7C2E05D3 41AF 4BA3 AE40 8C75A11883AC

Visa inlägg taggade med 'menisk'

Hemma igen efter operation nummer 2

Skrivet av Emilia Grönholm 19.11.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jag är äntligen hemma och i egen säng efter en tung dag både fysiskt och mentalt. Idag ringde klockan 03:00, då var det bara att stiga upp, gå i duschen och hoppa in i bilen. Som tur har jag världens finaste pappa som körde mig hela vägen till Åbo och sedan hem igen. Jag slumrade till en stund i bilen, men fick inte riktigt någon ordentlig sömn, fast jag var hur trött som helst.

Vid 08:00 var vi framme i Åbo. Efter lite om och men så hittade vi till slut operationsavdelning. Jag fick ganska snabbt gå in och byta om och gå och lägga mig i en av sängarna. Jag var inte alls nervös inför operationen, utan ville bara få de gjort så att jag kunde sluta tänka på knät och få börja träna ordentligt. Jag har ju ändå gjort samma operation början av sommaren. Men nej, så blev det ju inte. Den här gången skulle jag  inte sövas ner utan de skulle bli ryggmärgsbedövning + att istället för att sy ihop menisken så skulle den söndriga delen tas bort. Positiva med att ta bort den söndriga delen av menisken, är att det blir kortare tid med kryckor samt rehabiliteringen blir kortare. Negativa då, jo det var att jag egentligen inte ville ha ryggmärgsbedövning. Men efter lite snack med anestesi läkaren, så blev det ändå ryggmärgsbedövning.

Jag fick en starkare burana, drop sattes in och jag fick lugnande inför bedövningen. Efter en stund fick jag ryggmärgsbedövningen, det tog inte alls ont, men lite äckligt var det då man började märka att man inte hade någon känsel benet. Det kändes lite som när man ibland kan vakna och måste flytta sin ena hand med andra handen för den är helt bortdomnad. Efter cirka en halv timme så hade jag ingen känsel alls i benet och jag kunde inte röra på mina ben. Det var verkligen så äckligt när man absolut inte kunde röra på sig.

När jag rullades in i operationssalen sattes ett skynke framför mig så att man inte såg benen. Mitt i allt såg jag mina tår som stack upp. Jag kände ingenting, men tydligen var mitt ben upp i luften. När de tvättade benet kändes det så sjukt obehagligt. Jag skulle nästan ha velat ta något och slå på benet för att försöka väcka upp den. När de kopplade mig till alla olika maskiner så hade jag pulsen på 38. Då fick jag något för att min puls skulle höjas, bara för säkerhetsskull. Tydligen har jag ännu en idrottar-puls fast jag inte kunnat träna ordentligt på 6 månader.  Själva operationen gick super snabbt, ca 30 minuter. Efter operationen rullades jag iväg till min säng och jag fick lite frukost och massor av piller. 1 timme senare fick pappa hämta mig och vi körde hemåt. 

86AAC3AC BACB 49E0 8751 3B1AB96A1431

Summa summarum, jag tyckte att bedövningen var jäkligt obehaglig och om jag någonsin måste göra någon liknande operation, då kommer jag att vilja bli nersövd. Men knackar 3 gånger i trä nu och håller tummarna att jag aldrig behöver operera knä igen. Nu återstår några veckor med kryckorna, och mycket mycket av rehabilitering. Dock skall jag vara så noggrann att verkligen vila den här gången ända tills jag kan gå ordentligt och inte har ont! Blir en utmaning för mig att verkligen försöka ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag kan inte sitta still och hatar att inte göra någonting. Jag kan inte ens kolla på film eller serier utan att göra nånting annat på samma gång. Jag kollar därför alla filmer/serier på min laptop för jag kan ta med den vart jag än går och så kan den vara på i bakgrunden. 

 

Men operationen gick jätte bra och nu är det bara att blicka framåt. Nya utmaningar och ny mål. Dessutom är jag så glad att jag inte behöver ha kryckor under julen. Jag kanske kan gå ut på den traditionella julpromenaden i skogen. Håller tummarna. 

5CA5C383 094F 433B 9024 2E75FBA9243E

Nu skall jag ta mina sista tabletter för idag och försöka få lite sömn. Skall avsluta det här inlägget med att säga stort tack till alla som har skickat åt mig under dagen, det betyder verkligen så mycket!! <3 Så tusen, tusen tack!

 

 


Jag ska operera mig IGEN

Skrivet av Emilia Grönholm 24.10.2019

Kategorier:

Fick igår samtal av min ortoped att min menisk inte har läkt ihop som den borde ha gjort. Så nu måste jag operera samma knä en gång till. Hur kan jag ha sån otur? En hel säsong bortspolad och nu en till som inte ens har hunnit börja. Jag som var så ivrig att jag äntligen skulle få börja träna fotboll igen och springa långa och korta sträckor. Så kommer samtalet att jag måste boka in en ny operationstid. I slutet av december kommer jag att operera menisken igen, så julen och nyåret kommer inte bli som jag tänkt. 5 dagar före julafton...Då är jag tillbaka på ruta 1. Samma operation och samma rehablitering. Om min otur slutar efter det så kanske jag kan börja spela fotboll igen i maj 2020.

 

Nu måste jag bara försöka träna upp muskulaturen runt knä så gått det bara går. Efter förra operationen har jag tappat så mycket muskler i benen, speciellt det ben som blev opererat förra gången så nu har jag nästan 1,5 månader att förbereda mig. 

6054807E 0F58 4E54 9617 2ECEED89E07F

1C3D49AF 16FC 48F1 88B1 AFF6B9F22EC9

För 4 månader sedan låg jag vid sjukhuset och väntade på att gå in i operaionssalen. Nervös som bara den och jag hade ingen aning om hur länge jag egentligen skulle måsta vara borta från fotbollen. 

7F953170 512D 4EA1 A37E 61A2F2C6CCBD

72555A9E 5696 4F98 955D 49A2FD3F7D4C

Några dagar efter operationen åkte vi till stugan för att bara vila och ta det lungt. Jag hade väldigt ont de första dagarna så det var skönt att vara på villan och bara njuta av vädret och lungnet. Jag gick runt med ett flipbelt konstant när jag måste gå med kryckor. Till och med mina frukost semlor transporterades i det gröna bältet från köket till soffan.

C95AA668 B796 4D0F AFC8 6C61A6FBFC4A

4102DC8E 5D32 4E4F A1D0 97BC7BE00591

Här var jag så lycklig för att jag fick för första gången på 2 veckor nästan benet helt rakt. Efter operationen var mitt opererade ben väldigt uppsvällt från tårna upp till låret. Efter ca 2 veckor började det avta och jag började kunna röra lite mera på benet och fick det nästan rakt. Baby steps!

FB078061 5E73 4C5E 97AA 4F9A98388F95

När jag tog den här bilden var jag påväg på lunch med Sofia, som även hon gick på kryckor efter en korsbandsskada. Det var så skönt att få sitta ner  och prata med någon som kände samma sak som mig. Jag var verkligen inte glada Emilia under några veckor efter operationen men efter en pratstund med Sofia blev så mycket bättre. 

 

Nu är jag mer förberedd på vad som kommer att hända fasst det är lite osäkert hur stor operationen kommer vara. Fasst det känns tungt att måsta gå igenom allt en gång till så tror jag att jag kommer klara av det här lite bättre än sensate gången. Jag håller tummarna att det här blir sista opretaionen. 
43ED1DDF 570B 47D5 9DE1 778A81816C63 Hämtade igår ett paket från partykungen som innehåller lite över 100 balonger som skall blåsas upp på lördagen. Tur att det händer mycket just nu så att jag kan tänka på annat. 


Operation

Skrivet av Emilia Grönholm 16.10.2019

 

I en match skulle jag göra en snabb vändning, kände av ett knak i knät men fortsatte då det inte tog så sjukt att jag skulle måste avbryta matchen. Efter matchen svällde knät upp och jag hade lite värk. Att ha ont i något knä, fot, tå eller annat när man spelar fotboll är inget konstigt. Tror nästan att det är mera normalt att ha lite ont någonstans i kroppen än att vara helt skadefri under en säsong.

För mig tog det en månad, och därmed 4 styckna 90 minuters matcher innan jag gick till en ortoped för att kolla upp knä. Om jag inte dessutom skulle ha haft den försäkringen som jag hade skulle jag nog inte ha gått till en läkare. Jag gick till ortopeden på grund av att efter jag kände av en knakning i knät kunde jag inte stretcha mitt framlår. När jag skulle stretcha tog det emot och tog lite sjukt och jag märkte att mitt vänstra framlår blev väldigt styvt och det började störa mig att jag inte kunde stretchadet ordentligt.

Jag gick till ortopeden med träningskläderna på för att efter träffen skulle jag genast på en matchförberedande träning. Jag satte mig ner i stolen och berättade vad som hade hänt och vad mina symptomer var. Orpoden kollade på knät, vred o drog och efter en stund sade han att han tror det är någon med min menisk och att jag absorlut inte får träna eller spela innan jag har varit på magnetröntgen. Jag åkte till träningen med inställningen att det är nog ingenting utan han vill nog bara vara på den säkra sidan.  Jag fick genast en tid till magnetröntgen och ganska snabbt efter fick jag mina röntgenbilder. Jag försökte noggrant kolla på dem och jämförde dem med bilder på google. Jag skickade åt hela laget för att kolla om någon såg något som stack ut. Några dagar senare efter mycket stress och ångest fick jag samtalet av ortopeden. Din menisk är sönder, en operationstid är bokad till nästa vecka. 

Jag förstog ingenting. Jag tänkte att det här är inte sant utan det är något konstigt med röntgenbilderna. När ortopden öppnar upp kommer det vara helt normalt o han kommer få stänga igen och jag kommer vara på planen efter några dagar. 

När jag satt i sjukhussängen vid Mehiläinen fick jag veta om jag har tur och det är bara en mindre skada på menisken kommer jag vara på kryckor i 2,5 veckor och köra rehab i 2-3 månader. Om jag skulle ha otur så skulle det vara 6 veckor på kryckor och efter det 6 månader rehab. Ännu då när jag hade på mig de snygga sjukhuskläderna, tog min första starka värktablett och satt där i sjukhuse och väntadepå att rulla in i operationssalen. Ännu då tänkte jag att det här är ett misstag att det måste vara något fel på röntgenbilderna eller är det här något underligt att de bara tycke om att operera? Ja så gick mina tankar. Att det måste vara några operationsgalningar som bara vill göra det här för att få en liten kick. 

När jag vaknade upp efter operationen var jag så trött och fortfarande lite snurrig efter att ha varit nersövd ett par timmar. Jag fick genast starka värkmediciner för värken i knät. Ortopeden kom in och berättade att min säsong är över. 6 veckor kommer jag gå på kryckor och efter det blir det en lång rehab på 6 månader. Han gick iväg och jag kände hur jag bara vill brista ut i gråt. Aldrig har jag varit så besviken förut. Jag ville bara hem och bort från sjukhuset. Jag var så arg på mig själv, varför måste jag gå till ortopeden och kolla upp knät, jag skulle ha kunnat spela resten av säsongen och inte gå på kryckor i 6 veckor och cykla på en dum motionscykel i 6 månader.  Efter operation var jag sängbunden i ungefär en månad och jag kände mig så svag både fysiskt och psykiskt. Jag kände mig hjälplös för jag inte kunde göra någonting själv. Jag var trött av starka mediciner och av sömnbrist på grund av stark smärta. Jag har aldrig, aldrig mått så dåligt förut.

D9FcCkLVUAItllX

Efter 2 månader fick jag börja cykla på en motionscykel men i väldigt väldigt  långsam takt. Efter 3 månader fick jag börja lägga på lite vikter för att stärka upp musklerna i benet runt omkring knät. Nu har det gått 4 månader sedan jag opererade mig. Jag får springa intervaller och jogga korta sträckor. I måndags och igår var jag på mina första fotbollsträningar sedan jag fick beskedet att knät skall opereras. Dock kunde jag bara förstås vara med på uppvärmningen och så kunde jag passa lite. Men oj vad jag har saknat att spela fotboll. Jag vill så få börja spela påriktigt. Få vara med en hel träning. Ååh vad jag längtar. 

 

Jag har lärt mig så mycket efter det här. Viktigaste är att man alltid, alltid skall kolla upp när något känns fel i kroppen. En fotbollsmatch  eller annan idrott är aldrig viktigare än din hälsa. Du kommer att ha din kropp resten av ditt liv så sköt om den. Dessutom ska man aldrig ge upp. Fasst hur tungt det än känns så ska man alltid kämpa vidare. Sätt upp småa mål och titta frammåt.Annat jag har lärt mig är att jag har världens bästa familj och vänner! 

 

BBOl3Mpr 400x400

Bildern är från förra säsongen på Captains Ball gala där jag blev vald till årets försvarare i damernas division 1.