EMMA GEISOR 1

Jag är inte modig

Skrivet av Emma Geisor 07.12.2019 | 0 Kommentarer

Jag får ofta kommentarer på min Instagram, Youtube eller här på bloggen om att jag är "så modig". Jag är så modig då jag pratar öppet om frågor kring psykisk ohälsa och kroppshat. "Jag önskar att jag en dag är så modig som du, och vågar sätta upp en bild på min kropp." 

Sanningen är att jag aldrig riktigt kunnat bemöta dessa kommentarer. Jag känner mig inte modig. Jag har inte gått omkring och samlat mod till mig, för att öppna upp om det här. Jag har aldrig tänkt att jag gör det för att jag är modig. Det har däremot alltid handlat om ett val. 

MODIG

Jag har valt en sida. Alternativen är att stå på samhällets sida, dvs. ständigt jobba med "projekt perfekt", jaga den där normen/idealet och skita i hur jag känner, mår eller lever. Det andra alternativet är livet. Att välja att stå på livets sida, MIN sida. Att acceptera att det här är den kroppen jag har, och den kommer inte försvinna hur jag än kämpar efter att forma den. Kroppen består. Det går att kämpa med samhället en stund, men om man stannar upp och "livet kommer emellan" så är man tillbaka på ruta ett och med följer såklart skuldkänslor och känslan av att man än en gång har misslyckats. 

Samhällets sida är en sida, som jag inte kan vinna på. För även om jag är på den sidan, så vänder sig "lagkamraterna" mot mig. Så efter att alla dessa år jobba för en sak: att bli smal för att passa in i "normen". Att röra på mig för att bli smal. Äta och inte äta för att bli smal. Att leva för att bli smal. I tron om att då jag väl blivit smal, så är jag nöjd och då kan jag börja leva. Men allt är en lögn. Om du krigar på samhällets sida kommer du aldrig kunna pusta ut. Kriget tar aldrig slut. Du blir aldrig nöjd. Du tror du blir det ibland, och det är det som driver och motiverar dig att fortsätta. Men det är aldrig bestående.

Jag har gjort ett val. Jag har valt livet. Samhället kommer ändras, likadant som min kropp kommer ändras i olika livsskeden, och de ändras vare sig vi vill eller inte. 

Om det skulle handla om mod, så blir det en prestation. Din kropp är den ända förutsättningen för att du lever. Samhället kommer alltid på miljoner olika sätt jobba för att vi ska känna oss missnöjda, så är det ett viktigt beslut: Ska jag joina de krafterna och slösa mitt dyrbara liv med att jaga hittepånormer eller ska jag leva mitt liv

Jag lovar - ingen katastrof händer. Om du får skit av samhället eller en person för att du lever ditt liv - vem säger det något om? 

Jag är inte modig. Jag har valt det alternativ som möjliggör det liv jag vill leva. Jag är ofta rädd. Men vad är alternativet; att gömma mig och svika mig själv? 

Ps. Jag kom inte underfund med detta själv. Jag förstod inte varför alla snackade om mod, för jag känner mig inte modig. Men Stina Wollter satte ord på det här en gång, hon lärde mig. Och nu vill jag lära er. 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar