Lucia 19
Hoppas alla hade en fin Lucia!
Det hade vi med. Även om glitter kransen varade max ca. 5 minuter.
Solen är tillbaka
Det är så underbart nu när det är snö på backen, kallt och SOLEN lyser. Det ger så mycket energi.
Nu mår vi bättre här, Min feber är och har hållits borta, Gabriels feber är också borta, lite täppt i näsan är han ennu men vi klara oss med natrium droppar och näsfia (eller vad den nu än heter). Fick också samtal från labben idag var dom berättade att G's virus tester visade negativt förutom den ena kallad "Adenovirus" som var positiv. Inget som behöver behandlas enskilt utan man behandlar symptomen i sig tex Panadol. Där är då luftvägs inflammation som ger sjuk hals, högfeber och magknip.
Men skönt att får svar på det och ennu skönare att höra att det inte är allvarligare eller behöver medicineras.
Nu ska vi nog ut på en vagn promenad då det ännu är soligt och ljust ute!
Mitt i kaoset
Går kvällen gick sådär. G grät inte just nånting vid sjukhuset. Men nu igår kväll grät han hysteriskt i princip hela kvällen. Han kunde inte äta, var över trött och hade tydligt sjuk hals. Provade flaskmatning, bröstet såklart & vatten, ja allt men de gick inte. Till sist blev han troligen SÅ trött att han äntligen kunde slappna av och somna för natten. Som tur gick natt matningen bättre, dock var dom tätare nu då han ätit så dåligt igår kväll. Idag har han varit betydligt piggare och äter bra. Så nog är vi på bättrings väg. Febern är borta också.
Då har vi hemmet fortfarande att fixa. Vi lever fortfarande i kaos här.. När jag flyttade upp från Åbo sålde jag mycket av mina möbler jag hade, Då jag tänkte jag skulle förnya allt jag ägde. Dock gjorde inte det när jag flyttade till min föregående lägga då den var rätt så liten och hade ju gamla möbler ännu så de fick fa med dom. NU när jag bor här på nya stället då.. Det är så mycket rum här att jag få börja skaffa möbler för att fylla tomrummen hahah.
Jag älskar minimalism dock så jag skall absolut lämna det luftigt endå. Bara vi nu kommer över denhär flunssan börjar jag dela med mig av mer inrednings relaterande inlägg. Och massa juligt för fyfan så mycket jag älskar juletiden!!
Feber, flytt, feber & barnjour
Alltså vilken intensiv helg och vecka vi haft! Vet inte var jag ska börja heller riktigt. Hela familjen har varit sjuk i flunssa o feber mer eller mindre, en efter en.
I helgen sjuknade även jag i feber. Söndag hade vi flytt från min gamla lägehet till den nya var jag med Buranans krafy tog mig igwnom det rätt bra. Tills kvällen då febern steg igen och jag blev hängig. Början av veckan var det samma, kände mig rätt bra under dagen men så fort kvällen kom steg även min feber. Sen har Gabriel också varit dålig med stockad nästa hård mage och gnällig, tills tisdag då även hans feber steg.
Sedan bb har jag lärt mig att man måste!! Till läkare genast de överstiger 38 hos babysar under 3 månader. Så jag nästan hysterikst ringde runt och disluterade kring vad jag borde göra, skulle jag ta de lugnt och följa med och ge panadol i flytande form. hämtade det från apotetket genast. Om febern sjunker och det lyfter han energi är det bra, men är han fortfarande hängig under kvällen så lika bra att komma in till barnjouren i kokkola och visa upp. Så han inte är uttårkad eller annat.
G blev riktigt hängig så bestädme mig att köra dit och visa honom kl 23 på kvällen.
Nu har vi varit här i två nätter. Gabriels feber steg och tester visar att han troligen har virus i halsen. Hans CRP var förhöjt lite men inte farligt mycket.
Än en gång får jag verkligen berömma Soite! Vi är genast väl bemötta, alla tester och prover görs utan att jag behöver begära eller ägna en tanke på vad jag tror ska behövas testas.
Vi blir mycket väl omhändetagna här, och det uppskattar jag verkligen.
Gabriel är trött och hänging men under tiden han är vaken är han lika glad som alltid, syns inte på honom att han ens är sjuk hahah!
Idag ska vi troligen slippa hem, vi väntar ennu på lab svaren och läkaren.
Hello Monday
2 veckor 2,6 kg VS. 2 månader 4,9 kg
Att vara mammaledig må vara skönt på ett sätt men på samma gång så attans tråkigt. Speciellt om inte har bil och man bor i en mindre stad utan lokaltrafik som Jakobstad. Inte så att man tänker "nu tar jag bussen till Ikea. Eller nu tar jag bussen till Mylly shoppingcenter och fördriver tiden där. Här e de, okej tar en sväng i stan. 15 minuter senare är du färdig och gått igenom alla butiker. Sweeet
Mys studer med bebis är ju bara så underbart 
Visst har man tillgång till bil kan man ta en sväng till Kokkola, som nu e lite större med några fler butiker, Och en shoppingcenter att gå runt i även om den nu inte e nå stor heller, men de e nu någå iaf.
Man kan ju gå på caféer och promenader absolut, vilket är skönt och roligt det med, Men dehär vädret är så tråkigt att de blir mörkt vid klockan 15, är de kallt? är de varmt? vem vet hur man ska klä sig. Nu längtar jag till snön faktist. Det ger så mycket energi det med då de blir betydligt ljusare och VACKRARE.
Haft lite sega veckor här, men denhär veckan lovade jag mig att vara positiv igen haha! Äta lite nyttigare och sluta äta så mycket sötsaker som jag gjort. Men de måste jag påpeka, medan jag nu ammar härreguuuu så snål man blir på sött?! choklad, kakor, bakelser osv. sjukt alltså.
Nu kör jag igång med zero sweets under vardagarna. Helgen kan jag ägna mig till mys och gott istället :)
Förlossnings berättelse del 2
Alarmet ringer vid 05:30. Jag har otroligt nog fått sova relativt bra med tanke på att jag inte ätit sedan 22:00 igår kväll och är påväg på snitt. Visst hoppade jag på toa 2 gånger under natten och obekvämt hade ju mina nätter blivit med den "stora" magen.
Var inte mycket att fixa innan jag skulle iväg, hade färdig packat bb väskan, färdig duschad sedan igår kväll. klädde på mig och tog en sista magbild.
Vi var på förlossningen strax innan 07:00. Där sade dom att sätta oss ner och vänta. Mitt emot oss satt ett par som också kommit för kejsarsnitt. Hon var först ut och blev inkallad till rummet för att byta om. ca 08:00 fick jag gå till rummet för att byta om till sjukiskläder.
Kläderna var på, och sedan skulle dom sätta käyrä på mig medan jag vänta på min tur för snitt (hon som var före mig hade precis farit för operationen) Vi delade uppvaknings rum.
Det var ett enda väntande här mellan 07-09:30. Feelisen var på topp! Inte nervös eller så egentligen, jag var bara sjukt hungrig. och nämnde det x-antal gånger hahah väntade bara på att jag skulle få äta.
Men efter att katetern lades drog det ned stämningen till noll. Det var de mest obehagliga känslan ever. Jag var SÅ äcklad av det att jag kan inte beskriva hur dåligt jag mådde. Jag kunde inte tänka, inte skratta knappt prata eller koncentrera på vad som komma skall. Jag ville bara dra bort den och sade om det till mamma ettusen gånger. Hon försökte få mig på bättre humör men jag fick inte bort den äckliga känslan. Jag kunde knappt röra mig då det kändes bara värre varje gång jag kände "rörelse" i urinblåsan hahah.
Mitt HB togs ju dagen innan, då visade det på 100. (LÅG) Tog ännu här en gång till, nu var den 97. Så det skulle försäkra sig med blodtransplantation ?? alltså extra blodpåse ifall mitt tillstånd skulle bli dålig under operationen.
Min rumskompis kom rullande tillbaka till uppvakningen. Eller ja, först kom hennes man och sköterska med bebis och sedan hon. Där minns jag att jag första gången kände lite pirr i magen att nu är det snart dags.
Sköterskan som tog hand om mig här sade att jag antigen kan rullas till operations salen eller gå dit och jag minns jag sade till mamma när det nästan var dags ganska fittigt att " ja kan inte gå me denhär greja mellan benen, vitt* di får nog rulla mig dit" Men när sköterskan kom och sade att nu var de min tur kände jag bara F*N jag går. och lunkade sååå sakta till operationssalen benen lite bredare än vanligt :D
Väl inne i salen hälsade jag alla, de presenterade sig själv och deras arbetsuppgift. Sedan fick jag hoppa på sängen (kände ett sådant obehag ännu av katetern att jag hade svårt att 1 sätta mig på säng kanten 2 lägga mig ner 3 få den rätt ställt så de inte drog till)
Då jag låg där berättade de att de hade färdigt med blod till mig ifall det skulle behövas ( jätte långt blodtryck och HB) Hur allt skulle gå till och så vidare.
Sedan skulle jag vrida o vändas då narkotika läkaren skulle ge betdövningen i ryggmärgen. Jag vände så konstigt att min kateter kändes otroligt äcklig här att jag hade svårt att koncentrera mig att andas och ligga stilla när han försökte pikka mig i ryggen. 2 håll mig i rätt position, en annan var vid mitt ansikte och påminde att andas och så pikka gubben då. Efter några försöks for det äntligen rätt och jag blev bedövad. Sedan hände allt blixt snabbt, Alla var, och jag menar alla i rummet runt mig och rullade och ställde mig rätt på sängen, lade skymt, började pumpa mer mediciner i mig. Här hade jag en skötare vid min sida heltiden som kollade upp mitt mående och var beredd med spykoppen ifall jag behövde det. Här for mitt mående ner som en raket. Jag minns att jag kände mig så liten o ytlig där medan jag svagt försökte såga att jag mår dåligt, jag är så svag jag måste spy medan alla gjorde sitt, förberedde och fixade. Hon jag hade bredvid mig sade till narkotika läkaren flera gånger att fylla på något medicin som skulle lyfta blodtrycket och mitt mående. medan hon själv ökade på syrgasen jag hade. Jag fick spykoppen bredvid mig och jag var riktigt nära att behöva spy men tack o lov gick det över och jag började må bättre. På samma gång frågades mig flera gånger om jag känner något runtom magen.
När all var ställt färdigt, mitt mående stabilt o redo för operation kallades min mamma in i rummet. Hon satte sig vid mig vid huvudändan. Och här började jag skäras upp. Bedövningen varade alltså från strax under brösten ner till tårna. Jag kände hur dom "grävde" i magen och att något gjordes där, inte ont eller obehaglig heller. Sedan rördes ju jag med när dom höll på haha! Jag kände mig svag igen när dom gick djupare in lager för lager, men inte så jag mådde dåligt eller behövde spy utan bara svag.
Sedan sades det "snart är han här" och inte många minuter efter så hörde jag hans första skrik klockan var 10:34.
Alla jublande och grattade för en fin pojke. Medan han fördes till enskilt bord för att kollas upp kissade han även på golvet haha. Sedan kom sköterskan och visade mig honom. Frågade om jag ville ha honom på bröstet med jag sade att jag kan inte då ja känner mig så svag. Hon sade att hon skulle ta honom till uppvaknings rummet med min mamma och jag skulle bara sys upp och sedan rullas in till dem.
(observera hur blek mitt ansikte är mot vad axlarna är)
För tidigt födda barn har ofta kvar dedär vita fettet som skyddar deras tunna hy
Här kände jag en sådan konstig känsla i 9 månader hade jag bakat honom i min mage. Nu var han ute? Den lilla slemmiga babyn jag precis fick se är mitt barn. Han är min. Jag var lycklig och torkade mina tårar.
kanske sådär 40 minuter efter rullades jag in till rummet var han väntade i mammas famn.
Dethär är ett tydligt tecken på sätesläge bebisar. Deras ben är raka. Då dom suttit med benen rakt uppåt en bra stund i magen.
Väl på uppvakningen så kände jag mig betydligt bättre och repade mig väldigt snabbt. Bebis vikt var 2905g och längd 47,5cm. Liten var han, men betydligt större än dom först trott så det var ju tur. Där ser man också hur svårt det kan vara att tyda via ultran också.
Han fick 10/10 poäng även om snittbarn ofta få lite sämre (poängteras alltså för färgen, livlighet osv). Amnings reflex hade han genast men orkade inte kämpa för det den första timmarna, inget att oroa sig för och till kvällen började han mer och mer amma.
Jag började fråga efter mat och sköterskan var skeptisk och sage att jag måste vänta då jag inte ätit på länge och precis haft starka mediciner osv. Men en tripp fick jag tillslut och jag skulle inte dricka upp den genast utan försiktigt o se om jag fick illamående. Jag svepte den genast och mådde bra! Bedövningen börja ta av snabbt ock kunde redan röra på tårna.
Ca 1 timme var vi på uppvakning tills vi fick gå till rummet på BB. Här efter så for mamma hem och jag lämnade och invänta maten haha.
Där runt 15:00 tiden fick jag mat, och jag svepte i den som aldrig förr. Mat har nog aldrig smakat så gott
Första natten var tuffast. Då hade jag dessutom en rumskompis och hennes baby var lite "fussy" Men också tung för att det var en sådan kamp att ta mig upp i sängen, röra mig osv då såret var verkligen sjuk. Men jag var tuff nog och tänkte genast att jag skall klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp även om sköterskorna påpekade att ringa på klockan om blöja behöver bytas eller så.
Dag 2 var jag mycket piggare och kunde gå rätt bra. Och de gick bara bättre och bättre. 3 nätter blev det och på söndagen kom mamma efter oss. Då fick vi även "festfrullen" Vi började skratta över något med mamma och det tog så j****vla ont i såret så tänkte att nu kom den upp! men gjorde ju förstås inte.
All tryck, alltså skratt, hosta och sånt tog ont i en vecka, kanske två men sedan var det inget mera. Jag förväntade mig att vara så mycket sjukare och att det skulle ta mycket längre att repa sig. Men de är ju så individuellt det också att aldrig vet man hur det blir.
Lillen drunknade i son overall hahah
Det är inte så lätt alltid
Vi har haft lite svårigheter med att sova tillräckligt länge på dagen, Gabriel har hittills alltid sovit en längre stund, mellan 2-4h på dagen, men nu senaste veckan har han haft svårt med det. Vi har då inte varit dagligen ute på med vagnen utan stannat inomhus och därav konstaterat att de krävs att vi är ute med vagnen för han får sova mycket bättre då än inomhus, och kan fortsätta sova fast vi kommit in från turen.
Så mit bloggande har varit svårt att tajma då han krävt vara nära, eller att man underhåller honom, eller so försökt få allt annat gjort medan han sova sina korta stunder som diska, städa och plocka undan. Nu har jag dessutom tillbaka min hund så att klä på bebis och mi själv och hunden 3 ggr om dagen är väldigt tidskrävande xD
Aja, kunde vara värre. Typ att inte få sova om nätterna.
Under förra veckans tema "psykisk ohälsa" skulle jag också göra ett inlägg på, men det lämnade på hälft då vi haft rambambula här. jag tar det i ett senare inlägg bara.
Idag har vi dock en bättre dag, Gabriel är vaken och har nu i över en timme legar i baby gymmet och jollrat för sig själv. Därav möjlighet att blogga ;)
Ska försöka få klart min förlossnings berättelse 2 färdig idag, det är bara lite kvar att skriva och addera bilder så är den också klar! så håll utkik!
Dopet
- Ursäkta för några dagars tysthet här på bloggen, Det blev så intensiv vecka av någon anledning, dels för dopet närmade sig och en del saker skulle fixas osv.
Dopet.
Det var ett vackert dop i söndags vid Jakobstads Församlingscenter. Äntligen kan vi börja kalla honom för sitt namn istället för bebis, eller lillen. Som faddrar hade jag min käraste vän Johanna och min lillebror Joonas. Johanna Björkholm-Kallio var våran präst och kan varmt rekommendera henne, riktigt trevlig och jordnära. Mycket vackert tal hade hon förberett också. Det som jag absolut inte hade räknat med var hur jag skulle reagera när prästen sade namnet högt för förta gången till alla. Tänkte ju börja gråta? Den torra luften gjorde inte det lättare att försöka hålla tillbaka tårarna, klarade mig dock. Plötsligt blev allt så verkligen mitt i allt. Här är min son, min son med ett namn från och med idag. Dessutom bär nu min son hela livet på min kära moffas namn. Det gör mig fortfarande tårögd.
Gabriel Antonio Veikko Järvenlahti
Faddrarna Joonas & Johanna
Pussar av mamma måste ju dokumenteras
Det var tungt att festa
Helgen
Det har blivit så kallt, sådär mitt i plötsligt. Får inskaffa en fet vinterjacka om jag skall klara mig på vagn promenader i vinter.
Helgen som varit har jag hängt mest, lördag var vi på kalas, igår hem till mina föräldrar på mat och dop planering. Det jag garanterat fått av mamma är lyckan i att planera evenemang o dylikt! Det är SÅ kul. Som liten hade mina kalas alltid olika teman varje år, Nu är det Aaron, min yngsta bror som får dom underbara barnkalasen! Så att planera dekorationer och mat till dop är ju bara hur kul som helst!
Iaf vi har då suttit igår och planerat all dekoration, vart borden ska stå, maten vi vill bjuda på och så vidare och även fixat dopklänningen. Så kommer bli rätt fullspäckad vecka med allt bakande och så.
Vi har alltså dop nu kommande söndagen den 10.11 så då kommer jag ut med vad han skall heta ;) Har ni några gissningar?
Kan säga så mycket att det är ett vackert Hebreiskt namn.
Redo för kalas firande från i lördags.
Igår när vi skulle gå hem från mina föräldrar, Hur skönt är inte det att ligga i vagnen inpackad i skön o varm vagnpåse alltså?! Blir nästan avundsjuk. Lillen somnar GENAST han får på sig björnoverallen och läggs i vagnen.
Rund o go om kinderna har han blivit, Släktas så på mig så de int sant hahah!
Igår efter duschen (mössan på då håret ännu var fuktigt)
Första november
Dagens besök med prästen gick fint! Varför stressade jag ens, hon hade saker o ting på koll så vårat dop för lillen kommer bli riktigt bra, absolut bättre än vad jag tänkte mig. De va faktist skönt att vara upp och ute redan innan 10, vi var dessutom i god tid så tog en längre väg innan mötet. Härligt att gå med vagnen i den friska luften. Tog en fika på stan med Johanna där efter, Gick lite runt i butiker och drog sedan hem.
Oktober månaden har verkligen susat förbi med regn o rusk. Nu är vi inne i november redan?!
Hade smått roligt åt lillemans miner igår kväll, det är så härligt o följa med utvecklingen! Nån vecka tillbaka var som en docka, men nu följer han med blicken, har ljud för sig och tittar en djupt i ögonen. Underbara unge!
