Jag ska operera mig IGEN

Skrivet av Emilia Grönholm 24.10.2019 | 0 Kommentarer

Fick igår samtal av min ortoped att min menisk inte har läkt ihop som den borde ha gjort. Så nu måste jag operera samma knä en gång till. Hur kan jag ha sån otur? En hel säsong bortspolad och nu en till som inte ens har hunnit börja. Jag som var så ivrig att jag äntligen skulle få börja träna fotboll igen och springa långa och korta sträckor. Så kommer samtalet att jag måste boka in en ny operationstid. I slutet av december kommer jag att operera menisken igen, så julen och nyåret kommer inte bli som jag tänkt. 5 dagar före julafton...Då är jag tillbaka på ruta 1. Samma operation och samma rehablitering. Om min otur slutar efter det så kanske jag kan börja spela fotboll igen i maj 2020.

Nu måste jag bara försöka träna upp muskulaturen runt knä så gått det bara går. Efter förra operationen har jag tappat så mycket muskler i benen, speciellt det ben som blev opererat förra gången så nu har jag nästan 1,5 månader att förbereda mig. 

För 4 månader sedan låg jag vid sjukhuset och väntade på att gå in i operaionssalen. Nervös som bara den och jag hade ingen aning om hur länge jag egentligen skulle måsta vara borta från fotbollen. 

Några dagar efter operationen åkte vi till stugan för att bara vila och ta det lungt. Jag hade väldigt ont de första dagarna så det var skönt att vara på villan och bara njuta av vädret och lungnet. Jag gick runt med ett flipbelt konstant när jag måste gå med kryckor. Till och med mina frukost semlor transporterades i det gröna bältet från köket till soffan.

Här var jag så lycklig för att jag fick för första gången på 2 veckor nästan benet helt rakt. Efter operationen var mitt opererade ben väldigt uppsvällt från tårna upp till låret. Efter ca 2 veckor började det avta och jag började kunna röra lite mera på benet och fick det nästan rakt. Baby steps!

När jag tog den här bilden var jag påväg på lunch med Sofia, som även hon gick på kryckor efter en korsbandsskada. Det var så skönt att få sitta ner  och prata med någon som kände samma sak som mig. Jag var verkligen inte glada Emilia under några veckor efter operationen men efter en pratstund med Sofia blev så mycket bättre. 

Nu är jag mer förberedd på vad som kommer att hända fasst det är lite osäkert hur stor operationen kommer vara. Fasst det känns tungt att måsta gå igenom allt en gång till så tror jag att jag kommer klara av det här lite bättre än sensate gången. Jag håller tummarna att det här blir sista opretaionen. 
 Hämtade igår ett paket från partykungen som innehåller lite över 100 balonger som skall blåsas upp på lördagen. Tur att det händer mycket just nu så att jag kan tänka på annat.