Min oro & ångest
Ja, egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller hur mycket jag vågar berätta. Den här veckan har vi tema psykisk ohälsa här på Sevendays, ett ämne som jag kanske inte hade vågat skriva om om de inte vore för den här temaveckan, men som jag kanske innerst inne ändå velat ta upp. Kanske dels för att jag vet att det finns folk som haft det så mycket jobbigare än mig, men också för att det inte känns som jag har något att komma med.
Jag har sedan jag gick i lågstadiet haft oro och ångest ibland, vilket jag då inte visste vad det var. Det utformade sig oftast som en klump i magen som kunde komma plötsligt eller att jag började må illa eller började svettas. Jag kände att jag måste bort från den plats jag befann mig på. Ofta kom det i samband med att något spännande skulle hända, som en slags nervositet. I fyran eller femman hade jag en kort period på kanske en vecka när jag inte klarade av att vara i skolan. Jag åkte till skolan som vanligt på morgonen, men varje dag började jag må illa efter en timme och mamma var tvungen att hämta mig. Väl hemma kändes allt som vanligt igen.
Nu senare i livet har jag haft liknande perioder när jag varit så pass orolig att jag ibland inte klarat av att åka till skolan. Senast var i våras, en vecka innan vi skulle åka hem till Finland och till Prag på ett bröllop. Jag har nämligen lite problem med att sitta i flygplan sedan jag för två och ett halvt år sedan kräktes i ett flygplan vid landningen. Av någon anledning blev det som ett trauma som satt kvar och jag blev orolig för att de skulle hända igen. Sedan dess har det ofta varit jättejobbigt för mig inför en flygresa. Så i våras veckan innan resan vaknade jag upp varje morgon med ångest och klump i magen och klarade inte av att åka till skolan.
Jag förlorar också aptiten när jag är orolig så jag hade jättesvårt att äta något över huvud taget den veckan. Allt jag satte i munnen fick mig att må illa. Det var också jobbigt att vara ensam hemma när David var i skolan och på fotbollsträning. När jag mådde som sämst ringde jag mamma och umgicks med henne via videosamtal tills David kom hem. Dagen innan resan beslutade vi att jag måste gå till läkare och be om något lugnande inför flygresan. Jag grät för sjuksköterskorna på hälsocentralen och en läkare skrev ut lugnande droppar som jag kunde ta. Dropparna gjorde mig jättetrött (kanske lika bra), men de hjälpte. Det kändes som en trygghet att ha droppar att ta när jag behövde.
Vi flög först hem till Finland. Resan gick bra med mina droppar och jag tror att jag sov hela resan. Vi var i Finland ungefär en vecka innan vi skulle åka till Prag. Mamma hade bokat en läkartid åt mig och där fick jag utskrivet en ångestdämpande/lätt depressions medicin, som jag senare valt att inte ta eftersom ångesten blev bättre efter resan och under sommaren. Jag kände att jag klarade mig med mina lugnande droppar.
Resan till Prag gick också bra och jag klarade allt utan att kräkas. Jag tog dropparna under alla dagar vi var där och hade svårt att äta, men försökte äta trots att det gick väldigt långsamt. Hur som helst så klarade jag resan. JAG KLARADE DET!
Under sommaren gick jag till en psykolog flera gånger och det tyckte jag hjälpte mig mycket!
Det här var en del av min egen erfarenhet. Jag var flera gånger nära till tårar under tiden jag skrev det här, men det känns skönt att ha det i text. Jag vet ju inte om det här inlägget hjälper någon, men om inget annat så kan jag i alla fall själv gå tillbaka och läsa det. Ibland kan man behöva en påminnelse om de gånger man klarat något som man oroat sig för som i slutändan gick bra.
Jag uppmanar dig som mår ens lite dåligt att söka hjälp. Gå och prata med någon, det hjälper en att få kontroll över tankarna som lätt flyger i väg. Det må vara svårt att ta första steget, men det blir så mycket bättre om du pratar med en kurator eller psykolog. En psykolog kan hjälpa dig så det inte blir värre och hjälpa dig förstå dina egna tankar. Kram till alla som kämpar med psykisk ohälsa! Du är inte ensam!
Jag i en av mina vackraste vintageklänningar.
En artist och låt som jag lyssnade mycket på i våras.
TIPS! Youtubekanalen Överlevnadsguiden Charlotta Rexmark har många bra videor om psykisk ohälsa.
Det nya hantverket - del 1
Hejsan! Det börjar vara ett tag sedan jag skrev något här. Det har varit och är fortfarande väldigt stressigt den här veckan i skolan. Igår hade vi nämligen vår presentation av vad vi vill tillverka i kursen "det nya hantverket". I kursen jobbar vi med designprocess och lär oss utveckla vårt eget formspråk. Vi modister ska tillverka en experimentell hatt och väska och på något sätt använda oss av skolans laserskärare. Kursen har vi tillsammans med skräddarna som går andra året och de ska tillverka en damkappa eller herrkappa eller korsett beroende på vad de valt för inriktning.
Alla har fått en "ful fisk" att utgå ifrån och sedan gjort research på den. Sedan hade vi en hel vecka när vi skulle använda researchen till att designa vår hatt och väska. Att jobba med designprocess är väldigt roligt men det tar otroligt med energi för att man är så inne i sin egen bubbla och hjärnan går på högvarv.
Igår när vi hade presentation för lärarna kändes det som att man förbrukade energi för två dagar, så jag var så himla trött när jag kom hem på kvällen. Det var otroligt intressant och inspirerande att se och höra vad de andra i klassen tänkt skapa, men som introvert tar det också så mycket energi.
Här nedanför ser ni bild på min hatt och väska som jag ska tillverka. Jag kommer laserskära i plywood och läder och sedan sy korsstygn för att få fram mönstret jag skapat.
Imorgon ska vi ha broderiworkshop i skolan, vilket jag ser fram emot. Det blir spännande att lära sig nya broderitekniker.
Marstrand & praktik
Idag tog vi bilen och åkte till Marstrand på en liten utflykt. Det tog ungefär en halvtimme att köra dit. Varken jag eller David hade varit där tidigare, men det var ju verkligen magiskt fint med alla stora klippor. Vi tog färjan över till Marstrandsön och gick en liten bit längs en liten vandringsled. Solen sken och det blåste lite från havet, alltså perfekt utflyktsväder.
Nu ska jag fortsätta jobba på min portfolio som jag ska använda när jag söker praktikplats. Efter nyår har vi sex veckor praktik, så det börjar vara dags att hitta en praktikplats. I somras var jag säker på att jag ville hålla mig i Sverige under praktiken, men nu är planen att söka praktikplats i London. Det skrämmer mig att åka ensam till England på praktik, men samtidigt är det där jag har mest möjlighet att utveckla mina kunskaper som modist. Vi får se vart jag hamnar.
Han som fyller år imorgon!
Återskapad hatt från 1920-talet
I våras hade vi en kurs i skolan som heter "Historiska hattar", där vi fick i uppgift att återskapa två hattar efter bild. Kursen var ett samarbete med Göteborgs stadsmuseum och vi skulle sy upp hattar från deras samling. Alla i klassen tilldelades bilder på två hattar var, så sammanlagt blev det åtta hattar. Dessa hattar skulle ingå i utställningen Göteborgs garderob och det var tänkt att besökarna skulle få prova de olika hattarna.
Den ena hatten som jag skulle sy upp var en damhatt i strå från 1928. Från början fick jag bara några bilder och skulle bara utgå från dem när jag skapade hatten, men senare gjorde vi även ett besök till ett lager för att få se hattarna i verkligheten. Det var bara konservatorn som fick röra hattarna eftersom de var väldigt sköra. Om du vill se bilder på orginalhatten kan du klicka här så kommer du till museets digitala bildarkiv.
Orginalhatten är gjord av smala halmflätor som sytts ihop till en hatt, men det är en mycket avancerad teknik. Därför fick jag göra hatten i ett material som heter parasisal, som är ett vävt modistmaterial som görs av en suckulentväxt. Innan jag drog hatten till rätt form färgade jag den i färgbad från vit till en beige/gyllenbrun färg för att den skulle likna halm.
Hatten är en heldragen klockhatt, vilket betyder att kullen och brättet är dragna i ett på en stock. Brättet är format för hand och sedan har jag klippt till det till rätt form. På hattarna penslar vi en kemisk vätska som vi kallar för appretur, den gör att hatten blir hård och behåller sin form. När hatten torkat stryker vi med värme på strån för att den ska bli glansig och slät. Sedan har jag kantat brättet med ripsband och dekorerat utsidan med ripsband. Inuti hatten sitter det också ett ripsband som sitter mot pannan och är till för att skydda hatten från smink och smuts. Allt på hatten är sytt för hand för att få snyggast resultat.
Jag tycker designen på hatten är jättefin och dekorationen med ripsbanden känns enkel och tidlös. Den här hatten är den allra första stråhatten jag gjort, eftersom vi hade kursen med stråhattar först senare på våren. Därför lärde jag mig massor av att göra den här hatten, både när det kommer till teknik men också vad jag kan göra bättre nästa gång. Klockhatten är nog en av mina favorithattmodeller, jag tycker den är lättburen och väldigt tjusig. En praktisk hatt som passa perfekt till vardags.
Skulle du kunna tänka dig att bära en 1920-talshatt?
Photoshoot med citroner
Idag tänkte jag bjuda på bilder från i somras när jag och min barndomsvän Alexandra var ute och fotograferade. Vi körde runt i Nykarleby och sökte efter intressanta platser att stanna på. Jag hade plockat ut flera outfits och packat bilen full med kläder och accessoarer. Lånade också citronerna som mamma och pappa köpt för att göra rabarbersaft av.
Som jag redan nämnde i mitt första inlägg så gillar jag att ha photoshoots. Jag tycker det är roligt att experimentera med färger och kontraster i bilder och skapa vad jag kallar för "konstnärliga bilder". Att använda vanliga saker som i det här fallet några citroner som fotoprops tycker jag kan ge en bild en intressant detalj. Speciellt om man i bilden behandlar citronerna på ett annorlunda sätt. Den första bilden tycker jag ger en känsla av att citronen är mitt husdjur och jag tar hand om den.
Jag tycker det är roligt att mixa mönster och färg i outfits. Den här outfiten blev väldigt färgsprakande, men samtidigt nedtonad i kombination med det svarta. De senaste åren har jag också tyckt om att bära plagg och accessoarer på nya sätt, som att knyta en loppisfyndad slips runt midjan. En slips är ju en ganska manlig accessoar och att bryta mot det klassiska sättet att bära slips på tycker jag är intressant och inspirerande.
Hatten sydde jag förra hösten i kursen där vi skulle sy olika typer av tyghattar. En hinkhatt med ett rätt så stort pannkaksbrätte med massor av stickningar på. Den virkade nätkassen har min "gambämommo" virkat nån gång i tiden.
Nu ska jag och David åka och veckohandla. Vi har båda två höstlov inkommande vecka, men har inga planer på vad vi ska göra ännu. Blir kanske nån utflykt ut till havet eller ett besök till någon närliggande stad. Vi får se vad vi känner för. Trevlig lördagkväll och hoppas ni gillar bilderna!
Alexandra och jag på fotbollsläktaren i Munsala.
Vem är Fanny? Min man svarar
Eftersom jag är ny här på Sevendays bjuder jag idag på ett lära känna mig inlägg. Men istället för att berätta om mig själv låter jag min man David svara på tio frågor om mig.
1. Berätta något om Fanny som de flesta inte vet.
Hon är tystlåten bland människor men hemma så har hon ljud för sig konstant. Sjunger, nynnar, visslar, skrattar...
2. Hur är det att bo och vara gift med Fanny?
Det är en utmaning i tålamod, men en givande sådan. Vardagsrummet liknar oftast ett handarbetsrum, men på något sätt är det ändå trivsamt. Det är att vara omgiven av en fascinerande person, och på ett märkligt sätt passar vi för varandra.
3. Vad tycker Fanny om att göra?
Dricka kaffe, handarbeta och se på TV-serier. Ofta allt samtidigt.
4. Vad skulle Fanny kunna äta varje dag?
Gräddfil och allt som är inlagt.
5. Om Fanny är försvunnen, var är första platsen du letar?
Alla ställen som säljer hobbymaterial, ifall hon inte har somnat på soffan.
6. Vilken är Fannys bästa egenskap?
Kreativitet.
7. Vad får Fanny att skratta?
Djur som låter som människor och barn som låter som djur.
8. Vad äger Fanny alldeles för mycket av?
Kläder, tycker jag. Det håller hon nog inte med om själv.
9. Om Fanny var ett djur vilket skulle hon vara och varför?
Bäver, flitig som en sådan.
10. Vad lägger Fanny för mycket tid på?
Instagram.
Foto: Sofia Ylimäki Photography
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkommen till min nya blogg här på Sevendays!
Jag heter Fanny, är 21 år och gift med David sedan ett år tillbaka. Både jag och David är uppvuxna i Nykarleby i Österbotten men bor för tillfället i Göteborg, Sverige. Jag studerar mitt andra och sista år till modist och min man jobbar som pianolärare. En modist är en som syr damhattar och olika typer av huvudbonader, men vi lär oss också att sy enklare herrhattar, väskor och accessoarer. Innan jag började studera till modist gick jag på Optimas klädsömmarlinje och studerade även ett år inredningsdesign på Novia i Jakobstad.
Jag började blogga 2015 och har bloggat lite från och till sedan dess. När jag såg att Sevendays sökte nya bloggare var jag osäker om jag passade in i gänget och tvekade därför att söka, men jag ville ändå chansa och skicka in en ansökan. Jag blev otroligt glad när jag fick mailet med beskedet. Nu är jag taggad att starta min nya blogg och ska försöka lägga prestationsångesten åt sidan, även om den alltid finns där. Jag vill våga bjuda mer på mig själv och släppa kraven jag har på att allt måste vara så himla bra. Jag har alltid varit väldigt noggrann och velat prestera när det kommer till mitt eget skapande.
På bloggen kommer jag bjuda på bilder på hattar jag sytt och andra kreationer jag skapat. Jag vill också dela med mig av processen bakom olika kreationer. Vad som inspirerat mig och hur jag tänkt när jag skapat en hatt. När jag inte syr och skapar med textilier tycker jag om att styla och ha kreativa photoshoots, sjunga, se på tv-serier, rita, gå på loppis och söka efter inspiration på instagram och pinterest. Jag älskar vintagekläder, speciellt färgglada och mönstrade kläder från 60- och 70-talet. Min garderob består dessutom mestadels av loppisfyndade plagg och klänningar som min farmor eller mormor hade när de var unga. Bloggen blir helt enkelt en plattform där jag delar med mig av min egen kreativitet och förhoppningsvis lyckas jag inspirera någon.
Hoppas du vill fortsätta läsa min blogg!
