Visa alla inlägg skrivna oktober 2018

onsdag 31 oktober 2018 - 18:23

Jag har kapat av håret!

Hej! 

Än en gång har tiden rusat iväg. Jag är inne i en så orutinerad period just nu att det nästan är pinsamt. 

En hel del har ändå hänt under den senare delen av oktober. Jag har spenderat några dagar i Stockholm med Jeremias där vi endast råchillade. En dag umgicks jag med Sara-Li och då gick vi på bio och såg den omtalade filmen A star is born. Vi bokade en VIP-salong så vi fick ligga i stora fåtöljer och se på filmen. Lyxigt. Min åsikt om filmen då? Bra, men inte bra. Hade skyhöga förväntningar och tyvärr levde inte filmen upp till dem. Men om man bortser från det så är det absolut en sevärd film med ett starkt budskap och otroligt vacker musik. 

Jag har också jobbat och hunnit bli väldigt förkyld. Jag har till och med haft feber vilket händer mig väldigt sällan. Förkylningen sitter fortfarande i och jag vaknar flera gånger per natt av halsont/huvudvärk/täppt näsa. Nu har jag köpt zink-tabletter mot förkylning så vi ska hoppas att det hjälper för jag börjar bli så trött det här.

Sist men inte minst; jag har klippt håret! En dag fick jag nog av mitt slitna hår som bara hängde och inte såg ut som någon frisyr alls. Jag bokade frisörtid och väl där kapade vi flera centimeter. Minst tio. Samtidigt slingade vi det likadant som vanligt (ljusa babylights) och det blev så jäkla snyggt. 

45201160 2074700442594498 3964037128085569536 n

Tadaaa. Det är så sjuk känsla när jag borstar håret och det tar slut så himla snabbt. Men samtidigt är det så otroligt skönt att ha kort hår och det känns både kvinnligt och trendigt. Älskar det. Min frisör är Julia på Artistica och jag blir lika nöjd varje gång jag är hos henne.

Nu ska jag tvätta bort sminket och smörja in ansiktet med ett nytt serum jag köpte idag. Jag har köpt och testat ganska mycket ny hudvård på sistone som jag ska tipsa er om i ett annat inlägg, för det är viktigt att ta hand om sin hy. Sedan ska mamma och jag kolla ikapp Wahlgrens Värld. Imorgon kommer Jeremias äntligen hem från sin arbetsresa och då är det också hans födelsedag. Det kommer bli så roligt. <3

onsdag 17 oktober 2018 - 19:37

Det senaste-listan

Ikväll bjuder jag på en gammal hederlig blogglista. Älskar att både skriva och läsa lättsamma blogglistor, så hoppas det uppskattas. Det senaste-listan, varsågoda:

Min senaste skärmdump i telefonen:

44258752 330379584362033 6658598325677195264 n

Jag vill så gärna se Gambämark och blev så glad när jag såg att de skulle göra extraföreställningar att jag genast skickade och frågade av Jeremias vilket datum jag skulle boka. Vi kom överens om en dag men tyvärr glömde jag bort att boka, hehe. Nu är det slutsålt.

Mitt senaste klädköp:

Jag minns inte, men om vi låtsas att skor hör till denna kategori (det kanske det gör också) så har jag ett svar.

44143063 282783809240449 8910340260383162368 n44329413 1228079497333012 1375219678883872768 n

Nämligen dessa supersnygga skor som jag köpte på Halonens öppningsrea! Älskar dem.

Min senaste lyssnade podcast:

Två systrar en podd med Alexandra Bring och Victoria Törnegren. En av de mest äkta poddarna jag har lyssnat på då de diskuterar mycket om livet bakom de sociala medierna. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om deras podd eftersom jag verkligen tycker att det är viktigt att den finns i dagens samhälle.

Mitt senaste skickade sms:

Det var till Jeremias men jag orkar inte skriva det hit när jag inte kan diskutera dess sammanhang. Men mitt näst senaste skickade sms var till Lina där jag skrev "Dör om 1 min". LOL. Jag skulle hämta henne och menade förstås att jag var DÄR om en minut.

Mitt senast inkommande messengermeddelande:

Det var faktiskt när jag skickade en bild åt mig själv. Lonley girl. Skoja, är bara ej så aktiv på messenger.

Min senaste taggade bild på Facebook:

18893370 1378157882274158 3461776370599852723 n

Ronjas bild. <3 

Min senaste använda emoji:

Det röda hjärtat.

Min senaste anteckning i telefonen:

Idéer till kommande blogginlägg.

Min senaste bild tagen på mig:44221408 466050423803994 3366360740578459648 n

Igår när jag skulle kolla hur sminket satt. Ser så himla oskyldig ut när jag håller munnen så där.

Min senaste tv-serieobsession:

GOSSIP GIRL! Ni förstår inte hur jäkla besatt jag har varit av det i höst. Jag har sett alla säsonger redan för flera år sedan men då tyckte jag inte att det var speciellt bra. Jag tror jag var för liten för att se det då. Men i höst bestämde jag mig för att börja se på det igen och det var så sinnessjukt bra. Har aldrig känt på detta sätt för en serie förr. Jag grät när sista säsongen tog slut. 

Nu försöker jag börja kolla på Suits, men jag känner verkligen inte det samma för det som för Gossip Girl. Det har därför varit svårt att fastna för serien. :(

Min senaste lästa tidning:

Dagens Vasablad, men ifall webbtidning räknas så var det Aftonbladet.

Min senaste sedda film på bio:

Det var verkligen så länge sedan jag var på bio så jag vet inte om jag minns rätt, men jag tror att det var The Greatest Showman när den gick på bio i vintras. Det var verkligen en superbra film, jag lyssnar fortfarande på dess soundtrack. 

tisdag 16 oktober 2018 - 17:19

När hösten är som finast

44091292 324541301656798 6980555847348781056 n44096846 449575945446217 4464747245836697600 n44131133 732073667144511 166143027365019648 n44257044 998602863674363 7928951129579192320 n

Hej på er och glad tisdag!

Jag ska om bara några minuter köra iväg till jobbet för ett kvällsskift. Känner ofta lite hatkärlek inför att arbeta kvällar. Jag älskar att ha sovmorgon och att hinna vara ute när det är ljust den här tiden av året, men det känns ofta väldigt tungt att börja ställa sig inför jobb när alla andra redan har slutat för dagen. Som tur är så har jag alltid väldigt roligt med både kollegor och kunder.

På tal om att hinna vara ute när det är ljust så spenderade jag några timmar ute i naturen med hunden idag. Höstens finaste tid är nu och jag försöker njuta av den så mycket jag kan. Det är väldigt viktigt för mig att tanka D-vitamin inför vintern för att orka med det ständiga mörkret. Det var så himla fridfullt att gå runt och kolla på alla fina färger medan jag lyssnade på min favoritpodcast, Rebecca Stella och Vanessa - Nu börjar livet (STORT tips!!!). 

Vem trodde att jag någonsin skulle börja njuta ända in i min själ av att vara ute i naturen? Tänk vad mycket man kan förändras som person på bara en kort tid. Detta vill jag gärna diskutera med er, men det får bli en annan dag för nu ska denna servitör iväg på jobb.

Ha en bra kväll. <3

måndag 15 oktober 2018 - 12:12

Fest fest fest

Hello, hello. Hoppas alla har haft en bra helg. Nu är det måndag igen, en grå sådan. Men ha! När jag skrev den meningen trängde sig solstrålarna genom molnen och in i köket var jag sitter i några sekunder. Kanske är det ett tecken på att dagen kommer bli bra.

Nu ska vi blicka tillbaka på lördagens festligheter! Som jag i föregående inlägg nämnde så firade vi min svärmors 50-årsdag och min svägerskas 25-årsdag. Det blev en stor och väldigt, väldigt lyckad fest. Gästerna var rätt så blandade med både släkt och vänner i alla åldersgrupper. Lite som på ett bröllop.

43750641 1933551846732484 8038440776646000640 n

Här har vi dem, kvällens huvudpersoner; Maria och Sara-Li. Stort grattis till er, än en gång. <3 Tänk att Sara-Li är född på hennes mammas 25-årsdag, så coolt!

44045310 302685820335568 357344397173456896 n

Kvällen började med middag och efter det bjöds det på tårta och kaffe. Allt var så gott. Några tal hölls till 50-åringen och plötsligt står Sara-Li på scenen tillsammans med en kille på gitarr och överraskar alla med att sjunga en låt åt hennes mamma. Ååh, det var det finaste jag har hört på länge. Får nästan gåshud när jag tänker på det. Killen på gitarr (som förövrigt var superduktig!) fortsatte som trubadur resten av kvällen vilket såklart ledde till lite dans. Utöver allt detta bjöd kvällen också på raketskjutning, grillkorv till nattmat och trevligt umgänge.

44056834 1931149230520799 8666502331195457536 n

Jeremias med sin mamma. <3 Lika som bär, eller hur?

44077945 2141913132487119 4319233328646455296 n

Vi var nöjda och glada.

TACK för en fin fest.

fredag 12 oktober 2018 - 10:54

Helgens planer

God förmiddag! Idag är det fredag och jag sitter för tillfället och häller i mig andra kaffekoppen för dagen. Jag har verkligen ett litet koffeinberoende som jag så gärna skulle vilja komma ur. Tyvärr är att dricka flera kaffekoppar per morgon det bästa jag vet, eftersom: 1) Min hjärna funkar inte förrän jag har fått i mig kaffe. 2) Jag vaknar alltid med brutala påsar och ringar under ögonen och kaffe hjälper då till att få hela mitt ansikte att se piggare ut. Jag måste alltid dricka kaffe före eller under tiden jag sminkar mig. 3) Det är så gott och mysigt med en varm kaffekopp på kalla morgnar.

Nåja, det om det. En rolig helg väntar och jag tänkte dela med mig av mina planer.

Fredag: 
Nu ska jag gå ut på en promenad med Framgångspoddens avsnitt med Isabella Löwengrip i hörlurarna. Efter det ska jag duscha och fixa mig i ordning innan jag sticker in till stan med mamma på några ärenden. Ikväll blir det jobb för hela slanten, och efter jobbet får jag äntligen träffa Jeremias som har varit och jobbat i Sverige hela veckan. Så roligt. <3

43743557 287223325334653 4533211790493876224 n

Lördag:
Under dagen har jag inga spektakulära planer. Jag tänker att jag ska försöka sova ut länge, städa och fixa en god lunch. På kvällen däremot, då väntar en stor fest! Jeremias mamma och syster fyller år på exakt samma dag, och i år ska de ha en gemensam 50- och 25-årsfest. Yey!!! Älskar fest.

Söndag: 
Inga planer än så länge, vi får helt enkelt se vad söndagen bjuder på.

Ha en bra helg!

Förresten, kom ihåg att ni idag kan stöda cancervården genom att köpa Vasabladets rosa tröja inne i Espen i Vasa. 
#ärdumed #jagärmed
<3

torsdag 11 oktober 2018 - 20:09

Sömnparalyser

Idag tänkte jag att vi ska diskutera fenomenet sömnparalyser. Jag blev så glad när jag såg att Emmi Svenlin hade bloggat om sin upplevelse av detta för jag har helt ärligt varit lite nervös över att skriva om det innan. Jag har inga problem att prata om det med människor ansikte mot ansikte, men när jag skriver om det känns det på något sätt så seriöst och skrämmande. Fast det är ju också precis vad sömnparalyser är, seriösa och skrämmande. 

Så, kom ihåg; det ni kommer få läsa nu är endast mina egna erfarenheter. <3

Direkt citerat från Wikipedia:

"Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. [...] Vid sömnparalys stängs muskelkontrollen av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag. [...]

Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompahallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas och som om man håller på att kvävas."

sommar

Jag började få sömnparalyser när jag var ungefär sexton år. Jag minns så väl de allra första gångerna det hände, när jag vaknade och inte kunde röra mig. Hur jag kämpade med att försöka skrika och det kändes som att jag skulle kvävas eller att huvudet skulle sprängas. 

Med tiden kom även hallucinationer in i bilden. Detta var väldigt skumt och läskigt. Det jag oftast såg när jag fick en sömnparalys var en liten, asiatisk flicka som satt i hörnet av mitt rum. Hör ni hur sjukt detta låter? Varför i hela fridens namn såg jag en liten flicka? Utöver detta såg jag också olika män, ibland helt okända och ibland kunde det också vara en man jag sett i en film eller serie.

Vid denna tidpunkt kunde jag få sömnparalyser med hallucinationer flera gånger per vecka. Och det allra jobbigaste med detta var att jag länge, åtminstone under ett år, inte förstod vad det var. Var det vanliga mardrömmar? Hade det något att göra med mitt psyke? Var jag sjuk? Jag visste verkligen inte vad det var som hände när jag fick dessa paralyser.

En dag kom jag över ett blogginlägg där bloggaren hade skrivit om lucid dreaming som på svenska betyder klardrömmar. Jag började googla på detta och plötsligt började jag läsa om sömnparalyser. Alltså, vilken jäkla aha-upplevelse jag fick! Allt som jag läste stämde precis in på mina upplevelser! Efter detta blev det lättare att hantera paralyserna när de kom, och i dagens läge får jag inte sömnparalyser där jag hallucinerar människor i mitt rum lika ofta som förut, faktiskt nästan aldrig.

Men historian tar inte slut riktigt ännu.

För cirka ett år sedan började jag reagera på att jag ofta vaknade av olika ljud i insomningsskedet. Det tog ett tag innan jag förstod att dessa ljud endast var i mitt eget huvud. Det kunde vara allt från hundskall till att något faller i golvet till ett ljud som lät som tre knackningar på en dörr. Jag började googla och insåg att detta också faller under kategorin sömnparalyser. Likadant som med hallucinationerna kunde jag började hantera ljuden också, och nu har jag inte upplevt detta på flera månader.

Jag är väldigt glad över att hallucinationerna och ljuden har försvunnit för tillfället, men jag upplever fortfarande ofta förlamningstillståndet, när man vaknar och varken kan röra sig eller andas. Detta kan hända flera gånger under en natt, flera gånger i månaden. Gissa om jag känner av en rejäl sömnbrist nu som då. Har nämligen väldigt svårt att somna om efter paralyserna.

Att ha upplevt så här sjukt många sömnparalyser som jag har gjort är faktiskt ganska läskigt. Det tog väldigt länge innan jag hittade andra människor som också brukade få sömnparalyser, de flesta jag berättade åt utanför familjen förstod sig inte alls på detta. Det finns inte heller - vad jag vet - några riktiga studier om detta fenomen. Man har därför inte riktigt någon vetenskaplig grund att luta sig tillbaka på för att förstå, utan man får bara acceptera att det sker.

Jag tycker också att det är så viktigt att vi pratar om sömnparalyser, så folk får veta att det faktiskt är ett verkligt problem för en del människor. Som jag nämnde i början av inlägget blev jag så glad när jag såg att Emmi hade bloggat om sin sömnparalys-upplevelse och lika glad blev jag över att Vasabladet hade snappat upp det och skrivit om det. Tänk om jag och folk i min närhet skulle ha fått läsa en sådan artikel när jag var sexton år och allt detta började. Då skulle man ha förstått vad det var! Superbra, säger jag bara. 

Idag kan man överlag också hitta mer fakta om detta än vad jag hittade för några år sedan. Idag finns det artiklar, poddar och filmer om sömnparalyser. Ni kan till exempel lyssna på podden Spöktimmens avsnitt nummer sju eller se dokumentärfilmen The Nightmare på Netflix om ni vill lära er lite mera.

På grund av bristen på studier om detta ämne har jag aldrig riktigt förstått varför jag får sömnparalyser. Enligt min egen analys har det åtminstone att göra med stress, men jag är helt säker på att andra faktorer också spelar in. Skulle vara så intressant att få veta vilka dessa faktorer är, och varför just jag har fått så många sömnparalyser hittills i mitt liv. Jag märkte också ett samband mellan att hallucinationerna slutade och att jag flyttade ihop med min pojkvän och alltid hade sovsällskap. Lite intressant. 

Vem vet, kanske det kommer ut en vetenskaplig studie om detta om några år. Tills dess måste vi bara prata, prata och prata om det, för det är viktigt att människor blir trodda på när de berättar om sina upplevelser. <3

PS. Tips från coachen: Ifall du är lyckligt lottad och aldrig har behövt uppleva en sömnparalys, prova aldrig på lucid dreaming. Jag har läst att detta kan trigga uppkomsten till sömnparalyser, riskera ej det. 

onsdag 10 oktober 2018 - 20:14

A girl's best friend

Whoever said diamonds are a girl's best friend, never owned a dog. <3

43569480 2220384324864251 7338567003835203584 n

På dagens program stod bland annat promenad med Lina och våra älskade dvärgschnauzrar. Min Fanny har ni sett förr och den andra fina hunden på bilderna heter Tilda. Vi gick vid Molnträsket vilket är min och Fannys favoritplats för promenader.

43537998 330129061129622 5217959233949007872 n43672091 330509557721927 2721981351141048320 n43691103 692028421176207 4156039118452686848 n

Det var första gången Fanny och Tilda träffades vilket var lite spännande. Fanny har aldrig umgåtts mycket med andra hundar så det var intressant att se hur hon uppförde sig. Hon har nämligen en envis personlighet och bryr sig väldigt lite om andra hundar och människor utanför familjen. Men det gick bra! Hundar är verkligen något av det finaste vi har här i livet.

43588781 1717326961722463 6488504551170113536 n

Det är så himla fint vid Molnträsket. Kolla bara på denna bild! Det ser ut som en tavla. Wow alltså, blir helt lugn i själen när jag tittar på den.

Har på senaste tiden mer och mer börjat uppskatta att röra mig ute i naturen. Älskar när man känner hur lugnet infaller sig och att det är så tyst och skönt. Jag skulle gärna gå på många och långa skogspromenader med Fanny men tyvärr tar min rädsla för att möta en varg över, vilket är väldigt sorgligt. Kanske jag skulle våga om Lina och Tilda kommer med varje gång, hehe.

Nu ska jag sätta på en ansiktsmask och kolla ett avsnitt av Suits. Imorgon väntar en lång dag med tandläkare, föreläsning och lite andra viktiga ärenden. Vi hörs. 

onsdag 10 oktober 2018 - 11:46

Trip down memory lane: När fotografering var mitt största intresse

En sak som jag tror att många av er inte är medvetna om är att fotografering en gång var mitt allra största intresse. Jag hade med mig min systemkamera, min kära Nikon D50, vart jag än gick. Fotade ofta människor och miljö, men gillade allra mest att få vara kreativ med till exempel vatten eller en bok. Jag minns att jag älskade bokeh-bakgrunder (kolla bilden nedan) och försökte ofta få till dem. 

Mitt fotograferingsintresse var som allra störst när jag gick i sexan. Alltså, år 2010. Åtta år sedan. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men jag gissar att andra saker blev viktigare när jag började högstadiet. Väldigt synd. Tror jag också glömde bort systemkameran lite när Instagram blev stort och man i princip endast började fota med telefon.

I varje fall, igår rensade jag min Facebook på bilder och kom över ett album från 2010 som hette "Fotografering". Jag blev så nostalgisk. Jag kan ännu minnas känslan jag fick när jag fick till en bild som enligt mig var perfekt. Här får ni se några exempel:

fotografering1

Jag var så stolt över denna bild. För att få till den fina bokeh-bakgrunden tog jag hjälp av aluminiumfolie. Jag minns att det var väldigt inne att fota böcker på det här sättet, där man formade sidorna till ett hjärta.

fotograferingfotografering2

Jag kommer ihåg att jag tyckte vatten var lite knepigt att fotografera, och jag blev alltid så nöjd när jag lyckades få till en riktigt fin bild på det. För att fota övre bilden tog jag hjälp av en Iittala Mariskål. Jag undrar dock varför jag valde att ha en blå skål, tycker det förstör känslan i bilden lite grann.

Bilden med regndropparna tycker jag ännu idag är superfin. Kolla bara vilken tydlig regndroppe! 

fotografering5

Haha, det var tydligen inte bara inne att fota böcker när de var formade som hjärtan. Älskade denna bild så mycket, men idag förstår jag inte varför jag valde att skriva en sån cheesy text. Nu när jag kollar på bilden märker jag också vilken bok jag har använt: Pojken som kallades det. Så passande, mhm.

fotografering3

Mitt öga! Jag har blåa ögon, men eftersom jag var ute i naturen här fick de en rätt så häftig färg. Minns att jag gillade denna bild starkt.

fotografering4

Denna bild fanns också i FB-albumet, dock var den tillagd år 2012. Sommaren till åttan. Efter detta har jag verkligen inget minne av att jag skulle ha fotat med systemkameran längre, inte på samma sätt åtminstone. 

Tänk ändå, när de flesta bilderna i det här inlägget togs var jag tolv år. Jag kommer kanske aldrig bli lika intresserad av fotografering igen, men jag önskar så att den kreativa sidan av mig kommer komma fram igen. Kanske inom matlagning eller inredning. Det skulle göra mig gott.

tisdag 9 oktober 2018 - 22:51

När tiden går för fort

Hur kan tiden gå så fort? Här kommer en riktig klyscha som stämmer in så bra i detta sammanhang; jag minns den som igår, dagen då jag skrev mitt senaste blogginlägg. Och poff, så har det gått en hel sommar, en halv höst och nu är det redan oktober! På riktigt, hur kan tiden gå så fort?

Nu vill jag verkligen börja skriva igen. Känner hur min hjärna och mitt hjärta kräver det av mig. När man inte går i skolan får man inte utlopp för det skriftliga på samma sätt. Jag har och har alltid haft mycket enklare för att uttrycka mig i skrift än i tal, och då menar jag verkligen mycket enklare. Jag jobbar på min sociala förmåga varje dag medan mitt skrivsätt bara sitter. Så har det alltid varit.

Just nu känns det som att jag vill påbörja en 2.0-version av min blogg. Samma innehåll som förut varvat med lite annat. Får se hur det blir, men jag hoppas åtminstone att ni följer med på resan.  

Vi hörs imorgon med nya tankar och funderingar.

43462870 238613047008239 6214235086473134080 n