Fotografering på ett solrosfält
Hej, det var länge sedan! En hel sommar har hunnit gå utan att jag skrivit en endaste rad här på bloggen. Men nu är jag äntligen tillbaka. Vardagen är igång och ute börjar det bli riktigt höstväder. I sommar har vi flängt fram och tillbaka mellan Österbotten och Helsingfors ett par gånger, jag har sommarjobbat på ett boende inom vården, sytt en brudhatt till en kund och annars mest tagit det lugnt och umgåtts med familjen.
Det blev ingen studieplats för mig den här hösten, men det gör ingenting. Istället håller jag på och startar upp mitt företag och designar, syr och utvecklar nya produkter som jag tänkt lansera i höst/vinter. Det är både roligt och skrämmande det här med att ha egen firma och det är mycket nytt som jag behöver tänka på och lära mig. För mig är det ett stort steg att jag ens vågat starta eget företag. Jag har gått och drömt och fantiserat om det i flera år men jag har aldrig riktigt vågat och hela tiden hittat på dumma bortförklaringar. Men nu kan jag stolt säga att jag har egen firma och det är åtminstone stort för mig. Nu är allt möjligt och det är bara att sätta upp nästa mål och drömma vidare.
Är du intresserad av unika hattar, kläder och accessoarer så rekommenderar jag att följa Studio Fanny Hellman på instagram. Det är troligtvis där jag kommer att uppdatera först om nya produkter och vad jag har på gång inom företaget. :)
Till sist bjuder jag på bilder från två veckor tillbaka när jag och Sonja Wikström Photography åkte ut till ett solrosfält lite utanför Helsingfors för att ta bilder. När Sonja berättade om solrosfältet som hon hade hittat tänkte jag att det kanske bara var en liten åker med glest utspridda blommor, men när vi anlände till åkern var det som att gå in i en magisk sagovärld. Jag tror jag aldrig sett så många solrosor på en och samma åker i hela mitt liv. Det var helt otroligt! Vi hade också fått lov av gubben som ägde solrosfältet att plocka några blommor att ta hem och jag har fortfarande inte slängt bort min bukett trots att de håller på och vissnar bort i vasen på köksbordet. Baskern som jag bär på bilderna har jag sytt själv, den blågröna sidenklänningen är farmors gamla klänning och blusen köpte jag förra våren.
Hoppas ni gillar bilderna! :)
Du kanske också gillar de här blogginläggen...
Sticka en scrunchie till Alla hjärtans dag
Nu är det bara några dagar kvar till Alla hjärtans dag eller vändagen som jag hellre kallar det. Jag brukar egentligen inte fira vändagen så speciellt mycket men tycker det är fint att det finns en dag då man får uppmärksamma sina vänner lite extra.
I fredags blev jag inspirerad att sticka mig en egen scrunchie. Först stickade jag en enfärgad scrunchie som en slags prototyp och den har jag använt alla dagar sedan dess. Och för att det snart är vändagen så ville jag testa att sticka en scrunchie med hjärtan på, dels för att få öva mig på flerfärgsstickning men också för att jag tänkte att det kunde vara fint. Hjärtan är ju förresten inte bara fina på vändagen.
Scrunchies har blivit väldigt populära de senaste åren så varför inte sticka dig en egen scrunchie. Jag antar att alla vet vad en scrunchie är, men om du mot förmodan aldrig hört talas om det så är det alltså ett stort hårband som var populärt på 90-talet. Det är superenkelt att sticka en scrunchie och det passar bra för både nybörjare och mer erfarna stickare. Projektet är dessutom perfekt om man som jag vill öva på flerfärgsstickning eller någon annan stickteknik. Eftersom jag fortfarande är nybörjare på att sticka och knappt har stickat flerfärgsmönster alls i mitt liv gick det väldigt långsamt att sticka hjärtan, men jag ser det som en bra övning och det är ganska roligt även om det går långsamt.
För att sticka en scrunchie behöver du:
Strumpstickor storlek 3 mm eller en rundsticka om du hellre stickar med magic loop, garn i valfri färg (jag använde en tråd Arwetta och en tråd Tilia från Filcolana och det gick åt knappt 22 g garn totalt), ett resårband som är ca 24 cm, måttband, sax, sytråd, synål, knappnålar och två säkerhetsnålar.
Börja med att lägga upp 100 maskor på stickor 3 mm och sticka ihop dem till en cirkel. Sedan är det bara att sticka slätstickning tills arbetet mäter 10 cm (för mig blev det ungefär 40 varv slätstickning). Den första scrunchien stickade jag enfärgad i restgarn från min första stickade tröja. Hoptagningen stickade jag genom att sticka ihop två maskor och samtidigt maska av arbetet. Det gjorde jag genom att först lyfta upp den första maskan från uppläggningskanten på den vänstra stickan och sedan sticka ihop den med första maskan på sista varvet. Följande maska stickade jag på precis samma sätt men efteråt lyfte jag över den första maskan över den andra maskan för att maska av arbetet - alltså lyft upp en maska, sticka ihop två maskor, lyft upp en maska, sticka ihop två maskor och maska av en maska.
Det här upprepade jag tills det bara var en liten öppning på ca 5 cm kvar. När den stickade scrunchien fortfarande hade en liten öppning i ytterkanten klippte jag till ett 24 cm långt resårband och fäste en säkerhetsnål i varje ända av resårbandet. Den ena änden med säkerhetsnålen fäste jag intill öppningen till arbetet och den andra säkerhetsnålen använde jag till att få in resårbandet i scrunchien. Sedan nålade jag ihop de båda ändorna av resårbandet med varandra så att de överlappade ca 2 cm (alltså så att resårbandet blir 20 cm i omkrets) och sydde ihop bandet för hand med några stygn runt kanten. Till sist stickade jag ihop de sista maskorna, maskade av och fäste trådarna så osynligt som möjligt. Och så var scrunchien klar!
Här nedan ser du bild på min andra stickade scrunchie som jag valde att sticka röda hjärtan på. Visst blir det fint! En perfekt liten present att ge bort till en vän på vändagen. Dessutom är det enkelt att variera både mönster och färg enligt tycke och smak. Varför inte sticka en scrunchie i din väns favoritfärg eller en färgsprakande scrunchie i en massa olika restgarner. Jag tror att jag också ska sticka en enorm och fluffig scrunchie av mohairgarn när jag är färdig med min vändags-scrunchie.
Blogginlägg du kanske också gillar...
November, december och 1970-talet
Hej, roligt att just du klickade dig hit. Det börjar bli ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men det ska det bli ändring på nu. Nytt år och nya möjligheter brukar man väl säga. Fast motivationen är faktiskt på topp just nu, så då ska jag försöka använda den på bästa sätt.
I november planerade jag en del kreativa projekt, stickade klart min citrongula mössa som jag påbörjade i våras, började sticka sockor att ge bort i julklapp och jobbade på dagis. Utöver det det tog jag det mest lugnt, för dagisjobb gör en väldigt trött.
December bestod mest av dagisjobb, julklappsverkstad och vardagsbestyr. Jag åt också många pepparkaksglassar (Annas pepparkakor har gjort glasspinnar med chokladöverdrag. De är supergoda!), hälsade på familjen kring självständighetsdagen, köpte julklappar och broderade lite. En vecka innan julafton tog vi jullov och njöt av att vara 100% lediga i tre veckor. Fantastiskt! Vi firade jul med våra familjer precis som vi alltid gör, petade ut julgransbollar ur munnen på hunden Elsa och åt massor med god mat och choklad. Nyårsafton firade vi med god mat och charader tillsammans med ett par vänner som vi inte träffat på länge. Och första veckan av det nya året tittade jag och David på alla Harry Potter filmer och den nya jubileumsfilmen. Så nu kan jag ärligt säga att jag sett alla Harry Potter filmer. Det var på tiden kan man tycka.
Bjuder till sist på en 70-talsinspirerad vinter outfit från december. Pannbandet som även går att bäras som krage runt halsen sydde jag i samband med pälskursen under modiststudierna. Räven är en gammal räv som min farmor köpt men aldrig använt, så då fick jag sy en hatt och ett pannband av den. Örhängena pysslade jag ihop före jul och den roströda tröjan har jag stickat själv. Den bruna polotröjan i ull och de svarta läderskorna är båda gamla loppisfynd och Marimekko skjortan sydde farmor åt sig själv troligtvis på 60- eller 70-talet. Det är bara manchesterbyxorna och glasögonen som är nya, annars en mycket bra begagnad outfit!
Nu tror jag att jag ska titta på serier och sticka lite. Trevlig kväll!
Jag har fått examen!
För snart två veckor sedan fick jag äntligen min modistexamen. Så nu kan jag stolt titulera mig både klädsömmare och modist. Wohoo! Jag firade hemma vid köksbordet med mockarutor, drömmar och saft. Det blev rätt festligt trots allt!
Bilder del 1 - fotografering sommaren 2020
I somras hade jag och fotograf Daria Gatska en fotografering tillsammans. I mitt senaste inlägg skrev jag mer ingående om fotograferingen och visade bilder bakom kulisserna.
Hattarna och väskorna har jag designat och tillverkat för hand under mina modiststudier. De är gjorda av klassiska modistmaterial tillsammans med läder och laserskuren plywood. Klänningarna som Nora och Elin bär är vintageklänningar av märket Merry Finn av Artella Oy, som hade textilfabriker i staden Kouvola i Finland år 1960-1991. Det är två av mina favoritklänningar ur min egen garderob.
Foto: Daria Gatska Modeller: Nora Lillas & Elin Löfqvist Hattar & väskor: Fanny Hellman Styling: Fanny Hellman
Hoppas ni gillar bilderna lika mycket som jag gör! Snart kommer också en del 2 med flera bilder, så håll utkik efter det!
Examensvisningen 2020
Igår publicerade min skola äntligen årets modevisning på sin hemsida! Yeee! Du hittar alla videor HÄR.
På bilderna nedanför ser ni mina kreationer. Jag designande och tillverkade tre hattar och en väska i klassiska modistmaterial kombinerat med sidentyg, läder och laserskuren plywood. På grund av allt som hänt i världen nu i vår blev vi ju tvungna att tillverka det mesta av vårt examensarbete hemma, vilket inte har varit helt lätt. Hela processen med examensarbetet har verkligen varit en utmaning men en lärorik sådan. Jag är mycket stolt över slutresultatet, trots att jag blev tvungen att skala bort vissa små detaljer på mina produkter. I att annat blogginlägg ska jag berätta mer om designprocessen och tillverkningen av min examenskollektion. Tills dess får ni beundra alla fantastiska kreationer på skolans hemsida.
Trevlig lördagkväll!
Foto: Karl Forsberg
Handsydda tumvantar i renskinn
Ni verkar gilla de inlägg där jag delar med mig av mina egna kreationer, så idag bjuder jag på ett till. Jag uppskattar väldigt mycket att ni gillar vad jag skapar och dessutom har jag en bildbank full med bilder på saker jag designat och sytt, så jag lär inte sluta publicera sådana inlägg.
Dagens inlägg handlar om mina tumvantar i äkta skinn som jag sydde på ettan på modistlinjen. På modistlinjen lär vi oss inte bara att sy hattar utan även mindre väskor och handskar. På ettan hade vi en kurs där vi lärde oss konstruera tumvantar och handskar för vår egen hand. Mönsterdelarna till tumvantarna på bilden är alltså konstruerade för att passa just mina händer "som handen i handsken". Vår uppgift var att sy upp ett par tumvantar i valfritt material. Jag valde att använda äkta skinn som jag köpt på Ahlskogs lädergarveri i Kronoby när vi var på studiebesök dit från Optimas klädsömmarlinje. Jag tror att alla skinn jag köpte var rennappa, men jag är inte helt säker.
Jag blev inspirerad av gamla yllebroderier från folklore när jag skulle skissa fram en design för handskarna. För att få till formerna i yllebroderier tittade jag på bilder på pinterest och ritade själv något liknande. Jag gillar mönstret väldigt mycket om jag får säga det själv. Sedan klippte jag ut alla delar, och använde små bitar av vliesofix (en typ av klister på rulle som man sätter mellan två tyg och sedan stryker ihop) för att fästa mina applikationer på framsidan av handskarna. Efter det sydde jag små stygn för hand runt alla delar, dels för att allt skulle sitta fast ordentligt men även som dekoration. Jag sydde med en skinnål och polyestertråd som jag drog mot en bit bivax.
Efter att jag i otaliga timmar suttit och sytt runt de små applikationerna fick jag börja sy ihop alla delar med varandra. Minsta lilla stygn på handskarna är sydda för hand. Jag använde ingen symaskin alls eftersom det inte hade gått att sy så nära kanten med de symaskiner som finns i skolan. Till sist sydde jag i fodret som är ett lurvigt polyestertyg som påminner om päls.
Jag vet inte hur länge det tog att sy handskarna, men tror jag satt ungefär två veckor och sydde för hand. Det enda jag minns är att jag tittade på Gilmore Girls på Netflix samtidigt för att orka sitta hela skoldagarna och sy pyttestygn. Jag hann se flera säsonger av serien under tiden. Att sitta i samma ställning så pass länge var inte så skönt för ryggen, jag hade både ont i ryggen och ögonen efter all handsömnad. Men i slutändan var det ju helt klart värt det, eller vad tycker ni? Jag är i alla fall mycket nöjd med mina tumvantar i skinn och har inte vågat använda dem på riktigt ännu.
En bild från skolans instagram från när jag satt och sydde handskarna.
Det nya hantverket - del 1
Hejsan! Det börjar vara ett tag sedan jag skrev något här. Det har varit och är fortfarande väldigt stressigt den här veckan i skolan. Igår hade vi nämligen vår presentation av vad vi vill tillverka i kursen "det nya hantverket". I kursen jobbar vi med designprocess och lär oss utveckla vårt eget formspråk. Vi modister ska tillverka en experimentell hatt och väska och på något sätt använda oss av skolans laserskärare. Kursen har vi tillsammans med skräddarna som går andra året och de ska tillverka en damkappa eller herrkappa eller korsett beroende på vad de valt för inriktning.
Alla som går kursen har fått varsin bild på en "ful fisk" av läraren att utgå ifrån. Sedan har alla gjort kreativ research på sin fisk och fått klippa, klistra, rita och skriva i sin skissbok. Skissboken fick sedan vara utgångspunkten för vår experimenteringsvecka när vi skulle använda researchen till att designa vår hatt och väska. Att jobba med designprocess är väldigt roligt men det tar otroligt mycket energi för att man är så inne i sin egen bubbla och hjärnan går på högvarv.
Igår när vi hade presentation för lärarna kändes det som att man förbrukade energi för två dagar, så jag var så himla trött när jag kom hem på kvällen. Det var otroligt intressant och inspirerande att se och höra vad de andra i klassen hade för designidéer och vad de tänkt tillverka för produkter, men som introvert tar det också så mycket energi.
Här nedanför ser ni bild på min hatt och väska som jag ska tillverka. Jag kommer laserskära mina accessoarer i plywood och läder och mönstret ska jag tillverka i form av hål i träplattorna som jag sedan ska brodera korsstygn igenom. Det blir mycket jobb med mönsterkonstruktionen och att tillverka en digital fil som laserskäraren kan läsa, men det är också väldigt roligt.
Imorgon ska vi ha broderiworkshop med en kvinna som är utbildad brodös. Det kommer bli jättespännande och jag ser fram emot att lära mig nya hantverkstekniker och se hur proffsen gör.
Återskapad hatt från 1920-talet
I våras hade vi en kurs i skolan som heter "Historiska hattar", där vi fick i uppgift att återskapa två hattar efter bild. Kursen var ett samarbete med Göteborgs stadsmuseum och vi skulle sy upp hattar från deras samling. Alla i klassen tilldelades bilder på två hattar var, så sammanlagt blev det åtta hattar. Dessa hattar skulle ingå i utställningen Göteborgs garderob och det var tänkt att besökarna skulle få prova de olika hattarna.
Den ena hatten som jag skulle sy upp var en damhatt i strå från 1928. Från början fick jag bara några bilder att utgå ifrån när jag skulle återskapa hatten. Några dagar senare gjorde vi även ett besök till ett av Göteborgs stadsmuseums arkiv. Där fick vi se hattarna i verkligheten, men det var bara konservatorn som fick röra hattarna eftersom de var väldigt sköra. Om du vill se bilder på originalhatten kan du klicka här så kommer du till museets digitala bildarkiv.
Originalhatten är gjord av smala halmflätor som sytts ihop till en hatt, men det är en mycket avancerad teknik. Därför fick jag göra hatten i ett material som heter parasisal, som är ett vävt modistmaterial som görs av en suckulentväxt. Innan jag drog hatten till rätt form färgade jag den i färgbad från vit till en beige/gyllenbrun färg för att den skulle likna halm.
Hatten är en heldragen klockhatt, vilket betyder att kullen och brättet är dragna i ett på en stock. Brättet är format för hand och sedan har jag klippt till det till rätt form. På hattarna penslar vi en vätska som vi kallar för appretur, den gör att hatten blir hård och behåller sin form. När hatten torkat stryker vi med värme på strån för att den ska bli glansig och slät. Sedan har jag kantat brättet med ripsband och dekorerat utsidan med ripsband. Inuti hatten sitter det också ett ripsband som sitter mot pannan och är till för att skydda hatten från smink och smuts. Allt på hatten är sytt för hand för att få snyggast resultat.
Jag tycker designen på hatten är jättefin och dekorationen med ripsbanden känns enkel och tidlös. Den här hatten är den allra första stråhatten jag gjort, eftersom vi hade kursen med stråhattar först senare på våren. Därför lärde jag mig massor av att göra den här hatten, både när det kommer till teknik men också vad jag kan göra bättre nästa gång. Klockhatten är nog en av mina favoriter när det kommer till olika former på hattar och den är även väldigt lättburen och passar perfekt för vardagsbruk.
Skulle du kunna tänka dig att bära en 1920-talshatt?
Originalhatten från Göteborgs Stadsmuseum