VECKANS LISTA: Rädslor

måndag 12 mars 2018 - 18:47 | 0 Kommentarer

Denna vecka (läs: förra veckan) handlar Sevendays blogglista om rädslor. Sååå intressant ju!

Det här är jag rädd för: MÖRKRET. Alltså jag är helt fruktansvärt mörkrädd, ska ni veta. Är rädd för allt som eventuellt kan finnas där i mörkret. Yxmördare, våldtäktsmän, människor med onda aningar. Ja, ni vet. Jag hatar mörkret, och det har jag alltid gjort. 

Så här reagerar jag, när jag blir rädd: jag börjar andas hårt (haha, vem gör inte det?), darrar, blir tyst och på helspänn. 

En rädsla jag överkommit: att prata inför en större grupp. Förut tyckte jag att det var superjobbigt att till exempel presentera arbeten och så i skolan då jag gick i lågstadiet, och nu har jag vikarierat som högstadielärare flera gånger om. Min mörkerrädsla har jag dock verkligen inte överkommit, kan jag meddela!

Då var jag senast rädd: en kväll för nån dag sedan då jag skulle hoppa in i bilen och köra hem vid halv elva. Jag är ALLTID lite rädd för att det ska sitta någon i baksätet på bilen, och kollar ALLTID bakåt innan jag åker iväg. Bilen står ju låst för det mesta, så nån borde ju inte kunna ta sig in obemärkt, men man kan aldrig vara helt säker. På kvällen eller natten då det är mörkt, då är det för mig ett måste att checka innan jag sätter mig in i bilen. Yes, I'm extra. 

DSC 7484

Så här övervinner jag min rädsla: bara tvingar mig att göra det jag är rädd för. Jag menar, man blir ju tvungen att gå ut i mörkret ibland, sätta sig i bilen då det är mörkt, eller skida ensam på ett skidspår på kvällen. Jag tror att det snabbaste sättet att övervinna en rädsla är att trotsa den och utsätta sig för det man är rädd för! 

Den hemskaste film jag sett: Jag HATAR skräckfilmer, och har sett högst fem sådana hittills i mitt liv. Ja, och med "sett" menar jag kollat en fjärdedel av filmen och hållit händerna för ögonen resterande delen. En hemsk film vi kollade på internatet i Vörå nångång var i alla fall Sinister. Alltså FY. I do NOT recommend. 

Ett läskigt ögonblick i mitt liv: alla gånger jag skidat ensam vid Tössbacken på kvällen, gått hem från Fannys eller Idas efter att gatulamporna släckts eller alla de gånger jag vaknat på natten och trott att någon stått och stirrat på mig vid ingången till mitt rum.

En person som får mig mindre rädd: pappa. Helt klart. Han är så lugn i alla situationer, och typ aldrig rädd, känns det som. I hans sällskap är jag väldigt sällan rädd. Bloggen10

Kategorier:

Allmänt Listor Tankar

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.