Livet

fredag 9 februari 2018 - 13:26 | 0 Kommentarer

Kaffe

Ironiskt nog så dricker jag kaffe idag. För mig är kaffe inte gott. Inte fastän hur mycket socker eller mjölk jag dumpar i det. Det är enbart ett desperat försök att väcka denna trötta småbarnsmamman till liv. Vill dock inte påstå att det fungerar riktigt bra. 

Vadan detta drastiska tilltag kan ni ju säkert undra? Svaret är min minsta. Hon har börjat sporta med att vakna där vid kl 3 och INTE somna om. Två nätter i rad nu. Och så skrattar ni säkert och tänker jaa, två nätter är ju ingenting. Nej, det är ingenting, MEN, jag är ändå trött eftersom vi hann bli vana med riktigt smärtfria nätter. Ni vet, vakna, amma, somna om. Inte vakna, amma, mingla, mingla, mingla, somna om 30 minuter före alarmet går. 

Det är ett under att vi har fått uppleva dagsljuset idag, om man säger så. Min hjärna vill bara stänga ner, krypa under täcket och inte alls vara vaken. 

Det är dock inte ett alternativ med tre barn hemma. Klockan 6 fick jag hasa mig upp och börja rycka i barnen. Alla extremt sömndruckna så fick vi i oss frukost och kläder på oss, och storasyster kom sig iväg till bussen. Till och med min annars så pigga polo suckade lite extra imorse, hehe. 

När vi sen kom hem så var resterande av barnaskaran så pass trötta att vi lyckligtvis fick 2 timmar shuteye men jag är ändå tröttare än trött. Det spelar ingen roll hur många tupplurar jag tar om dagen om min nattsömn blir rubbad.

 

Junia 090218Orsaken till mitt sömnproblem är dock väldigt gulligt.

 

MEN, så här lagom tills storasyster kommer hem så ska vi också försöka göra något av dagen. Jag hade planer på att dra med ungarna till hundparken så att hunden också skulle få springa av sig, men eftersom det blåser så pass så vill jag inte släpa med mig den lilla, så jag tror vi håller oss hemma idag. Rensar och söker efter kläder, lagar mat, leker lite och sen, ikväll ska vi alla sjunka ner i soffan och ha fredagsmys med chips och en bra film. Två av tre barn ska också badas, och hunden ska få sina klor klippta. 

 

Igår hade vi fysioterapi och blodprov på agendan. Sonen har fysioterapi si så där varannan vecka, och Junia skulle det tas blodprov av inför nästa veckas hjärtultraljud. Det kändes inte roligt att kliva in i sjukhuset, om man säger så. 

Det har varit många diskussioner om de här den senaste tiden, vad det är med just det här årets februari då ALLA sorters sjukdomar härjar just i detta nu. Kikhostan härjar, massor med fall av RS-viruset och även magsjuka. Som en godisbar av sjukdomar. 

Var det än kommer ifrån så kan det göra den mest sansade mamman till ett hypokondriskt nutjob. 

Igår var jag te.x helt säker på att Junia hade fått någon bacillusk med sig från sjukhuset. Hon har ända sen hon var nyfödd haft en lite rosslande, ansträngd andning. Det här har läkarna sagt att beror på mjölken, och att det inte finns något att oroa sig för. Men jag menar, om vi har det som ursprungsläge, när ska jag då kunna veta om hon faktiskt har fått nån åkomma? 

Hur som helst, att kliva in till ett sjukhus gör ju inte situationen bättre. Snor som flyger och folk som hostar. Ville dränka oss i handsprit när vi kom hem. 

Det här är ju också en sån sak som jag aldrig oroat mig för förut. Så det kan ändra. 

Men, fyssen gick bra för sonen, blodprovet gick bra för dottern och annat än det faktum att vi inte sover så mycket om nätterna för tillfället så är läget ganska stabilt.

 

Imorgon är dagen kommen som jag har väntat på nu i snart två veckor. (Ja, jag är kåtabränd). Jag ska få gå på bio. Med mina vänner. Utan ett endaste barn. Halleluja!

Realiteten i det är väl att jag kommer att somna där på bion, mitt i Mr Grey's smiskande. 

Men, skönt ska det bli att slippa utanför dörren och bara få vara JAG, om så bara för några timmar. Att få klä på sig något som inte är nerdränkt i mjölkspyor (jag badade i det imorse) eller mjölkfläckar på. Att få sminka sig för en orsak och inte bara för att lura ögat att man lever. Det har lite kommit till den punkt att mitt hår har börjat forma sina egna dreads för att jag inte har borstat håret på flera dagar, eller det faktum att jag legit kan gå förbi spegeln här hemma och bli skrämd för ett ögonblick utav min egen spegelbild. Ack detta liv! Man får ju bara tänka att allt har sin tid. Nu är det mjölkspyan, läckande bröstens och spädbarnstiden. Sen tänker man naivt att man ska återgå till det vanliga livet där man har en fin balans mellan vuxet socialt liv och ett fungerande vardagsliv med barnen, men faktum är ju att efter spädbarnstiden så är det som om någon suttit på ens förmågor att tänka, prata och bete sig vuxet i sociala sammanhang, att man lika gärna platsar på ett dagis ist. Det skulle absolut inte förvåna mig om jag skulle fråga efter saltet imorgon med bebisröst. Och så blir man så där gammal i ungdomarnas ögon. Ooja. 

Jag är 5 år äldre än min lillebror, 3 år äldre än syster. Deras vänner ser på mig som om jag vore 40+. Och så får jag ålderskris, för att jag egentligen inte är så där tråkig och ospontan som de tror att jag är det är bara det att jag inte orkar vara rolig, konstant berusad eller värst spontan. Sen har vi ju det faktum att jag inte kan vara det heller. Men ja, nothing gives you så mycket ålderskris som att umgås med ungdomar i deras prime-time. 

Vad var det inlägget egentligen skulle handla om idag? Ingen aning. Ni får ta det som det kom.

Det är fredag. Hjärnan har ruttnat för länge sen och jag önskar er en trevlig helg iaf! 

Kategorier:

Familj Vardag

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.