Citronhatten
Idag tänkte jag visa en av mina senaste filthattar från vår andra filthattskurs på modistutbildningen. En svart filthatt med velouryta där kullen och brättet är heldraget i ett på en och samma hattstock. Hårfilt med velouryta (lite luddig yta, lite som sammet) är nästan dubbelt dyrare än vanlig slät hårfilt, men jag tycker det kan ge en lite lyxigare känsla till en simpel hatt. Den här hattmodellen kallar vi för en hatt med dubbelt brätte vilket innebär att brättet är format så att det bildar ett luftrum mellan huvudet och brättets ytterkant. Det här är nog en av de hattmodeller med kulle och brätte som är minst tidskrävande, då det i princip går att producera den med tre enkla steg - dra hatten + låt torka ett dygn, appretera + låt torka ett dygn och sy i ripsband.
I den här hattkursen var vår uppgift att även testa på att göra en infälld applikation på en filthatt. Jag valde att göra applikationen i form av citroner med gröna blad. Citronerna är utskurna ur ett gult filtmaterial som är lika tjockt som det svarta och som först är draget på samma stock för att få samma rundade form som själva hatten. Sedan har jag skurit ut ett citronformat hål i den svarta hatten och i princip bytt ut en svart citron mot en gul citron. De gröna bladen är gjorda på samma sätt av en liten restbit av en tidigare hatt. När man skär ut formerna gäller det att vara väldigt noggrann då de måste vara exakt lika stora för att slutresultatet ska se så snyggt ut som möjligt. Till sist är delarna fastsydda igenom halva filten på baksidan så att det inte syns på framsidan, lite tidskrävande och pilligt men jag tyckte det var roligt. Jag sydde också på några vita pärlor för att få fram lite struktur i citronerna.
Jag älskar den här hatten, den var både rolig att tillverka och kommer vara en mycket användbar hatt då den har en så enkel form. Jag tror den kommer passa till många olika outfits då den är svart men den har ändå karaktär och personlighet tack vare citronerna. Vad tycker du, skulle du kunna tänka dig att bära en hatt med citroner på?
Veckan och helgen som gått
Tack för den otroligt fina respons jag fått för mitt senaste inlägg om min oro och ångest! Det var lite läskigt att dela med sig av mina egna erfarenheter, men efter allas gillningar och kommentarer på facebook känns det bara fint.
I måndags fick vi testa att laserskära i våra material till projektet "det nya hantverket". Mitt läder och plywooden som jag köpt gick utmärkt att laserskära i. Det tog dock ett tag att hitta rätt inställningar (hastighet och styrka) för att få så lite bränt som möjligt men ändå komma igenom materialen. Nu gäller det "bara" att skapa en färdig illustrator-fil så att jag kan laserskära de riktiga delarna.
Resten av skolveckan har jag sytt på en ny hatt som jag gör för övningsskull. I början av december ska vi nämligen ha en provgesäll. I Sverige har de ett prov som kallas gesällbrev som man kan göra efter att ha gått en hantverksutbildning. Vi kommer att göra den riktiga gesällen på våren, men ska prova på det nu innan jul för att se hur vi ligger till tidsmässigt. Klarar man provet så får man ett intyg/diplom på att man kan sitt hantverk. Modisternas gesällbrev går ut på att sy fem olika hattar på fem arbetsdagar. Allt görs på tid och det gäller att sy snabbt och samtidigt vara noggrann. Sedan bedöms hattarna av två modister som tagit mästarbrevet som är det högsta intyget inom modisthantverket. Inkommande vecka ska jag ännu öva på att göra en stråhatt och en turban, för att jag ska känna mig säker på mina kunskaper på provgesällen.
I helgen har Davids mamma varit på besök, så vi har gått runt i Göteborg och visat henne våra favoritställen. Klockan 12 igår köade vi utanför Mr Cake. Vi hade på förhand bestämt att vi skulle försöka gå dit innan den värsta fikatiden, men tydligen fikar svenskarna alla tider på dygnet. Det var helt klar värt det, men kön efter oss blev bara längre och längre. Som tur är har Mr Cake ett ganska bra system där man får vänta utanför tills det finns ett ledigt bord inne i caféet. På det sättet kan ingen gå in och paxa ett bord innan de betalat.
På kvällen tog vi en sväng via Liseberg, den enda platsen det finns snö på i Göteborg. Det var faktiskt första gången jag och David var vid Liseberg. Vi gick även till Haga (som Gamla stan i Stockholm) och gick i butikerna runt domkyrkan. Sist på kvällen var vi till Sjöbaren och åt fisk och skaldjur, vilket nästan är ett måste när man befinner sig på Västkusten. Nu har svärmor åkt hem och det blir att återgå till vardagen med disk, tvätt, matlagning, skoljobb och soffhäng.
Som fika-himlen i Göteborg! Och det här är ju bara hälften av allt gott som finns vid Mr Cake.
Min oro & ångest
Ja, egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller hur mycket jag vågar berätta. Den här veckan har vi tema psykisk ohälsa här på Sevendays, ett ämne som jag kanske inte hade vågat skriva om om de inte vore för den här temaveckan, men som jag kanske innerst inne ändå velat ta upp. Kanske dels för att jag vet att det finns folk som haft det så mycket jobbigare än mig, men också för att det inte känns som jag har något att komma med.
Jag har sedan jag gick i lågstadiet haft oro och ångest ibland, vilket jag då inte visste vad det var. Det utformade sig oftast som en klump i magen som kunde komma plötsligt eller att jag började må illa eller började känna mig varm i kroppen. Ofta var det också en känsla av att jag måste bort från den plats jag befann mig på. Känslan uppstod i samband med att något spännande skulle hända, som en slags nervositet. I fyran eller femman hade jag en kort period på kanske en vecka när jag inte klarade av att vara i skolan. Jag åkte till skolan som vanligt på morgonen, men varje dag började jag må illa efter en timme och mamma var tvungen att hämta mig. Väl hemma kändes allt som vanligt igen.
Nu senare i livet har jag haft liknande perioder när jag varit så pass orolig att jag ibland inte klarat av att åka till skolan. Senast var i våras, en vecka innan vi skulle åka hem till Finland och till Prag på ett bröllop. Jag har nämligen fått problem med att sitta i flygplan sedan jag för två och ett halvt år sedan kräktes i ett flygplan vid landningen. Av någon anledning blev det som ett trauma som satt kvar och jag blev orolig för att de skulle hända igen. Sedan dess har det ofta varit jättejobbigt för mig veckan före en flygresa. Så i våras veckan innan resan vaknade jag upp varje morgon med ångest och klump i magen och klarade inte av att åka till skolan.
Jag förlorar också aptiten när jag är orolig så jag hade jättesvårt att äta något över huvud taget den veckan. Allt jag satte i munnen fick mig att må illa. Det var också jobbigt att vara ensam hemma när David var i skolan och på fotbollsträning. När jag mådde som sämst ringde jag mamma och umgicks med henne via videosamtal tills David kom hem. Dagen innan resan beslutade vi att jag måste gå till läkare och be om något lugnande inför flygresan. Jag grät för sjuksköterskorna på hälsocentralen och en läkare skrev ut lugnande droppar som jag kunde blanda ut i vatten och dricka innan flygresan. Dropparna gjorde mig jättetrött (kanske lika bra), men de hjälpte. Det kändes som en trygghet att ha droppar att ta när jag behövde.
Vi flög först hem till Finland. Resan gick bra med mina droppar och jag tror att jag sov hela resan. Vi var i Finland ungefär en vecka innan vi skulle åka till Prag. Mamma hade bokat en läkartid åt mig och där fick jag utskrivet en ångestdämpande/lätt depressions medicin, som jag senare valt att inte ta eftersom ångesten blev bättre efter resan och under sommaren. Jag kände att jag klarade mig med mina lugnande droppar.
Resan till Prag gick också bra och jag klarade allt utan att kräkas. Jag tog dropparna under alla dagar vi var där och hade svårt att äta nästan hela resan, men försökte äta trots att det gick väldigt långsamt. Hur som helst så klarade jag allt trots min inre oro. JAG KLARADE DET! :)
Under sommaren kontaktade jag en psykolog och gick och pratade med henne ett antal gånger. Det tyckte jag att hjälpte mig mycket för att undvika att fastna i någon ond spiral.
Det här var en del av min egen erfarenhet. Jag var flera gånger nära till tårar under tiden jag skrev det här, men det känns skönt att ha det i text. Jag vet ju inte om det här inlägget hjälper någon, men om inget annat så kan jag i alla fall själv gå tillbaka och läsa det. Ibland kan man behöva en påminnelse om de gånger man klarat något som man oroat sig, men som i slutändan ändå gått bra.
Jag uppmanar dig som mår ens lite dåligt att söka hjälp. Gå och prata med någon, det hjälper en att få kontroll över tankarna som lätt flyger i väg. Det må vara svårt att ta första steget, men det blir så mycket bättre om du pratar med en kurator eller psykolog. En psykolog kan hjälpa dig så det inte blir värre och hjälpa dig förstå dina egna tankar. Kram till alla som kämpar med psykisk ohälsa och kom ihåg att du inte är ensam!
Jag i en av mina vackraste vintageklänningar.
En artist och låt som jag lyssnade mycket på i våras.
TIPS! Youtubekanalen Överlevnadsguiden Charlotta Rexmark har många bra videor om psykisk ohälsa.
Det nya hantverket - del 1
Hejsan! Det börjar vara ett tag sedan jag skrev något här. Det har varit och är fortfarande väldigt stressigt den här veckan i skolan. Igår hade vi nämligen vår presentation av vad vi vill tillverka i kursen "det nya hantverket". I kursen jobbar vi med designprocess och lär oss utveckla vårt eget formspråk. Vi modister ska tillverka en experimentell hatt och väska och på något sätt använda oss av skolans laserskärare. Kursen har vi tillsammans med skräddarna som går andra året och de ska tillverka en damkappa eller herrkappa eller korsett beroende på vad de valt för inriktning.
Alla som går kursen har fått varsin bild på en "ful fisk" av läraren att utgå ifrån. Sedan har alla gjort kreativ research på sin fisk och fått klippa, klistra, rita och skriva i sin skissbok. Skissboken fick sedan vara utgångspunkten för vår experimenteringsvecka när vi skulle använda researchen till att designa vår hatt och väska. Att jobba med designprocess är väldigt roligt men det tar otroligt mycket energi för att man är så inne i sin egen bubbla och hjärnan går på högvarv.
Igår när vi hade presentation för lärarna kändes det som att man förbrukade energi för två dagar, så jag var så himla trött när jag kom hem på kvällen. Det var otroligt intressant och inspirerande att se och höra vad de andra i klassen hade för designidéer och vad de tänkt tillverka för produkter, men som introvert tar det också så mycket energi.
Här nedanför ser ni bild på min hatt och väska som jag ska tillverka. Jag kommer laserskära mina accessoarer i plywood och läder och mönstret ska jag tillverka i form av hål i träplattorna som jag sedan ska brodera korsstygn igenom. Det blir mycket jobb med mönsterkonstruktionen och att tillverka en digital fil som laserskäraren kan läsa, men det är också väldigt roligt.
Imorgon ska vi ha broderiworkshop med en kvinna som är utbildad brodös. Det kommer bli jättespännande och jag ser fram emot att lära mig nya hantverkstekniker och se hur proffsen gör.
Marstrand & praktik
Idag tog vi bilen och åkte till Marstrand på en liten utflykt. Det tog ungefär en halvtimme att köra dit. Varken jag eller David hade varit där tidigare, men det var ju verkligen magiskt fint med alla stora klippor. Vi tog färjan över till Marstrandsön och gick en liten bit längs en liten vandringsled. Solen sken och det blåste lite från havet, alltså perfekt utflyktsväder.
Nu ska jag fortsätta jobba på min portfolio som jag ska använda när jag söker praktikplats. Efter nyår har vi sex veckor praktik, så det börjar vara dags att hitta en praktikplats. I somras var jag säker på att jag ville hålla mig i Sverige under praktiken, men nu är planen att söka praktikplats i London. Det skrämmer mig att åka ensam till England på praktik, men samtidigt är det där jag har mest möjlighet att utveckla mina kunskaper som modist. Vi får se vart jag hamnar.
Han som fyller år imorgon!
Återskapad hatt från 1920-talet
I våras hade vi en kurs i skolan som heter "Historiska hattar", där vi fick i uppgift att återskapa två hattar efter bild. Kursen var ett samarbete med Göteborgs stadsmuseum och vi skulle sy upp hattar från deras samling. Alla i klassen tilldelades bilder på två hattar var, så sammanlagt blev det åtta hattar. Dessa hattar skulle ingå i utställningen Göteborgs garderob och det var tänkt att besökarna skulle få prova de olika hattarna.
Den ena hatten som jag skulle sy upp var en damhatt i strå från 1928. Från början fick jag bara några bilder att utgå ifrån när jag skulle återskapa hatten. Några dagar senare gjorde vi även ett besök till ett av Göteborgs stadsmuseums arkiv. Där fick vi se hattarna i verkligheten, men det var bara konservatorn som fick röra hattarna eftersom de var väldigt sköra. Om du vill se bilder på originalhatten kan du klicka här så kommer du till museets digitala bildarkiv.
Originalhatten är gjord av smala halmflätor som sytts ihop till en hatt, men det är en mycket avancerad teknik. Därför fick jag göra hatten i ett material som heter parasisal, som är ett vävt modistmaterial som görs av en suckulentväxt. Innan jag drog hatten till rätt form färgade jag den i färgbad från vit till en beige/gyllenbrun färg för att den skulle likna halm.
Hatten är en heldragen klockhatt, vilket betyder att kullen och brättet är dragna i ett på en stock. Brättet är format för hand och sedan har jag klippt till det till rätt form. På hattarna penslar vi en vätska som vi kallar för appretur, den gör att hatten blir hård och behåller sin form. När hatten torkat stryker vi med värme på strån för att den ska bli glansig och slät. Sedan har jag kantat brättet med ripsband och dekorerat utsidan med ripsband. Inuti hatten sitter det också ett ripsband som sitter mot pannan och är till för att skydda hatten från smink och smuts. Allt på hatten är sytt för hand för att få snyggast resultat.
Jag tycker designen på hatten är jättefin och dekorationen med ripsbanden känns enkel och tidlös. Den här hatten är den allra första stråhatten jag gjort, eftersom vi hade kursen med stråhattar först senare på våren. Därför lärde jag mig massor av att göra den här hatten, både när det kommer till teknik men också vad jag kan göra bättre nästa gång. Klockhatten är nog en av mina favoriter när det kommer till olika former på hattar och den är även väldigt lättburen och passar perfekt för vardagsbruk.
Skulle du kunna tänka dig att bära en 1920-talshatt?
Originalhatten från Göteborgs Stadsmuseum
Photoshoot med citroner
Idag tänkte jag bjuda på bilder från i somras när jag och min barndomsvän Alexandra var ute och fotograferade hemma i Österbotten. Vi körde runt i Nykarleby och sökte efter intressanta platser att stanna på. Jag hade plockat ut flera outfits och packat bilen full med kläder och accessoarer. Jag lånade också citronerna som mamma och pappa köpt för att göra rabarbersaft av.
Som jag redan nämnde i mitt första inlägg så gillar jag att ha photoshoots. Jag tycker det är roligt att experimentera med färger och kontraster i bilder och skapa vad jag kallar för "konstnärliga bilder". Att använda vanliga saker som i det här fallet några citroner som rekvisita tycker jag kan ge en bild det där lilla extra, speciellt om man använder rekvisitan på ett kreativt eller mer ovanligt sätt. Den första bilden tycker jag ger en känsla av att citronen är mitt husdjur och jag tar hand om den.
Jag tycker det är roligt att mixa mönster och färg i outfits. Den här outfiten blev väldigt färgsprakande, men samtidigt nedtonad i kombination med det svarta. De senaste åren har jag också tyckt om att bära plagg och accessoarer på nya sätt, som att knyta en loppisfyndad slips runt midjan. Slipsar är ju annars ofta förknippat som en manlig accessoar och att bryta mot det klassiska sättet att bära slips på kan göra en outfit mer intressant.
Hatten sydde jag förra hösten på modistutbildningen i vår första tyghattskurs. Jag valde att sy en klassisk hinkhatt med ett stort platt pannkaksbrätte med massor av stickningar på. Solglasögonen är ett gammalt loppisfynd och den virkade nätkassen har min "gambämommo" virkat nån gång i tiden.
Nu ska jag och David åka och veckohandla. Vi har båda två höstlov inkommande vecka, men har inga planer på vad vi ska göra ännu. Kanske det blir en utflykt ut till havet eller ett besök till någon närliggande stad, vi får se vad vi känner för.
Trevlig lördagkväll och hoppas ni gillar bilderna!
Alexandra och jag på fotbollsläktaren i Munsala.
Vem är Fanny? Min man svarar
Eftersom jag är ny här på Sevendays bjuder jag idag på ett lära känna mig inlägg. Men istället för att berätta om mig själv låter jag min man David svara på tio frågor om mig.
1. Berätta något om Fanny som de flesta inte vet.
Hon är tystlåten bland människor men hemma så har hon ljud för sig konstant. Sjunger, nynnar, visslar, skrattar...
2. Hur är det att bo och vara gift med Fanny?
Det är en utmaning i tålamod, men en givande sådan. Vardagsrummet liknar oftast ett handarbetsrum, men på något sätt är det ändå trivsamt. Det är att vara omgiven av en fascinerande person, och på ett märkligt sätt passar vi för varandra.
3. Vad tycker Fanny om att göra?
Dricka kaffe, handarbeta och se på TV-serier. Ofta allt samtidigt.
4. Vad skulle Fanny kunna äta varje dag?
Gräddfil och allt som är inlagt.
5. Om Fanny är försvunnen, var är första platsen du letar?
Alla ställen som säljer hobbymaterial, ifall hon inte har somnat på soffan.
6. Vilken är Fannys bästa egenskap?
Kreativitet.
7. Vad får Fanny att skratta?
Djur som låter som människor och barn som låter som djur.
8. Vad äger Fanny alldeles för mycket av?
Kläder, tycker jag. Det håller hon nog inte med om själv.
9. Om Fanny var ett djur vilket skulle hon vara och varför?
Bäver, flitig som en sådan.
10. Vad lägger Fanny för mycket tid på?
Instagram.
Foto: Sofia Ylimäki Photography
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkommen till min nya blogg här på Sevendays!
Jag heter Fanny, är 21 år och gift med David sedan ett år tillbaka. Både jag och David är uppvuxna i Nykarleby i Österbotten men bor för tillfället i Göteborg, Sverige. Jag studerar mitt andra och sista år till modist och min man jobbar som pianolärare. En modist är en som syr damhattar och olika typer av huvudbonader, men vi lär oss också att sy enklare herrhattar, väskor och accessoarer. Innan jag började studera till modist gick jag på Optimas klädsömmarlinje och studerade även ett år inredningsdesign på Novia i Jakobstad.
Jag började blogga 2015 och har bloggat lite från och till sedan dess. När jag såg att Sevendays sökte nya bloggare var jag osäker om jag passade in i gänget och tvekade därför att söka, men jag ville ändå chansa och skicka in en ansökan. Jag blev otroligt glad när jag fick mailet med beskedet. Nu är jag taggad att starta min nya blogg och ska försöka lägga prestationsångesten åt sidan, även om den alltid finns där. Jag vill våga bjuda mer på mig själv och släppa kraven jag har på att allt måste vara så himla bra. Jag har alltid varit väldigt noggrann och velat prestera när det kommer till mitt eget skapande.
På bloggen kommer jag bjuda på bilder på hattar jag sytt och andra kreationer jag skapat. Jag vill också dela med mig av processen bakom olika kreationer. Vad som inspirerat mig och hur jag tänkt när jag skapat en hatt. När jag inte syr och skapar med textilier tycker jag om att styla och ha kreativa photoshoots, sjunga, se på tv-serier, rita, gå på loppis och söka efter inspiration på instagram och pinterest. Jag älskar vintagekläder, speciellt färgglada och mönstrade kläder från 60- och 70-talet. Min garderob består dessutom mestadels av loppisfyndade plagg och klänningar som min farmor eller mormor hade när de var unga. Bloggen blir helt enkelt en plattform där jag delar med mig av min egen kreativitet och förhoppningsvis lyckas jag inspirera någon.
Hoppas du vill fortsätta läsa min blogg!
