Visa alla inlägg skrivna oktober 2019
Planera dop
Som rubriken säger.. Att planera dop? hur gör man? vad tänker man på?
Hade först stora planer var och hur dopet skulle se ut men att få datum, plats och präst att synkka var svårare än jag trodde. När jag hittade plats var prästen fullbokad samma dag, eller om jag hittade plats var alla bra datum bokade.
Så tillslut gav jag upp jakten på "något speciellt" och bokade Jakobstads församlingssenter till nått datum bara som var tillgänglig. Nog skall det bli bra för det även om det blev "riktigt vanligt" "dedär perus" "där typ alla e döpta" haha. Missförstå mig inte nu, vad jag menar är att jag först var så starkt på att hitta något speciellt, extremt, out of the box osv. Löjligt nu när jag tänker efter.
Iaf har jag möte imorgon med prästen kl 10, observera att jag inte varit så tidigt ute någonstans sedan lillen kom med i bilden, vi brukar ju faktist sova till 10!! Så att planera amningen, sovande, påklädnad, frukost och hur länge det tar för oss att gå dit är en annan femma! Nej nog ska det gå bra nog.
Dock vet jag inte vad jag skall tänka på med dopet. sånger? psalmer? Tur att jag har faddrar utvalda iaf, att jag nu har något att komma med, annars tror jag prästen får guida mig och berätta för mig hur det går till. Och dopklänningen har jag, den är vacker och använts av många i släkten från mammas sida, även av mig. Även om jag senast var på min lillebrors dop på samma ställe 7 år sedan, även fadder åt honom. Minns inte mycket av det helt ärligt - såhär strukturerat alltså med tanke vad som sades, vilka sånger vi sjöng osv. Dumt nog har jag glömt och diskutera detta med mamma även om jag skulle göra det innan detta träff imorgon bitti.
Borde kanske ringa henne medan jag går dit för en last minute chatt.
Förlossnings berättelse del 1
27.08 i vecka 35+4 till kokkola på test om havandeskaps förgiftning 
I vecka 33-36 hade jag en heldel symptomer på havandeskaps förgiftning, så fick åka till kokkola på prov ett par gången nu som då för att kolla upp det, men inget allvarligt på gång, ena gången hade jag förhöjt protein i urinen vilket är en lite varning men slutligen inget att oroa sig över. Började även ha ganska starka förvärkar när jag gick (även om jag bara lunkade fram), när jag städade osv.
30.8 Var jag i skolan på förmiddagen för att sedan vid lunch tid börja söka mig mot Kokkola på sista ultraljudet, även kallad förlossnings planering. Kom till Soite och fick börja med att kissa i koppen (som alla andra gånger jag besökt rådgivning dylikt.) Satte mig på stolen och väntade. En stund efter kom en skötare efter mig och vi gick in i ett rum där jag satte mig i "käyrä" alltså bältet runt magen som mäter fostrets hjärtljud och mina värkar. Under tiden jag låg där med bältet runt mig diskuterade vi kring förlossningen, vad jag tänkt mig kring det, vem som följer med mig, vad jag tänkt ta för smärtlindring osv. Minns att lillen i magen sovde precis, så de hände inte värst mycket på käyrän. Skötaren gav mig en tripp för att liva upp lillen lite, och strax efter var mätningen klar (den tar ca 20min). Allt såg bra ut och lite värkar hade jag haft men inget jag känt av desto mera.
Fick sätta mig i aulan igen och vänta på läkare som skulle då göra ultraljud.
- Hon kom efter mig och jag fick genast lägga mig ner vid sängen och hon började undersöka med ultraljud. Hon är tyst en lång stund och frågar sedan "har babyn varit neråt vänd? -jo, enligt min barnmorska har hon känt honom ligga rätt". Han sitter nämligen nu. Alltså han är i sätesläge.
Jag blir en aning besviken, för jag vet vad det betyder. Som först föderska får man inte föda vaginalt utan det blir snitt. Men här säger läkaren att lillen kan ännu vända sig iom att jag fortfarande har rätt många veckor kvar tills bf, så det är inget att oroa sig över ännu. Hon blir tyst igen en lång stund och sätter mera gelé på magen. Jag hinner bli nervös och försöker titta på skärmen för att hitta något avvikande lol som om jag skulle ens förstå något av ultraljudet haha.
Till sist säger hon att hon har svårt mäta barnets lårben, och enligt vad hon ser och mätt ut är barnet mycket liten med tanke på mina veckor 36+0, uppskattad vikt var 2267g. Jag hade dessutom ganska lite fostervatten kvar. Här efter gör hon ännu vaginal undersökning, kollar om jag är öppen, mjuknat upp osv.
Hon går ut och diskuterar med kollega om ultraljudet, och kommer tillbaka efter en stund.
Här berättar hon att vi tar en "foster tillväxt ultraundersökning" om ca 1,5 vecka igen och kollar upp så bebis ökat i vikt, om han svängt sig och ifall inte så finns möjlighet att försöka göra vändningen på utsidan av magen.
Jag svarade att självklart får läkaren försöka göra det, för vill så gärna föda vaginalt endå.
Här ännu var alla väldigt positiva och trodde att bebis skulle hinna vända sig, speciellt med tanke på min lilla lilla bebis så borde han ha mycket rum ännu att simma i även om vattnet var "niukasti" har inte ett riktigt bra ord för det på svenska?.
När nästa besök till kokkola närmade sig, började jag känna av sjuka förvärkar, jag minns att jag satt i skolan och arbetade på rumsplanering, när jag började känna förvärkar, jag vred lite på mig och fortsatte rita och planera men förvärkarna kändes av starkare och längre och jag var tvungen att stå upp, sitta och tillslut gå till toaletten. Där såg jag mig i spegel och tyckte magen hade sjunkit!! Jag var helt säker på att nu är något på gång. Men helgen kom och det avtog.
11.09 Var jag tillbaka på kontroll, denna gång hade jag mamma med mig (ifall att vändningen på bebis skulle sätta igång förlossningen). Igen går jag via toan o kissar i koppen och går sedan o sätter mig brevid mamma och inväntar skötare. Strax därpå hämtar hon upp mig och ultrade mig genast, " Joo sidu han är nog felvänd ännu" Jag tänkte här att s*tan men noja, vi kom faktist hit på vändning. Jag satte mig i käyrä och mätte igen bebisen hjärtljud, mina och värkar. Efter ca 15-20 min var den klar och skötaren ser på resultatet "Oj här har du värkar?? Har du känt av dem" Jag ba, jodå hahah!
Här efter fick jag sätta mig i aulan och invänta läkare som skulle ta en ordentlig titt med ultran, kolla upp om bebis hade växt sedan senast. Konstaterade samma ja han är felvänd. Och sedan började hon kolla uppväxten - Den var liten men han hade gått upp i vikt vilket var bra, Här var jag så rädd att vilken second som helst nu säger hon att bebis har det och det felet, att han inte heller är fullt frisk som vi trott. Men inget sånt, konstaterade bara att han är liten och enligt uppskattning 2327g så mycket liten för sina veckor 37+5. Det tog ca 20-30 min och sedan var hon färdig. Innan hon avslutade sa hon högt för sig själv "hmm de blir nog andra planer.. hmf vänta skall jag se ännu"
Ja! som jag sa där innan blir de andra planer. Vi försöker inte vända på bebis, då du har SÅ lite fostervatten och med tanke på bebisens vikt är det onödigt att hålla honom där mera då han tycks inte få i sig tillräckligt, att det är bättre att vi tar ut honom så han får växa bättre på utsidan. Vi får ta och boka tid för kejsarsnitt genast. Hon tar upp telefonen och kollar på kalendern och säger, de ska behöva ske så snabbt som möjligt, jag tänker slutet på veckan?
(här tänker jag, VAF*AN det är ju redan onsdag?!
Hon ringer till förlossningen diskuterar. "Imorgon skulle det vara full personal tillhands på operationen, så jag tänker att redan imorgon skulle snittet ske för dig? - Jag bara nickar osäkert och känner hur mitt hjärta klappar i etthundratusenelva o missar säkert flera slag.
Sedan lägger hon på.
Okej. Planen är nu följande, Imorgon kommer du tillbaka hit för planerad kejsarsnitt. Du skall vara på plats klockan 07:00. Troligen är bebis utan innan 12, så det går snabbt. En skötare kommer snart och hämtar upp dig och diskuterar hur allt går tillväga imorgon och svarar på dina frågor. Sedan nämner hon ännu att eftersom dethär kommer med en dags varsel räknas det som akut kejsarsnitt haha!
Jag går ut ur rummet till mamma i shock och lite försiktigt säger "Jag ska på snitt IMORGON. Hon blir helt stum och säger VA. Och där sitter vi båda i shock och vet inte om vi skall skratta eller gråta för vi båda är så stum och har svårt att smälta detta haha.
Stackars mamma, jag kommer och kläcker en sådan nyhet i famnen på henne och genast efter kommer skötare efter mig för att berätta hur vi skall gå till väga. Mamma lämna i aulan i ren shock!
Skötaren gav mig en bunt med papper med info före snitt, under snitt, efter snitt osv.
Sedan far vi till sjukhus Caféet för att äta lite innan jag går på blodprov, Medan vi tog fika åt oss klantade jag mig lite så kaffet spilldes, sedan skulle mamma betala och hon satte kortet felväg i kortläsaren.. så en aningen i shock var vi ännu hah
Vi åt och började lugna ner oss lite och pratade om att vi måste hämta småsmå kläder i storlek 44, allt som behövdes fixas för imorgon och vad jag skall ta med osv.
Sedan tog jag blodprovet och vi körde hem.
magbild tagen 26.09 på kvällen innan snitt.
Att resa med 6 veckors bebis
Tågresan ner till Åbo gick smärtfritt! Vi hade tåg byte i Tammefors, vilket gick lite långsammare än vanligen då vi fick ta hissen ist feör trappor. Tur att den andra tåget väntade på oss som kom med vagnar och småbarn.
Lillen sovde hela vägen till tammefors, när vi där hoppade i tåget som gick till Åbo ammade jag honom nästan genast och så låg han vaken en stund i babyskyddet tills han somnade igen fram till Åbo.
5 tips för dig som tänker resa med bebis!
1 Amma/ mata innan färden så bebis kan sova nöjd och du behöver inte stressa med att ha en ledsen bebis medan du säker din plats/ klär av och ställer dina saker.
2 För en smidigare resa, lämna liggdelen hemma och res med vagnramen + babysyddet som du fäster på vagnen (om möjligt)
3 Boka dina tur och retur biljetter i förväg och i godtid så du får plats nära igången som är gjord bredare och lägre för just vagnar och rullstolar etc.
4 Vill du slippa stressen med att hela tiden behöva hålla koll på vagnen så sätt ihop den och in i ett låsskåp. Dom är otroligt stora! Satte ihop vagn ramen och in i skåpet, samma skåp rymde även min dufflebag och babyskyddet! 0,50c är det i pant så får du låst. Hur smidigt!!!!
5 Tänk int för mycket på allt, ta det som de kommer, Det går mycket smidigare då och du undgår stressen och kan faktiat njuta av färden (och uppmärksamheten av alla som beundrar din lilla skatt)
Weekend getaway
Har hela sommaren pratat med vännerna i Åbo när jag skall komma och hälsa på, men då jag jobbat skifte/ sjukskriven och varit gravid och en aning orkeslös har det bara skjutits upp. Äntligen tog jag tag i saken och bestämde mig att dra ner och hälsa på mina fin fina vänner jag inte sett på ja, pretty much exakt ett år.
Ärligt är jag inte de minsta orolig över resan med en så liten bebis, även om vi far iväg på tumis. Det som dock lite irriterar där i tankarna är att de står på "Iltalehti" att de kommer vara j*vligt stormigt under helgen, och fredag kväll kommer vara värst (vi åker kvällståget ner) Så tanken att tåget kommer krångla eller att det fallit träd eller dylikt på spåret som försenar färden irriterar en aning. Ja - sen poängtera min mamma dessutom "läst du, de kommer att vara jätte stormigt o dåligt väder nu i helg. Tänk om de händer nåt o ni måst stå ute i kalla vädret, du måst ju ta med jätte varma kläder åt honom" Nice. Thanks mum, blir inte alls nojig haha! Men vi håller tummarna.
Har tvättat en stor lass med babykläder här under kvällen så bara dom har torkat tills i morgon så är det bara att slänga ner det vi ska ha med ner i väskan och vi är redo! Skönt ändå att inte behöva stressa från morgon då våran tåg far först 16:59 om den nu inte är riktigt mycket försenat.
Kommande inlägg
Här inom kort skall jag skriva en heldel inlägg kring graviditeten, förlossnings berättelse, varför jag valde att hålla det hemligt i nästan 6 månader osv. Vilken ordning dom kommer i vet jag inte, men förlossnings berättelse är den som kommer först upp (vill kunna skriva ner allt så länge jag har färskt minne kring det)
Är det något som intresserar så håll ögonen öppna då :)
19 Oktober
Jag har då gått och förstört skärmen på min telefon, nej! rättare sagt så är det inte "skärmen" som är sönder/ splittrad utan där in i telefonen har något förstörts och det är en stark grön ljust vid längs högra sidan av telefonen + att efter man stängt av den, kommer den inte på utan den blinkar grönt MEN man kan fortfarande använda den med svart skärm. Idag har jag då fått på den 2 gånger. Nu har jag en serier på viaplay som rullar på där så att den ska hållas på heltiden. Det är alltså 1 år gammal Iphone XS vi snackar om här.
Aja orkar inte stressa över det nu, ska försöka ta mig till någon reparatör butik eller liknande och diskutera om möjligheter. Skulle ärligt inte vara sugen på att köpa helt ny telefon, men inte heller betala en smaskig summa på +500€ som det säääkert kan ligga kring.
Idag var vi med Johanna och kolla på JBK - SJK akatemia matchen vid Tellus hallen. Det var minsann en intressant match att följa! Alla gick heta, domaren, spelarna och inte minst SJK´s tränare.
Efter matchen fick jag traska mig hemåt i REGNET utan paraply eller stövlar, Nu hade det dessutom börjat blåsa så regn dropparna kändes som isnålar då det slog mitt ansikte. Tur att det är varmt o skönt i vagnen i en riktigt maffig o varm vagnpåse..
Kände genast när jag steg innanför dörren att härifrån rör jag mig inte ut mera! Bytte om till torra mysiga kläder och satte mig i soffan under filten. Strax därefter vaknade lilla grabben och skulle ha mat.
Kvällens agenda blir mys i soffan kollandes på någon bra film och hamstra i mig en choklad platta.
Dagar som denna
Hela mammaledigheten hittills (okej de e bara 5 veckor men endå) har vi varit på språng, haft besök osv. Men igår var vi stilla HELA dagen. Var hos mina föräldrar hela dagen och lämnade dit och sova dessutom då det blev så sent, och ja varför fara hem då jag ändå inte har något för mig där liksom!
Från tidig förmiddag till kvällen satte jag på soffan, förväntade mig nästan att det skulle lämna rumpavtryck på soffan där jag suttit så länge. Aja, de var faktist rätt skönt att bara vara för en gångs skull.
Idag är lillagubben 5 veckor gammal, och jag kan bara konstatera, - hur sjukt snabbt går inte tiden?! Och vad har vi gjort under dessa veckor annat än ammat, bytit x-antal bajsblöjor, druckit x-antal kaffe koppar och torkat spya / spuggel (??)
- Dock njuter jag av tillvaron. Vi har det riktigt bra, bebis och jag! Han börjar följa med mer och mer med blicken och det är verkligen underbart att se hur han lyssnar och tittar in i ens ögon när man pratar. Han har även börjat visa mer karaktär och "ropar" genast till då han vill ha uppmärksamhet, mat osv.
