Simple Banner LinkedIn Post Header 2

Gabriel 6 månader

Skrivet av Emilia Järvenlahti 03.04.2020

7nPu5ZmNRfOHF1EinWnfCQaGkVv4d8SxutYsAeY55sdg

Längd: 68 cm
Vikt: 7900g
Klädstorlek: 62 - 68cm

Utvecklings mässigt är han på topp. Han hittar dom minsta små stenarna som kommit med utifrån på golvet, och han är så himla aktiv!! Vänder sig av och an utan minsta trubbel, mest tycker han om att va på magen och leka och studera sina leksaker noganoga. Han började krypa 28 mars!! ca 2 veckor efter han fyllde 6 månader <3 
Det är ingen ro mera i lägenheten. Man får verkligen hålla ögonen på honom nu! Han rörlig som en blixt och ska röra på allt!! Speciellt sladdar är de roligaste.
Han är så smart dessutom, om det är en lång bit att krypa så rullar han sig så nätt och smidigt tills han kommit lite närmare saken och då kryper han sista biten. 

Han dricker ur flaskan själv nu, även om han ibland leker att han inte kan hålla iden och då måste jag mata ?? haha
Gabriel är verkligen en solstråle nu!!! Gladaste ungen någonsin och skrattar åt allt. Far snällt och sova på sina dagsvilor utan trubbel. Samma sak till natten, fast ja - det har han faktist varit bäst på enda sen liten. Jag har längt honom i säng och dit har han somnat själv. Men självklar några undantags nätter/ dagar då han vägrat och varit mer krävande. 

 

 

 

 


Gabriel 5 månader

Skrivet av Emilia Järvenlahti 03.04.2020

zENsUQB4QeBj4BvRo0TcA

Längd: 66,9 cm 
Vikt: 7280g

Han har blivit mycket aktiv nu medan han ligger på lekmattan, Men han slutade svänga sig?! Enstaka gånger svängde han sig från rygg till mage, men sen var det som att han helst enkelt slutade med det?
På rådgivningen då kollade hon om han kunde och det, och konstaterade snabbt att han vet precis vad han skall göra och hon behöver knappt hjälpa honom. Det handlar helt enkelt om lathet och att han trivs så bra på ryggen. 

edit: Kvällen samma dags började han vända sig. Och har inte slutat sen dess. Vänder sig fint både rygg till mage, mage till rygg.

 

 

 


Yoga challenge

Skrivet av Emilia Järvenlahti 16.03.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Adriana Rodriguez Leon on Instagram Parsva balasana or Thread the needle I did this yesterday after the yogachallenge routine and I can tell that my shoulders felt a bit

Okej så mina promenader har börjat smaka trä. Jakobstad är inte så stort så efter att man i 6 månader har promenerat minst en gång om dagen här nånstans runtom börjar man ha koll på alla vägar och små stigar. Jag orkar inte ta samma väg varje dag, men efter dessa månader har jag säkert gått på varenda väg här nästan. Sen så är de ju det att är man ute å går så vill jag hest också se på något, inte gå tex på den raka Larsmo vägen var det är bara skog eller trafik. 

jag laddade ner en YOGA APP på telefonen som jag så förbannat ska börja följa dagligen i 30 dagar.

Dels för att motarbeta ryggproblem och förstärka den efter graviditet
dels för att förstärka hela kroppens inre muskler vilket jag vet inte är i balans för tillfället
delt för att få in lite stretch rutin
dels för att ja - göra annat i mellan allt gång 

Now Enjoy Super Well being and Happiness With Yoga Yogallai

Och för att frivilligt välja att stanna mera inomhus medans denna pandemi är i full gång så känns de ju rimligt att göra något vettigt här hemma då, eller något gott för kroppen och knoppen? (haha)  Corona viruset i sig är inget jag är direkt rädd för eller så då vi inte tillhör "riskgruppen" men om var och en försöker så gott de kan att bidra i att stanna mera inne för att undvika spridning så kanske vi kan få ett slut på dethär småningom. 

SÅ summa summarum: Jag börjar med yoga challenge imorgon. Vill ni att jag delar med mig? typ hur de känns? bilder på övningar? Kanske ni hänger på? Kanske vi kan alla köra en yoga challenge? Tror ni jag klarar av det eller skiter jag i det?

 

 

dethär e ju goalss. Och typ de jag förväntar mig kunna göra efter mina 30 dagar

17 of the Most Impressive Yoga Poses on Instagram

 

 


No baby no more

Skrivet av Emilia Järvenlahti 12.03.2020 | 1 kommentar(er)

 

Idag fyller min ögonsten 6 månader?!  - huur går tiden så fort? Känns som om de vore igår jag var på BB med den vackraste lilla babyn i min famn. Det är helt sjukt att tänka på att den lilla smala knytten som föddes lite för tidigt, inte mera är en bebis utan ett litet barn?

Han har minsann fått sina gener från mig, mina ögon, min näsa, mina öron, mina kinder, mitt hår, mina ynkliga ögonbryn. 
Han är så envis, han har kort stubin ändå kanske den mest gladaste lilla killen. Han skrattar åt allt och alla och han gråter mest sällan. Överlag är han så himla nöjd! 

Jag är så tacksam över hur bra och underbar vår baby tid varit och är. Och glad över att jag bestämde mig att vara mamma ledig första baby året. Nu lär sig Gabriel mycket på en och samma gång och det är SÅ roligt att följa med hans utveckling nu, han är på vippen att börja krypa nu, så väntar med spänning på den dagen! 

Nu ska jag börja städa lite grann för att sedan söka oss ut på en promenad.

B4CF646C 4070 4753 A798 8F8F02C10FE9

0331DAE5 1EC6 4775 9197 17E1686B2A52

732958F9 EAE0 4410 AD4F 57E6A1CC0FF2


Home Details

Skrivet av Emilia Järvenlahti 04.03.2020

Länge har jag haft det halvfärdigt här hemma. Och det har dragit ner på motivation, eller snarare kanske feelisen. Niväet när man går över en gränsen att ist för att ta tag i saker, eller börja smått så skiter man totalt idet istället?

Så lite har det varit för mig, iom att jag behövt en del saker från IKEA men den resan skjutits upp flera gånger och de saker jag behövt är stora, typ tv bord dit jag får gömt massa saker osv. Då jag inte haft den, har jag inte heller skaffa något smått heller som kanske, vas, blommor, dekorationer osv. 

 

Äntligen kom vi oss till IKEA och jag kan äntligen säg att nuuu är vi på godväg åt rätt håll. Jag känner mig så mycket lugnar i mig, jag känner ingen ångest att vara hemma då det inte är så tomt längre. Det är inte färdigt ännu, men nu känd det bra! och känns att vi kommer oss framåt i det här inredandet. 

 

Här är några foton från vardagsrummet iaf.

D58E77EB FDD8 4B15 9F92 59B019C76F3D31917E7D 4F6E 48BB 8013 F07B8D2DCF6A

Tavlorna kommer från Desenio 

B472B0D5 60D9 411E B8D9 19EB807C47B2B34BE3ED CA45 4C87 8CEB FFEFD794C553

Detaljer i köket + favorit soppan såklart!

27FB7C8C 6DCE 4E99 8899 7089B7F54AD3

 

 


Found love in knitting

Skrivet av Emilia Järvenlahti 02.03.2020 | 1 kommentar(er)

 

Något jag fastnat för är stickning. Jag började men en vagn filt till bebis, som jag stickade klar några dagar innan Gabriel föddes. Lite lustigt dock att jag är vänsterhänt, och när jag gick i skolan och vi skulle sticka vantar eller sockor kunde inte min lärare varken visa mig  hur man stickar högerhänt eller vänsterhänt. Hon hade ingen orkan att sitta ner med mig heller och försöka. Så när ALLA andra högerhänta vänner stickade sina sockor osv fick jag göra annat, typ korsstygn gjorde jag rätt mycket, ritade hästar osv.

Så jag har alltid utgått från att jag inte kan sticka för att ingen har kunnat lära mig för jag är vänsterhänt. Vilket konstigt nog var ett stort problem ännu i början av 2000 talet då jag gick i lågstadiet speciellt. Det var alltid samma sak, ingen kunde visa mig eller lära mig, musik var samma sak i då vi skulle spela gitarr tex. 

Även saxar osv fanns inget till oss tvärtomhänta utan jag fick köpa min egen så de vore lite skönare för mig att klippa o klistrar.

 

Aja tillbaks till stickning. Innan Gabriel föddes började jag känna behov av att sticka nått ?? wtf egentligen hahah. Så jag köpte garn, stickor och började sticka bara räta fram och till baka. De blev jävligt bra måste jag säga. Filten är tjock, tät, fin, hel, rak, symmetrisk osv. 

Sedan började jag med sockor till bebis. Satte hemma och kollade om och om och om igen på Novita Knits youtube kanal och lärde mig för fan att sticka som högerhänta gör ett par attans yllesockor! Och jag må säga, 

- de första sockorna var katastrof, men vart efter blev dom bättre och bättre! Och nu kan jag sticka sockor rätt snabbt och jag behöver inte kolla YT heltiden utan minns och vet vad man skall göra.

Nu ville jag prova nåt annat då jag såg den underbara tjocka garnen "Hygge wool" den är så behaglig att sticka med!

C0AD7D25 B179 46EF 995C 8B47C008C751
568B9174 7D4E 41EA 8DD9 1EA91AB0CCA6

 

 

 

 


Rookie mistake

Skrivet av Emilia Järvenlahti 17.02.2020

Hej!

Vill börjar med att tacka för den finfina resposen jag fått  av mitt senaste inlägg + intervjun på Yle. Hade så många som kontaktade mig och kunde identifiera sig i min berättelse, fått styrka från den och fått höra andras berättelse som varit i samma situation.  
Tuuusen tack för alla fina orden jag fått och att ni velat dela med er av eran erfarenheter.

 

3D96A4FF 7FA7 484D 9760 E2DF5934DA41DA8EB69E 69FE 4EC3 B1C2 506A30DF1ACE

Idag då.
Vi var på rådgivningen kl 12. Vilken fin utveckligen Gabriel gjort. återkommer i enskilt inlägg. Sedan kl 14 hade vi lunch träff med en annan mama med dotter, våra barn har typ 3 veckor mellan varandra!
Först o främst hade vi problem med att hitta ställe att luncha på då vi var ute rätt sent, men bestämde oss för kinesiskt buffé. När vi plockat ihop den mat vi skulle äta och skulle sätta oss ner för att njuta av den, började G gråta av hunger, tog han i famnen och lade flaskan i munnen och försökte äta själv. När han väl ätit fick han sitta kvar i knäet medans jag åt, tills han pucklade rätt mycket över mina ben. Äh de inget, det händer dagligen.

Sedan började han skita. När han var färdig satte han i knäet fortfarande då jag åt ännu. Kollade till då och då så det inte blivit "skit upp i nacken". Tills jag kollade igen och ja, skit upp i nacken på pojken... och min vita skjorta. Gissa om vi skrattade?!
Såklart händer dethär precis då jag INTE har ombytes kläder med, eller är på en restaurang med skötbord haha. Vi packa ihop våra saker, tog våra vagnar via HM, efter billigaste plagget med body och byxor, köpte det och for till wc för att tvätta av och byta om till nya kläder.

Sånt som händer bara när man absolut inte är beredd för det ahahah. 

 

 

 


Att vänta barn...ensam.

Skrivet av Emilia Järvenlahti 27.01.2020 | 3 kommentar(er)

Att stå framför ett tufft val

pWYzdFH8QGijOKbbUEDryA

Jag plussade på stickan 17 Januari 2019. 
17 dagar innan lovade jag mig att inte förvänta mig något utan 2019. Jag pratade om det för in terapeut också hur jag skulle ge mig själv den mest vanilla året, dvs. inte kräva något, inte planera stort, inte något extremt utöver det vanliga. Bara var och ta det som det kommer. Jag fick genast vet att jag kommer att gör det själv, att pappan till barnet inte skulle vara med i bilden. Men jag var inte rädd, jag vet att vara mamma kommer vara något som faller naturligt av mig. Jag har varit intresserad av baby mode, vagnar och tillbehör sen 15 års ålder, och följt med och läst om massor. Jag visste allt om allt innan jag ens var gravid eller hade planer på barn, familj.
Rent av ett intresse jag har.

Men jag var ledsen att barnet inte kommer att ha sin pappa. Och så besviken och arg på den människan som kan leva sin vardag medveten om att han har ett barn han inte kommer träffa eller lära känna. 

 

Att vänta barn ensam.

02653518 4B44 42B9 A8AB 0FC064DBBD4B


Jag fortsatte min vardag som vanligt. Jävligt ledsen, jävligt besviken för allt jag måste tänka om och göra som att stanna i Jakobstad. Det var meningen att endast mellan landa här efter Åbo och sedan flytta bort till Hfors där jag fått jobb erbjudan redan. I vecka 6 kom mitt illamående och tröttheten vilket varade till v13. De veckorna såg jag inte mina vänner, gjorde inget mer än jobb och stallet 3x i veckan. Jag levde i mitt rum 24/7 sovde bara och kollade på serier. Jag berättade inte för någon om min graviditet utom mamma, henne berättade jag genast till. Resten av familjen berättade jag runt v15. Och resten av världen i v23 när jag började få mage och det gick inte att gömma det så bra längre.

Tuffaste tiden var under sommaren. När jag kände mig som mest ensam. Jag var trött, döds trött. Det var först när min mage börja komma, och alla sparkar började kännas som jag började känna stor sorg att vara ensam med detta. Ingen att dela med sig av denna lycka, ingen som höll om min mage. Ingen som berättade hur stolt de var över mig, ingen som var med där i varje "milestone". Alla vänner gjorde deras grejer, kanske sånt jag gärna hade hängt med på, men blev inte frågad. Eller så blev jag men jag var för trött och nekade faktist det mesta. Men ni kan ju tänka er att i det hormonella tillstånds kändes allt x3000 jobbigare än vad det egentligen var. Det var bara jag och min mage. Jag kände ingen lycka när jag såg mig i spegeln. Missförstå mig inte - Lyckan att jag snart hade min bebis var alltid där, men jag kände att jag hade ingen orsak at känna lycka att gå bära på ett barn ensam. Jag ville gömma magen, jag drog in magen. Det kändes som att jag förtjänar inte att visa min mage och var stolt över det. För jag är själv. Jag har ingen med mig i denna resa.

Jag sade till min närmaste vän Johanna, flera gånger "Bara jag får ut lillen, så kommer jag aldrig, aldrig mera behöva vara ensam"

Jag älskade mitt barn i magen så oerhört mycket. Men kände sorg, när allt är nytt och kroppen förändras, hormoner in the sky, alla ultraljuds besöken, handla första babysakerna, göra om i hemmet innan bebis ankomst,  ja allt!. Jag har alltid velat bli mamma. Och sett det som något så vackert som en resa man med sin partner igenom går. Istället blev min första graviditet med mig själv, och som troligen ärrat mig. För ja - jag är rädd att jag i framtiden kommer känna samma igen, även om jag inte är ensam i det den gången. Men ni vet, går igenom något tufft, de sätter en och tänka visst.

 

All I am, and all I'm going to be, I owe it to my mother

0C16A2AB 5A90 485F 9FC5 9FEDE6DFBDD6

Min mamma är min sten. Hon är den viktigaste personen i mitt liv. Och jag ljuger inte när jag säger detta, hon är världens bästa och finaste mamma. Hon har ALLTID visat mig - att vara mamma är inget som stoppar dina drömmar, barn är inget förhinder. Hon har studerat om sig med 3 småbarn, Hon har jobbat skiftes, vi har varit på solsemester, vi har flyttat, vi har gjort massor roligt som familj. Hon har aldrig klagat, eller sagt att man "måste göra det och det och det innan man skaffar barn, utan istället sagt att självklart är det lättare när man har undan saker som studier och har stadig lön osv, Men livet går inte alltid som planerat, och man istället justerar det och fortsätter. Det är din attityd kring allt dethär som avgör hur lätt eller svårt du gör det till. 

Att gå igenom en graviditet ensam, där är minsann tufft. Inget jag önskar för någon. Men jag lovar dig att det är värt det. Har du familj och vänner nära så ta hjälp av dem. De hjälper så gärna. Det må va tufft men när ditt barn föds och du får ta din roll som mamma. It's all that matters. Att vara mamma är det bästa jag vet, och jag har aldrig varit rädd att göra dethär själv för jag vet att jag klarar av det, det är något som kommer så naturligt till mig. Dethär är meningen med livet. Barn. Att få älska och bli älskad av en sådan liten prick. Jag säger inte att jobb och karriär skulle vara mindre viktigt, ja menar bara att dom två "kategorierna" går inte att jämföra. Familj är något konkret du alltid kommer ha runt dig. Och kärlek är något vi människor behöver.

Jag är så glad att jag fick precis Gabriel och ingen annan. Han är min ögonsten, min kärlek. 

 

 

 

 

 


Godaste batat & morotssoppa

Skrivet av Emilia Järvenlahti 21.01.2020

Kategorier:

 

Gjorde här om dagen världens godaste batat och morots soppa! Fick inspis i samband att jag börjat ge Gabriel smakportioner och skulle köpa badat för tillredning av hans mat, och tänkte då att göra en "vuxen" variation av den till mig!
Tror ni inte så testa detta recept vettja :)

7F5842D5 D9F1 4143 9FC4 7A04695DEBD0

 

Tillredning tar ca 50min. 
Börja med att skala och skära morötterna, bataten + löken i mindre bitar. Häll i dom i vattnet tsm. med buljong och låt koka i ca 20-30 min. Jag behövde mera vatten för kokandet så tog bort några dl när det var färdig kokt. (så soppan inte blir för vattning). Sedan är det bara att mosa allt det med en (sauvasekotin) addera sedan koskenlaskija + kryddor and voilá det är klart!

TIPS!
För att spica upp det lite kan man också addera chili och ingefära!
men jag väljer att inte göra det eftersom jag ammar och min mat far i mjölken och ja, det ger magknip åt G. Been there done that. Lärde min läxa att inte äta allt för stark mat även om jag älskar det hahah.

 ca.4 portioner 

 Batat  ca.500g
Morot  ca.350g
9 dl vatten
ett halv paket koskenlaskija ruoka ja dippi (á250g)
1 lök
1 vitlöksklyfta 
1,5 - 2st grönsaks buljong
0,5 tsk salt
0,5-1 tsk grovmalen peppar 

 

 


Sömnlösa nätter

Skrivet av Emilia Järvenlahti 20.01.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

AB4F1C40 0FA6 418C 9D1E BA15A5E415F9

Som jag skrev här tidigare hade G problem med att somna, vilket kunde ta fram till 1 innan han somnade och som gjorde mig mycket trött + när han sedan börja amma tätare på nätterna. Sedan blev det bra och "normalt" igen, han lades och sova där kring 22 och sov fram till 05 och ammade honom. Dock har jag börjat ha problem med att själv somna om efter att jag ammat klart G. jag kan lämna vaken i flera timmar. Eller så är jag super pigg ännu kring 1-2 tiden på natten och får inte tag i sömnen. G sover hur bra som helst men jag ligger vaken! Dessutom har det varit fullmåne flera nätter och jag tror att det påverkar min sömn det med.

 

Men fick faktist relativt bra sova inatt, men vaknade tidigare än jag brukar där kring 07 tiden och bestämde mig att gå upp vid 8:30. Trodde jag skulle va döds trött idag men känner mig pigg! 

När G vaknade jumpade vi lite med vändning HAN ÄR SÅ NÄRA <3 men inte riktigt hiffat det än. Nu fortsätter jag att sticka och kolla på Greys Anatomy som jag började se om IGEN :)