Visa inlägg taggade med 'operation'
Att gå med kryckor
Det här med att gå med kryckor är verkligen ingen dans på rosor. Det gör livet så mycket svårare och man uppskattar verkligen att man kan gå med sina båda ben när man har gått eller går med kryckor. Nu är det andra gången in mitt liv jag går med kryckor, dessutom var dessa gånger under samma år.
1. Duscha
För det första så efter en knäoperation får man inte duscha på 1 vecka. Ja ni kan förstå hur sjukt ofräsch man känner sig efter er vecka utan en dusch. När man sedan äntligen får ställa sig i duschen så är det ett jäkla projekt. Du ska försöka ta med dig kryckorna, du kan inte stå för länge i duschen för då börjar det krampa i det friska benet. När det sedan kommer tvål, balsam osv på golvet måste du vara extra försiktig då du endast står på ett ben och det blir halt. Att ta en snabb dusch på morgonen existerar icke.
2. Bära saker
Enda sättet att ta med dig något är att bära en ryggsäck eller ett flip belt. Att koka en kopp kaffe och sätta sig vid soffan tar typ 3 gånger längre tid än normalt. Du kan inte bära koppen ute måste ställa ut möbler från köket till soffan för att du skall kunna ta med dig kaffet. Att gå och handla i e butik är ju det värsta med kryckor. Dukan inte gå med en vagn eller en korg utan du måste ha en ryggsäck. För att sedan få med dig grejerna du har köpt måste du lägg dem i din rygga. Gissa inte hur kriminell man känner sig är man plockar med sig massor med varor och lägger dem i sin ryggsäck...Usch det är riktigt skämmit.
3. Värk
Förutom värken du har i knät så värker andra benet och dina händer. Händerna är konstant röda och helt sjukt sjuka. Det friska benet värker av träningsvärk först du har hela din tyngd fördelad på endast ett ben. Igår hade jag fått brännsår på mina armar då de hade glidit mot kryckorna. Skönt som bara den...
4. Kläder
Säg hej då till jeans eller andra kläder som är lite tajtare på benen. Går runt med shorts eller mjukisbyxor konstant då inget annat fungerar.
5. Trappor
Madröm, haha. Det tar så länge att gå upp och ner i trappor. Ett steg i taget. Sedan är det tungt att hopp upp för trapporna. Dock bra trappträning för det friska benet.
6. Kryckorna
Kryckorna är alltid i vägen. Om du skall sätta dig så måste du lägga kryckorna någonstans och ofta är det på golvet eller lutandes mot någonting.
Hemma igen efter operation nummer 2
Jag är äntligen hemma och i egen säng efter en tung dag både fysiskt och mentalt. Idag ringde klockan 03:00, då var det bara att stiga upp, gå i duschen och hoppa in i bilen. Som tur har jag världens finaste pappa som körde mig hela vägen till Åbo och sedan hem igen. Jag slumrade till en stund i bilen, men fick inte riktigt någon ordentlig sömn, fast jag var hur trött som helst.
Vid 08:00 var vi framme i Åbo. Efter lite om och men så hittade vi till slut operationsavdelning. Jag fick ganska snabbt gå in och byta om och gå och lägga mig i en av sängarna. Jag var inte alls nervös inför operationen, utan ville bara få de gjort så att jag kunde sluta tänka på knät och få börja träna ordentligt. Jag har ju ändå gjort samma operation början av sommaren. Men nej, så blev det ju inte. Den här gången skulle jag inte sövas ner utan de skulle bli ryggmärgsbedövning + att istället för att sy ihop menisken så skulle den söndriga delen tas bort. Positiva med att ta bort den söndriga delen av menisken, är att det blir kortare tid med kryckor samt rehabiliteringen blir kortare. Negativa då, jo det var att jag egentligen inte ville ha ryggmärgsbedövning. Men efter lite snack med anestesi läkaren, så blev det ändå ryggmärgsbedövning.
Jag fick en starkare burana, drop sattes in och jag fick lugnande inför bedövningen. Efter en stund fick jag ryggmärgsbedövningen, det tog inte alls ont, men lite äckligt var det då man började märka att man inte hade någon känsel benet. Det kändes lite som när man ibland kan vakna och måste flytta sin ena hand med andra handen för den är helt bortdomnad. Efter cirka en halv timme så hade jag ingen känsel alls i benet och jag kunde inte röra på mina ben. Det var verkligen så äckligt när man absolut inte kunde röra på sig.
När jag rullades in i operationssalen sattes ett skynke framför mig så att man inte såg benen. Mitt i allt såg jag mina tår som stack upp. Jag kände ingenting, men tydligen var mitt ben upp i luften. När de tvättade benet kändes det så sjukt obehagligt. Jag skulle nästan ha velat ta något och slå på benet för att försöka väcka upp den. När de kopplade mig till alla olika maskiner så hade jag pulsen på 38. Då fick jag något för att min puls skulle höjas, bara för säkerhetsskull. Tydligen har jag ännu en idrottar-puls fast jag inte kunnat träna ordentligt på 6 månader. Själva operationen gick super snabbt, ca 30 minuter. Efter operationen rullades jag iväg till min säng och jag fick lite frukost och massor av piller. 1 timme senare fick pappa hämta mig och vi körde hemåt.
Summa summarum, jag tyckte att bedövningen var jäkligt obehaglig och om jag någonsin måste göra någon liknande operation, då kommer jag att vilja bli nersövd. Men knackar 3 gånger i trä nu och håller tummarna att jag aldrig behöver operera knä igen. Nu återstår några veckor med kryckorna, och mycket mycket av rehabilitering. Dock skall jag vara så noggrann att verkligen vila den här gången ända tills jag kan gå ordentligt och inte har ont! Blir en utmaning för mig att verkligen försöka ta det lugnt och inte göra så mycket. Jag kan inte sitta still och hatar att inte göra någonting. Jag kan inte ens kolla på film eller serier utan att göra nånting annat på samma gång. Jag kollar därför alla filmer/serier på min laptop för jag kan ta med den vart jag än går och så kan den vara på i bakgrunden.
Men operationen gick jätte bra och nu är det bara att blicka framåt. Nya utmaningar och ny mål. Dessutom är jag så glad att jag inte behöver ha kryckor under julen. Jag kanske kan gå ut på den traditionella julpromenaden i skogen. Håller tummarna.
Nu skall jag ta mina sista tabletter för idag och försöka få lite sömn. Skall avsluta det här inlägget med att säga stort tack till alla som har skickat åt mig under dagen, det betyder verkligen så mycket!! <3 Så tusen, tusen tack!
Jag ska operera mig IGEN
Fick igår samtal av min ortoped att min menisk inte har läkt ihop som den borde ha gjort. Så nu måste jag operera samma knä en gång till. Hur kan jag ha sån otur? En hel säsong bortspolad och nu en till som inte ens har hunnit börja. Jag som var så ivrig att jag äntligen skulle få börja träna fotboll igen och springa långa och korta sträckor. Så kommer samtalet att jag måste boka in en ny operationstid. I slutet av december kommer jag att operera menisken igen, så julen och nyåret kommer inte bli som jag tänkt. 5 dagar före julafton...Då är jag tillbaka på ruta 1. Samma operation och samma rehablitering. Om min otur slutar efter det så kanske jag kan börja spela fotboll igen i maj 2020.
Nu måste jag bara försöka träna upp muskulaturen runt knä så gått det bara går. Efter förra operationen har jag tappat så mycket muskler i benen, speciellt det ben som blev opererat förra gången så nu har jag nästan 1,5 månader att förbereda mig.
För 4 månader sedan låg jag vid sjukhuset och väntade på att gå in i operaionssalen. Nervös som bara den och jag hade ingen aning om hur länge jag egentligen skulle måsta vara borta från fotbollen.
Några dagar efter operationen åkte vi till stugan för att bara vila och ta det lungt. Jag hade väldigt ont de första dagarna så det var skönt att vara på villan och bara njuta av vädret och lungnet. Jag gick runt med ett flipbelt konstant när jag måste gå med kryckor. Till och med mina frukost semlor transporterades i det gröna bältet från köket till soffan.
Här var jag så lycklig för att jag fick för första gången på 2 veckor nästan benet helt rakt. Efter operationen var mitt opererade ben väldigt uppsvällt från tårna upp till låret. Efter ca 2 veckor började det avta och jag började kunna röra lite mera på benet och fick det nästan rakt. Baby steps!
När jag tog den här bilden var jag påväg på lunch med Sofia, som även hon gick på kryckor efter en korsbandsskada. Det var så skönt att få sitta ner och prata med någon som kände samma sak som mig. Jag var verkligen inte glada Emilia under några veckor efter operationen men efter en pratstund med Sofia blev så mycket bättre.
Nu är jag mer förberedd på vad som kommer att hända fasst det är lite osäkert hur stor operationen kommer vara. Fasst det känns tungt att måsta gå igenom allt en gång till så tror jag att jag kommer klara av det här lite bättre än sensate gången. Jag håller tummarna att det här blir sista opretaionen. 
Hämtade igår ett paket från partykungen som innehåller lite över 100 balonger som skall blåsas upp på lördagen. Tur att det händer mycket just nu så att jag kan tänka på annat.