header12

Min förlossningsberättelse del 2

Skrivet av Emilia Sabel 04.03.2019 | 0 Kommentarer

Så väl framme vid sjukhuset och vi hann knappt till dörren innan jag kände att nästa värk kom. Var tvungen att stanna upp och andas en stund. När vi kom fram till dörren och plingade på till förlossnings salen, så var det en vänlig sköterska som svarade och öppnade åt oss. Jag minns att vi fick sitta och vänta en liten stund innan det blev ett ledigt rum åt oss för kontroll. När vi väl fick ett rum så blev jag upp kopplad till CTG för att kolla bebisens hjärtljud, och sedan kollade dom också hur tätt in på värkarna kom. Här var dom fortfarande oregelbundna men så starka så att jag inte klarade av att hantera dem, i alla fall kändes det så. Sköterskan frågade om jag ville ha något så jag skulle få sova och det ville jag. Vi fick stanna kvar över natten också. Matias for hem för att sova och vila ut lite innan det skulle börja hända något på riktigt. 

Efter det här har jag minnesluckor, vilket kanske beror på lustgasen och att det är 1 år sedan hon kom till världen... Jag sitter och läser mina papper från sjukhuset och börjar komma ihåg lite. Ungefär vid 11-12 fick jag epiduralbedövning och det var det värsta jag varit med om. Sedan fick jag också någon annan medicin för att värkarna skulle bli starkare. Vid kl. 13 började det hända något. Det var åtminstone två sköterskor och en barnmorska på plats, och även en barnmorska studerande som var helt underbar! Sen kom första riktiga värken! Nu var det allvar! Jag skulle föda ett barn, vårt barn. Under hela förlossningen låg jag och skrek och hade ont i ryggen. Det kändes som att bli påkörd av en lastbil... Fick massage av hon som studerade till barnmorska och hon hejade på och sa "du klarar det, du är så duktig Emilia!"  Min barnmorska ville jag skulle stå också i något skede, men jag kände att nej, det klara jag inte av. Så jag låg kvar på min säng och skrek för full hals och ville ha kejsarsnitt. En efter en kom krystvärkarna, och jag kämpade i nästan 3h innan hon var ute. Gravid i vecka 41+6 5.3.2018 kl. 16.07 kom hon till världen. Och det var något av det mest jobbigaste jag varit med om men ändå så magiskt. Jag kände stor lättnad! Tänk att jag faktiskt klarade av det! Från förlossningen fick jag även tredje gradens ruptur och ont i nästan en månad. Trots att detta var något av det jobbigaste jag varit med om, så sa jag till Matias "vi ska nog ha en till också!" , lite råddig av lustgasen kanske i det skedet ännu...

IMG 20180305 205731 071

Vi tillbringade en vecka på sjukhuset innan vi fick åka hem. Dom skulle undersöka henne och kolla så att hon inte hade hjärtfel, och annars också var frisk som en nötkärna. Och det var hon! Vilket var en stor lättnad eftersom jag har hjärtfel sedan födsel. Jag är ledsen att jag inte kommer ihåg mera än så här från min förlossning, men hoppas ni finner detta intressant att läsa i vilket fall som helst. :) 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar