måndag 4 mars 2019 - 22:18

Min förlossningsberättelse del 2

Så väl framme vid sjukhuset och vi hann knappt till dörren innan jag kände att nästa värk kom. Var tvungen att stanna upp och andas en stund. När vi kom fram till dörren och plingade på till förlossnings salen, så var det en vänlig sköterska som svarade och öppnade åt oss. Jag minns att vi fick sitta och vänta en liten stund innan det blev ett ledigt rum åt oss för kontroll. När vi väl fick ett rum så blev jag upp kopplad till CTG för att kolla bebisens hjärtljud, och sedan kollade dom också hur tätt in på värkarna kom. Här var dom fortfarande oregelbundna men så starka så att jag inte klarade av att hantera dem, i alla fall kändes det så. Sköterskan frågade om jag ville ha något så jag skulle få sova och det ville jag. Vi fick stanna kvar över natten också. Matias for hem för att sova och vila ut lite innan det skulle börja hända något på riktigt. 

Efter det här har jag minnesluckor, vilket kanske beror på lustgasen och att det är 1 år sedan hon kom till världen... Jag sitter och läser mina papper från sjukhuset och börjar komma ihåg lite. Ungefär vid 11-12 fick jag epiduralbedövning och det var det värsta jag varit med om. Sedan fick jag också någon annan medicin för att värkarna skulle bli starkare. Vid kl. 13 började det hända något. Det var åtminstone två sköterskor och en barnmorska på plats, och även en barnmorska studerande som var helt underbar! Sen kom första riktiga värken! Nu var det allvar! Jag skulle föda ett barn, vårt barn. Under hela förlossningen låg jag och skrek och hade ont i ryggen. Det kändes som att bli påkörd av en lastbil... Fick massage av hon som studerade till barnmorska och hon hejade på och sa "du klarar det, du är så duktig Emilia!"  Min barnmorska ville jag skulle stå också i något skede, men jag kände att nej, det klara jag inte av. Så jag låg kvar på min säng och skrek för full hals och ville ha kejsarsnitt. En efter en kom krystvärkarna, och jag kämpade i nästan 3h innan hon var ute. Gravid i vecka 41+6 5.3.2018 kl. 16.07 kom hon till världen. Och det var något av det mest jobbigaste jag varit med om men ändå så magiskt. Jag kände stor lättnad! Tänk att jag faktiskt klarade av det! Från förlossningen fick jag även tredje gradens ruptur och ont i nästan en månad. Trots att detta var något av det jobbigaste jag varit med om, så sa jag till Matias "vi ska nog ha en till också!" , lite råddig av lustgasen kanske i det skedet ännu...

IMG 20180305 205731 071

Vi tillbringade en vecka på sjukhuset innan vi fick åka hem. Dom skulle undersöka henne och kolla så att hon inte hade hjärtfel, och annars också var frisk som en nötkärna. Och det var hon! Vilket var en stor lättnad eftersom jag har hjärtfel sedan födsel. Jag är ledsen att jag inte kommer ihåg mera än så här från min förlossning, men hoppas ni finner detta intressant att läsa i vilket fall som helst. :) 

tisdag 26 februari 2019 - 21:35

Min förlossningsberättelse del 1

Min förlossning... Hur ska man kunna beskriva i ord något så underbart och det mest naturliga en kvinna kan uppleva? Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för jag har minnesluckor från dagen... Jag får försöka göra mitt bästa...

Vi var beräknade 20 februari 2018, men inget började hända. Jag var fortfarande höggravid. Visst jag hade ju nog gått omkring med förvärkar lite här och lite där, men inget som visade täcken på att det skulle börja hända något. Jag hade gjort allt, gått i trappor, promenader, jobbat i stallet hemma hos mamma och pappa... Men bebis var envis. Så fredagen den 2 mars 2018 hade vi tid mödrapolikliniken för kontroll. Blev också uppkopplad till CTG för att kunna se bebisens hjärtljud och allt såg fint ut. 
IMG 20180302 WA0008
På en instagram uppdatering från den här dagen hade jag skrivit: 
"Kontroll på mödrapoli idag och allt såg bra ut med bebis. En halv cent kvar av livmodertappen, och hinnsvepning check! Nu håller vi tummarna att det börjar hända nåt!" Här var jag gravid i vecka 41.

Efter den här kontrollen var det bara att vänta och se om det skulle dyka upp någon bebis. Jag vill komma ihåg att jag den helgen fortfarande höll på med hästarna.. Inte kanske lika mycket som vanligt. 

IMG 20190226 234303

Tror detta var sista bilden på mig innan det var dags. Helt färdig! Och det ser man väl på minen eller hur? 

Helgen kom och gick, och ingen bebis så långt ögat nådde. Det var natten till måndag som värkarna började påriktigt! Jag hade gått och lagt mig kring 22-23 tiden, och jag har ingen aning om hur länge jag hunnit sova... Första värken kom någon gång mellan 00-1.00 och dom var fortfarande oregelbundna, men så starka så jag stod och lutade mig mot spjälsängen och gungade fram och tillbaka och försökte andas mig genom dem. Jag hade knappt sovit i 10 minuter tills nästa värk kom, och då steg Matias upp och sa att vi kanske skulle åka till BB. Sagt och gjort, jag packade ner det sista till väskan och vi for iväg. Jag visste inte hur jag skulle ens sitta i bilen för värkarna kändes så starka....

Jag tror vi slutar här i del 1 så det inte blir för långt. Håll utkik för del 2 inom snar framtid. :)