Visa inlägg taggade med 'familjeliv'

måndag 5 mars 2018 - 08:39

Punkter från den gångna veckan

Ajajaj, nu är vi här igen, i den där awkwarda positionen där vi tassar runt det faktum att jag inte bloggat på en vecka.

Så kan det vara ibland. Jag unnar mig själv det också, att inte alltid förklara livet i text eller bild, utan bara leva.

Nå. Jag är dock här nu igen, för att leverera er en sammanfattning över veckan som var!

 

➸ Junia blir 12 veckor nu på onsdag. Vart.rusar.tiden.iväg.med.mitt.barn!?

➸ Har fått sina första vaccinationer, mot Rotavirus samt det tidigarelagda kombinationsvaccinet mot bl.a kikhosta och stelkramp. Inga biverkningar så när som på att hon har haft aktivare tarmar.

 

➸ Hon blir stadigare och stadigare i nacken, om än det är svajjigt stundvis.

➸ Hon gillar bärsele, men inte vagn.

➸ Hennes tunga används frekvent av henne, den skapar dock ännu inga problem för henne, men det är märkbart åtm.

➸ Sov sin första hela natt inatt, faktiskt. Halleluja! Det blir att ligga i hårdträning nu så att vi kanske får sova hela nätterna nu med lite personal space framöver.

➸ Hon har växt i storlek 56 nu och jag vill leva i förnekelse. Snart har hon vuxenstorlek och piercing i naveln.

Omlott-koftan, tröjan, whatever, nedan ↓ är i storlek 56 och den fick hon som dopgåva! Väldigt varm och skön och fick helt klart godkänt av fröken som är en väldigt frusen en.

omlott

➸ Vår hund Vera har fyllt 1 år! ♥

➸ Min bil höll på att dö bort igår, ackun dragit slut. Jag fann mig själv i en position som jag svurit att jag aldrig ska befinna mig i, trots att jag är ensamstående; Nämligen med huvudet nerkört i motorrummet, oljiga händer och sen även kopplandes en laddare till batteriet. Jag har alltid ansett att det är två saker jag inte kommer lära mig i mitt liv som ensamstående, och det är att hantera söndriga bilar, eller ström. Jag fick ju göra bägge igår, så att, det var mina principer de.

➸ Jag har målat sonens säng klart, så nu är stora barnens sängar målade. Byrån eller bokhyllan som näst, efter en terapeutisk paus. En gillar inte att måla. Deras rum börjar ta form och jag är nöjd! Snart är det bara själva inredningen kvar, the most exciting part!

➸ Stora dottern har fyllt 8 år.

➸ Sonen fyller 6 år på söndag. Hjälp.

➸ Jag har varit på eftergranskning. Varpå läkaren sa; "Jag ser att du har två döttrar och en son". Mitt svar? "Nej, jag har nog bara en dotter!".... ..... ..... *Facepalm*

➸ När vi hade kommit över det faktum att jag har lite svårt att komma ihåg hur många avkommor jag har, så fick vi även gjort en remiss för operation åt mig! Äntligen! Snart är min babyfabrik ett minne blott (om man int betalar för att plantera ett barn i mig då, and that ain't happening anytime soon!) och jag skickar vidare den priviligerade uppgiften för förökning åt andra. Mina vänner te.x. En har ju inte fått äran att bli "Tant" ännu.

➸ Vi har vargar i hemknutarna. Jag sållar mig till dom som anser att det är dags att börja skjuta bort nu. Det är för obehagligt att ha dom så nära inpå och katastrofscenarion äro många.

➸ Jag har köpt en till vinter overall åt minstingen. Fröken är inte många veckor, och har redan overaller till förbannelse. Jag hittade en orange Nordbjörn i finfint skick, begagnat, för en struntsumma, och med min nyblivna fetish för orange och senapsgult, så var jag tvungen att köpa den. Vilket visade sig vara super! Junia fick en overall av fammo som är SÅ varm! Passar kallare utflykter (Mässkär) men blir liiiite för varm i bilen te.x. Till det kom nya halaren väl till pass och jag är nöjd.

nordbjorn

Det var den sammanfattningen.

Just idag, denna måndag så känner jag mig energisk och full av motivation. Det beror nog på att minstingen sov hela natten utan amning och i sitt babyneste. För det mesta ska hon sova nära nära nära, tror liksom att om hon skulle få välja så skulle hon fortfarande ligga och guppa på i min mage. Det är så klart mysigt and all that, men för mig, som ska orka nästa dag, så är det inte optimalt. Jag sover ju lite som katten då, alltid med ett öga öppet för att inte rulla över henne eller så att hon inte hamnar under mitt täcke etc etc. Amningen är väl inte heller något större problem, men det är så klart en del bökande och jag som är så i nattmössan om nätterna så brukar det oftast krävas att jag ska vakna till lite för att kunna amma, vilket i sin tur är ett problem när jag väl ammat, att jag är klarvaken. En dålig cirkel med andra ord. 

Igår kväll satte jag henne bredvid mig i sitt babyneste, helt beredd på att det inte skulle gå vägen, eftersom hon vanligtvis märker så fort hon inte bärs eller ligger nära. Men antingen är hon mogen för lite separation (5 cm) eller så var hon bara super trött. Either way så sov hon. Hela natten. Och även jag fick sova, med undantag för de korta stunderna som jag vaknade till i ren panik för att inget barn hade väckt mig. 

Jag skulle gott kunna vänja mig vid detta. Gör otroligt mycket för en människa att få sova en hel natt ostört, speciellt för mig som ändå ska orka om dagarna med alla tre, ensam. Dock håller jag inte mycket hopp för det, förmodligen var det bara en one time thing och vi får emotse några månader till av bök och stök nattetid.

Med min motivation så har jag idag redan åstadkommit en hel del. Sjutsat stora dottern till skolan och därmed fått upp alla tre barnen vid 6:30 slaget. Efteråt så gjorde jag frukost åt mig och sonen. Startade disk och tvättmaskinen, vikt kläder och nu tar minstingen redan sin första tupplur för dagen. Jag och sonen passar på att ha lite skärmtid så länge. Jag jobbar lite och han kollar på alla dessa ändlösa och fram för allt poänglösa youtubeklipp. Hatar dom.

 

Även om just den här dagen ser ut att vara en energifylld dag, så har inte den gångna veckan varit det. Jag har varit ganska nere och trött, energilös och motivationslös helt enkelt. Jag har sådana perioder, och dom vänder inte förrens jag riktigt drar upp mig själv ur dom, vilket kan vara allt mellan en vecka till fyra veckor. Nu är det länge sen som jag har gått en hel månad utan energi eller motivation till livet, allt som oftast brukar jag må bra och ha ork när alla barnen är hemma, men sen när det är bara jag och Junia så känner jag mig trött och vill bara vila. Vilket iofs är helt förståeligt, tre barn och med allt som hör till så blir lätt väldigt intensivt, även om man bara är på hemmaplan.

Att jag även nåddes av ett dödsbud inom min familj i veckan gjorde inte heller saken bättre. Det var väntat och en lättnad efter många decennier av sjukdom, men döden är aldrig enkel att hantera ändå, den påverkar alltid någon och även om jag inte var den närmsta anhöriga, så känns det tungt att veta att mina nära anhöriga lider av en förlust som enbart tiden råder bot på. 

Hur som helst. Livet rullar på för oss efterlevande och vi ska fortsätta vår dag i sjukstugans tecken. Jag har blivit snorig och har en dundrande huvudvärk, så det blir inte så mycket mera gjort idag, annat än det som är måste.

 

måndag 26 februari 2018 - 21:56

Vargavinterns ljusa stunder

Masskar260618

Idag var en sån dag då jag tänkte göra så mycket, men helt kallt struntade i det eftersom solen tittade fram. 

Vi, som många andra, har sportlov i detta nu, och jag har även hem de stora barnen några dagar in på denna vecka, i hopp om att även vi ska kunna hitta på något roligt under sportlovets gång.

Tyvärr så får vi ju smaka på en ordentlig vargavinter detta år, eller tyvärr och tyvärr. Det är himla trevligt att vi får ha vinter under de månaderna när det är meningen att det ska vara vinter, det inger liksom ett hopp om att inte vintern smyger in på de få sommarmånaderna som vi får ha, men det negativa överväger ändå det positiva många gånger, om en får vara pessimistisk.

Att bo i ett gammalt hus med gamla fönster och ingen kamin att värma upp huset med, gör att vi har otroligt kallt när de värsta köldknäpparna kommer. Inom kort lovar de -30 grader, så vår elräkning lär vara skyhög. Ändå klarar inte luftvärmepumpen eller batterierna att värma upp huset helt och hållet, utan vi hamnar klä oss varmt också för att det ska vara drägligt. Att sen vår hyresvärd inte får klart sina projekt inne hos oss gör inte saken bättre. I vardagsrummet har vi stora hål uppe vid taket som inte är täta, som gör att just det rummet är svinkallt om mornarna. Varför vi har det et jag inte, men inte sjutton får han igen dom åtm. Fruktansvärt enerverande.

Sen det faktum att spädbarn och köld inte går så väl ihop, gör ju att vi sitter inne väldigt mycket. Vilket i sin tur gör mig lite mer kokko än vanligt, och även de stora barnen tenderar krypa upp efter väggarna.

SÅ, idag hade jag planer på att måla sonens säng, som jag inte hann med före dotterns kalas, MEN, eftersom det "bara" var -6 ute och solen sken, så bojkottade jag den planen, stängde av alla skärmar och bokstavligen släpade med mig barnen till Mässkär. Med oss fick vi även Junia's farmor, vilket var tur. Vinden var isande kall där ute och stora barnen var inte sena med att klaga och streta. Sonen åkte på pulkan och såg mer eller mindre lika lidande ut som Alfred gjorde när han låg på släden. (Emil i Lönneberga). Stora dottern kämpade tappert på och med mycket bortvillande och prat så gick det.

Junia had det bra inne i vagnen iaf. Tror vi alla avundades henne där ett tag när vinden riktigt nöp i kinderna. Men, även om det var svinkallt, så var det också otroligt fint där ute på isen. Solen som sken, vinden som gjorde att ett tunt snömoln svävade just ovanför marken och den uppfriskande känslan man fick av att vara ute och göra något vettigt, gjorde det hela så värt det.

Väl framme drack vi varm choklad, åt våra medtagna pizzor och sen tog vi den enkla vägen hem, nämligen med snöskoter. Sonen var eld och lågor och jag tror, att med lite lirkande att det nog ska gå att få med dom flera gånger!

Masskar

Vår lilla utflykt till Mässkär lär dock vara den ända vi hann med under detta sportlov. Men, vi njöt verkligen till fullo utav den här dagen.

Efter Mässkär så släppte vi av Junia hos farmor och farfars och traskade till pulkbacken bredvid deras. Där åkte vi i ca en timme, så där för att riktigt dränera ungarna på energi. Lite mer varm choklad på det och en bulle, och vi alla var dösluta och helt redo att åka hem.

Jag har för övrigt inte mått så där super bra den senaste tiden. En enorm trötthet, som jag förmodar kommer från minstingens minglande om nätterna, plus att jag hela gårdagen kände besvär av mitt kejsarsnitt ärr. Det gjorde ont i det, och jag tänkte åka in och kolla upp det idag, men eftersom jag inte kände av något besvär idag så struntade jag i det och väntar ist på läkartiden som jag har nu på fredag. 

Imorgon är det back to basics, om man säger så. Huset behöver städas och sonens säng ska målas, och i något skede ska jag också hinna sjutsa dottern till sin pappa. 

Resten av veckan har jag fullt med möten eftersom det egentligen är min "barnfria" vecka, som jag tenderar proppa full med just, möten och såna där måsten, för att slippa ränna runt med det när jag har hem barnen. 

Tack för den här dagen! Det är dagar som denna som gör livet värt att leva!