Simple Banner LinkedIn Post Header 2

Förlossnings berättelse del 2

Skrivet av Emilia Järvenlahti 18.11.2019

 

Alarmet ringer vid 05:30. Jag har otroligt nog fått sova relativt bra med tanke på att jag inte ätit sedan 22:00 igår kväll och är påväg på snitt. Visst hoppade jag på toa 2 gånger under natten och obekvämt hade ju mina nätter blivit med den "stora" magen.

Var inte mycket att fixa innan jag skulle iväg, hade färdig packat bb väskan, färdig duschad sedan igår kväll. klädde på mig och tog en sista magbild.

TYhA3D5TjiO9S4bMv7tXw

Vi var på förlossningen strax innan 07:00. Där sade dom att sätta oss ner och vänta. Mitt emot oss satt ett par som också kommit för kejsarsnitt. Hon var först ut och blev inkallad till rummet för att byta om. ca 08:00 fick jag gå till rummet för att byta om till sjukiskläder.

a+fMKNMVSaqRbxImvLupiw

Kläderna var på, och sedan skulle dom sätta käyrä på mig medan jag vänta på min tur för snitt (hon som var före mig hade precis farit för operationen) Vi delade uppvaknings rum.

EF7208D6 E1E8 40BD 9A96 D8EF236A5AE18970B1F6 F8BB 41E6 9148 EC7E4233918

Det var ett enda väntande här mellan 07-09:30. Feelisen var på topp! Inte nervös eller så egentligen, jag var bara sjukt hungrig. och nämnde det x-antal gånger hahah väntade bara på att jag skulle få äta.  

0621B011 1C07 44EB B21D BDC8B65C2802

Men efter att katetern lades drog det ned stämningen till noll. Det var de mest obehagliga känslan ever. Jag var SÅ äcklad av det att jag kan inte beskriva hur dåligt jag mådde. Jag kunde inte tänka, inte skratta knappt prata eller koncentrera på vad som komma skall. Jag ville bara dra bort den och sade om det till mamma ettusen gånger. Hon försökte få mig på bättre humör men jag fick inte bort den äckliga känslan. Jag kunde knappt röra mig då det kändes bara värre varje gång jag kände "rörelse" i urinblåsan hahah.
Mitt HB togs ju dagen innan, då visade det på 100. (LÅG) Tog ännu här en gång till, nu var den 97. Så det skulle försäkra sig med blodtransplantation ?? alltså extra blodpåse ifall mitt tillstånd skulle bli dålig under operationen.

8FC5FE5E F8F7 44EB AC22 DAB45C1C6A1FMin rumskompis kom rullande tillbaka till uppvakningen. Eller ja, först kom hennes man och sköterska med bebis och sedan hon. Där minns jag att jag första gången kände lite pirr i magen att nu är det snart dags. 

Sköterskan som tog hand om mig här sade att jag antigen kan rullas till operations salen eller gå dit och jag minns jag sade till mamma när det nästan var dags ganska fittigt att " ja kan inte gå me denhär greja mellan benen, vitt* di får nog rulla mig dit" Men när sköterskan kom och sade att nu var de min tur kände jag bara F*N jag går. och lunkade sååå sakta till operationssalen benen lite bredare än vanligt :D
Väl inne i salen hälsade jag alla, de presenterade sig själv och deras arbetsuppgift. Sedan fick jag hoppa på sängen (kände ett sådant obehag ännu av katetern att jag hade svårt att 1 sätta mig på säng kanten 2 lägga mig ner 3 få den rätt ställt så de inte drog till)
Då jag låg där berättade de att de hade färdigt med blod till mig ifall det skulle behövas ( jätte långt blodtryck och HB) Hur allt skulle gå till och så vidare.

Sedan skulle jag vrida o vändas då narkotika läkaren skulle ge betdövningen i ryggmärgen. Jag vände så konstigt att min kateter kändes otroligt äcklig här att jag hade svårt att koncentrera mig att andas och ligga stilla när han försökte pikka mig i ryggen. 2 håll mig i rätt position, en annan var vid mitt ansikte och påminde att andas och så pikka gubben då. Efter några försöks for det äntligen rätt och jag blev bedövad. Sedan hände allt blixt snabbt, Alla var, och jag menar alla i rummet runt mig och rullade och ställde mig rätt på sängen, lade skymt, började pumpa mer mediciner i mig. Här hade jag en skötare vid min sida heltiden som kollade upp mitt mående och var beredd med spykoppen ifall jag behövde det. Här for mitt mående ner som en raket. Jag minns att jag kände mig så liten o ytlig där medan jag svagt försökte såga att jag mår dåligt, jag är så svag jag måste spy medan alla gjorde sitt, förberedde och fixade. Hon jag hade bredvid mig sade till narkotika läkaren flera gånger att fylla på något medicin som skulle lyfta blodtrycket och mitt mående. medan hon själv ökade på syrgasen jag hade. Jag fick spykoppen bredvid mig och jag var riktigt nära att behöva spy men tack o lov gick det över och jag började må bättre. På samma gång frågades mig flera gånger om jag känner något runtom magen.

När all var ställt färdigt, mitt mående stabilt o redo för operation kallades min mamma in i rummet. Hon satte sig vid mig vid huvudändan. Och här började jag skäras upp.  Bedövningen varade alltså från strax under brösten ner till tårna. Jag kände hur dom "grävde" i magen och att något gjordes där, inte ont eller obehaglig heller. Sedan rördes ju jag med när dom höll på haha! Jag kände mig svag igen när dom gick djupare in lager för lager, men inte så jag mådde dåligt eller behövde spy utan bara svag.

Sedan sades det "snart är han här" och inte många minuter efter så hörde jag hans första skrik klockan var 10:34.
Alla jublande och grattade för en fin pojke. Medan han fördes till enskilt bord för att kollas upp kissade han även på golvet haha. Sedan kom sköterskan och visade mig honom. Frågade om jag ville ha honom på bröstet med jag sade att jag kan inte då ja känner mig så svag. Hon sade att hon skulle ta honom till uppvaknings rummet med min mamma och jag skulle bara sys upp och sedan rullas in till dem.

FB34E7A2 3F86 41E7 BC18 662F9EB204A5

(observera hur blek mitt ansikte är mot vad axlarna är)
För tidigt födda barn har ofta kvar dedär vita fettet  som skyddar deras tunna hy

 

Här kände jag en sådan konstig känsla i 9 månader hade jag bakat honom i min mage. Nu var han ute? Den lilla slemmiga babyn jag precis fick se är mitt barn. Han är min. Jag var lycklig och torkade mina tårar.   

kanske sådär 40 minuter efter rullades jag in till rummet var han väntade i mammas famn. 

Dethär är ett tydligt tecken på sätesläge bebisar. Deras ben är raka. Då dom suttit med benen rakt uppåt en bra stund i magen. 

ac06f9f1 2a10 4a90 8751 cc60a421f250D4645B61 C022 4A50 8F98 C50C1882780E

Väl på uppvakningen så kände jag mig betydligt bättre och repade mig väldigt snabbt. Bebis vikt var 2905g och längd 47,5cm. Liten var han, men betydligt större än dom först trott så det var ju tur. Där ser man också hur svårt det kan vara att tyda via ultran också. 
Han fick 10/10 poäng även om snittbarn ofta få lite sämre (poängteras alltså för färgen, livlighet osv). Amnings reflex hade han genast men orkade inte kämpa för det den första timmarna, inget att oroa sig för och till kvällen började han mer och mer amma.

Jag började fråga efter mat och sköterskan var skeptisk och sage att jag måste vänta då jag inte ätit på länge och precis haft starka mediciner osv. Men en tripp fick jag tillslut och jag skulle inte dricka upp den genast utan försiktigt o se om jag fick illamående. Jag svepte den genast och mådde bra! Bedövningen börja ta av snabbt ock kunde redan röra på tårna.

 

Ca 1 timme var vi på uppvakning tills vi fick gå till rummet på BB. Här efter så for mamma hem och jag lämnade och invänta maten haha.

6EF9A637 FF7D 4F44 9EAB 2F428BCC5418f3AqUzlTQN27u99lZpjlAg

Där runt 15:00 tiden fick jag mat, och jag svepte i den som aldrig förr. Mat har nog aldrig smakat så gott

BKTZn1sSxa08GUhYwfKgQ

Första natten var tuffast. Då hade jag dessutom en rumskompis och hennes baby var lite "fussy"  Men också tung för att det var en sådan kamp att ta mig upp i sängen, röra mig osv då såret var verkligen sjuk. Men jag var tuff nog och tänkte genast  att jag skall klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp även om sköterskorna påpekade att ringa på klockan om blöja behöver bytas eller så.

0BDAD4B0 C69A 47F8 A6F7 A86B3BAFB3FFvrktOmrkS2qo5TMG3AaHQ

Dag 2 var jag mycket piggare och kunde gå rätt bra. Och de gick bara bättre och bättre. 3 nätter blev det och på söndagen kom mamma efter oss. Då fick vi även "festfrullen" Vi började skratta över något med mamma och det tog så j****vla ont i såret så tänkte att nu kom den upp! men gjorde ju förstås inte. 

 

All tryck, alltså skratt, hosta och sånt tog ont i en vecka, kanske två men sedan var det inget mera. Jag förväntade mig att vara så mycket sjukare och att det skulle ta mycket längre att repa sig. Men de är ju så individuellt det också att aldrig vet man hur det blir.

GWoXZlOTv+hoGdF1wsJ8g9KCmcJ1qTqieJI95HqTZwA

Lillen drunknade i son overall hahah

biV3zT1wQoSQ8UeJpe0Fg

 

 

 

 

 

 


Förlossnings berättelse del 1

Skrivet av Emilia Järvenlahti 30.10.2019 | 1 kommentar(er)

 

c3125054 905c 4d50 99d1 d0a55bcdfd4b 27.08 i vecka 35+4 till kokkola på test om havandeskaps förgiftning 12aa0c7a b208 4a7e 9d71 9b43de1b33d5

I vecka 33-36 hade jag en heldel symptomer på havandeskaps förgiftning, så fick åka till kokkola på prov ett par gången nu som då för att kolla upp det, men inget allvarligt på gång, ena gången hade jag förhöjt protein i urinen vilket är en lite varning men slutligen inget att oroa sig över. Började även ha ganska starka förvärkar när jag gick (även om jag bara lunkade fram), när jag städade osv.

 

30.8 Var jag i skolan på förmiddagen för att sedan vid lunch tid börja söka mig mot Kokkola på sista ultraljudet, även kallad förlossnings planering. Kom till Soite och fick börja med att kissa i koppen (som alla andra gånger jag besökt rådgivning dylikt.) Satte mig på stolen och väntade. En stund efter kom en skötare efter mig och vi gick in i ett rum där jag satte mig i "käyrä" alltså bältet runt magen som mäter fostrets hjärtljud och mina värkar. Under tiden jag låg där med bältet runt mig diskuterade vi kring förlossningen, vad jag tänkt mig kring det, vem som följer med mig, vad jag tänkt ta för smärtlindring osv. Minns att lillen i magen sovde precis, så de hände inte värst mycket på käyrän. Skötaren gav mig en tripp för att liva upp lillen lite, och strax efter var mätningen klar (den tar ca 20min). Allt såg bra ut och lite värkar hade jag haft men inget jag känt av desto mera. 

Fick sätta mig i aulan igen och vänta på läkare som skulle då göra ultraljud.
- Hon kom efter mig och jag fick genast lägga mig ner vid sängen och hon började undersöka med ultraljud. Hon är tyst en lång stund och frågar sedan "har babyn varit neråt vänd? -jo, enligt min barnmorska har hon känt honom ligga rätt". Han sitter nämligen nu. Alltså han är i sätesläge. 

Jag blir en aning besviken, för jag vet vad det betyder. Som först föderska får man inte föda vaginalt utan det blir snitt. Men här säger läkaren att lillen kan ännu vända sig iom att jag fortfarande har rätt många veckor kvar tills bf, så det är inget att oroa sig över ännu. Hon blir tyst igen en lång stund och sätter mera gelé på magen. Jag hinner bli nervös och försöker titta på skärmen för att hitta något avvikande lol som om jag skulle ens förstå något av ultraljudet haha.

Till sist säger hon att hon har svårt mäta barnets lårben, och enligt vad hon ser och mätt ut är barnet mycket liten med tanke på mina veckor 36+0, uppskattad vikt var 2267g. Jag hade dessutom ganska lite fostervatten kvar. Här efter gör hon ännu vaginal undersökning, kollar om jag är öppen, mjuknat upp osv. 

Hon går ut och diskuterar med kollega om ultraljudet, och kommer tillbaka efter en stund. 
Här berättar hon att vi tar en "foster tillväxt ultraundersökning" om ca 1,5 vecka igen och kollar upp så bebis ökat i vikt, om han svängt sig och ifall inte så finns möjlighet att försöka göra vändningen på utsidan av magen.

Jag svarade att självklart får läkaren försöka göra det, för vill så gärna föda vaginalt endå. 
Här ännu var alla väldigt positiva och trodde att bebis skulle hinna vända sig, speciellt med tanke på min lilla lilla bebis så borde han ha mycket rum ännu att simma i även om vattnet var "niukasti" har inte ett riktigt bra ord för det på svenska?.

 

 

När nästa besök till kokkola närmade sig, började jag känna av sjuka förvärkar, jag minns att jag satt i skolan och arbetade på rumsplanering, när jag började känna förvärkar, jag vred lite på mig och fortsatte rita och planera men förvärkarna kändes av starkare och längre och jag var tvungen att stå upp, sitta och tillslut gå till toaletten. Där såg jag mig i spegel och tyckte magen hade sjunkit!! Jag var helt säker på att nu är något på gång. Men helgen kom och det avtog.

11.09  Var jag tillbaka på kontroll, denna gång hade jag mamma med mig (ifall att vändningen på bebis skulle sätta igång förlossningen). Igen går jag via toan o kissar i koppen och går sedan o sätter mig brevid mamma och inväntar skötare. Strax därpå hämtar hon upp mig och ultrade mig genast, " Joo sidu han är nog felvänd ännu"  Jag tänkte här att s*tan men noja, vi kom faktist hit på vändning. Jag satte mig i käyrä och mätte igen bebisen hjärtljud, mina och värkar. Efter ca 15-20 min var den klar och skötaren ser på resultatet "Oj här har du värkar?? Har du känt av dem" Jag ba, jodå hahah!  

Här efter fick jag sätta mig i aulan och invänta läkare som skulle ta en ordentlig titt med ultran, kolla upp om bebis hade växt sedan senast. Konstaterade samma ja han är felvänd. Och sedan började hon kolla uppväxten - Den var liten men han hade gått upp i vikt vilket var bra, Här var jag så rädd att vilken second som helst nu säger hon att bebis har det och det felet, att han inte heller är fullt frisk som vi trott. Men inget sånt, konstaterade bara att han är liten och enligt uppskattning 2327g så mycket liten för sina veckor 37+5. Det tog ca 20-30 min och sedan var hon färdig. Innan hon avslutade sa hon högt för sig själv "hmm de blir nog andra planer.. hmf vänta skall jag se ännu"

Ja! som jag sa där innan blir de andra planer. Vi försöker inte vända på bebis, då du har SÅ lite fostervatten och med tanke på bebisens vikt är det onödigt att hålla honom där mera då han tycks inte få i sig tillräckligt, att det är bättre att vi tar ut honom så han får växa bättre på utsidan. Vi får ta och boka tid för kejsarsnitt genast. Hon tar upp telefonen och kollar på kalendern och säger, de ska behöva ske så snabbt som möjligt, jag tänker slutet på veckan? 

(här tänker jag, VAF*AN det är ju redan onsdag?! 

Hon ringer till förlossningen diskuterar. "Imorgon skulle det vara full personal tillhands på operationen, så jag tänker att redan imorgon skulle snittet ske för dig?  - Jag bara nickar osäkert och känner hur mitt hjärta klappar i etthundratusenelva o missar säkert flera slag.

Sedan lägger hon på. 
Okej. Planen är nu följande, Imorgon kommer du tillbaka hit för planerad kejsarsnitt. Du skall vara på plats klockan 07:00. Troligen är bebis utan innan 12, så det går snabbt. En skötare kommer snart och hämtar upp dig och diskuterar hur allt går tillväga imorgon och svarar på dina frågor. Sedan nämner hon ännu att eftersom dethär kommer med en dags varsel räknas det som akut kejsarsnitt haha!

 Jag går ut ur rummet till mamma i shock och lite försiktigt säger "Jag ska på snitt IMORGON. Hon blir helt stum och säger VA. Och där sitter vi båda i shock och vet inte om vi skall skratta eller gråta för vi båda är så stum och har svårt att smälta detta haha.

Stackars mamma, jag kommer och kläcker en sådan nyhet i famnen på henne och genast efter kommer skötare efter mig för att berätta hur vi skall gå till väga. Mamma lämna i aulan i ren shock!

Skötaren gav mig en bunt med papper med info före snitt, under snitt, efter snitt osv.

 

Sedan far vi till sjukhus Caféet för att äta lite innan jag går på blodprov, Medan vi tog fika åt oss klantade jag mig lite så kaffet spilldes, sedan skulle mamma betala och hon satte kortet felväg i kortläsaren.. så en aningen i shock var vi ännu hah
Vi åt och började lugna ner oss lite och pratade om  att vi måste hämta småsmå kläder i storlek 44, allt som behövdes fixas för imorgon och vad jag skall ta med osv. 

Sedan tog jag blodprovet och vi körde hem. 

 magbild tagen 26.09 på kvällen innan snitt.IMG 0764

 

 

 


Kommande inlägg

Skrivet av Emilia Järvenlahti 19.10.2019

33DEED9F 2CF1 4948 BDC1 4077B204232C

Här inom kort skall jag skriva en heldel inlägg kring graviditeten, förlossnings berättelse, varför jag valde att hålla det hemligt i nästan 6 månader osv. Vilken ordning dom kommer i vet jag inte, men förlossnings berättelse är den som kommer först upp (vill kunna skriva ner allt så länge jag har färskt minne kring det)

 Är det något som intresserar så håll ögonen öppna då :)