Hjärtultra suomeksi

tisdag 13 februari 2018 - 16:39 | 2 Kommentarer

Eftersom Junia är född på Kokkola BB och även sköttes på barnavdelningen där så blev det automatiskt en lite mer finskspråkigare vistelse där. Vilket jag i och för sig inte förespråkar eftersom jag vet att språkbarriären är något som vi finlandssvenska är mest rädda för när det kommer till förlossningar. 

Före hon kom så upplevde jag inte något problem med språket, jag tror de försökte sätta de barnmorskor som pratade bäst svenska åt mig och det uppskattar jag. Men efteråt, dear lord vad jag stötte på patrull där. Jag fick en äldre barnmorska med en riktigt dålig attityd, hon vägrade prata svenska med mig. Som tur var så spenderade jag nästan all min vakna tid nere på barnavdelningen, så jag slapp irritera mig på henne.

Nere å barnavdelningen var nästan alla finskspråkiga, och eftersom finskan inte är ett jätte problem för mig så blev det att jag svängde om per automatik och pratade finska med dom också.

När vi sen kom till hjärtundersökningarna så fick vi svenskspråkiga sköterskor som kunde översätta vad kardiologen från Uleåborg berättade. 

 

De flesta barn med downs, eller många föds med något form av hjärtfel. Vissa får milda och vissa får gravare problem med hjärtat. Junia föddes med ett bihljud och PDA (Persisterande ductus arteriosus), ett blodkärl som leder blodet förbi lungorna. I vanliga fall så sluts detta kärl redan i magen, men i Junia's fall så var det fortfarande öppet när hon föddes, vilket är ganska vanligt hos för tidigt födda barn. 

Idag var vi tillbaka i Kokkola på barnpolikliniken för att göra ett hjärtultra. Allt såg bra ut, ductuset är nästan helt borta vilket betyder att vi slipper medicinering och även så bihljudet lät "vackert" som kardiologen sa. En otrolig lättnad! Vet inte hur jag skulle ha klarat ett hjärtsjukt barn till på köpet i den här röran, så något gick vår väg ändå.

Fröken var inte missnöjd på så vis eller omöjlig under undersökningen, men populära var dom inte när dom kom med sina apparater, slangar och ultraljud. Med lite mutande så låg hon ändå så pass stilla att de kunde göra de undersökningar som behövdes men det gällde att ha tålamod.

Som avslut så vägde de henne och hon väger idag 3520 g, så med andra ord har hon gått upp 1185 g sen hon föddes. Det var läkaren mycket nöjda med!

Även hennes hb var så pass bra att hon inte längre behöver järndroppar.

Hon är med andra ord en frisk tjej med mycket bus i kroppen. Allt en mor vill höra alltså!

Junia i babybjornen

Efter ultrat så åkte vi för att äta lite och för att försöka hitta ett par nya byxor åt modern. Mat fick jag i mig, men några byxor hittade jag inte som föll mig i smaken. Jag är en sådan som går i svarta jeans året runt, så många gånger krigar jag med mig själv i den frågan om jag behöver ännu ett till par svarta jeans. Svaret blir allt som oftast att jag nog behöver flera, men idag blev det bara inte till något. En tröja hittade jag dock, den var skön.

Sen blev jag trött på en sekund och så åkte vi hemåt. Det här med att ränna runt en hel dag tär på krafterna.

Nu har vi ammat och ska snart vidare mot Sundby för att åka med moffa på fastlagsjippo vid skolan. Man kan ju bli bjuden på fastlagsbulle om man har tur liksom!

Kategorier:

Down is UP Vardag

2

Kommentarer

  • Linn Jung

    13.02.2018 20:20 (5 dagar sen)

    Alltså hon är så fiiiiin! ❤


  • Johanna

    14.02.2018 13:24 (4 dagar sen)

    Va skönt att hon mår bra:)


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.