EMMA GEISOR 1

Vad du som vårdare bör tänka på då du möter din patient!

Skrivet av Emma Geisor 26.11.2019 | 5 Kommentarer

Före vi går in på råden så vill jag att du ska fråga dig följande: Vet jag hur personen lever? Vet jag något om personens hälsa? Reagerar jag likadant på alla hälsorisker? Samt vet jag hur fetthat påverkar? Eftersom hälsogranskningar är något man ofta görs på rutin och något där man endast skrapar på ytan av en persons hälsa så vill jag påstå att vårdaren ganska sällan vet hela historien. Därför är det dumt att anta att din patient lever på ett visst sätt eller är ohälsosam pga. hur hens kropp ser ut. Tror vi alla vet att en smal person kan leva på skräpmat och dataspel, men också att en tjock person kan vara en som ser efter vad hen äter och tränar regelbundet. Dessutom pratar man ofta om övervikt som att det är något som 100% leder till sjukdom, som att om du inte går ner i vikt NU så kommer du få diabetes t.ex. Låt oss komma ihåg att övervikt är en riskfaktor. Likadant som att högt kolesterol, som även en smal vältränad kan ha, är en riskfaktor. Och de olika riskfaktorerna har sällan någon rangordning. Fetthat är också en riskfaktor - nämligen för att gå upp i vikt och för att dö i förtid

Inför det här inlägget frågade jag mina följare på min instagram om de kunde dela med sig av upplevelser kring vikt och vägning hos vården.  Jag kommer med exemplen koppla till några av era berättelser.

1. Om du måste väga din patient - Fråga om hur det känns! 

Att väga sig på hälsokontroll är jag nog inte ända som har ångest över. Har siffran stigit? Väger jag mer än person x? Ångesttankarna är många. Speciellt unga har en tendes att jämföra sin vikt med de övriga i klassen. Därför kan du fråga innan patienten ska vägas, ifall hen vill veta vad hen väger. Om inte - så kan patienten ställa sig på vågen åt fel håll, och du som vårdare läser av vågen och dokumenterar den (OBS! Dokumentera inte heller vikten i epikrisen, som patienten får hem). 

Berättelse 1: 

"..Jag var på besök hos min allmänläkare för en remiss till en undersökning. Läkaren skulle behöva väga mig och mäta mig. Jag fick direkt ångest inför vägandet pga. har vägrat gå på en våg på många år....siffran skulle ge mig enorm ångest...Så jag frågade min läkare om det var nödvändigt att väga mig. Hon fattade direkt och svarade helt odramatiskt att "du kan gå på vågen och så tittar jag vad du väger, du behöver inte få veta om du inte vill. Blev så tacksam för hennes avslappnade inställning och att hon inte tog problem av min vikt, så som man får ofta höra hos läkare."

Berättelse 2:

"Jag har lidit av psykisk ohälsa i många år pga. att jag är tjock, och har hela mitt liv försökt banta. Och jag har alltid tänkt att om jag någon dag väger XXkg, så ger jag upp. Jag orkar inte längre och har inget annat val än att ta livet av mig. Jag skulle på arbetshälsovårdskontroll och man skulle givetvis vägas. Jag sa åt hälsovårdaren att jag inte vill veta vad jag väger, så jag fick gå på vågen och kolla åt ett annat håll. Hon nämnde inte något om min vikt och allt gick bra. Senare då jag gick in på min OmaKanta för att se vad hon skrivit om mig, så stog min vikt där. Jag hade kommit upp i siffran XX, jag ville dö."

2. Kommentera inte din patients vikt

Tror alla överviktiga är medvetna om att dom är överviktiga. Så att du som vårdpersonal påpekar detta, är ingen nyhet.  Om personen inte är medveten är nog hen så ung, att man inte bör en prata om vikten ännu. Fråga istället om din patients levnadsvanor och kom med tips och råd utifrån dem. Men OBS! Uteslut att säga att du måste blablabla... för att du är överviktig. Det dödar glädjen. Betona i stället att man gör de hälsosamma valen för att må bättre

Berättelse 3: 

"När jag var liten och skulle utredas för astma... Jag hade ett tillfälle en läkare som vikarierade och som inte heller var färdigutbildad. Han var medveten om vikt och längd under hela samtalet men hade aldrig det som fokus...I slutet av samtalet nämner han bara övervikt lite kort men viker snabbt av från det ämnet för att sen klargöra att så länge som jag får vardagsmotion och lever hälsosamt så spelar vikten inte någon som helst roll. Han vet ju att jag vet hur det ligger till och därför ska inte fokus va på nåt jag tycker är jobbigt...Jag har aldrig mått så bra efter ett läkarbesök. Senare när jag får tillbaka min ordinarie läkare är det allra första han nämner min övervikt...Helt sjukt. Hatade honom och grät efter varje läkarbesök."

3. Dra aldrig slutsatser om din patient utifrån hur hens kropp ser ut, eller hens vikt.

Jag tror alla överviktiga nångång har fått tips om hur man går ner i vikt utan att man ens frågat om dem. För det första. Vi överviktiga vet ofta lika mycket, om inte t.o.m. mer, och hur man ska gå till väga för att gå ner i vikt. Trust me. Det är vår livsuppgift och högsta önskan. Vi har inte bara googlat, utan även testat allt. 

Du kan inte heller anta ett en person med bristningar eller fettvalkar inte motionerar och att personen ligger på soffan och äter skräpmat dagligen. Likadant som att du inte kan anta att en person som är smal, tränar regelbundet och äter "hälsosamt". 

Dessutom vet du som vårdpersonal inte alltid om din patients bakgrund. Du träffar kanske hen för första och sista gången, för en hälsokontroll eller ett besök på akuten. Du vet inte vad personen har gått igenom. Du vet inte om du med dina kommentarer späder på en ätstörning eller orsakar självmordstankar.

Berättelse 4: 

"Den gången var jag på akuten med enorma magsmärtor och när en läkare skulle undersöka min mage tittade hon på mina bristningar och frågade om jag hade fött många barn, med en ton som berättade att hon ändå visste svaret. Jag var 17 år och fruktansvärt ätstörd, var inskriven på ätstörningsklinik och svälte mig själv något enormt. Hon tittade på mig med äckel i blicken och sa att "du har ju nog väldigt mycket bristningar". 

Berättelse 5: 

"Jag var inlagd på sjukhus pga svår infektion. Skulle undersökas och ville inte veta vad jag väger. Sa typ att "väg mig om ni måste, men säg inte siffrorna till mig, för jag har haft ätstörningar och det triggar, så jag ville inte veta!". Jag fick gå upp på vågen baklänges och sjuksystern var jättebra. Ingen sa kilona till mig. Men gynekologen kommenterade min vikt sen, att jag borde gå ner. MEN det som var värst var att sen när epikrisen kom så stod det exakt vad jag vägde. Och jag bara bröt ihop, det var så jobbigt att se siffrorna och jobbigt att de inte tog mig på allvar."

------------------------------------------------

Det här var nu dom tipsen jag kom på utifrån era berättelser. Har du några fler tips? Eller kanske annars någon fundering? Kommentera isåfall! 

Ha de gött, pok!

Kommentarer

  • Danielas Dagbok 27/11/2019 8:18pm (3 månader sen)

    Så viktigt inlägg!

    • Emma Geisor 03/12/2019 5:16pm (3 månader sen)

      Tack!

  • LS 27/11/2019 8:40pm (3 månader sen)

    Oj, så jag känner igen mig. Senast igår var jag till läkare i annat ärende än vikten. Så klart läkaren ville/måste tala om vikten då jag var där.
    I epikrisen (kunde läsa via läkarstationens app) så hade läkaren skrivit att hen inte kunde mäta blodtrycket för hen hade inte tillräckligt stor manchett. Hen hade tillochmed skrivit fetma som diagnos, läste jag. Som sagt, var INTE till läkaren för att diskutera min vikt :/
    Eftersom jag färdigt mår dåligt över min vikt och vad jag väger sen tidigare så gör detta inte saken bättre. Då det dessutom i 80% av gångerna är samma sak efter att jag besökt någon i vården så blir man ju aningen less och uppgiven.
    Jag undrar om det nuförtiden är ett måste för läkarna att skriva i epikrisen om en patient är obese?

    • Emma Geisor 03/12/2019 5:20pm (3 månader sen)

      Tack för din kommentar!
      Åtminstone i de vårddatabaser jag använt mig av inom jobbet, så kan man välja vilka diagnoser man kopplar en text till. Till exempel om jag skriver en bedömning om en persons psykiska hälsa, så väljer jag att koppla till någon sådan diagnos, och inte till diagnosen för högt blodtryck t.ex.
      Så nej, tror inte det är ett måste att skriva att patienten är obese och tycker det är oproffesionellt att koppla till något sådant om det inte har något med saken att göra.

  • M 27/11/2019 9:48pm (3 månader sen)

    Var också nyligen med om det att jag var tvungen att väga mig inför en läkarundersökning. Ville inte veta vikten pga. att jag har haft svåra ätstörningar. Var nöjd efter besöket att jag inte fått veta vikten men sen såg jag den i omakanta.. tog flera dagar att komma tillbaks till ett bra läge efter det..

    • Emma Geisor 28/11/2019 11:05am (3 månader sen)

      Ååh, i know the feeling! Så himla tråkigt 😔

  • Rebecca 28/11/2019 8:29am (3 månader sen)

    Dina inlägg är SÅ BRA SÅ BRA SÅ VIKTIGA!!

    • Emma Geisor 28/11/2019 11:04am (3 månader sen)

      Ååååh tack ❤

  • Läsare 01/12/2019 9:32pm (3 månader sen)

    Tack för dina viktiga och välskrivna inlägg om sånt här. Efter 10+ år som överviktig kan jag säga det här: de som har påpekat vad jag väger har aldrig hjälpt mig, bara lyckats ge mig ångest och fått mig att känna mig dålig. Bäst mår jag då jag slipper tänka på vikt, och gör annat, fokuserar, jobbar och tränar. Äter bättre än de flesta i min närhet, men har man en gång gått upp, delvis pga depression, så har man. Just nu prioriterar jag sånt jag mår bra av. Livet är för kort för att svälta sig själv. Följer endast kroppspositiva sociala medier också :)

    • Emma Geisor 03/12/2019 5:16pm (3 månader sen)

      Nämen precis! Och vad fint att du lärt dig vad du mår bra av här i livet! :)

Skriv en kommentar