Found love in knitting
Något jag fastnat för är stickning. Jag började men en vagn filt till bebis, som jag stickade klar några dagar innan Gabriel föddes. Lite lustigt dock att jag är vänsterhänt, och när jag gick i skolan och vi skulle sticka vantar eller sockor kunde inte min lärare varken visa mig hur man stickar högerhänt eller vänsterhänt. Hon hade ingen orkan att sitta ner med mig heller och försöka. Så när ALLA andra högerhänta vänner stickade sina sockor osv fick jag göra annat, typ korsstygn gjorde jag rätt mycket, ritade hästar osv.
Så jag har alltid utgått från att jag inte kan sticka för att ingen har kunnat lära mig för jag är vänsterhänt. Vilket konstigt nog var ett stort problem ännu i början av 2000 talet då jag gick i lågstadiet speciellt. Det var alltid samma sak, ingen kunde visa mig eller lära mig, musik var samma sak i då vi skulle spela gitarr tex.
Även saxar osv fanns inget till oss tvärtomhänta utan jag fick köpa min egen så de vore lite skönare för mig att klippa o klistrar.
Aja tillbaks till stickning. Innan Gabriel föddes började jag känna behov av att sticka nått ?? wtf egentligen hahah. Så jag köpte garn, stickor och började sticka bara räta fram och till baka. De blev jävligt bra måste jag säga. Filten är tjock, tät, fin, hel, rak, symmetrisk osv.
Sedan började jag med sockor till bebis. Satte hemma och kollade om och om och om igen på Novita Knits youtube kanal och lärde mig för fan att sticka som högerhänta gör ett par attans yllesockor! Och jag må säga,
- de första sockorna var katastrof, men vart efter blev dom bättre och bättre! Och nu kan jag sticka sockor rätt snabbt och jag behöver inte kolla YT heltiden utan minns och vet vad man skall göra.
Nu ville jag prova nåt annat då jag såg den underbara tjocka garnen "Hygge wool" den är så behaglig att sticka med!
Rookie mistake
Hej!
Vill börjar med att tacka för den finfina resposen jag fått av mitt senaste inlägg + intervjun på Yle. Hade så många som kontaktade mig och kunde identifiera sig i min berättelse, fått styrka från den och fått höra andras berättelse som varit i samma situation.
Tuuusen tack för alla fina orden jag fått och att ni velat dela med er av eran erfarenheter.
Idag då.
Vi var på rådgivningen kl 12. Vilken fin utveckligen Gabriel gjort. återkommer i enskilt inlägg. Sedan kl 14 hade vi lunch träff med en annan mama med dotter, våra barn har typ 3 veckor mellan varandra!
Först o främst hade vi problem med att hitta ställe att luncha på då vi var ute rätt sent, men bestämde oss för kinesiskt buffé. När vi plockat ihop den mat vi skulle äta och skulle sätta oss ner för att njuta av den, började G gråta av hunger, tog han i famnen och lade flaskan i munnen och försökte äta själv. När han väl ätit fick han sitta kvar i knäet medans jag åt, tills han pucklade rätt mycket över mina ben. Äh de inget, det händer dagligen.
Sedan började han skita. När han var färdig satte han i knäet fortfarande då jag åt ännu. Kollade till då och då så det inte blivit "skit upp i nacken". Tills jag kollade igen och ja, skit upp i nacken på pojken... och min vita skjorta. Gissa om vi skrattade?!
Såklart händer dethär precis då jag INTE har ombytes kläder med, eller är på en restaurang med skötbord haha. Vi packa ihop våra saker, tog våra vagnar via HM, efter billigaste plagget med body och byxor, köpte det och for till wc för att tvätta av och byta om till nya kläder.
Sånt som händer bara när man absolut inte är beredd för det ahahah.
Att vänta barn...ensam.
Att stå framför ett tufft val
Jag plussade på stickan 17 Januari 2019.
17 dagar innan lovade jag mig att inte förvänta mig något utan 2019. Jag pratade om det för in terapeut också hur jag skulle ge mig själv den mest vanilla året, dvs. inte kräva något, inte planera stort, inte något extremt utöver det vanliga. Bara var och ta det som det kommer. Jag fick genast vet att jag kommer att gör det själv, att pappan till barnet inte skulle vara med i bilden. Men jag var inte rädd, jag vet att vara mamma kommer vara något som faller naturligt av mig. Jag har varit intresserad av baby mode, vagnar och tillbehör sen 15 års ålder, och följt med och läst om massor. Jag visste allt om allt innan jag ens var gravid eller hade planer på barn, familj.
Rent av ett intresse jag har.
Men jag var ledsen att barnet inte kommer att ha sin pappa. Och så besviken och arg på den människan som kan leva sin vardag medveten om att han har ett barn han inte kommer träffa eller lära känna.
Att vänta barn ensam.
Jag fortsatte min vardag som vanligt. Jävligt ledsen, jävligt besviken för allt jag måste tänka om och göra som att stanna i Jakobstad. Det var meningen att endast mellan landa här efter Åbo och sedan flytta bort till Hfors där jag fått jobb erbjudan redan. I vecka 6 kom mitt illamående och tröttheten vilket varade till v13. De veckorna såg jag inte mina vänner, gjorde inget mer än jobb och stallet 3x i veckan. Jag levde i mitt rum 24/7 sovde bara och kollade på serier. Jag berättade inte för någon om min graviditet utom mamma, henne berättade jag genast till. Resten av familjen berättade jag runt v15. Och resten av världen i v23 när jag började få mage och det gick inte att gömma det så bra längre.
Tuffaste tiden var under sommaren. När jag kände mig som mest ensam. Jag var trött, döds trött. Det var först när min mage börja komma, och alla sparkar började kännas som jag började känna stor sorg att vara ensam med detta. Ingen att dela med sig av denna lycka, ingen som höll om min mage. Ingen som berättade hur stolt de var över mig, ingen som var med där i varje "milestone". Alla vänner gjorde deras grejer, kanske sånt jag gärna hade hängt med på, men blev inte frågad. Eller så blev jag men jag var för trött och nekade faktist det mesta. Men ni kan ju tänka er att i det hormonella tillstånds kändes allt x3000 jobbigare än vad det egentligen var. Det var bara jag och min mage. Jag kände ingen lycka när jag såg mig i spegeln. Missförstå mig inte - Lyckan att jag snart hade min bebis var alltid där, men jag kände att jag hade ingen orsak at känna lycka att gå bära på ett barn ensam. Jag ville gömma magen, jag drog in magen. Det kändes som att jag förtjänar inte att visa min mage och var stolt över det. För jag är själv. Jag har ingen med mig i denna resa.
Jag sade till min närmaste vän Johanna, flera gånger "Bara jag får ut lillen, så kommer jag aldrig, aldrig mera behöva vara ensam".
Jag älskade mitt barn i magen så oerhört mycket. Men kände sorg, när allt är nytt och kroppen förändras, hormoner in the sky, alla ultraljuds besöken, handla första babysakerna, göra om i hemmet innan bebis ankomst, ja allt!. Jag har alltid velat bli mamma. Och sett det som något så vackert som en resa man med sin partner igenom går. Istället blev min första graviditet med mig själv, och som troligen ärrat mig. För ja - jag är rädd att jag i framtiden kommer känna samma igen, även om jag inte är ensam i det den gången. Men ni vet, går igenom något tufft, de sätter en och tänka visst.
All I am, and all I'm going to be, I owe it to my mother
Min mamma är min sten. Hon är den viktigaste personen i mitt liv. Och jag ljuger inte när jag säger detta, hon är världens bästa och finaste mamma. Hon har ALLTID visat mig - att vara mamma är inget som stoppar dina drömmar, barn är inget förhinder. Hon har studerat om sig med 3 småbarn, Hon har jobbat skiftes, vi har varit på solsemester, vi har flyttat, vi har gjort massor roligt som familj. Hon har aldrig klagat, eller sagt att man "måste göra det och det och det innan man skaffar barn, utan istället sagt att självklart är det lättare när man har undan saker som studier och har stadig lön osv, Men livet går inte alltid som planerat, och man istället justerar det och fortsätter. Det är din attityd kring allt dethär som avgör hur lätt eller svårt du gör det till.
Att gå igenom en graviditet ensam, där är minsann tufft. Inget jag önskar för någon. Men jag lovar dig att det är värt det. Har du familj och vänner nära så ta hjälp av dem. De hjälper så gärna. Det må va tufft men när ditt barn föds och du får ta din roll som mamma. It's all that matters. Att vara mamma är det bästa jag vet, och jag har aldrig varit rädd att göra dethär själv för jag vet att jag klarar av det, det är något som kommer så naturligt till mig. Dethär är meningen med livet. Barn. Att få älska och bli älskad av en sådan liten prick. Jag säger inte att jobb och karriär skulle vara mindre viktigt, ja menar bara att dom två "kategorierna" går inte att jämföra. Familj är något konkret du alltid kommer ha runt dig. Och kärlek är något vi människor behöver.
Jag är så glad att jag fick precis Gabriel och ingen annan. Han är min ögonsten, min kärlek.
Godaste batat & morotssoppa
Gjorde här om dagen världens godaste batat och morots soppa! Fick inspis i samband att jag börjat ge Gabriel smakportioner och skulle köpa badat för tillredning av hans mat, och tänkte då att göra en "vuxen" variation av den till mig!
Tror ni inte så testa detta recept vettja :)
Tillredning tar ca 50min.
Börja med att skala och skära morötterna, bataten + löken i mindre bitar. Häll i dom i vattnet tsm. med buljong och låt koka i ca 20-30 min. Jag behövde mera vatten för kokandet så tog bort några dl när det var färdig kokt. (så soppan inte blir för vattning). Sedan är det bara att mosa allt det med en (sauvasekotin) addera sedan koskenlaskija + kryddor and voilá det är klart!
TIPS!
För att spica upp det lite kan man också addera chili och ingefära!
men jag väljer att inte göra det eftersom jag ammar och min mat far i mjölken och ja, det ger magknip åt G. Been there done that. Lärde min läxa att inte äta allt för stark mat även om jag älskar det hahah.
ca.4 portioner
Batat ca.500g
Morot ca.350g
9 dl vatten
ett halv paket koskenlaskija ruoka ja dippi (á250g)
1 lök
1 vitlöksklyfta
1,5 - 2st grönsaks buljong
0,5 tsk salt
0,5-1 tsk grovmalen peppar
Sömnlösa nätter
Som jag skrev här tidigare hade G problem med att somna, vilket kunde ta fram till 1 innan han somnade och som gjorde mig mycket trött + när han sedan börja amma tätare på nätterna. Sedan blev det bra och "normalt" igen, han lades och sova där kring 22 och sov fram till 05 och ammade honom. Dock har jag börjat ha problem med att själv somna om efter att jag ammat klart G. jag kan lämna vaken i flera timmar. Eller så är jag super pigg ännu kring 1-2 tiden på natten och får inte tag i sömnen. G sover hur bra som helst men jag ligger vaken! Dessutom har det varit fullmåne flera nätter och jag tror att det påverkar min sömn det med.
Men fick faktist relativt bra sova inatt, men vaknade tidigare än jag brukar där kring 07 tiden och bestämde mig att gå upp vid 8:30. Trodde jag skulle va döds trött idag men känner mig pigg!
När G vaknade jumpade vi lite med vändning HAN ÄR SÅ NÄRA <3 men inte riktigt hiffat det än. Nu fortsätter jag att sticka och kolla på Greys Anatomy som jag började se om IGEN :)
Gabriel 4 månader
(får inte laddat bilder av nån orsak)
Vi hade 4 månaders kontroll idag
Vikt: 6,5 kg
Längd: 65,4 cm
Så han har gått upp ett helt kilogram + växt hela 3cm på en månad! stora pojken ahaha
Sedan senaste kontroll har han blivit mycket stark i nacken och orkar hålla upp huvudet bra. Dessutom vill han absolut inte mera sitta i famnen sådär halv liggandes utan han ska prompt försöka sig upp och sätta sig rät. Älskar att stå på sina egna ben, och är stadig. Han är den gladaste lilla pojken, skrattar mest heltiden och är mycket livlig. Medan han är i babygymmet snurrar han runt klockvis, dvs. om jag satt honom med fötter ut mot vänster är han efter en stund med fötterna till höger ?? vet inte hur har gör haha, Eller så kommer han neråt. Han vänder sig på sidan både höger och vänster lätt och är fifty fifty på att vända sig från rygg till mage nu. När han ligger på rygg och lyfter upp benen tittar han på sina fötter fundersamt (utan sockor funkar det bättre).
Ger man en leksak/ bitring kan han ta den med händerna och stoppar det i munnen.
Lilla vännen vad han utvecklas mycket nu!! Vart är min bebis?!
Vädret
Igår var vi på en lång vagn promenad runtom i Jakobstad. Det var verkligen så härligt krispigt väder, även om det blåste kallt. Känns dock inte alls som Januari. Det brukar ju annars vara så pass mycket snö nu som inte smälter bort i första hand, men nu har vi en dag snö, andra dagen regn, tredje dagen långt över plus grader? Helt sjukt.
Här hemma har det stått ganska stilla med inredning och anskaffning av nya möbler pga genast efter flytt hamnade vi på barnjour, sedan kom julen o nyår och jag tycker tiden bara runnit iväg. Dock har jag försökt slippa till Ikea här i flera veckors tid men alltid kommer något i vägen och jag vägrar betala 89€ i leverans då allt det jag skall ha ryms i bilen ändå? men ändå för stort för leverans till posten.
aja, blir troligen en resa dit under Januari. Vi lever fortfarande runt pafflådor mest såna som skall ner till källaren, men inte hittat sig dit än. Sakta men säkert blir det väll bra! Nu skall jag ut med hunden och sedan börja söka oss till butiken och handla inför helgen tänkte jag.
Glömde knacka i trä
Hej fina,
Och gått nytt år!
Det blev lite blogg torka i några veckor, inte med flit utan tiden räckte faktist inte till. Eller? Ironiskt nog svängde vår underbara "rutin". G blev SÅ snorig här efter mitt senaste inlägg, att han sovde mycket dåligt under dag och natt. Han vaknade tusengånger i panik då han fick "henki katkoksia" alltså fick ingen andan så att säga. Då han absolut skulle ha napp i munnen men sedan behöva vakna i skräck för att alla hålen är täppt och har får inte luft.
Låter värre än vad det var, men ja, det var inte alls roligt. Ingen koksalt droppar funkade eller näsfia, då snoret var så tjockt och djupt.
Han blev bättre efter ca en vecka men då gick vi in i en ny utvecklings fas.
Under dagen sover han hur bra som helst MEN till natten då han ska gå och lägga sig, Då börjar panik ropen. nästan så det är klockat vare kväll 22:00 och han skriker som aldrig förr. Han har torr blöja, verkar inte vara magknip, ätit, har nappen ja allt. Men helvetet är lös.
från att jag lagt honom vi 22 kan vi vara vaken klockan 00:30 och har inte riktigt lugnat sig ännu. Det går betydligt bättre då jag är i sovrummet med honom, eller att han ligger i min säng och somnar brevid mig. Eller att jag tar honom till vardagsrummet och gungar honom till sömns i babysittern och flyttar honom först 23:30 tiden då jag går och lägger mig.
Sen ammar han oftare på natten igen. Jag vet att det är pga de hör till vid 3 månader att försöka sig att mjölken räcker till då han börjar äta större mängder.
Så, sådär kort - Vi har haft några tuffare veckor bakom oss, Men jag är glad ändå att min bebis är så lätt skött annars och så glad pojke så nog klarar vi oss igenom dethär ;)
Bilder från Gabriels första Jul <3
Sömnens gåva och rutiner
Gabriel har minsann ärvt min "sömnens gåva". Sedan dag 1 har han sovit jätte bra! När vi först kom hem från bb åt han mellan sådär 3 timmars mellanrum i två veckor. Sedan dess har mellanrummen blivit längre och längre. Nu sover vi hela nätter i princip. Jag kan räkna på en hand då gånger vi haft jobbigare nätter, dvs att han ätit tätare. Men aldrig har jag behövt gå upp med honom mitt i natten och shyssa, gunga osv. Jag ammar och sedan somnar han bums. Vi vaknar heller inte vid 8 och går upp utan det är nog sovmorgnar till 10-11 lätt.
Och helt ärligt, rutiner är nått jag absolut inte har tagit någon stress med. Vi går upp när vi vill, jag klockar inte hans vilor, jag ammar inte samma tid varje dag. Utan jag ser när han är sömning, jag vet när han är hungrig och tar det som det kommer.
Såhär ungefär ser Gabriel rutiner
12-14 ammar o sen sover han en kortare vila 1,5 - 1h.
14-18 ammar sen sover han en längre nap som kan vara allt mellan 1h-5h om man så vill. Men börjar nog väcka honom om det far mot 5h.
19-20:30 ammar, sover igen han ca 1,5-1h.
22 är han i säng och ska börja sova för natten. Ibland tar nattandet 5min. ibland tar det 1,5h.
04:30-07 på natten äter han "första gången" och somnar bums.
09:30 igen en gång
och så igen där vi 12 tiden.
På rådgivningen har jag alltid frågat om hans sovandet. Då jag tycker han sover så jätte mycket fortfarande. Men alltid säger dom att vissa bebisar bara behöver mer sömn än andra, precis som vissa bebisar helst ammar så ofta som var och varannan timme andra var tredje/ fjärde timme.
Och så länge han är pigg och aktiv under de timmar han är vaken så är det inget att oroa sig över, och utvecklingen är toppen och växer så de knakar så är det nog bara han som mår bäst utav mycket sömn. *hoppas det varar*
PS!
Eftersom jag nu börjat lägga G i säng vid 22 har jag tid att uppdatera bloggen bättre, och det kommer troligen börja ske just här kvällstid efter G har somnat för natten. Så antingen läser ni sena inlägg eller följande dag :)
Gabriel 3 månader
3 Månaders kontroll hade vi i torsdags, precis på hans 3 månaders dag.
Han är nu 61,2 cm lång och väger 5580 kg.
Utvecklingen var toppen, han tar väldigt bra kontakt, pratar och viftar hårt med både ben och armar. Han har börjat skratta med ljud. Jollrar mycket och högt både ensam i babygymmet och till mamma. Han har även lärt sig och vända från mage till rygg.
Han fick även sin första Vaccinspruta så lite tröttare än vanligt var han men annars inte desto mer gnäll, feber eller sånt som kan förekomma.
