Simple Banner LinkedIn Post Header 2

Visa alla inlägg skrivna 2020

Rookie mistake

Skrivet av Emilia Järvenlahti 17.02.2020

Hej!

Vill börjar med att tacka för den finfina resposen jag fått  av mitt senaste inlägg + intervjun på Yle. Hade så många som kontaktade mig och kunde identifiera sig i min berättelse, fått styrka från den och fått höra andras berättelse som varit i samma situation.  
Tuuusen tack för alla fina orden jag fått och att ni velat dela med er av eran erfarenheter.

 

3D96A4FF 7FA7 484D 9760 E2DF5934DA41DA8EB69E 69FE 4EC3 B1C2 506A30DF1ACE

Idag då.
Vi var på rådgivningen kl 12. Vilken fin utveckligen Gabriel gjort. återkommer i enskilt inlägg. Sedan kl 14 hade vi lunch träff med en annan mama med dotter, våra barn har typ 3 veckor mellan varandra!
Först o främst hade vi problem med att hitta ställe att luncha på då vi var ute rätt sent, men bestämde oss för kinesiskt buffé. När vi plockat ihop den mat vi skulle äta och skulle sätta oss ner för att njuta av den, började G gråta av hunger, tog han i famnen och lade flaskan i munnen och försökte äta själv. När han väl ätit fick han sitta kvar i knäet medans jag åt, tills han pucklade rätt mycket över mina ben. Äh de inget, det händer dagligen.

Sedan började han skita. När han var färdig satte han i knäet fortfarande då jag åt ännu. Kollade till då och då så det inte blivit "skit upp i nacken". Tills jag kollade igen och ja, skit upp i nacken på pojken... och min vita skjorta. Gissa om vi skrattade?!
Såklart händer dethär precis då jag INTE har ombytes kläder med, eller är på en restaurang med skötbord haha. Vi packa ihop våra saker, tog våra vagnar via HM, efter billigaste plagget med body och byxor, köpte det och for till wc för att tvätta av och byta om till nya kläder.

Sånt som händer bara när man absolut inte är beredd för det ahahah. 

 

 

 


Att vänta barn...ensam.

Skrivet av Emilia Järvenlahti 27.01.2020 | 2 kommentar(er)

Att stå framför ett tufft val

pWYzdFH8QGijOKbbUEDryA

Jag plussade på stickan 17 Januari 2019. 
17 dagar innan lovade jag mig att inte förvänta mig något utan 2019. Jag pratade om det för in terapeut också hur jag skulle ge mig själv den mest vanilla året, dvs. inte kräva något, inte planera stort, inte något extremt utöver det vanliga. Bara var och ta det som det kommer. Jag fick genast vet att jag kommer att gör det själv, att pappan till barnet inte skulle vara med i bilden. Men jag var inte rädd, jag vet att vara mamma kommer vara något som faller naturligt av mig. Jag har varit intresserad av baby mode, vagnar och tillbehör sen 15 års ålder, och följt med och läst om massor. Jag visste allt om allt innan jag ens var gravid eller hade planer på barn, familj.
Rent av ett intresse jag har.

Men jag var ledsen att barnet inte kommer att ha sin pappa. Och så besviken och arg på den människan som kan leva sin vardag medveten om att han har ett barn han inte kommer träffa eller lära känna. 

 

Att vänta barn ensam.

02653518 4B44 42B9 A8AB 0FC064DBBD4B


Jag fortsatte min vardag som vanligt. Jävligt ledsen, jävligt besviken för allt jag måste tänka om och göra som att stanna i Jakobstad. Det var meningen att endast mellan landa här efter Åbo och sedan flytta bort till Hfors där jag fått jobb erbjudan redan. I vecka 6 kom mitt illamående och tröttheten vilket varade till v13. De veckorna såg jag inte mina vänner, gjorde inget mer än jobb och stallet 3x i veckan. Jag levde i mitt rum 24/7 sovde bara och kollade på serier. Jag berättade inte för någon om min graviditet utom mamma, henne berättade jag genast till. Resten av familjen berättade jag runt v15. Och resten av världen i v23 när jag började få mage och det gick inte att gömma det så bra längre.

Tuffaste tiden var under sommaren. När jag kände mig som mest ensam. Jag var trött, döds trött. Det var först när min mage börja komma, och alla sparkar började kännas som jag började känna stor sorg att vara ensam med detta. Ingen att dela med sig av denna lycka, ingen som höll om min mage. Ingen som berättade hur stolt de var över mig, ingen som var med där i varje "milestone". Alla vänner gjorde deras grejer, kanske sånt jag gärna hade hängt med på, men blev inte frågad. Eller så blev jag men jag var för trött och nekade faktist det mesta. Men ni kan ju tänka er att i det hormonella tillstånds kändes allt x3000 jobbigare än vad det egentligen var. Det var bara jag och min mage. Jag kände ingen lycka när jag såg mig i spegeln. Missförstå mig inte - Lyckan att jag snart hade min bebis var alltid där, men jag kände att jag hade ingen orsak at känna lycka att gå bära på ett barn ensam. Jag ville gömma magen, jag drog in magen. Det kändes som att jag förtjänar inte att visa min mage och var stolt över det. För jag är själv. Jag har ingen med mig i denna resa.

Jag sade till min närmaste vän Johanna, flera gånger "Bara jag får ut lillen, så kommer jag aldrig, aldrig mera behöva vara ensam"

Jag älskade mitt barn i magen så oerhört mycket. Men kände sorg, när allt är nytt och kroppen förändras, hormoner in the sky, alla ultraljuds besöken, handla första babysakerna, göra om i hemmet innan bebis ankomst,  ja allt!. Jag har alltid velat bli mamma. Och sett det som något så vackert som en resa man med sin partner igenom går. Istället blev min första graviditet med mig själv, och som troligen ärrat mig. För ja - jag är rädd att jag i framtiden kommer känna samma igen, även om jag inte är ensam i det den gången. Men ni vet, går igenom något tufft, de sätter en och tänka visst.

 

All I am, and all I'm going to be, I owe it to my mother

0C16A2AB 5A90 485F 9FC5 9FEDE6DFBDD6

Min mamma är min sten. Hon är den viktigaste personen i mitt liv. Och jag ljuger inte när jag säger detta, hon är världens bästa och finaste mamma. Hon har ALLTID visat mig - att vara mamma är inget som stoppar dina drömmar, barn är inget förhinder. Hon har studerat om sig med 3 småbarn, Hon har jobbat skiftes, vi har varit på solsemester, vi har flyttat, vi har gjort massor roligt som familj. Hon har aldrig klagat, eller sagt att man "måste göra det och det och det innan man skaffar barn, utan istället sagt att självklart är det lättare när man har undan saker som studier och har stadig lön osv, Men livet går inte alltid som planerat, och man istället justerar det och fortsätter. Det är din attityd kring allt dethär som avgör hur lätt eller svårt du gör det till. 

Att gå igenom en graviditet ensam, där är minsann tufft. Inget jag önskar för någon. Men jag lovar dig att det är värt det. Har du familj och vänner nära så ta hjälp av dem. De hjälper så gärna. Det må va tufft men när ditt barn föds och du får ta din roll som mamma. It's all that matters. Att vara mamma är det bästa jag vet, och jag har aldrig varit rädd att göra dethär själv för jag vet att jag klarar av det, det är något som kommer så naturligt till mig. Dethär är meningen med livet. Barn. Att få älska och bli älskad av en sådan liten prick. Jag säger inte att jobb och karriär skulle vara mindre viktigt, ja menar bara att dom två "kategorierna" går inte att jämföra. Familj är något konkret du alltid kommer ha runt dig. Och kärlek är något vi människor behöver.

Jag är så glad att jag fick precis Gabriel och ingen annan. Han är min ögonsten, min kärlek. 

 

 

 

 

 


Godaste batat & morotssoppa

Skrivet av Emilia Järvenlahti 21.01.2020

Kategorier:

 

Gjorde här om dagen världens godaste batat och morots soppa! Fick inspis i samband att jag börjat ge Gabriel smakportioner och skulle köpa badat för tillredning av hans mat, och tänkte då att göra en "vuxen" variation av den till mig!
Tror ni inte så testa detta recept vettja :)

7F5842D5 D9F1 4143 9FC4 7A04695DEBD0

 

Tillredning tar ca 50min. 
Börja med att skala och skära morötterna, bataten + löken i mindre bitar. Häll i dom i vattnet tsm. med buljong och låt koka i ca 20-30 min. Jag behövde mera vatten för kokandet så tog bort några dl när det var färdig kokt. (så soppan inte blir för vattning). Sedan är det bara att mosa allt det med en (sauvasekotin) addera sedan koskenlaskija + kryddor and voilá det är klart!

TIPS!
För att spica upp det lite kan man också addera chili och ingefära!
men jag väljer att inte göra det eftersom jag ammar och min mat far i mjölken och ja, det ger magknip åt G. Been there done that. Lärde min läxa att inte äta allt för stark mat även om jag älskar det hahah.

 ca.4 portioner 

 Batat  ca.500g
Morot  ca.350g
9 dl vatten
ett halv paket koskenlaskija ruoka ja dippi (á250g)
1 lök
1 vitlöksklyfta 
1,5 - 2st grönsaks buljong
0,5 tsk salt
0,5-1 tsk grovmalen peppar 

 

 


Sömnlösa nätter

Skrivet av Emilia Järvenlahti 20.01.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

AB4F1C40 0FA6 418C 9D1E BA15A5E415F9

Som jag skrev här tidigare hade G problem med att somna, vilket kunde ta fram till 1 innan han somnade och som gjorde mig mycket trött + när han sedan börja amma tätare på nätterna. Sedan blev det bra och "normalt" igen, han lades och sova där kring 22 och sov fram till 05 och ammade honom. Dock har jag börjat ha problem med att själv somna om efter att jag ammat klart G. jag kan lämna vaken i flera timmar. Eller så är jag super pigg ännu kring 1-2 tiden på natten och får inte tag i sömnen. G sover hur bra som helst men jag ligger vaken! Dessutom har det varit fullmåne flera nätter och jag tror att det påverkar min sömn det med.

 

Men fick faktist relativt bra sova inatt, men vaknade tidigare än jag brukar där kring 07 tiden och bestämde mig att gå upp vid 8:30. Trodde jag skulle va döds trött idag men känner mig pigg! 

När G vaknade jumpade vi lite med vändning HAN ÄR SÅ NÄRA <3 men inte riktigt hiffat det än. Nu fortsätter jag att sticka och kolla på Greys Anatomy som jag började se om IGEN :)

 


Gabriel 4 månader

Skrivet av Emilia Järvenlahti 15.01.2020 | 1 kommentar(er)

 (får inte laddat bilder av nån orsak)

 

Vi hade 4 månaders kontroll idag 

Vikt: 6,5 kg
Längd: 65,4 cm

Så han har gått upp ett helt kilogram + växt hela 3cm på en månad! stora pojken ahaha


Sedan senaste kontroll har han blivit mycket stark i nacken och orkar hålla upp huvudet bra. Dessutom vill han absolut inte mera sitta i famnen sådär halv liggandes utan han ska prompt försöka sig upp och sätta sig rät. Älskar att stå på sina egna ben, och är stadig.  Han är den gladaste lilla pojken, skrattar mest heltiden och är mycket livlig. Medan han är i babygymmet snurrar han runt klockvis, dvs. om jag satt honom med fötter ut mot vänster är han efter en stund med fötterna till höger ?? vet inte hur har gör haha, Eller så kommer han neråt. Han vänder sig på sidan både höger och vänster lätt och är fifty fifty på att vända sig från rygg till mage nu. När han ligger på rygg och lyfter upp benen tittar han på sina fötter fundersamt (utan sockor funkar det bättre).
Ger man en leksak/ bitring kan han ta den med händerna och stoppar det i munnen.

 

Lilla vännen vad han utvecklas mycket nu!! Vart är min bebis?!

 


Vädret

Skrivet av Emilia Järvenlahti 10.01.2020

fullsizeoutput 337b

Igår var vi på en lång vagn promenad runtom i Jakobstad. Det var verkligen så härligt krispigt väder, även om det blåste kallt. Känns dock inte alls som Januari. Det brukar ju annars vara så pass mycket snö nu som inte smälter bort i första hand, men nu har vi en dag snö, andra dagen regn, tredje dagen långt över plus grader? Helt sjukt.

Här hemma har det stått ganska stilla med inredning och anskaffning av nya möbler pga genast efter flytt hamnade vi på barnjour, sedan kom julen o nyår och jag tycker tiden bara runnit iväg. Dock har jag försökt slippa till Ikea här i flera veckors tid men alltid kommer något i vägen och jag vägrar betala 89€ i leverans då allt det jag skall ha ryms i bilen ändå? men ändå för stort för leverans till posten. 

aja, blir troligen en resa dit under Januari. Vi lever fortfarande runt pafflådor mest såna som skall ner till källaren, men inte hittat sig dit än. Sakta men säkert blir det väll bra! Nu skall jag ut med hunden och sedan börja söka oss till butiken och handla inför helgen tänkte jag.

 fullsizeoutput 337c

 


Glömde knacka i trä

Skrivet av Emilia Järvenlahti 07.01.2020

 

171EC86F CD2C 407D A91D 9123FBDFA4F0

Hej fina,

Och gått nytt år!
Det blev lite blogg torka i några veckor, inte med flit utan tiden räckte faktist inte till. Eller? Ironiskt nog svängde vår underbara "rutin". G blev SÅ snorig här efter mitt senaste inlägg, att han sovde mycket dåligt under dag och natt. Han vaknade tusengånger i panik då han fick "henki katkoksia" alltså fick ingen andan så att säga. Då han absolut skulle ha napp i munnen men sedan behöva vakna i skräck för att alla hålen är täppt och har får inte luft. 

Låter värre än vad det var, men ja, det var inte alls roligt. Ingen koksalt droppar funkade eller näsfia, då snoret var så tjockt och djupt. 
Han blev bättre efter ca en vecka men då gick vi in i en ny utvecklings fas. 

Under dagen sover han hur bra som helst MEN till natten då han ska gå och lägga sig, Då börjar panik ropen. nästan så det är klockat vare kväll 22:00 och han skriker som aldrig förr. Han har torr blöja, verkar inte vara magknip, ätit, har nappen ja allt. Men helvetet är lös. 

från att jag lagt honom vi 22 kan vi vara vaken klockan 00:30 och har inte riktigt lugnat sig ännu. Det går betydligt bättre då jag är i sovrummet med honom, eller att han ligger i min säng och somnar brevid mig. Eller att jag tar honom till vardagsrummet och gungar honom till sömns i babysittern och flyttar honom först 23:30 tiden då jag går och lägger mig.

Sen ammar han oftare på natten igen. Jag vet att det är pga de hör till vid 3 månader att försöka sig att mjölken räcker till då han börjar äta större mängder.

 

Så, sådär kort -  Vi har haft några tuffare veckor bakom oss, Men jag är glad ändå att min bebis är så lätt skött annars och så glad pojke så nog klarar vi oss igenom dethär ;) 

 

Bilder från Gabriels första Jul <3 

D62D5E27 BE66 4803 8870 A8358B14FAFB41F33761 9B36 4825 8A79 D606B50A27C9