Allting har en ända ...
Alltid i mellanåt tar allting slut. Vasa Körfetsivals slut var mäktigt och festivt. Nikonisten gillade menyn på avslutningskonserten. Om man nu måste knorra på någonting må vi då knorra på januarivinden som nådde Toivo Kuulas staty lite i efterskott. Det må kanske skyllas på gylfströmmen.
Orphei Drängar sjöng in solen
Alltid i mellanåt skymmer molnen också himlen ovan Solstaden. Men Orphei Drängar sjöng bort molnen. Kön till konserten, som var slutsåld, ringlade sig långa vägar.
Bland pukor och trumpeter
Alltid i mellanåt hamnar Nikonisten till ställen där det händer och ljuder. Denna gång till Trefaldighetskyrkan i Vasa.
Festivalen - ett festligt val
Alltid i mellanåt smyger den musikälskande delen av Nikonisten fram redan på morgonkvisten. Fredagens program sjuder ännu i blodådrorna, när jag traskar runt Metviken med sol i sinnet. Den andra solen är säkert på vintersemester eller skiner på annat håll just nu.
Stämfylld afton på Ritz - andra halvleken
Alltid i mellanåt blir det en andra halvlek. Så ock denna torsdagsafton. På Ritz. Nikonisten tror inte att det någon gång norrom Hangö har varit så mycket stämmor i samma rum som det var på Ritz i afton. Det var stämfyllt. Punkt.
Körfestivalstorsdag - första halvlek.
Alltid i mellanåt kan körfotokeikkåna bli så långa, att Nikonisten delar upp dem. Samtidigt blir det att tanka lite korvhydrater och eventuellt en sommarglass.
VasanejdenVappen.
Alltid i mellanåt gryr förstamajmorgonen, oberoende om man vill eller inte. Tidpunkten är icke bestämd.
Nu e Wappen på Wippen.
Alltid i mellanåt blir det valborg. Någon yttrade, att den kunde flyttas till senare datum så det skulle vara varmare. Nikonisten tycker igen att den kunde flyttas till sydligare breddgrader.
Säg det med blommor!
Alltid i mellanåt känns det som om Nikonisten fastnat i kulturen, men inte alltför ofta. Denna gång styrde jag 'der Alte' till Österbottens Museum - vernissage på gång: Blomstrande Österbotten.