Förlossnings berättelse del 1

Skrivet av Emilia Järvenlahti 30.10.2019 | 2 Kommentarer

 27.08 i vecka 35+4 till kokkola på test om havandeskaps förgiftning 

I vecka 33-36 hade jag en heldel symptomer på havandeskaps förgiftning, så fick åka till kokkola på prov ett par gången nu som då för att kolla upp det, men inget allvarligt på gång, ena gången hade jag förhöjt protein i urinen vilket är en lite varning men slutligen inget att oroa sig över. Började även ha ganska starka förvärkar när jag gick (även om jag bara lunkade fram), när jag städade osv.

30.8 Var jag i skolan på förmiddagen för att sedan vid lunch tid börja söka mig mot Kokkola på sista ultraljudet, även kallad förlossnings planering. Kom till Soite och fick börja med att kissa i koppen (som alla andra gånger jag besökt rådgivning dylikt.) Satte mig på stolen och väntade. En stund efter kom en skötare efter mig och vi gick in i ett rum där jag satte mig i "käyrä" alltså bältet runt magen som mäter fostrets hjärtljud och mina värkar. Under tiden jag låg där med bältet runt mig diskuterade vi kring förlossningen, vad jag tänkt mig kring det, vem som följer med mig, vad jag tänkt ta för smärtlindring osv. Minns att lillen i magen sovde precis, så de hände inte värst mycket på käyrän. Skötaren gav mig en tripp för att liva upp lillen lite, och strax efter var mätningen klar (den tar ca 20min). Allt såg bra ut och lite värkar hade jag haft men inget jag känt av desto mera. 

Fick sätta mig i aulan igen och vänta på läkare som skulle då göra ultraljud.
- Hon kom efter mig och jag fick genast lägga mig ner vid sängen och hon började undersöka med ultraljud. Hon är tyst en lång stund och frågar sedan "har babyn varit neråt vänd? -jo, enligt min barnmorska har hon känt honom ligga rätt". Han sitter nämligen nu. Alltså han är i sätesläge. 

Jag blir en aning besviken, för jag vet vad det betyder. Som först föderska får man inte föda vaginalt utan det blir snitt. Men här säger läkaren att lillen kan ännu vända sig iom att jag fortfarande har rätt många veckor kvar tills bf, så det är inget att oroa sig över ännu. Hon blir tyst igen en lång stund och sätter mera gelé på magen. Jag hinner bli nervös och försöker titta på skärmen för att hitta något avvikande lol som om jag skulle ens förstå något av ultraljudet haha.

Till sist säger hon att hon har svårt mäta barnets lårben, och enligt vad hon ser och mätt ut är barnet mycket liten med tanke på mina veckor 36+0, uppskattad vikt var 2267g. Jag hade dessutom ganska lite fostervatten kvar. Här efter gör hon ännu vaginal undersökning, kollar om jag är öppen, mjuknat upp osv. 

Hon går ut och diskuterar med kollega om ultraljudet, och kommer tillbaka efter en stund. 
Här berättar hon att vi tar en "foster tillväxt ultraundersökning" om ca 1,5 vecka igen och kollar upp så bebis ökat i vikt, om han svängt sig och ifall inte så finns möjlighet att försöka göra vändningen på utsidan av magen.

Jag svarade att självklart får läkaren försöka göra det, för vill så gärna föda vaginalt endå. 
Här ännu var alla väldigt positiva och trodde att bebis skulle hinna vända sig, speciellt med tanke på min lilla lilla bebis så borde han ha mycket rum ännu att simma i även om vattnet var "niukasti" har inte ett riktigt bra ord för det på svenska?.

När nästa besök till kokkola närmade sig, började jag känna av sjuka förvärkar, jag minns att jag satt i skolan och arbetade på rumsplanering, när jag började känna förvärkar, jag vred lite på mig och fortsatte rita och planera men förvärkarna kändes av starkare och längre och jag var tvungen att stå upp, sitta och tillslut gå till toaletten. Där såg jag mig i spegel och tyckte magen hade sjunkit!! Jag var helt säker på att nu är något på gång. Men helgen kom och det avtog.

11.09  Var jag tillbaka på kontroll, denna gång hade jag mamma med mig (ifall att vändningen på bebis skulle sätta igång förlossningen). Igen går jag via toan o kissar i koppen och går sedan o sätter mig brevid mamma och inväntar skötare. Strax därpå hämtar hon upp mig och ultrade mig genast, " Joo sidu han är nog felvänd ännu"  Jag tänkte här att s*tan men noja, vi kom faktist hit på vändning. Jag satte mig i käyrä och mätte igen bebisen hjärtljud, mina och värkar. Efter ca 15-20 min var den klar och skötaren ser på resultatet "Oj här har du värkar?? Har du känt av dem" Jag ba, jodå hahah!  

Här efter fick jag sätta mig i aulan och invänta läkare som skulle ta en ordentlig titt med ultran, kolla upp om bebis hade växt sedan senast. Konstaterade samma ja han är felvänd. Och sedan började hon kolla uppväxten - Den var liten men han hade gått upp i vikt vilket var bra, Här var jag så rädd att vilken second som helst nu säger hon att bebis har det och det felet, att han inte heller är fullt frisk som vi trott. Men inget sånt, konstaterade bara att han är liten och enligt uppskattning 2327g så mycket liten för sina veckor 37+5. Det tog ca 20-30 min och sedan var hon färdig. Innan hon avslutade sa hon högt för sig själv "hmm de blir nog andra planer.. hmf vänta skall jag se ännu"

Ja! som jag sa där innan blir de andra planer. Vi försöker inte vända på bebis, då du har SÅ lite fostervatten och med tanke på bebisens vikt är det onödigt att hålla honom där mera då han tycks inte få i sig tillräckligt, att det är bättre att vi tar ut honom så han får växa bättre på utsidan. Vi får ta och boka tid för kejsarsnitt genast. Hon tar upp telefonen och kollar på kalendern och säger, de ska behöva ske så snabbt som möjligt, jag tänker slutet på veckan? 

(här tänker jag, VAF*AN det är ju redan onsdag?! 

Hon ringer till förlossningen diskuterar. "Imorgon skulle det vara full personal tillhands på operationen, så jag tänker att redan imorgon skulle snittet ske för dig?  - Jag bara nickar osäkert och känner hur mitt hjärta klappar i etthundratusenelva o missar säkert flera slag.

Sedan lägger hon på. 
Okej. Planen är nu följande, Imorgon kommer du tillbaka hit för planerad kejsarsnitt. Du skall vara på plats klockan 07:00. Troligen är bebis utan innan 12, så det går snabbt. En skötare kommer snart och hämtar upp dig och diskuterar hur allt går tillväga imorgon och svarar på dina frågor. Sedan nämner hon ännu att eftersom dethär kommer med en dags varsel räknas det som akut kejsarsnitt haha!

 Jag går ut ur rummet till mamma i shock och lite försiktigt säger "Jag ska på snitt IMORGON. Hon blir helt stum och säger VA. Och där sitter vi båda i shock och vet inte om vi skall skratta eller gråta för vi båda är så stum och har svårt att smälta detta haha.

Stackars mamma, jag kommer och kläcker en sådan nyhet i famnen på henne och genast efter kommer skötare efter mig för att berätta hur vi skall gå till väga. Mamma lämna i aulan i ren shock!

Skötaren gav mig en bunt med papper med info före snitt, under snitt, efter snitt osv.

Sedan far vi till sjukhus Caféet för att äta lite innan jag går på blodprov, Medan vi tog fika åt oss klantade jag mig lite så kaffet spilldes, sedan skulle mamma betala och hon satte kortet felväg i kortläsaren.. så en aningen i shock var vi ännu hah
Vi åt och började lugna ner oss lite och pratade om  att vi måste hämta småsmå kläder i storlek 44, allt som behövdes fixas för imorgon och vad jag skall ta med osv. 

Sedan tog jag blodprovet och vi körde hem. 

 magbild tagen 26.09 på kvällen innan snitt.