092 A8DD 250B43043B70IMG 3017Massa mys, som ni ser. 

Både igår och idag har jag jobbat mina sista dagar vid Bros. Det har varit helt sjukt mycket folk i farten nu på mellandagsrean, så jag har liksom knappt hunnit tänka under arbetsdagen. Bara gått på som en maskin. Skönt det ändå på nåt sätt. 

Igår kväll skjutsade jag Antta till Terjärv, och sa på samma gång hejdå till henne inför min flytt till Oslo. Hon åkte på resa med sin pojkväns familj inatt, och kommer hem först efter att jag flyttat, så jag kommer inte se henne på LÄNGE. Det gjorde ONT i hjärtat att säga hejdå, men som vanligt kramades vi bara snabbt och sa sakligt hejdå, för att inte gå helt sönder typ? Grät halva vägen hem i bilen, stabilt. Jaja, kommer ändå bli konstigt att inte träffa henne hela tiden? Vi sitter ju ihop? Jaja, hon får hälsa på fortare än kvickt <3 

13EC43F8 B202 4703 B0C8 FEB231ED9A56Ingen slår dig <3

Ikväll ska jag umgås lite med Fanny (om hon nångång kan ta sig hit???? Hallå snabba på honey), innan jag lägger mig. Morgondagen börjar redan klockan 06.00, då vi drar till Pyhäjärvi på tävling. På programmet ligger 10 klassiskt för min del, hejaheja. Kvällen ska jag spendera med bästisar <3 Kram på er, vi hörs

Bloggen11

måndag 17 december 2018 - 17:28

VECKA 51

Måndagen till ära så tänkte jag skriva om veckans planer här på bloggen. Denna dag har ju snart nått sitt slut, men det är fortfarande sex dar kvar av veckan, så här kommer lite om vad jag kommer ha för mig.

Måndag 

Idag började jag dagen redan 07.30 med jobb, och nu efter det har jag bara bokat frisörtid (längtar), svarat på mail, fyllt i träningsdagboken och kollat dagens avsnitt av julkalendern (<3!!). Jag har vilodag idag, så resten av kvällen ska jag bara kolla julfilm och mysa. Skön måndag!

Tisdag

Imorgon har jag inget jobb inplanerat, så då ska jag passa på att göra två träningar. Börjar dagen med en kontrollänk, och då pappa kommer från jobbet åker vi till Lappfors för att göra dagens andra träning. Skidning står då på schemat (ja, vi jagar fortfarande snön). 

Onsdag

Denna dag börjar jag med att dra till Vörå med pappa på morgonen för att göra en lite längre skidträning. Varken jag eller pappa jobbar då, så vi tänkte passa på att göra en bra träning i fina Vöråspåren. På kvällen ska jag dra träning för juniorerna här i Kronoby, och mer än så blir det inte denna dag. 

IMG 2732Bild från gårdagens tävling i Saarijärvi, som för övrigt gick rätt så bra. Ett framsteg i alla fall. Heja oss. 

Torsdag

Största delen av dagen kommer gå åt till jobb vid Bros outlet. Kika in där vetja! Efter det ska jag göra en styrketräning i vanlig ordning, och sedan kommer Ida hem från Helsingfors också!! Yay <3

Fredag

Jobb på Bros mellan elva och fem, och efter det ska det göras en tävlingsförberedande träning på skidor. Det blir väl några FU-drag och sånt för att få igång kroppen lite. Kvällen spenderas HELT KLART med Ida och eventuellt med Fanny om hon hunnit hem från Oslo <3<3 LÄNGTAR SÅ

Lördag

Tävlingsdags igen då. Denna gång bär det av till Seinäjoki, och fem kilometer skate står på programmet. Kul med tävling, men alltid lika nervigt. Jag hoppas på ännu ett kliv framåt  resultatmässigt, men allra främst känslomässigt. Vill så gärna att det ska börja kännas lättare. Lätt blir det ju aldrig på tävling, då åker man inte full fart, men vill ha känslan av att jag flyger fram. Det är långt till det, men jag vill känna att det närmar sig i alla fall! Håll tummarna för mig på lördag!

Söndag

En lugn dag med endast en lätt skidlänk på programmet. Blir nog glöggmys med vänner eller nåt också. Hoppas jag. Hihi. 

Nu ska jag ta tag i städandet av min garderob för träningskläder, för därinne råder KAOS. Har skjutit på detta så länge nu. Måste få gjort det bara. Jaja, skåpet städar inte sig självt. Ha en mysig måndagkväll! Kram

Bloggen11

söndag 16 december 2018 - 08:06

MOT TÄVLING !!

I skrivande stund sitter jag i bilen. Vi är påväg mot Saarijärvi, där en klassisk tävling går av stapeln idag. Både jag, Alva och pappa ska tävla. För min del är sträckan lite på fem kilometer, vilket känns riktigt bra. Det ska bli kul att äntligen få tävla igen, och bara ge allt!! Nervositeten finns såklart med i form av en klump i magen och smärre spagettiben, men så ska det va. 

Igår var det också tänkt att jag skulle tävla, men tävlingen i Seinäjoki blev framflyttad till nästa veckoslut istället på grund av snöbrist. Jag och pappa åkte i stället till Vörå för att göra en egen tävling, eller snarare en skittuff träning. Vi körde några maxdrag på två kilometer, och jag trodde jag skulle dö redan efter första, haha. Helt sjukt tung träning, men det var ju också det som var meningen. Bra så, vi fixade det hur fint som helst!
Eftermiddagen spenderade jag i stan på lite julklappsshopping, och efter det umgicks jag med Antta nån timme. Vi dansade, fnittrade, lyssnade på mattmusik (redskapsgymnastik) och kollade gymnastikfilmer på Youtube från OS. Basic us. Skulle kunna sitta och kolla elitgymnasters bom- och mattserier hur många timmar som helst, och Antta är precis likadan. SÅ KUL.

IMG 2716

Nu ska jag kolla nåt serieavsnitt, och efter det ska jag börja tagga till med tävlingsmusiklistan på Spotify. Heja på oss idag, det lär vi behöva!! 

Bloggen11

torsdag 15 november 2018 - 15:56

IDAG KÄNNS DET BARA PISS

Jag fick en fråga här på bloggen för väldigt, väldigt länge sedan, men samma fråga dök upp i senaste frågestunden också, så nu tänkte jag tillägna detta inlägg till att svara på frågan. Frågan, som ett flertal gånger dykt upp, lyder ungefär likadant varje gång; Har du nångång tröttnat på skidåkningen, eller tänkt lägga av? Har det alltid känts lika bra som nu?

Det känns ändå bra att jag verkar ge en så positiv och fin bild av min relation till min idrott här på bloggen och på mina andra sociala medier, för jag älskar ju vad jag gör. Jag har verkligen en stor kärlek till skidåkningen och allt den för med sig. 

Idag kände jag ändå att det passade att svara på frågan, för idag är jag trött på allt med detta, och idag känns det piss. Vi hade lägertävling på morgonen, och jag visste precis hur det skulle kännas och gå, men blev liksom ändå besviken på mig och min prestation efteråt. Jag vill så mycket, och kroppen bara sviker. Det har den gjort alltför ofta. Det är såna gånger jag tröttnar, tänker att jag lika gärna kunde lägga av. Strunta i denna SKITsport. Bespara mig all motgång. För idrotten för med sig en hel massa besvikelser, motgångar, tårar, ilska och frustration. Så är det, även om den är så bra på många sätt. 

AfterlightImage2Foto: Tero Siivola (redigering: jag)

Ibland funderar jag på hur mycket tårar jag hade sparat om jag inte sysslat med elitidrott. Hur jag skulle se på allt, framförallt mig själv. För trots att man vet att man är så mycket mer än sin prestation så blir det lätt så ändå. Att man ser på sig själv som endast en skidåkare, och presterar man inte är man inte värd något. På något sätt är det ju så också, i tävlingsvärlden. För alla tränare är jag ju bara en idrottare, och då är det ju mina prestationer som räknas. Det är svårt det där. Att kunna se det utifrån ett större perspektiv. Det känns ofta störtomöjligt då man är mitt inne i motgångsträsket. Som jag för tillfället. Hela hösten har varit ett kaos där jag försökt ta mig fram i värsta motvinden, och mött på hinder efter hinder. Det känns som om det aldrig tar slut, just nu är det som om jag bara sitter och väntar på nästa motgång, är liksom beredd på det. 

Just nu är det mest bara jobbigt, och jag vill egentligen bara lägga mig på golvet och fulgråta så fort någon ens frågar hur träningen gick. För det känns helt enkelt bara skit. Tungt, trögt och motigt. Kroppen orkar inte så mycket som huvudet vill, och det tär sjukt mycket mentalt. Inget känns bra träningsmässigt, och tanken på tävling får mig att må illa. För då vet jag ju hur jag kommer känna, hur min kropp kommer bete sig och hur piss resultatet sedan är. Att känna att man liksom gör tränarna besvikna, och på samma gång blir så sjukt besviken på sig själv gång på gång, det är ingen lätt känsla att bära omkring på. Och ja, jag vet att jag nog sätter rätt hög press på mig själv, men sån är jag och det är på något sätt oundvikligt. Det bara blir så. Just nu är jag nere i en svacka, och det är då jag bara har lust att strunta i allt. Så JA, det händer absolut att jag tröttnar på skidåkningen, att tankarna snurrar i ultranegativa banor, tårarna är ostoppbara efter tävlingar och att allt bara suger. 

Bloggen11

lördag 10 november 2018 - 13:17

TÅGAR MOT TÄVLING

I skrivande stund sitter jag på tåget tillsammans med pappa påväg upp mot Rovaniemi. Vi har precis kollat dagens tävling i Suomen Cup, och jag blev sååååå nervös bara av att se på?? I morgon inleds tävlingssäsongen för min del också!! Hur sjukt? Tycker dock det känns lite jobbigt, då jag absolut inte vet vad jag ska förvänta mig efter detta kaotiska halvår som ligger bakom mig nu. Har i alla fall bestämt mig för att köra så hårt det går, göra mitt bästa och sedan bara se vart det räcker. Är det så att det endast blir ett lopp för mig i sprinten är det bara att acceptera och gå vidare. Bryta ihop och komma igen typ, hur klyschigt det än låter. Jag har inga förväntningar egentligen, men det hade ju såklart varit sjukt kul att ta sig vidare från kvalet! Jaja, vi ser. Ska ge allt, mer än så kan jag inte göra. 

IMG 2

Nu ska vi bara fördriva tiden här, och sedan borde vi vara framme i Rovaniemi kring tre. Då bär det av till tävlingsplatsen, sen runt tävlingsbanan några varv, och efter det väntar säkert lite skidtestning också. Då allt är under kontroll inför morgondagen ska vi ta oss till hotellet, och därefter äta middag och börja ladda upp inför tävling. Wiiiie. 

Ha ett trevligt veckoslut, och håll tummarna för mig!!! Kram

Bloggen11

fredag 9 november 2018 - 18:24

BEST FRIENDS IN TOWN!!!

Idag är det fredag (alla bara nej va????), och en vecka har återigen gått. Idag har jag varit till simhallen med Antta, fixat fransarna och färgat ögonbrynen (yay, de syns igen!!!!), samt dragit gymnastikträning i två timmar för tävlingsgymnasterna som har ÖIDM i morgon i Närpes. Så duktiga tjejer, jag hejar på dem på distans!! <3

Dagarna denna vecka har gått ut på träning, både på snö och asfalt, jobb på Bros, shopping på K-Rauta (kände mig som hemma där som ni säkert förstår!), bästishäng med Fanny, hudvårdsshopping, cafémys, filmkväll och tidigt farsdagsfirande. Rätt basic vecka, förutom att både Antta och Fanny varit hemma då förstås. Så sjukt trevligt att umgås med dem <3<3

IMG 1525share 1 2

Nu ska jag fixa middag, har planerat halloumiburgare (vet att det vattnas i munnen nu), och efter det ska jag snabbt packa ihop väskan inför tävlingshelgen och träningslägret i Olos, innan jag gör mig i ordning för kvällens bravader. Ska umgås med Fanny och Ida, så denna fredagkväll kan inte bli annat än perfekt. 

I morgon avgår tåget från Karleby klockan 10.17, så då tågar jag och pappa upp till Rovaniemi, där jag ska inleda tävlingssäsongen på söndag. SPÄNNANDE. Men mer om det sen, nu ska jag laga middag. Ha ett riktigt fint veckoslut finisar! 

Bloggen11