7C2E05D3 41AF 4BA3 AE40 8C75A11883AC

Operation

Skrivet av Emilia Grönholm 16.10.2019 | 0 Kommentarer

 

I en match skulle jag göra en snabb vändning, kände av ett knak i knät men fortsatte då det inte tog så sjukt att jag skulle måste avbryta matchen. Efter matchen svällde knät upp och jag hade lite värk. Att ha ont i något knä, fot, tå eller annat när man spelar fotboll är inget konstigt. Tror nästan att det är mera normalt att ha lite ont någonstans i kroppen än att vara helt skadefri under en säsong.

För mig tog det en månad, och därmed 4 styckna 90 minuters matcher innan jag gick till en ortoped för att kolla upp knä. Om jag inte dessutom skulle ha haft den försäkringen som jag hade skulle jag nog inte ha gått till en läkare. Jag gick till ortopeden på grund av att efter jag kände av en knakning i knät kunde jag inte stretcha mitt framlår. När jag skulle stretcha tog det emot och tog lite sjukt och jag märkte att mitt vänstra framlår blev väldigt styvt och det började störa mig att jag inte kunde stretchadet ordentligt.

Jag gick till ortopeden med träningskläderna på för att efter träffen skulle jag genast på en matchförberedande träning. Jag satte mig ner i stolen och berättade vad som hade hänt och vad mina symptomer var. Orpoden kollade på knät, vred o drog och efter en stund sade han att han tror det är någon med min menisk och att jag absorlut inte får träna eller spela innan jag har varit på magnetröntgen. Jag åkte till träningen med inställningen att det är nog ingenting utan han vill nog bara vara på den säkra sidan.  Jag fick genast en tid till magnetröntgen och ganska snabbt efter fick jag mina röntgenbilder. Jag försökte noggrant kolla på dem och jämförde dem med bilder på google. Jag skickade åt hela laget för att kolla om någon såg något som stack ut. Några dagar senare efter mycket stress och ångest fick jag samtalet av ortopeden. Din menisk är sönder, en operationstid är bokad till nästa vecka. 

Jag förstog ingenting. Jag tänkte att det här är inte sant utan det är något konstigt med röntgenbilderna. När ortopden öppnar upp kommer det vara helt normalt o han kommer få stänga igen och jag kommer vara på planen efter några dagar. 

När jag satt i sjukhussängen vid Mehiläinen fick jag veta om jag har tur och det är bara en mindre skada på menisken kommer jag vara på kryckor i 2,5 veckor och köra rehab i 2-3 månader. Om jag skulle ha otur så skulle det vara 6 veckor på kryckor och efter det 6 månader rehab. Ännu då när jag hade på mig de snygga sjukhuskläderna, tog min första starka värktablett och satt där i sjukhuse och väntadepå att rulla in i operationssalen. Ännu då tänkte jag att det här är ett misstag att det måste vara något fel på röntgenbilderna eller är det här något underligt att de bara tycke om att operera? Ja så gick mina tankar. Att det måste vara några operationsgalningar som bara vill göra det här för att få en liten kick. 

När jag vaknade upp efter operationen var jag så trött och fortfarande lite snurrig efter att ha varit nersövd ett par timmar. Jag fick genast starka värkmediciner för värken i knät. Ortopeden kom in och berättade att min säsong är över. 6 veckor kommer jag gå på kryckor och efter det blir det en lång rehab på 6 månader. Han gick iväg och jag kände hur jag bara vill brista ut i gråt. Aldrig har jag varit så besviken förut. Jag ville bara hem och bort från sjukhuset. Jag var så arg på mig själv, varför måste jag gå till ortopeden och kolla upp knät, jag skulle ha kunnat spela resten av säsongen och inte gå på kryckor i 6 veckor och cykla på en dum motionscykel i 6 månader.  Efter operation var jag sängbunden i ungefär en månad och jag kände mig så svag både fysiskt och psykiskt. Jag kände mig hjälplös för jag inte kunde göra någonting själv. Jag var trött av starka mediciner och av sömnbrist på grund av stark smärta. Jag har aldrig, aldrig mått så dåligt förut.

D9FcCkLVUAItllX

Efter 2 månader fick jag börja cykla på en motionscykel men i väldigt väldigt  långsam takt. Efter 3 månader fick jag börja lägga på lite vikter för att stärka upp musklerna i benet runt omkring knät. Nu har det gått 4 månader sedan jag opererade mig. Jag får springa intervaller och jogga korta sträckor. I måndags och igår var jag på mina första fotbollsträningar sedan jag fick beskedet att knät skall opereras. Dock kunde jag bara förstås vara med på uppvärmningen och så kunde jag passa lite. Men oj vad jag har saknat att spela fotboll. Jag vill så få börja spela påriktigt. Få vara med en hel träning. Ååh vad jag längtar. 

 

Jag har lärt mig så mycket efter det här. Viktigaste är att man alltid, alltid skall kolla upp när något känns fel i kroppen. En fotbollsmatch  eller annan idrott är aldrig viktigare än din hälsa. Du kommer att ha din kropp resten av ditt liv så sköt om den. Dessutom ska man aldrig ge upp. Fasst hur tungt det än känns så ska man alltid kämpa vidare. Sätt upp småa mål och titta frammåt.Annat jag har lärt mig är att jag har världens bästa familj och vänner! 

 

BBOl3Mpr 400x400

Bildern är från förra säsongen på Captains Ball gala där jag blev vald till årets försvarare i damernas division 1. 

 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar