EMMA GEISOR 1

Varför väger vi oss?

Skrivet av Emma Geisor 20.11.2019 | 4 Kommentarer

Har funderat hur jag skall börja det här inlägget ett tag nu. Ämnet är så känsloladdat, något som gjort mig så mycket skada under hela mitt liv.

Vad en människa väger är i dagens samhälle starkt kopplat med ens egenvärde. Jag har endast erfarenheter av att väga för mycket. Trots att jag spelat fotboll, gymmat, dansat, räknat kalorier, ätit lchf, låtit bli att äta, kräkts upp det jag ätit, inte brytt mig ett skit vad jag ätit, inte tränat alls....jaa ni fattar galoppen. Men vågen har alltid visat för mycket, så jag kommer i det här inlägget endast skriva ur det perspektivet.

Om vågen visar för mycket: då ska du äta mindre och röra på dig mer, oavsett hur lite du ätit eller hur mycket du rört på dig innan. 

Visar vågen för mycket. Då äter du skräpmat och ligger på soffan. Det är ju självklart. Och för att få siffran att gå ner, så är det bara att sluta äta chips varje dag och ta en promenad nu som då. För så enkelt är det. Det ända du behöver göra är att äta mindre kalorier och förbruka mer. Easy peasy. Vore det så lätt så skulle nog inte någon va överviktig. För ingen vill va överviktig, eftersom även om man lärt sig att acceptera sin kropp så utsätts man ständigt för diskriminering och exkludering av samhället.  

IMG 20191120 201713

Men frågeställningen i det här inlägget är: Varför ska vi konstant vägas? Vi vägs på varendaste hälsokontroll, fr.o.m. att du är ett embryo i mammas mage, tills du dör. Det är ju det hälsokontrollerna går ut på. Man mäter längden och man vägs. Under sjukskötarstudierna lärde man sig hur man skulle handleda en person som vägde för mycket. Om hur kostrekommendationerna ser ut. Men vad fan. Är det någon som inte vet hur man ska äta? Jag tror ingen har kunnat missa det. Och ännu mindre den som är överviktig. För den som är överviktig spenderar kvällarna med att googla om hur en går ner i vikt. Man spenderar pengarna på hälsoblaskor som lovar att man kan gå ner 25 kilogram på en sommar med denna fantastiska diet som Lena, 43 år har bantat med. Man blir konstant tipsad av släkt, vänner, vårdpersonal, kollegor och okända människor om hur man ska äta eller träna för att gå ner si och så mycket. Vill påstå att en överviktig person har flera gånger mer erfarenhet av dieter och att äta hälsosamt, än en smal person som alltid varit inom normen oavsett vad hen ätit.

Alla tips och alla rekommendationer. Men ingen ser människan.

Lilla Lisa 7 år går på sin hälsogranskning. Lisa har det bra hemma, hon tycker om att klättra i träd, springa och dansa. Lisa äter sig mätt på maten hon får hemma och i skolan. MEN Lisa väger för mycket. Hälsovårdaren gör springandet till ett måste. Ätandet ska ses över och regleras. Lisa springer inte längre för att det är roligt utan springandet blir något Lisa måste göra för att inte bli tjock. Lisa äter inte längre mat för att hon är hungrig utan Lisa äter fem måltider om dagen för att kostrekommendationerna säger så. Vart försvann glädjen? Vart försvann det roliga i att röra på kroppen? Vart försvann matlusten?

Man räknar ut ett BMI och stirrar sig blint på vad kurvorna på skärmen visar. Men vi ser inte människan. Vad händer med Lisa, som redan som litet barn får höra att hon inte passar in? 

Har vikten någon som helst betydelse? Om en människa mår bra, har bra blodvärden känner sig frisk - vaför ska det ändras på och ifrågasättas? Varför ska små barn göras medvetna över något sådant som en siffra på en våg? Varför skall rörelse kopplas ihop med något man gör för att inte bli tjock? Varför ska mat göras till något som man måste förtjäna och "unna sig"?  Till och med vatten. Vatten görs till något som ska drickas för att få fin hud. Något som ska drickas innan måltid, för att inte bli lika snabbt mätt. Det är dags att lyfta blicken. Lyssna och se. Lägga energi på det som är trasigt, de barn som mår dåligt, är sjuka och far illa. Inte på lilla Lisa som väger för mycket då hon bara är 7 år. 

Som sagt är ämnet väldigt känsligt för mig. Och därför blir texten kanske lite flummig. Skulle egentligen kunna skriva om det här i flera inlägg. Så har ni åsikter och frågor får ni gärna kommentera dem under, så öppnar jag kanske upp dem i ett kommande inlägg. Nu hittade sambon ett bo med silverfiskar under vår halloween pumpa, så jag ska rycka in som förstärkning. Hoppas ni har en fin dag. Pok. 

Kommentarer

  • Hälsostuderande 20/11/2019 9:15pm (2 månader sen)

    Håller med dig om att det är onödigt mycket fokus på vägning och vikt, särskilt kring barn som verkligen inte borde vara tvungna att fokusera på sådant.
    Och jag vet att det finns olika typer av sjukdomar vilka gör att man förbränner väldigt långsamt och att man lättare går upp i vikt. Men generellt sett som jag har lärt mig så är det om man vill gå upp i vikt eller ner i vikt av någon orsak: kalorier ut vs kalorier in som gäller. Det finns något vilket kallas bmr som betyder det man bränner under en dag om man bara sku ligga helt stilla och inte röra en muskel, vilket skiljer från person till person. Sen rör man på sig och bränner på det sättet, vissa mer än andra. Beroende på sitt bmr och hur mycket man rör på sig avgör alltså hur många kalorier du behöver per dag (vilket är olika för alla). Bränner man då t.ex. 2000 kalorier per dag behöver man få i sig ungefär 2000 kalorier från näringsrika källor. Bränner man 2000 kalorier per dag, men äter 4000kcal per dag är det klart att man går upp i vikt. Så allt handlar i slutet om kalorier in versus kalorier ut.

    • Emma Geisor 21/11/2019 8:23pm (2 månader sen)

      Eller hur! Men det finns faktist forskning som söger att vpr kropp inte riktigt är så simpel. Kan ta upp detta i ett nytt blogginlägg! Tack för din kommentar, jag återkommer! :)

  • Beata 20/11/2019 11:25pm (2 månader sen)

    Jättebra skrivet! Heja dig Emma! Å tack för att du öppnar upp dig!

    • Emma Geisor 21/11/2019 8:24pm (2 månader sen)

      Tack Beata ❤️

  • Åsnan 21/11/2019 10:04am (2 månader sen)

    Det du säger är så mitt i prick. Hela mitt liv, ända sedan jag var liten flicka tills nu när jag är över 50 år gammal, har jag av hälsovårdarna fått höra att jag har har för högt BMI och således är överviktig. Men det noteras inte att min kropp är frisk, mina värden superba och att jag tränar, är vältränad och mår bra. Jag är aldrig sjuk och aldrig borta från jobbet eller sjukskriven av någon orsak. Friskare än många av mina vänner och arbetskamrater. Men jag har för högt BMI...och då är överviktig och så lär jag väl förbli. När ska denna felaktiga måttstock ändras och människan börja betraktas som en helhet, och inte enbart på basis av bara vikten?

    • Emma Geisor 21/11/2019 8:25pm (2 månader sen)

      Amen! 🙌
      Men jättetråkigt att höra att även du har varit med om samma. Men fint att du inser att det är måttstocken det är fel på och inte dig, fina du! ❤️

  • Nänu 21/11/2019 11:47pm (2 månader sen)

    Nu är det nog bara så att man kan int va så svag som person att man stirrar sig blind på BMI eller vågen. Hur man själv känner sig är viktigaste. Däremot finns det ju fakta på svart och vitt att för grov övervikt leder till sjukdomar. Så jag tror nog det är bättre att du låter utbildad vårdpersonal (diabetesskötare bl.a.) göra sitt jobb. Gällande diabetes så är det nog bara så att vikt och fett, underhudsfett påverkar blodsockret rätt så mycket. Bra du predikar och så men lite huvudet med också.

    • Emma Geisor 22/11/2019 8:05am (2 månader sen)

      Hej Tommy!
      Tack för din kommentar. Kommer ta upp det du skriver om i ett kommande inlägg, så stay tuned! ☺️ Och p.s du kanske har missat att jag är utbildad vårdpersonal - sjukskötare

Skriv en kommentar