Simple Banner LinkedIn Post Header 2

Förlossnings berättelse del 2

Skrivet av Emilia Järvenlahti 18.11.2019 | 1 Kommentarer

 

Alarmet ringer vid 05:30. Jag har otroligt nog fått sova relativt bra med tanke på att jag inte ätit sedan 22:00 igår kväll och är påväg på snitt. Visst hoppade jag på toa 2 gånger under natten och obekvämt hade ju mina nätter blivit med den "stora" magen.

Var inte mycket att fixa innan jag skulle iväg, hade färdig packat bb väskan, färdig duschad sedan igår kväll. klädde på mig och tog en sista magbild.

TYhA3D5TjiO9S4bMv7tXw

Vi var på förlossningen strax innan 07:00. Där sade dom att sätta oss ner och vänta. Mitt emot oss satt ett par som också kommit för kejsarsnitt. Hon var först ut och blev inkallad till rummet för att byta om. ca 08:00 fick jag gå till rummet för att byta om till sjukiskläder.

a+fMKNMVSaqRbxImvLupiw

Kläderna var på, och sedan skulle dom sätta käyrä på mig medan jag vänta på min tur för snitt (hon som var före mig hade precis farit för operationen) Vi delade uppvaknings rum.

EF7208D6 E1E8 40BD 9A96 D8EF236A5AE18970B1F6 F8BB 41E6 9148 EC7E4233918

Det var ett enda väntande här mellan 07-09:30. Feelisen var på topp! Inte nervös eller så egentligen, jag var bara sjukt hungrig. och nämnde det x-antal gånger hahah väntade bara på att jag skulle få äta.  

0621B011 1C07 44EB B21D BDC8B65C2802

Men efter att katetern lades drog det ned stämningen till noll. Det var de mest obehagliga känslan ever. Jag var SÅ äcklad av det att jag kan inte beskriva hur dåligt jag mådde. Jag kunde inte tänka, inte skratta knappt prata eller koncentrera på vad som komma skall. Jag ville bara dra bort den och sade om det till mamma ettusen gånger. Hon försökte få mig på bättre humör men jag fick inte bort den äckliga känslan. Jag kunde knappt röra mig då det kändes bara värre varje gång jag kände "rörelse" i urinblåsan hahah.
Mitt HB togs ju dagen innan, då visade det på 100. (LÅG) Tog ännu här en gång till, nu var den 97. Så det skulle försäkra sig med blodtransplantation ?? alltså extra blodpåse ifall mitt tillstånd skulle bli dålig under operationen.

8FC5FE5E F8F7 44EB AC22 DAB45C1C6A1FMin rumskompis kom rullande tillbaka till uppvakningen. Eller ja, först kom hennes man och sköterska med bebis och sedan hon. Där minns jag att jag första gången kände lite pirr i magen att nu är det snart dags. 

Sköterskan som tog hand om mig här sade att jag antigen kan rullas till operations salen eller gå dit och jag minns jag sade till mamma när det nästan var dags ganska fittigt att " ja kan inte gå me denhär greja mellan benen, vitt* di får nog rulla mig dit" Men när sköterskan kom och sade att nu var de min tur kände jag bara F*N jag går. och lunkade sååå sakta till operationssalen benen lite bredare än vanligt :D
Väl inne i salen hälsade jag alla, de presenterade sig själv och deras arbetsuppgift. Sedan fick jag hoppa på sängen (kände ett sådant obehag ännu av katetern att jag hade svårt att 1 sätta mig på säng kanten 2 lägga mig ner 3 få den rätt ställt så de inte drog till)
Då jag låg där berättade de att de hade färdigt med blod till mig ifall det skulle behövas ( jätte långt blodtryck och HB) Hur allt skulle gå till och så vidare.

Sedan skulle jag vrida o vändas då narkotika läkaren skulle ge betdövningen i ryggmärgen. Jag vände så konstigt att min kateter kändes otroligt äcklig här att jag hade svårt att koncentrera mig att andas och ligga stilla när han försökte pikka mig i ryggen. 2 håll mig i rätt position, en annan var vid mitt ansikte och påminde att andas och så pikka gubben då. Efter några försöks for det äntligen rätt och jag blev bedövad. Sedan hände allt blixt snabbt, Alla var, och jag menar alla i rummet runt mig och rullade och ställde mig rätt på sängen, lade skymt, började pumpa mer mediciner i mig. Här hade jag en skötare vid min sida heltiden som kollade upp mitt mående och var beredd med spykoppen ifall jag behövde det. Här for mitt mående ner som en raket. Jag minns att jag kände mig så liten o ytlig där medan jag svagt försökte såga att jag mår dåligt, jag är så svag jag måste spy medan alla gjorde sitt, förberedde och fixade. Hon jag hade bredvid mig sade till narkotika läkaren flera gånger att fylla på något medicin som skulle lyfta blodtrycket och mitt mående. medan hon själv ökade på syrgasen jag hade. Jag fick spykoppen bredvid mig och jag var riktigt nära att behöva spy men tack o lov gick det över och jag började må bättre. På samma gång frågades mig flera gånger om jag känner något runtom magen.

När all var ställt färdigt, mitt mående stabilt o redo för operation kallades min mamma in i rummet. Hon satte sig vid mig vid huvudändan. Och här började jag skäras upp.  Bedövningen varade alltså från strax under brösten ner till tårna. Jag kände hur dom "grävde" i magen och att något gjordes där, inte ont eller obehaglig heller. Sedan rördes ju jag med när dom höll på haha! Jag kände mig svag igen när dom gick djupare in lager för lager, men inte så jag mådde dåligt eller behövde spy utan bara svag.

Sedan sades det "snart är han här" och inte många minuter efter så hörde jag hans första skrik klockan var 10:34.
Alla jublande och grattade för en fin pojke. Medan han fördes till enskilt bord för att kollas upp kissade han även på golvet haha. Sedan kom sköterskan och visade mig honom. Frågade om jag ville ha honom på bröstet med jag sade att jag kan inte då ja känner mig så svag. Hon sade att hon skulle ta honom till uppvaknings rummet med min mamma och jag skulle bara sys upp och sedan rullas in till dem.

FB34E7A2 3F86 41E7 BC18 662F9EB204A5

(observera hur blek mitt ansikte är mot vad axlarna är)
För tidigt födda barn har ofta kvar dedär vita fettet  som skyddar deras tunna hy

 

Här kände jag en sådan konstig känsla i 9 månader hade jag bakat honom i min mage. Nu var han ute? Den lilla slemmiga babyn jag precis fick se är mitt barn. Han är min. Jag var lycklig och torkade mina tårar.   

kanske sådär 40 minuter efter rullades jag in till rummet var han väntade i mammas famn. 

Dethär är ett tydligt tecken på sätesläge bebisar. Deras ben är raka. Då dom suttit med benen rakt uppåt en bra stund i magen. 

ac06f9f1 2a10 4a90 8751 cc60a421f250D4645B61 C022 4A50 8F98 C50C1882780E

Väl på uppvakningen så kände jag mig betydligt bättre och repade mig väldigt snabbt. Bebis vikt var 2905g och längd 47,5cm. Liten var han, men betydligt större än dom först trott så det var ju tur. Där ser man också hur svårt det kan vara att tyda via ultran också. 
Han fick 10/10 poäng även om snittbarn ofta få lite sämre (poängteras alltså för färgen, livlighet osv). Amnings reflex hade han genast men orkade inte kämpa för det den första timmarna, inget att oroa sig för och till kvällen började han mer och mer amma.

Jag började fråga efter mat och sköterskan var skeptisk och sage att jag måste vänta då jag inte ätit på länge och precis haft starka mediciner osv. Men en tripp fick jag tillslut och jag skulle inte dricka upp den genast utan försiktigt o se om jag fick illamående. Jag svepte den genast och mådde bra! Bedövningen börja ta av snabbt ock kunde redan röra på tårna.

 

Ca 1 timme var vi på uppvakning tills vi fick gå till rummet på BB. Här efter så for mamma hem och jag lämnade och invänta maten haha.

6EF9A637 FF7D 4F44 9EAB 2F428BCC5418f3AqUzlTQN27u99lZpjlAg

Där runt 15:00 tiden fick jag mat, och jag svepte i den som aldrig förr. Mat har nog aldrig smakat så gott

BKTZn1sSxa08GUhYwfKgQ

Första natten var tuffast. Då hade jag dessutom en rumskompis och hennes baby var lite "fussy"  Men också tung för att det var en sådan kamp att ta mig upp i sängen, röra mig osv då såret var verkligen sjuk. Men jag var tuff nog och tänkte genast  att jag skall klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp även om sköterskorna påpekade att ringa på klockan om blöja behöver bytas eller så.

0BDAD4B0 C69A 47F8 A6F7 A86B3BAFB3FFvrktOmrkS2qo5TMG3AaHQ

Dag 2 var jag mycket piggare och kunde gå rätt bra. Och de gick bara bättre och bättre. 3 nätter blev det och på söndagen kom mamma efter oss. Då fick vi även "festfrullen" Vi började skratta över något med mamma och det tog så j****vla ont i såret så tänkte att nu kom den upp! men gjorde ju förstås inte. 

 

All tryck, alltså skratt, hosta och sånt tog ont i en vecka, kanske två men sedan var det inget mera. Jag förväntade mig att vara så mycket sjukare och att det skulle ta mycket längre att repa sig. Men de är ju så individuellt det också att aldrig vet man hur det blir.

GWoXZlOTv+hoGdF1wsJ8g9KCmcJ1qTqieJI95HqTZwA

Lillen drunknade i son overall hahah

biV3zT1wQoSQ8UeJpe0Fg

 

 

 

 

 

 

Kommentarer

  • Ann 20/11/2019 8:42am (23 dagar sen)

    Såå sööt och fin bebis!

    • Emilia Järvenlahti 22/11/2019 1:14pm (21 dagar sen)

      jaa <3

Skriv en kommentar