tisdag 20 februari 2018 - 10:20

Favoriter i Junia's garderob

Om det är något jag är riktigt riktigt dålig på så är det att handla kläder. Det är inte det att jag inte tycker det är snyggt, men jag kommer mig helt enkelt inte för det. Sen våndas jag över att jag betalat närmare 30 euro för en Spiderman-tröja, eller 20€ för en bh, och i det skedet tenderar min motivation för klädshopping flyga ut genom fönstret.

However, det här med små kläder. Bedårande. 

Minstingen har hela byrån full och på hängaren trängs det också kläder. Dock kan jag inte ta creds för att ha fyllt på särskillt aktivt. Några enstaka plagg har jag köpt, oftast second hand också, till på köpet. Allt för att slippa göra svåra val bland H&M's miljonutbud. Sen fick vi ju en hel del från moderskapsförpackningen, som idag ännu är ungefär tre storlekar för stora. 

När Junia föddes var jag tvungen att dag två ta mig till KappAhl och panik-köpa pyttesmå kläder i storlek 44, eftersom hon fullkomligt drunknade i storlek 50. 44ans storlek var också för stor, men det var ändå de minsta plaggen vi fick tag i på så kort varsel. Önskar definitivt att ett större utbud av prematurkläder skulle finnas. Det är mer vanligt än man tror att det föds prematurer, eller bara annars små bebisar, och även om bebisarna växer i rasande fart så brukar det gå långsammare för prematurer att växa ikapp, så jag åtminstone tyckte det var skönt att kunna ha kläder åt henne som faktiskt passade. Det tror jag hon också tyckte, inte skönt att ha för stora kläder som ger utrymme för drag. 

Nu råkar ju Junia ha en farmor som frekvent fyller på hennes garderob med söta skapelser. Mormor har helt klart lämnat på släp när det kommer till det, hehe. Här om dagen kom farmor hem med en ljuvlig kofta från ICA i Haparanda, som påminner väldigt mycket om Odd Molly's Lovely knit. Helt underbart söt är den. 

Hur som helst. Jag rensade idag bland hennes kläder. Jag ska ju ge bort kläderna i storlek 44 åt bättre behövande, som just har hamnat i en liknande situation som mig, där det fanns noll tid att förbereda för en mini-bebis. 

Det finns guldkorn i klädberget. Koftan av farmor en av dem. 

Junia klader 2

Junia's dopklänning. Hela setet har farmor skaffat åt fröken.

junia klader 3Senapsgul väst från H&

Junia klader 5

Klänning från Zara, köpt second hand!

Junia kladerEn ny favorit-kofta av farmor!

Junia klader 8

Onepiece från Maxomorra, helt ljuvligt print! Väntar igert på att få börja använda den!

 

Jag minns att året när min förstfödda blev född så började också loppisarnas populäritet öka. Vilket var en himla tur. Det glädjer mig att se att man numera konsumerar mycket mer medvetet än förut. Tänk liksom vilken tur att loppisar finns, så att kläder som barnen har växt ur, kan värma en ny liten människa!

Second hand är också en räddning för en ansträngd ekonomi. Som ensamstående kan det många gånger kännas som hutlösa summor att betala 20€ för en tröja i butik, när man för samma pris kan få en hel outfit.

Jag gillar hur man kan komplettera ändå. Allt som oftast strosar jag runt på loppisar och hittar några plagg, och då känns det också enklare att gå vidare till butik och köpa det som inte fanns på loppis, för att man ändå vet att man har sparat in på något. If that makes sense. Lite som när man handlar på Lidl. Billigare och stort utbud, men vissa saker har dom bara inte och då får man komplettera från en annan butik. 

 

Nåväl, nu har jag rensat bort allt i storlek 44, satt undan plagg med ett sentimentalt värde för framtiden (någon annan som har en hel låda full med babykläder från alla barnens spädbarnstider??) och packat ner 44orna i en presentpåse. Byrån känns lite tom, men hon har börjat få fart på växandet nu så jag tror jag avvaktar med att köpa mer i storlek 50/56. 

Nu ska jag vila. Det här med att öva på att amma rätt tar på krafterna. Vi har sovit ungefär 4 timmar inatt. Gäsp.

måndag 11 december 2017 - 21:25

36 VECKOR

And still counting!

Tröttheten är på en helt annan nivå och numera räcker det inte med en tupplur, utan helst så borde det vara tre stycken! Vilket ni kanske förstår att då lämnar det inte mycket tid över om dagarna för annat.

Lillasyster har varit väldigt väldigt aktiv de senaste dagarna, buffar på konstant. Att det är trångt har nog alla förstått, men hon vill gärna vara den som påminner en om det ändå.
Vilket i sin tur inte är jätte bekvämt för mig som mamma. Ibland är magen mer fyrkantig än rund när hon har bökat till det ordentligt.

Jag har dumpat av alla hennes kläder hos mor och fars, eftersom kära mor höll på att stressa ihjäl sig över det faktum att jag inte hade tvättat ett ända plagg ännu. Sen ska jag packa bb-väskan, när alla kläder är rena. Eller det är iaf tanken. Vad jag hinner med sist och slutligen är ju egentligen helt utom min kontroll.

Jag oroar mig mycket kring förlossningen. Hur det kommer kännas att traska igenom korridoren ensam där. Vart min blick kommer vandra när den största smärtan och sårbarheten slår till. På samma gång som jag är enormt peppad på att få föda. Min vision är att jag ska ligga i badet (om jag får med mitt läckage) och lyssna på musik. Andas lustgas och så lugnt och odramatiskt föda fram henne till denna värld.

Jag skrev i mitt förlossningsbrev att jag önskar få ett familjerum, men det kanske jag redan sa? Inte nog med att man förlorar all form som gravid, det är också som att hjärnan får ett konstant meltdown.
Vanligtvis brukar man inte få familjerum som omföderska, men jag vet redan i detta nu att sen när hon väl är född, så vill jag bara ha henne ensam hos mig. Få den där korta, värdefulla och lugna bubblan före man stiger ut genom dörrarna och tar sig an omvärlden. Det har varit en väldigt omtumlande tid, och jag anar nog att jag kommer känna av babybluesen ordentligt denna gång. Eller nån sorts blues. Betvivlar att det är jazz liksom.

Mitt förlossningsbrev var för övrigt väldigt kort och konsist. Jag skrev mestadels om dotterns diagnos, min önskan om att inte påminnas om faderns frånvaro, samt om möjlighet finns att jag vill jobba på i badet med lustgas, men att jag även känner min kropp så pass bra att jag vet att epidural behövs i något skede. Skrev också om att jag inte är en orolig människa på så vis, men vill ändå ha bra info om hennes mående både under och efter förlossningen.
Nått mer tänker jag inte beblanda mig i barnmorskornas arbete, utan jag får helt enkelt lita på det faktum att jag redan klarat av att föda två barn till världen, och att min kropp vet vad den ska göra.

Jag har kommit till de sista fruktansvärda veckorna när både kroppen och huvudet i samspel fullkomligt hatar ordet ”Gravid”. Kom på mig själv idag när jag skulle gratulera en bekant som kom ut med graviditeten att jag egentligen bara ville skriva ”Beklagar” eller ”Styrkekramar”, hellre än ett ”Grattis”. Det där grattiset kan jag gott ta emot och ge när det sen väl är över, men dear lord alltså vad det är tungt i dessa veckor.

Idag te.x har jag gått i affärer så länge barnen var i skola/dagis. Jultomtens rundaste nisse här hej!
Det var en pina redan det. Sen när barnen kom hem så åkte vi än en gång in till stan med mommo för att prova kläder inför julfesterna.

Och förut så har jag liksom inte varit så berörd av barnens stojj. Jag har inte stressat upp mig eller sett det som ett problem att ha dom med. Men, idag. Idag såg jag nog djävulen i mina barn. Hade god lust att dumpa dom i en container utanför Retro-loppiset och stampa på gasen. Jag var hangry. Barnen var hangry. Mommo var förkyld. Jag var trött. Barnen var ännu tröttare. Barnen sprang. Det fanns inte en cell i min kropp som skulle ha tillåtit någon högre hastighet än Max Hassel under sina sista dagar i livet. Sonen flängde på och rev i provhyttarnas gardin. Dottern fulgrät för att hon inte fick sin vilja igenom, så, by the time när vi kom till Citymarket för att handla ett par skor åt henne så statuerade jag tydligt ut åt dom att jag bränner upp deras julkalendrar och inhibierar julen om dom inte lyder. Det finns inte ett pedagogiskt hår kvar på den här kroppen, och jag hoppas ju så klart att jag någon gång ska hitta tillbaka till den där mamman med lite mer överseende, lite mildare ton och liiite mer pedagogik och ork i mitt tankesätt, men det är inte nu, i vecka 36.

Julklädseln blev dock inhandlad och allas humör jämnades ut efter en matpaus i det hela.
Så, där var den pärsen undanröjd.

För övrigt kunde jag konstatera att de hade extremt dåligt utbud på fina festkläder, och speciellt klänningar i år. Allt var fult. Och då gick vi ändå igenom varje butik i hela stan.

Nå hur som haver! Jag kan gott avsluta denna uppdatering om mina 36 veckor som gravid med att konstatera att det är en himla tur att jag har dokumenterat denna graviditet så noggrant som jag ändå har, för att jag sen när jag lägger mig under kniven och gör en renovering av underredet inte ska känna någon tvivel eller ånger.

I detta nu, så vill jag bara att förlossningen ska dra igång och att jag snart ska få samla alla mina barn i mina armar. Alla tre.


På bild ser ni kalaskulan, och jag passar på att ställa er en fråga; Kan man ha en sån morgonrock på sig på bb ist för deras fula och obekväma? Eller ser det ut som att Hugh Hefner hostar ett party på andra våningen?
Har nämligen fått en mindre besatthet av sammet eftersom det känns så himla skönt.

tisdag 5 december 2017 - 16:50

HIGHS and LOWS

Den här dagen har minsann känts lång, speciellt med tanke på att det är 5 timmar kvar av dagen.

Dagens LOW var helt klart hur dagen började. KAOS!

Vi har haft ett mus-problem, to say the least. Tre gånger har jag ertappat samma musjäkel ute i kvisten, i kaninens mat. Första gången schasade vi ut musen och trodde att vi skulle få dra streck över den incidenten.
Nej. Så fel man kan tro.
Här om dagen satt samma mus (förmodar jag) i kaninens mat och smaskade. Då fick den katten efter sig och den såg relativt död ut så vi tänkte inte desto mer på det.

Men, imorse när jag varit ute med hunden så såg jag musen i samma hink igen och då blev det kaos i kajutan. Slängde ut katten i kvisten, varpå hon tog in musen och jagade den under vår säng.

Denna gången skedde det ett mord, tyvärr.
Jag brukar ha väldigt svårt med att ta livet av något levande, och ville egentligen inte göra det nu heller. MEN, det var antingen det eller en mus i mitt sovrum, och det vet vi ju alla hur det kan sluta. (Emil i Lönneberga te.x)

Där klockan 6 imorse stod jag alltså ute iklädd morgonrock, stövlar och handskar och mördade en näbbmus. Visionera er det!

Helt klart dagens low. Vi skippar bilder från det. Här, se på en vacker bild från morgonens promenad ist;

Dagens andra low var att jag kunde konstatera, före allt tumult bröt ut, att sonen var kokhet. 39 graders feber. Why liksom.

Jag hade också ont i halsen när jag vaknade så nu hoppas jag att jag inte insjuknar mera eftersom jag är så nära beräknade datumet. Skulle liksom inte vilja föda med varsin papperstopp intryckt i näsborrarna. Barnafödsel kan vara rätt... stökigt ändå kan jag tycka.

Sen vände dagen dock till det bättre.

Sonen fick medicin, jag borstade håret och tog på mig annat än en morgonrock. Sen sjutsade jag Aaron till barnvakten eftersom jag hade ett trängande möte med företagsplaneraren.

You see, nya tider är på kommande och i årskiftet kan jag titulera mig företagare också! Jag är mer än spänd över det hela, men ser så fram emot det! Kommer berätta mera så klart när allt klarnar!

Före jag åkte hem så svängde jag också in via Ruska, en eko salong här i stan som gör dreadlocks bland annat!

Jag borstade ju ut mina gamla för nån månad sen, för att sen kunna göra om dom. Och nu är det dags! Om två veckor ska jag sitta i frisörstolen i två dagar! Ser så fram emot det! Att bli klar alltså. Det gör ont att göra dreads så själva sittningen känns väl lika rolig som att få en tatuering.

Fick också en ny tid för mina naglar, utväxten är ett skämt på bara nån vecka! Mina naglar växer väldigt snabbt! Om det beror på alla hormoner eller de bara är ”snabbväxande” vet jag inte, men nya fräscha naglar ska jag åtminstone få nu före jul!

Ska köra helt neutrala och lite kortare så att jag kan byta blöjor och sånt fancyt sen också. Jag menar, planerar ju som om jag hade månader kvar av den här graviditeten. Det har jag ju inte, har vi nog alla konstaterar vid det här laget!

Men, som ni märker så är jag i stort behov av att sköta om mitt yttre för tillfället. Min kropp känns så främmande med all värk och vätskeansamling, plus att reality ju är att det är det ända jag har någon sorts kontroll över i detta nu, så jag känner att det är helt okej att unna sig lite extra pampering efter 9 månader av baby-making!


En annan HIGH idag var ju helt klart att sonen har hållit sig feberfri, OCH, *trumvirvel*
TAPPAT SIN FÖRSTA TAND! Wohoo!!

Det ska vi fira med att åka hem till mina föräldrars och bada bastu, samt tömma deras glöggförråd!

Jag skrämde förövrigt livet ur dom i morse genom att ringa kl 6:30 (lokal tid) åt dom för att berätta att jag hade mördat musen. Problemet var väl mer det där att klockan i Las Palmas var 4:30 .. De trodde jag skulle föda och mamma var halvvägs på väg till utcheckningen före pappa ens hade hunnit svara, hehe.
My bad! Förlåt!

Tänk så händelserik en dag kan vara, för en helt vanlig mamma och hennes son!

Hoppas er tisdag har varit fin! Glöm inte att kika på föregående inlägg för att kunna ta del av det fina erbjudandet som jag i samarbete med BY PINJA tagit fram åt er! ✨

tisdag 5 december 2017 - 12:38

JEWELLERY BY PINJA

INLÄGGET I SAMARBETE MED BY PINJA

Först ut av mina samarbeten är ett samarbete som jag är mycket glad över att få vara en del av! ♡

Tiderna förändras minsann när det kommer till barnafödandet. Inte minst modet kring det.
Innovationen från samhället nuförtiden är helt fantastiskt tycker jag!
Dagligen ser man att det har kommit fram produkter som man för 6 år sen bara önskade fanns.

Så även detta vackra och stilrena smycke!

Och nu tror ni säkert att jag är ute och cyklar som hyllar något så vanligt som ett halsband, men, det föll mig i smaken på alla sätt och vis som ett halsband kunde göra. Sen så är jag ju veteran inom just barnafödande, låter nästan som att jag födde barn på stenåldern, men med alla nya produkter framtagna för att underlätta och göra småbarnstiden så fin som möjligt, så känns det också roligt att få dyka in i allts fint och nytt som har skapats för just föräldrar och barn!

BY PINJA är ett finskt företag som tar fram siliconsmycken för den ammande modern, eller bara för den som gillar stilren design.

”Smycket ger små händer något tryggt att undersöka då hen ammas, sitter i famnen eller bärs, och man som mamma slipper klösmärken, knip och ryck i håret.”

Halsbandet är BPA och PVC-fria och gjort i Finland!

Med koden EMILIAJ20 får ni 20%hela utbudet i deras webshop som ni hittar HÄR!
Man hittar också vackra klädesplagg där också som man absolut inte skulle tacka nej till!

En perfekt gåva till den blivande och ammande modern!

Jag hoppas att lilla Junia ska tycka om det lika mycket som jag gör! ♡

tisdag 10 oktober 2017 - 20:46

En tisdag på språng!

Hej på er! ?

Jag är nyss hemkommen, har varit på språng hela dagen! Hade ett möte i Vörå på eftermiddagen och passade på att göra affärer med några along the way!

Eftersom jag allt som oftast lever efter en extremt tight budget, så är second hand mer eller mindre ett måste i vår vardag. Men egentligen klagar jag inte! I dagens läge kan man fynda finfina saker för en relativt billig peng. Alltid retar det ju någon liksom att de har betalat fulla priset och jag slapp undan med hälften!

Man blir mer eller mindre expert genom åren att se vad som är värt att betala andrahandsarvodet för och vilket som inte är det.
När jag flyttade hemifrån så var det en tid då loppisar var riktigt löjligt billiga. Saker kostade inte mer än 2-5€ där och man kunde fynda ordentligt. Men, with fame comes vanity, och så även för loppisar. Numera hujkkar många upp sina second hand saker till huvudlösa priser bara för ett märke. Då är det inte roligt längre, kan jag tycka.
Samma känner jag med facebook loppisar också. Oftast står det något i stil med "20€ eller bud om flera är intresserade!" Lägg ett jävla pris bara kan jag ju tycka.
Man får liksom ändå komma ihåg att det är begagnade saker man handlar och vandlar med.

HURSOMHELST! Så tycker jag att jag gjorde riktigt fina fynd idag!

Jag fick ett par vandringsliknande dojor som passade mina fötter perfekt, helt gratis! Oj vad jag ska nöta på med dom i vinter!

Sen hade jag reserverat en, till synes nästan oanvänd Didriksson vinterparka åt dottern och den är verkligen mer eller mindre oanvänd och superfin! För två tjugoglappar!
Jag älskar Didriksson's vinterkläder, dom är så himla hållbara och stilrena!

Jag fick en, då, svindyr Didriksson vinterjacka av min mamma när jag fyllde 19 år. Den hänger med än i denna dag och är som ny, även om dragkedjan har gett upp! Men ändå, få saker håller så pass länge nuförtiden!

Åt barnen har jag också haft ett par overaller från Didriksson i några omvarv, och alla har klarat sig utan vidare slitage! Dessutom de flesta begagnade eftersom nya är lite saftiga i sina priser. Å andra sidan så är typ alla vinterkläder det nuförtiden.

Hur som, jackan är mörkblå till färgen eftersom dottern ju inte tycker om rosa mera, så nu matchar hon och lillebror i vinter. Sonen har en overall från Kuling som också den har varit super! Köpte den förra vintern och han älskar den!

Sen gick jag lite på loppis och släpade hem två koftor (okej, en kofta och en trenchcoat) åt mig. No surprise där inte. Jag behöver seriöst hjälp för mitt beroende. Hur kan man tro att man som en kvinna ska behöva 15 koftor?
Men då jag kan inte hjälpa det, det är ju de som är de värsta! Ingen större skada dock i plånboken, dom blev några euron bara! Perfekt.

Efter allt det där så skrek ju nog min plånbok ändå lite eftersom vi har resan att se fram emot också, men, när man är vuxen så måste man ju vara ansvarig och handla mat också. Så jag åkte till Lidl och förlorade förståndet lite där. Oftast brukar det bli billigt där, men när jag släpper på bromsen så skenar det ändå lätt iväg. Idag var en sån dag. Eller mer det där att jag behövde skaffa nödvändiga saker utöver mat också, som toapapper, tvättmedel och sköljmedel, disktabletter och färdkost för bilresan, och kanske, två par byxor åt lilla babyn från deras kollektion. En kan ju inte ligga utan byxor heller!

Om vi ska summera dagen så är jag minsann en fattig en nu, men det fina är ändå att jag trots min fattigdom, har mitt på det torra! Räkningarna och hyran är betald, bilen är tankad och mat finns det i både kyl och frys åt tvåbenta såväl som fyrbenta, plus fickpengar för resan. Inte illa för en impulsiv jäkel som mig! Man får försöka se det positiva i allt!

Nu har mina höft slängt in handduken för länge sen, min skål med nötter har sinat rejält och jag är redo att gå till sängs och njuta av ännu en ledig dag!

Nu blev ju det här ett inlägg om konsumering men jag hoppas ni förlåter mig och förstår min poäng med att inte prata konsumering så där överlag. Det här är ändå saker vi nödigt behöver ha, som man kanske inte vill sätta pengar på men som ändå behövs! ?