Veckans blogglista: Rädslor

tisdag 13 mars 2018 - 21:08 | 0 Kommentarer

När jag klickade in mig på Sevendays första sida imorse såg jag att det var några bloggare som hade fyllt i Sevendays blogglista för veckan. Då slog det mig att jag, under min tid som bloggare, inte har fyllt i en enda av dessa listor. Boooring.

Nu har jag då bestämt mig för att också bli en del av gänget. Listan denna vecka handlar nämligen om rädslor, och jag har eller har haft så mycket konstiga, oklara och lite pinsamma rädslor som antingen har styrt eller ännu styr mitt liv. Tänker att det kan vara både roligt och nyttigt att dela med mig av dem. Enjoy.

Det här är jag rädd för: Att resa till stora städer p.g.a. all terror som rått. Att vara ute och gå i mörkret själv och möta andra personer, vänder på riktigt om ibland för att inte behöva möta dem. Döden. Att åka flygplan. Att sitta i någons bil när den kör ansvarslöst. Sjukdomar. Att ringa en okänd människa eller när en okänd människa ringer mig, telefonskräck deluxe. 

flyg

Så vackert men så läskigt.

Så här reagerar jag, när jag blir rädd: Min puls stiger något otroligt och kroppen går in i ett flyktläge. Blir arg eller börjar gråta, kanske både och.

En rädsla jag överkommit: Töntvarning: När jag var yngre var jag livrädd för blåa paketbilar. Och med yngre menar jag i övre lågstadieåldern, ungefär när jag var 10-13 år. Jag kunde SPRINGA hem från skolan om jag såg en blå paketbil. Denna rädsla kom från en Wallander-film (minns ej på rak arm vad den hette) där en blå paketbil kopplades ihop med pedofili.

När jag gick i lågstadiet var min rädsla för att möta människor när jag var ute och gick ännu värre än idag, då blev jag rädd mitt på ljusa dagen. Jag minns att jag ofta låtsades prata i telefon när jag gick hem mina ynka två kilometer från skolan i Smedsby för att ingen skulle våga kidnappa mig. Jag tror jag slutade med det när min telefon en gång började ringa i örat på mig när jag gick förbi en man, HAHA. Pinsamt.

När jag var ännu yngre, alltså före skolåldern, var jag rädd för jultomten och raketer. Slutade med att ingen jultomte fick komma till oss och dela ut klappar längre och att mamma alltid var tvungen att sitta inomhus och hålla om mig när alla andra var ute och sköt raketer på nyårsafton och villaavslutning.

I högstadiet drabbades jag också av en otrolig rädsla för att prata inför publik. Det lyckades jag som tur jobba bort i gymnasiet, att prata inför publik är nog något man kommer vara tvungen att göra flera gånger under livets gång.

Då var jag senast rädd: I natt när jag vaknade av att det plogades utanför huset. Fick panik och trodde att taket rasade ihop. :D Detta var såklart en väldigt kortvarig rädsla, men kommer inte riktigt på något annat just nu.

Så här övervinner jag min rädsla: Tvingar mig själv att göra det jag är rädd för. Jag reser till Stockholm trots att jag är livrädd för att behöva uppleva en terrorattack, jag sätter mig på ett flygplan trots min rädsla för att det ska störta, jag ringer jobbiga telefonsamtal... Eller nä, skoja, riktigt där är jag inte ännu. Jeremias är den som måste ringa och beställa pizza. :D:D

Den hemskaste film jag sett: Den absoluta vinnaren på denna fråga är Wallander: Mastermind. Den filmen är tusen gånger hemskare än någon skräckfilm jag har sett. Så otroligt välgjord och genomtänkt så den blir helt sinnessjuk. 

wallander1

FÅR RYSNINGAR!! (Bildkälla)

Ett läskigt ögonblick i mitt liv: När vi åkte vattenskoter i Gran Canaria och jag var helt säker på att jag skulle dö (ni kan läsa om det här (klick!)). En annan gång jag kommer att tänka på var när jag var liten och gick hem från skolan och var helt säker på att några finska killar ville mig illa. Ringde och störtgrät till mamma. Så här i efterhand tänker jag att de kanske bara ville prata, men jag var väl redan inställd i mitt flyktläge.

En person som får mig mindre rädd: Hmm, jag är inte lika rädd att gå ut i mörket om mamma, pappa eller vem som helst annan är med mig. Men ingen kan nog hjälpa mig när flygrädslan, telefonskräcken och bilrädslan kickar igång.

Rädsla för mig är: Något som ibland hindrar mig i vardagen men samtidigt gör att jag är väldigt uppmärksam när jag rör mig utomhus och på främmande platser. Det är också bra att jag vet att min flyktinstinkt fungerar om något riktigt hemskt skulle hända. Jag kan slå vad om att jag är den personen av mina vänner som skulle överleva i en skräckfilm. ;)

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar