HE

VI KÖRDE AV VÄGEN

Skrivet av Emelie Svenlin 02.12.2016 | 3 Kommentarer

Kategorier:

Idag hoppade jag och lillasyster Antonia i bilen efter lunchen i Vörå för att köra hemåt och sen eventuellt norrut mot Lappland. Vägen vi körde på var väldigt hal, så jag vågade inte köra fortare än 60 km/h.

Vi hade kört i ungefär fem minuter och precis kommit ur en kurva då bilen fick sladd och började åka från sida till sida på vägen. Jag hade absolut noll kontroll och kunde verkligen inte göra annat än att försöka parera med ratten det bästa jag kunde. Jag greps av panik. Fick en känsla av att vara helt hjälplös. Hann tänka att "det här håller på att gå riktigt illa". Hjulen förlorade helt fästet och efter några svängar hit och dit på vägen åkte vi runt i en ring och rakt med bakändan före ner i diket. Varken jag eller Antta hann riktigt fatta vad som hände innan vi hade åkt av vägen.

Väl nere hann jag dra upp handbromsen så bilen inte skulle åka ännu längre ner, och sen kom tårarna. Antta kollade på mig helt tårögd och med panik i ögonen, och bara "Emmi, vi måst fa ut ur bilen nu, vi kan int lämn här, tänk om den vinkar". Sagt och gjort, vi tog oss ur bilen och stod vid vägkanten och panikgrät några minuter, tills en bil stannade och frågade hur det hade gott och om vi var oskadda. Jag fick nätt och jämnt fram ett "jo, vi är okej", och snyftade sen fram något i stil med att vi inte vet vad vi ska göra för att få upp bilen. Farbrorn i bilen sa att han skulle köra runt och kolla ifall han kunde få tag på en traktor som kunde dra upp oss, bilen låg liksom ganska rakt ner i diket så det skulle inte på något sätt gått att knuffa upp den. 

Antta ringde pappa och jag gjorde mitt bästa för att ringa Valtteri, hela jag skakade så det dröjde ett tag innan jag fått fram hans nummer. Jag sa bara med gråten i halsen att vi kört av vägen, fick inte fram mycket mer än så men han fattade och sa att de skulle komma.

Nån minut efter att vi ringt stannade nästa bil för att fråga hur det var med oss. Vi var rätt rädda och skärrade, men en snäll farbror stannade och pratade med oss för att lugna ner oss, tror jag. Sedan kom Valtteri och hans kompis Sam och vi kunde sätta oss i Sams bil så vi inte behövde stå ute i kölden. Det var så många som stannade och frågade om allt var okej med oss och om vi hade fått hjälp. Tänk så snälla människor det finns! Blir ju så varm och glad.

En halvtimme senare kom traktorn som skulle dra upp bilen. De fick hålla på en stund, eftersom traktorn också hade problem med den hala vägen, men till sist fick de upp bilen ur diket och vi kunde köra vidare. Jag körde sjukt långsamt och var verkligen superrädd. Höll i ratten såååå hårt och skakade otroligt mycket.

Untitled

Vi hade tur. Bilen hamnade ändå rakt ner och åkte inte med sidan före av vägen. Hade den gjort det hade den med högsta sannolikhet vinkat omkull, vilket kunde ha gått hur illa som helst. Ingen bil kom emot heller. Om en bil kommit emot i ögonblicket jag tappade kontrollen, då hade vi antingen frontalkrockat eller åkt ner i diket på annat sätt. Vem vet vad som hade hänt då? Åh, fy. Vi hade tur i oturen helt enkelt, varken vi eller bilen skadades. Usch, så hemskt det var ändå. Och att nu i efterhand fundera kring alla dessa "tänk om". Jag har verkligen gått igenom i mitt huvud hur jag borde agerat typ 10000 gånger. Nåja, vi är oskadda, det är det som räknas. 

Här i Kronoby en liten bit utanför centrum hade två lastbilar frontalkrockat och en bil hade kört i diket. Båda lastbilarna var helt förstörda. Vad som helst kan hända dagar som denna, hörni. Var försiktiga i trafiken. Kör försiktigt. Ta hand om varandra. Man vet aldrig vad som händer i morgon. 

Puss och kram!

Kommentarer

  • Faso 02/12/2016 10:28pm (3 år sen)

    Stor varm kram! Skönt att inget hände er, det går så snabbt i detta väder! Kör försiktigt!

    • Emelie Svenlin 02/12/2016 11:34pm (3 år sen)

      Ja, jätteskönt! Det ska vi göra, kram! <3

  • Jonna 02/12/2016 10:51pm (3 år sen)

    Vilken tur att de gick bra. <3 Vet hur läskigt de e att hamna i diket!

    • Emelie Svenlin 02/12/2016 11:35pm (3 år sen)

      Verkligen! <3 Ja, så hemskt ju!

  • Danielas Dagbok 03/12/2016 9:56am (3 år sen)

    Fick tårar i ögonen när jag läste detta och började tänka på krocken jag var med om för två år sen. Tur att det inte slutade värre, kram!

    • Emelie Svenlin 04/12/2016 12:53am (3 år sen)

      Åh.. <3 Ja, så tur, kram!!

Skriv en kommentar