Simple Banner LinkedIn Post Header 2

Yoga challenge

Skrivet av Emilia Järvenlahti 16.03.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Taggar:

Adriana Rodriguez Leon on Instagram Parsva balasana or Thread the needle I did this yesterday after the yogachallenge routine and I can tell that my shoulders felt a bit

Okej så mina promenader har börjat smaka trä. Jakobstad är inte så stort så efter att man i 6 månader har promenerat minst en gång om dagen här nånstans runtom börjar man ha koll på alla vägar och små stigar. Jag orkar inte ta samma väg varje dag, men efter dessa månader har jag säkert gått på varenda väg här nästan. Sen så är de ju det att är man ute å går så vill jag hest också se på något, inte gå tex på den raka Larsmo vägen var det är bara skog eller trafik. 

jag laddade ner en YOGA APP på telefonen som jag så förbannat ska börja följa dagligen i 30 dagar.

Dels för att motarbeta ryggproblem och förstärka den efter graviditet
dels för att förstärka hela kroppens inre muskler vilket jag vet inte är i balans för tillfället
delt för att få in lite stretch rutin
dels för att ja - göra annat i mellan allt gång 

Now Enjoy Super Well being and Happiness With Yoga Yogallai

Och för att frivilligt välja att stanna mera inomhus medans denna pandemi är i full gång så känns de ju rimligt att göra något vettigt här hemma då, eller något gott för kroppen och knoppen? (haha)  Corona viruset i sig är inget jag är direkt rädd för eller så då vi inte tillhör "riskgruppen" men om var och en försöker så gott de kan att bidra i att stanna mera inne för att undvika spridning så kanske vi kan få ett slut på dethär småningom. 

SÅ summa summarum: Jag börjar med yoga challenge imorgon. Vill ni att jag delar med mig? typ hur de känns? bilder på övningar? Kanske ni hänger på? Kanske vi kan alla köra en yoga challenge? Tror ni jag klarar av det eller skiter jag i det?

 

 

dethär e ju goalss. Och typ de jag förväntar mig kunna göra efter mina 30 dagar

17 of the Most Impressive Yoga Poses on Instagram

 

 


No baby no more

Skrivet av Emilia Järvenlahti 12.03.2020 | 1 kommentar(er)

 

Idag fyller min ögonsten 6 månader?!  - huur går tiden så fort? Känns som om de vore igår jag var på BB med den vackraste lilla babyn i min famn. Det är helt sjukt att tänka på att den lilla smala knytten som föddes lite för tidigt, inte mera är en bebis utan ett litet barn?

Han har minsann fått sina gener från mig, mina ögon, min näsa, mina öron, mina kinder, mitt hår, mina ynkliga ögonbryn. 
Han är så envis, han har kort stubin ändå kanske den mest gladaste lilla killen. Han skrattar åt allt och alla och han gråter mest sällan. Överlag är han så himla nöjd! 

Jag är så tacksam över hur bra och underbar vår baby tid varit och är. Och glad över att jag bestämde mig att vara mamma ledig första baby året. Nu lär sig Gabriel mycket på en och samma gång och det är SÅ roligt att följa med hans utveckling nu, han är på vippen att börja krypa nu, så väntar med spänning på den dagen! 

Nu ska jag börja städa lite grann för att sedan söka oss ut på en promenad.

B4CF646C 4070 4753 A798 8F8F02C10FE9

0331DAE5 1EC6 4775 9197 17E1686B2A52

732958F9 EAE0 4410 AD4F 57E6A1CC0FF2


Att vänta barn...ensam.

Skrivet av Emilia Järvenlahti 27.01.2020 | 3 kommentar(er)

Att stå framför ett tufft val

pWYzdFH8QGijOKbbUEDryA

Jag plussade på stickan 17 Januari 2019. 
17 dagar innan lovade jag mig att inte förvänta mig något utan 2019. Jag pratade om det för in terapeut också hur jag skulle ge mig själv den mest vanilla året, dvs. inte kräva något, inte planera stort, inte något extremt utöver det vanliga. Bara var och ta det som det kommer. Jag fick genast vet att jag kommer att gör det själv, att pappan till barnet inte skulle vara med i bilden. Men jag var inte rädd, jag vet att vara mamma kommer vara något som faller naturligt av mig. Jag har varit intresserad av baby mode, vagnar och tillbehör sen 15 års ålder, och följt med och läst om massor. Jag visste allt om allt innan jag ens var gravid eller hade planer på barn, familj.
Rent av ett intresse jag har.

Men jag var ledsen att barnet inte kommer att ha sin pappa. Och så besviken och arg på den människan som kan leva sin vardag medveten om att han har ett barn han inte kommer träffa eller lära känna. 

 

Att vänta barn ensam.

02653518 4B44 42B9 A8AB 0FC064DBBD4B


Jag fortsatte min vardag som vanligt. Jävligt ledsen, jävligt besviken för allt jag måste tänka om och göra som att stanna i Jakobstad. Det var meningen att endast mellan landa här efter Åbo och sedan flytta bort till Hfors där jag fått jobb erbjudan redan. I vecka 6 kom mitt illamående och tröttheten vilket varade till v13. De veckorna såg jag inte mina vänner, gjorde inget mer än jobb och stallet 3x i veckan. Jag levde i mitt rum 24/7 sovde bara och kollade på serier. Jag berättade inte för någon om min graviditet utom mamma, henne berättade jag genast till. Resten av familjen berättade jag runt v15. Och resten av världen i v23 när jag började få mage och det gick inte att gömma det så bra längre.

Tuffaste tiden var under sommaren. När jag kände mig som mest ensam. Jag var trött, döds trött. Det var först när min mage börja komma, och alla sparkar började kännas som jag började känna stor sorg att vara ensam med detta. Ingen att dela med sig av denna lycka, ingen som höll om min mage. Ingen som berättade hur stolt de var över mig, ingen som var med där i varje "milestone". Alla vänner gjorde deras grejer, kanske sånt jag gärna hade hängt med på, men blev inte frågad. Eller så blev jag men jag var för trött och nekade faktist det mesta. Men ni kan ju tänka er att i det hormonella tillstånds kändes allt x3000 jobbigare än vad det egentligen var. Det var bara jag och min mage. Jag kände ingen lycka när jag såg mig i spegeln. Missförstå mig inte - Lyckan att jag snart hade min bebis var alltid där, men jag kände att jag hade ingen orsak at känna lycka att gå bära på ett barn ensam. Jag ville gömma magen, jag drog in magen. Det kändes som att jag förtjänar inte att visa min mage och var stolt över det. För jag är själv. Jag har ingen med mig i denna resa.

Jag sade till min närmaste vän Johanna, flera gånger "Bara jag får ut lillen, så kommer jag aldrig, aldrig mera behöva vara ensam"

Jag älskade mitt barn i magen så oerhört mycket. Men kände sorg, när allt är nytt och kroppen förändras, hormoner in the sky, alla ultraljuds besöken, handla första babysakerna, göra om i hemmet innan bebis ankomst,  ja allt!. Jag har alltid velat bli mamma. Och sett det som något så vackert som en resa man med sin partner igenom går. Istället blev min första graviditet med mig själv, och som troligen ärrat mig. För ja - jag är rädd att jag i framtiden kommer känna samma igen, även om jag inte är ensam i det den gången. Men ni vet, går igenom något tufft, de sätter en och tänka visst.

 

All I am, and all I'm going to be, I owe it to my mother

0C16A2AB 5A90 485F 9FC5 9FEDE6DFBDD6

Min mamma är min sten. Hon är den viktigaste personen i mitt liv. Och jag ljuger inte när jag säger detta, hon är världens bästa och finaste mamma. Hon har ALLTID visat mig - att vara mamma är inget som stoppar dina drömmar, barn är inget förhinder. Hon har studerat om sig med 3 småbarn, Hon har jobbat skiftes, vi har varit på solsemester, vi har flyttat, vi har gjort massor roligt som familj. Hon har aldrig klagat, eller sagt att man "måste göra det och det och det innan man skaffar barn, utan istället sagt att självklart är det lättare när man har undan saker som studier och har stadig lön osv, Men livet går inte alltid som planerat, och man istället justerar det och fortsätter. Det är din attityd kring allt dethär som avgör hur lätt eller svårt du gör det till. 

Att gå igenom en graviditet ensam, där är minsann tufft. Inget jag önskar för någon. Men jag lovar dig att det är värt det. Har du familj och vänner nära så ta hjälp av dem. De hjälper så gärna. Det må va tufft men när ditt barn föds och du får ta din roll som mamma. It's all that matters. Att vara mamma är det bästa jag vet, och jag har aldrig varit rädd att göra dethär själv för jag vet att jag klarar av det, det är något som kommer så naturligt till mig. Dethär är meningen med livet. Barn. Att få älska och bli älskad av en sådan liten prick. Jag säger inte att jobb och karriär skulle vara mindre viktigt, ja menar bara att dom två "kategorierna" går inte att jämföra. Familj är något konkret du alltid kommer ha runt dig. Och kärlek är något vi människor behöver.

Jag är så glad att jag fick precis Gabriel och ingen annan. Han är min ögonsten, min kärlek. 

 

 

 

 

 


Sömnlösa nätter

Skrivet av Emilia Järvenlahti 20.01.2020 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

 

AB4F1C40 0FA6 418C 9D1E BA15A5E415F9

Som jag skrev här tidigare hade G problem med att somna, vilket kunde ta fram till 1 innan han somnade och som gjorde mig mycket trött + när han sedan börja amma tätare på nätterna. Sedan blev det bra och "normalt" igen, han lades och sova där kring 22 och sov fram till 05 och ammade honom. Dock har jag börjat ha problem med att själv somna om efter att jag ammat klart G. jag kan lämna vaken i flera timmar. Eller så är jag super pigg ännu kring 1-2 tiden på natten och får inte tag i sömnen. G sover hur bra som helst men jag ligger vaken! Dessutom har det varit fullmåne flera nätter och jag tror att det påverkar min sömn det med.

 

Men fick faktist relativt bra sova inatt, men vaknade tidigare än jag brukar där kring 07 tiden och bestämde mig att gå upp vid 8:30. Trodde jag skulle va döds trött idag men känner mig pigg! 

När G vaknade jumpade vi lite med vändning HAN ÄR SÅ NÄRA <3 men inte riktigt hiffat det än. Nu fortsätter jag att sticka och kolla på Greys Anatomy som jag började se om IGEN :)

 


Mitt i kaoset

Skrivet av Emilia Järvenlahti 07.12.2019 | 1 kommentar(er)

A3357D10 DEB6 42DC A5A0 1EDA8C8A6DD3

Går kvällen gick sådär. G grät inte just nånting vid sjukhuset. Men nu igår kväll grät han hysteriskt i princip hela kvällen. Han kunde inte äta, var över trött och hade tydligt sjuk hals.  Provade flaskmatning, bröstet såklart & vatten, ja allt men de gick inte. Till sist blev han troligen SÅ trött att han äntligen kunde slappna av och somna för natten. Som tur gick natt matningen bättre, dock var dom tätare nu då han ätit så dåligt igår kväll. Idag har han varit betydligt piggare och äter bra. Så nog är vi på bättrings väg. Febern är borta också.

 

Då har vi hemmet fortfarande att fixa. Vi lever fortfarande i kaos här.. När jag flyttade upp från Åbo sålde jag mycket av mina möbler jag hade, Då jag tänkte jag skulle förnya allt jag ägde. Dock gjorde inte det när jag flyttade till min föregående lägga då den var rätt så liten och hade ju gamla möbler ännu så de fick fa med dom. NU när jag bor här på nya stället då.. Det är så mycket rum här att jag få börja skaffa möbler för att fylla tomrummen hahah.

Jag älskar minimalism dock så jag skall absolut lämna det luftigt endå. Bara vi nu kommer över denhär flunssan börjar jag dela med mig av mer inrednings relaterande inlägg. Och massa juligt för fyfan så mycket jag älskar juletiden!!   

 

 

 


Feber, flytt, feber & barnjour

Skrivet av Emilia Järvenlahti 06.12.2019

Alltså vilken intensiv helg och vecka vi haft! Vet inte var jag ska börja heller riktigt. Hela familjen har varit sjuk i flunssa o feber mer eller mindre, en efter en. 

I helgen sjuknade även jag i feber. Söndag hade vi flytt från min gamla lägehet till den nya var jag med Buranans krafy tog mig igwnom det rätt bra. Tills kvällen då febern steg igen och jag blev hängig. Början av veckan var det samma, kände mig rätt bra under dagen men så fort kvällen kom steg även min feber.  Sen har Gabriel också varit dålig med stockad nästa hård mage och gnällig, tills tisdag då även hans feber steg. 

IMG 20191203 114504

Sedan bb har jag lärt mig att man måste!! Till läkare genast de överstiger 38 hos babysar under 3 månader. Så jag nästan hysterikst ringde runt och disluterade kring vad jag borde göra, skulle jag ta de lugnt och följa med och ge panadol i flytande form. hämtade det från apotetket genast. Om febern sjunker och det lyfter han energi är det bra, men är han fortfarande hängig under kvällen så lika bra att komma in till barnjouren i kokkola och visa upp. Så han inte är uttårkad eller annat.

IMG 20191204 233114

G blev riktigt hängig så bestädme mig att köra dit och visa honom kl 23 på kvällen.

Nu har vi varit här i två nätter. Gabriels feber steg och tester visar att han troligen har virus i halsen. Hans CRP var förhöjt lite men inte farligt mycket.

IMG 20191205 022324

IMG 20191205 181948

Än en gång får jag verkligen berömma Soite! Vi är genast väl bemötta, alla tester och prover görs utan att jag behöver begära eller ägna en tanke på vad jag tror ska behövas testas.

Vi blir mycket väl omhändetagna här, och det uppskattar jag verkligen. 

Gabriel är trött och hänging men under tiden han är vaken är han lika glad som alltid, syns inte på honom att han ens är sjuk hahah! 

IMG 20191206 084255

Idag ska vi troligen slippa hem, vi väntar ennu på lab svaren och läkaren.

 

 

 


Hello Monday

Skrivet av Emilia Järvenlahti 25.11.2019 | 1 kommentar(er)

 

2 veckor 2,6 kg VS. 2 månader 4,9 kg 

IMG 8594

Att vara mammaledig må vara skönt på ett sätt men på samma gång så attans tråkigt. Speciellt om inte har bil och man bor i en mindre stad utan lokaltrafik som Jakobstad. Inte så att man tänker "nu tar jag bussen till Ikea. Eller nu tar jag bussen till Mylly shoppingcenter och fördriver tiden där. Här e de, okej tar en sväng i stan. 15 minuter senare är du färdig och gått igenom alla butiker. Sweeet

 

Mys studer med bebis är ju bara så underbart  
6LBGENjrTtSUK9KYZ2OJTA

Visst har man tillgång till bil kan man ta en sväng till Kokkola, som nu e lite större med några fler butiker, Och en shoppingcenter att gå runt i även om den nu inte e nå stor heller, men de e nu någå iaf.

Man kan ju gå på caféer och promenader absolut, vilket är skönt och roligt det med, Men dehär vädret är så tråkigt att de blir mörkt vid klockan 15, är de kallt? är de varmt? vem vet hur man ska klä sig. Nu längtar jag till snön faktist. Det ger så mycket energi det med då de blir betydligt ljusare och VACKRARE.

 

Haft lite sega veckor här, men denhär veckan lovade jag mig att vara positiv igen haha! Äta lite nyttigare och sluta äta så mycket sötsaker som jag gjort. Men de måste jag påpeka, medan jag nu ammar härreguuuu så snål man blir på sött?! choklad, kakor, bakelser osv. sjukt alltså.

Nu kör jag igång med zero sweets under vardagarna. Helgen kan jag ägna mig till mys och gott istället :) 

 


Förlossnings berättelse del 2

Skrivet av Emilia Järvenlahti 18.11.2019 | 1 kommentar(er)

 

Alarmet ringer vid 05:30. Jag har otroligt nog fått sova relativt bra med tanke på att jag inte ätit sedan 22:00 igår kväll och är påväg på snitt. Visst hoppade jag på toa 2 gånger under natten och obekvämt hade ju mina nätter blivit med den "stora" magen.

Var inte mycket att fixa innan jag skulle iväg, hade färdig packat bb väskan, färdig duschad sedan igår kväll. klädde på mig och tog en sista magbild.

TYhA3D5TjiO9S4bMv7tXw

Vi var på förlossningen strax innan 07:00. Där sade dom att sätta oss ner och vänta. Mitt emot oss satt ett par som också kommit för kejsarsnitt. Hon var först ut och blev inkallad till rummet för att byta om. ca 08:00 fick jag gå till rummet för att byta om till sjukiskläder.

a+fMKNMVSaqRbxImvLupiw

Kläderna var på, och sedan skulle dom sätta käyrä på mig medan jag vänta på min tur för snitt (hon som var före mig hade precis farit för operationen) Vi delade uppvaknings rum.

EF7208D6 E1E8 40BD 9A96 D8EF236A5AE18970B1F6 F8BB 41E6 9148 EC7E4233918

Det var ett enda väntande här mellan 07-09:30. Feelisen var på topp! Inte nervös eller så egentligen, jag var bara sjukt hungrig. och nämnde det x-antal gånger hahah väntade bara på att jag skulle få äta.  

0621B011 1C07 44EB B21D BDC8B65C2802

Men efter att katetern lades drog det ned stämningen till noll. Det var de mest obehagliga känslan ever. Jag var SÅ äcklad av det att jag kan inte beskriva hur dåligt jag mådde. Jag kunde inte tänka, inte skratta knappt prata eller koncentrera på vad som komma skall. Jag ville bara dra bort den och sade om det till mamma ettusen gånger. Hon försökte få mig på bättre humör men jag fick inte bort den äckliga känslan. Jag kunde knappt röra mig då det kändes bara värre varje gång jag kände "rörelse" i urinblåsan hahah.
Mitt HB togs ju dagen innan, då visade det på 100. (LÅG) Tog ännu här en gång till, nu var den 97. Så det skulle försäkra sig med blodtransplantation ?? alltså extra blodpåse ifall mitt tillstånd skulle bli dålig under operationen.

8FC5FE5E F8F7 44EB AC22 DAB45C1C6A1FMin rumskompis kom rullande tillbaka till uppvakningen. Eller ja, först kom hennes man och sköterska med bebis och sedan hon. Där minns jag att jag första gången kände lite pirr i magen att nu är det snart dags. 

Sköterskan som tog hand om mig här sade att jag antigen kan rullas till operations salen eller gå dit och jag minns jag sade till mamma när det nästan var dags ganska fittigt att " ja kan inte gå me denhär greja mellan benen, vitt* di får nog rulla mig dit" Men när sköterskan kom och sade att nu var de min tur kände jag bara F*N jag går. och lunkade sååå sakta till operationssalen benen lite bredare än vanligt :D
Väl inne i salen hälsade jag alla, de presenterade sig själv och deras arbetsuppgift. Sedan fick jag hoppa på sängen (kände ett sådant obehag ännu av katetern att jag hade svårt att 1 sätta mig på säng kanten 2 lägga mig ner 3 få den rätt ställt så de inte drog till)
Då jag låg där berättade de att de hade färdigt med blod till mig ifall det skulle behövas ( jätte långt blodtryck och HB) Hur allt skulle gå till och så vidare.

Sedan skulle jag vrida o vändas då narkotika läkaren skulle ge betdövningen i ryggmärgen. Jag vände så konstigt att min kateter kändes otroligt äcklig här att jag hade svårt att koncentrera mig att andas och ligga stilla när han försökte pikka mig i ryggen. 2 håll mig i rätt position, en annan var vid mitt ansikte och påminde att andas och så pikka gubben då. Efter några försöks for det äntligen rätt och jag blev bedövad. Sedan hände allt blixt snabbt, Alla var, och jag menar alla i rummet runt mig och rullade och ställde mig rätt på sängen, lade skymt, började pumpa mer mediciner i mig. Här hade jag en skötare vid min sida heltiden som kollade upp mitt mående och var beredd med spykoppen ifall jag behövde det. Här for mitt mående ner som en raket. Jag minns att jag kände mig så liten o ytlig där medan jag svagt försökte såga att jag mår dåligt, jag är så svag jag måste spy medan alla gjorde sitt, förberedde och fixade. Hon jag hade bredvid mig sade till narkotika läkaren flera gånger att fylla på något medicin som skulle lyfta blodtrycket och mitt mående. medan hon själv ökade på syrgasen jag hade. Jag fick spykoppen bredvid mig och jag var riktigt nära att behöva spy men tack o lov gick det över och jag började må bättre. På samma gång frågades mig flera gånger om jag känner något runtom magen.

När all var ställt färdigt, mitt mående stabilt o redo för operation kallades min mamma in i rummet. Hon satte sig vid mig vid huvudändan. Och här började jag skäras upp.  Bedövningen varade alltså från strax under brösten ner till tårna. Jag kände hur dom "grävde" i magen och att något gjordes där, inte ont eller obehaglig heller. Sedan rördes ju jag med när dom höll på haha! Jag kände mig svag igen när dom gick djupare in lager för lager, men inte så jag mådde dåligt eller behövde spy utan bara svag.

Sedan sades det "snart är han här" och inte många minuter efter så hörde jag hans första skrik klockan var 10:34.
Alla jublande och grattade för en fin pojke. Medan han fördes till enskilt bord för att kollas upp kissade han även på golvet haha. Sedan kom sköterskan och visade mig honom. Frågade om jag ville ha honom på bröstet med jag sade att jag kan inte då ja känner mig så svag. Hon sade att hon skulle ta honom till uppvaknings rummet med min mamma och jag skulle bara sys upp och sedan rullas in till dem.

FB34E7A2 3F86 41E7 BC18 662F9EB204A5

(observera hur blek mitt ansikte är mot vad axlarna är)
För tidigt födda barn har ofta kvar dedär vita fettet  som skyddar deras tunna hy

 

Här kände jag en sådan konstig känsla i 9 månader hade jag bakat honom i min mage. Nu var han ute? Den lilla slemmiga babyn jag precis fick se är mitt barn. Han är min. Jag var lycklig och torkade mina tårar.   

kanske sådär 40 minuter efter rullades jag in till rummet var han väntade i mammas famn. 

Dethär är ett tydligt tecken på sätesläge bebisar. Deras ben är raka. Då dom suttit med benen rakt uppåt en bra stund i magen. 

ac06f9f1 2a10 4a90 8751 cc60a421f250D4645B61 C022 4A50 8F98 C50C1882780E

Väl på uppvakningen så kände jag mig betydligt bättre och repade mig väldigt snabbt. Bebis vikt var 2905g och längd 47,5cm. Liten var han, men betydligt större än dom först trott så det var ju tur. Där ser man också hur svårt det kan vara att tyda via ultran också. 
Han fick 10/10 poäng även om snittbarn ofta få lite sämre (poängteras alltså för färgen, livlighet osv). Amnings reflex hade han genast men orkade inte kämpa för det den första timmarna, inget att oroa sig för och till kvällen började han mer och mer amma.

Jag började fråga efter mat och sköterskan var skeptisk och sage att jag måste vänta då jag inte ätit på länge och precis haft starka mediciner osv. Men en tripp fick jag tillslut och jag skulle inte dricka upp den genast utan försiktigt o se om jag fick illamående. Jag svepte den genast och mådde bra! Bedövningen börja ta av snabbt ock kunde redan röra på tårna.

 

Ca 1 timme var vi på uppvakning tills vi fick gå till rummet på BB. Här efter så for mamma hem och jag lämnade och invänta maten haha.

6EF9A637 FF7D 4F44 9EAB 2F428BCC5418f3AqUzlTQN27u99lZpjlAg

Där runt 15:00 tiden fick jag mat, och jag svepte i den som aldrig förr. Mat har nog aldrig smakat så gott

BKTZn1sSxa08GUhYwfKgQ

Första natten var tuffast. Då hade jag dessutom en rumskompis och hennes baby var lite "fussy"  Men också tung för att det var en sådan kamp att ta mig upp i sängen, röra mig osv då såret var verkligen sjuk. Men jag var tuff nog och tänkte genast  att jag skall klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp även om sköterskorna påpekade att ringa på klockan om blöja behöver bytas eller så.

0BDAD4B0 C69A 47F8 A6F7 A86B3BAFB3FFvrktOmrkS2qo5TMG3AaHQ

Dag 2 var jag mycket piggare och kunde gå rätt bra. Och de gick bara bättre och bättre. 3 nätter blev det och på söndagen kom mamma efter oss. Då fick vi även "festfrullen" Vi började skratta över något med mamma och det tog så j****vla ont i såret så tänkte att nu kom den upp! men gjorde ju förstås inte. 

 

All tryck, alltså skratt, hosta och sånt tog ont i en vecka, kanske två men sedan var det inget mera. Jag förväntade mig att vara så mycket sjukare och att det skulle ta mycket längre att repa sig. Men de är ju så individuellt det också att aldrig vet man hur det blir.

GWoXZlOTv+hoGdF1wsJ8g9KCmcJ1qTqieJI95HqTZwA

Lillen drunknade i son overall hahah

biV3zT1wQoSQ8UeJpe0Fg

 

 

 

 

 

 


Det är inte så lätt alltid

Skrivet av Emilia Järvenlahti 18.11.2019 | 1 kommentar(er)

90E4058E 0459 4BA2 85F5 C2AF39A6389D

Vi har haft lite svårigheter med att sova tillräckligt länge på dagen, Gabriel har hittills alltid sovit en längre stund, mellan 2-4h på dagen, men nu senaste veckan har han haft svårt med det. Vi har då inte varit dagligen ute på med vagnen utan stannat inomhus och därav konstaterat att de krävs att vi är ute med vagnen för han får sova mycket bättre då än inomhus, och kan fortsätta sova fast vi kommit in från turen. 

Så mit bloggande har varit svårt att tajma då han krävt vara nära, eller att man underhåller honom, eller so försökt få allt annat gjort medan han sova sina korta stunder som diska, städa och plocka undan. Nu har jag dessutom tillbaka min hund så att klä på bebis och mi själv och hunden 3 ggr om dagen är väldigt tidskrävande xD

Aja, kunde vara värre. Typ att inte få sova om nätterna. 

 

Under förra veckans tema "psykisk ohälsa" skulle jag också göra ett inlägg på, men det lämnade på hälft då vi haft rambambula här.  jag tar det i ett senare inlägg bara. 

Idag har vi dock en bättre dag, Gabriel är vaken och har nu i över en timme legar i baby gymmet och jollrat för sig själv. Därav möjlighet att blogga ;)

Ska försöka få klart min förlossnings berättelse 2 färdig idag, det är bara lite kvar att skriva och addera bilder så är den också klar! så håll utkik!

 

 

 


Dopet

Skrivet av Emilia Järvenlahti 13.11.2019 | 1 kommentar(er)

- Ursäkta för några dagars tysthet här på bloggen, Det blev så intensiv vecka av någon anledning, dels för dopet närmade sig och en del saker skulle fixas osv.

fullsizeoutput 31ff

Dopet.
Det var ett vackert dop i söndags vid Jakobstads Församlingscenter. Äntligen kan vi börja kalla honom för sitt namn istället för bebis, eller lillen. Som faddrar hade jag min käraste vän Johanna och min lillebror Joonas. Johanna Björkholm-Kallio var våran präst och kan varmt rekommendera henne, riktigt trevlig och jordnära. Mycket vackert tal hade hon förberett också. Det som jag absolut inte hade räknat med var hur jag skulle reagera när prästen sade namnet högt för förta gången till alla. Tänkte ju börja gråta? Den torra luften gjorde inte det lättare att försöka hålla tillbaka tårarna, klarade mig dock. Plötsligt blev allt så verkligen mitt i allt. Här är min son, min son med ett namn från och med idag. Dessutom bär nu min son hela livet på min kära moffas namn. Det gör mig fortfarande tårögd.

Gabriel Antonio Veikko Järvenlahti

 

Faddrarna Joonas & Johanna 

fullsizeoutput 31fa

fullsizeoutput 31fd

Pussar av mamma måste ju dokumenteras

fullsizeoutput 31fe

Det var tungt att festa 

fullsizeoutput 3202