7C2E05D3 41AF 4BA3 AE40 8C75A11883AC

Visa inlägg taggade med 'mehiläinen'

Hemma igen efter operation nummer 2

Skrivet av Emilia Grönholm 19.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag är äntligen hemma och i egen säng efter en tung dag både fysiskt och mentalt. Idag ringde klockan 03:00, då var det bara att stiga upp, gå i duschen och hoppa in i bilen. Som tur har jag världens finaste pappa som körde mig hela vägen till Åbo och sedan hem igen. Jag slumrade till en stund i bilen, men fick inte riktigt någon ordentlig sömn, fast jag var hur trött som helst.

Vid 08:00 var vi framme i Åbo. Efter lite om och men så hittade vi till slut operationsavdelning. Jag fick ganska snabbt gå in och byta om och gå och lägga mig i en av sängarna. Jag var inte alls nervös inför operationen, utan ville bara få de gjort så att jag kunde sluta tänka på knät och få börja träna ordentligt. Jag har ju ändå gjort samma operation början av sommaren. Men nej, så blev det ju inte. Den här gången skulle jag  inte sövas ner utan de skulle bli ryggmärgsbedövning + att istället för att sy ihop menisken så skulle den söndriga delen tas bort. Positiva med att ta bort den söndriga delen av menisken, är att det blir kortare tid med kryckor samt rehabiliteringen blir kortare. Negativa då, jo det var att jag egentligen inte ville ha ryggmärgsbedövning. Men efter lite snack med anestesi läkaren, så blev det ändå ryggmärgsbedövning.

Jag fick en starkare burana, drop sattes in och jag fick lugnande inför bedövningen. Efter en stund fick jag ryggmärgsbedövningen, det tog inte alls ont, men lite äckligt var det då man började märka att man inte hade någon känsel benet. Det kändes lite som när man ibland kan vakna och måste flytta sin ena hand med andra handen för den är helt bortdomnad. Efter cirka en halv timme så hade jag ingen känsel alls i benet och jag kunde inte röra på mina ben. Det var verkligen så äckligt när man absolut inte kunde röra på sig.

När jag rullades in i operationssalen sattes ett skynke framför mig så att man inte såg benen. Mitt i allt såg jag mina tår som stack upp. Jag kände ingenting, men tydligen var mitt ben upp i luften. När de tvättade benet kändes det så sjukt obehagligt. Jag skulle nästan ha velat ta något och slå på benet för att försöka väcka upp den. När de kopplade mig till alla olika maskiner så hade jag pulsen på 38. Då fick jag något för att min puls skulle höjas, bara för säkerhetsskull. Tydligen har jag ännu en idrottar-puls fast jag inte kunnat träna ordentligt på 6 månader.  Själva operationen gick super snabbt, ca 30 minuter. Efter operationen rullades jag iväg till min säng och jag fick lite frukost och massor av piller. 1 timme senare fick pappa hämta mig och vi körde hemåt. 

86AAC3AC BACB 49E0 8751 3B1AB96A1431

Summa summarum, jag tyckte att bedövningen var jäkligt obehaglig och om jag någonsin måste göra någon liknande operation, då kommer jag att vilja bli nersövd. Men knackar 3 gånger i trä nu och håller tummarna att jag aldrig behöver operera knä igen. Nu återstår några veckor med kryckorna, och mycket mycket av rehabilitering. Dock skall jag vara så noggrann att verkligen vila den här gången ända tills jag kan gå ordentligt och inte har ont! Blir en utmaning för mig att verkligen försöka ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag kan inte sitta still och hatar att inte göra någonting. Jag kan inte ens kolla på film eller serier utan att göra nånting annat på samma gång. Jag kollar därför alla filmer/serier på min laptop för jag kan ta med den vart jag än går och så kan den vara på i bakgrunden. 

 

Men operationen gick jätte bra och nu är det bara att blicka framåt. Nya utmaningar och ny mål. Dessutom är jag så glad att jag inte behöver ha kryckor under julen. Jag kanske kan gå ut på den traditionella julpromenaden i skogen. Håller tummarna. 

5CA5C383 094F 433B 9024 2E75FBA9243E

Nu skall jag ta mina sista tabletter för idag och försöka få lite sömn. Skall avsluta det här inlägget med att säga stort tack till alla som har skickat åt mig under dagen, det betyder verkligen så mycket!! <3 Så tusen, tusen tack!