Visa alla inlägg skrivna november 2019
Höstens bästa inköp
Den här veckan har varit väldigt stressig och tung med förberedelser inför provgesällen som börjar på måndag. Men ikväll sätter jag mig ner med choklad och tekannan full med te med smak av rabarber och grädde. Jag vill nästan påstå att vår tekanna är höstens och vinterns bästa köp. Min och Davids konsumtion av te har verkligen ökat sen jag köpte kannan och det är väl inget annat än trevligt.
Imorgon tror jag det blir att veckohandla och jag tänkte åka en sväng till skolan. Jag ska förbereda det vi får ha klart innan gesällen när vi ska sy våra 5 hattar på 5 dagar. Alla foder och lösa dekorationer får vi sy på förhand så att det bara är att applicera dem på hattarna och så ska jag plasta in stockarna och organisera så jag vet var jag har allt jag kommer behöva. Sedan på kvällen ska vi på Melissa Horns konsert här i Göteborg. Det ska bli skönt att gå på konsert som omväxling, jag ska njuta allt vad jag kan. Trevlig kväll!
Inspirerande broderi
Många tänker säkert på broderade väggbonader och dukar med nån text som "carpe diem" och en massa blommor runtomkring när de hör ordet broderi. Det behöver ju inte alls vara det, även om det också är fint! Så nu tänkte jag dela lite bilder som jag sparat på pinterest. En annan typ av broderi, där skaparen blandat olika typer av stygn, pärlor, knutar och paljetter. Allt tillsammans tycker jag blir jättespännande och inspirerande! Som små världar i miniatyr eller som mögel i broderiform. Tänk vilka möjligheter det finns med den här typen av broderi. Varför inte brodera en liten tygbit full och applicera som en ficka på en skjorta eller göra ett konstverk att ha på väggen, eller brodera små julgransdekorationer. Tänk vad de skulle glittra i skenet av julgransljusen. Det är ju bara fantasin som sätter gränser. Vackert skulle det vara i varje fall!
Ingen av dessa bilder är alltså mina egna.
Bildkälla.
Bildkälla.
Bildkälla.
Bildkälla.
Bildkälla.
Bildkälla.
Bildkälla.
Drömmen om att bli en tröjstickande tant
Ja, precis som rubriken säger så är det lite av en dröm för mig att när jag blir tant bli en tant som stickar tröjor till alla nära och kära. Precis som min mormor och farmor gjort under min uppväxt. Som tur är så kallar min syster mig redan för "Tanten" så jag tänker att jag är ett steg på vägen i alla fall. Drömmen må låta lite lustig, men samtidigt är det en dröm som är ganska enkel att få att gå i uppfyllelse. Det kräver bara lite övning och tålamod. Jag lärde mig sticka när jag var ganska liten. Dels har jag väl lärt mig av mormor och farmor men jag tror att det var mamma som lärde mig grunderna. Jag kommer i alla fall ihåg en ramsa som hon sa när hon visade hur man stickar räta maskor - in genom porten, hämta prinsessan, ut genom porten och stig av hästen.
Även om jag lärde mig tidigt att sticka har det aldrig varit lika roligt som att virka. När man virkar är det ju ingen risk att man tappar en maska mitt i arbetet, därför har jag alltid tyckt bättre om att virka. I lågstadiet virkade jag massor med amigurumis (små virkade figurer som man fyller med vadd) och även en och annan mormorsruta. Så hemma hos mamma o pappa finns en påse full med både färdiga och halvfärdiga små virkade kreationer.
Men tillbaka till stickningen då. Det enda jag stickat i mitt liv är typ nån sned grytlapp, ett par lovikkavantar i slöjden i lågstadiet, någon enkel halsduk och två par sockor (ett par åt David och ett par åt min lillasyster). Några större arbeten har jag aldrig vågat ta mig ann.
Jag har nog alltid velat lära mig sticka tröjor men jag är expert på att påbörja nya handarbeten och inte slutföra dem, så att påbörja ett tröjprojekt har känts lite för stort och avancerat.
Men ska man bli en tröjstickande tant gäller det ju att börja i tid, så därför har jag i höst påbörjat mitt hittills största stickprojekt. Det ska bli en blandning av en väst och ett halsskydd, alltså ett midjelångt halsskydd som man knyter i sidorna. På engelska kallas det för "bib", vilket är ett trendigt plagg i vinter. Hela mönstret improviserar jag och ibland kollar jag upp saker som, "hur många maskor brett är ett halshål" i stickmönster på nätet. Framstycket är klart och nu håller jag på med bakstycket och kanske när jag är klar med mitt halsskydd vågar jag börja sticka min första tröja. Vi får helt enkelt se.
Bästa med att sticka egna plagg är ju att jag får bestämma vilket material och vilken färg jag vill ha. Köpta tröjor är ju ofta en blandning av konstmaterial och om man har tur några procent naturmaterial eller helt gjorda i akryl, vilket jag hatar. Äkta naturmaterial ska det va'! Så nu stickar jag i en alpakka- och ullblandning från Sandnes garn, helt fantastiskt!
Här sitter jag och stickar omringad av hattar och lådor fulla med pärlor och broderigarn och massor av andra handarbetskolifejs. Det är ju lite kul att det ser ut som att jag stickar jättesnabbt vilket inte alls är sant, men vi kan ju i alla fall låtsas att jag stickar snabbt.
Citronhatten
Idag tänkte jag visa en av mina senaste filthattar från vår andra filthattskurs på modistutbildningen. En svart filthatt med velouryta där kullen och brättet är heldraget i ett på en och samma hattstock. Hårfilt med velouryta (lite luddig yta, lite som sammet) är nästan dubbelt dyrare än vanlig slät hårfilt, men jag tycker det kan ge en lite lyxigare känsla till en simpel hatt. Den här hattmodellen kallar vi för en hatt med dubbelt brätte vilket innebär att brättet är format så att det bildar ett luftrum mellan huvudet och brättets ytterkant. Det här är nog en av de hattmodeller med kulle och brätte som är minst tidskrävande, då det i princip går att producera den med tre enkla steg - dra hatten + låt torka ett dygn, appretera + låt torka ett dygn och sy i ripsband.
I den här hattkursen var vår uppgift att även testa på att göra en infälld applikation på en filthatt. Jag valde att göra applikationen i form av citroner med gröna blad. Citronerna är utskurna ur ett gult filtmaterial som är lika tjockt som det svarta och som först är draget på samma stock för att få samma rundade form som själva hatten. Sedan har jag skurit ut ett citronformat hål i den svarta hatten och i princip bytt ut en svart citron mot en gul citron. De gröna bladen är gjorda på samma sätt av en liten restbit av en tidigare hatt. När man skär ut formerna gäller det att vara väldigt noggrann då de måste vara exakt lika stora för att slutresultatet ska se så snyggt ut som möjligt. Till sist är delarna fastsydda igenom halva filten på baksidan så att det inte syns på framsidan, lite tidskrävande och pilligt men jag tyckte det var roligt. Jag sydde också på några vita pärlor för att få fram lite struktur i citronerna.
Jag älskar den här hatten, den var både rolig att tillverka och kommer vara en mycket användbar hatt då den har en så enkel form. Jag tror den kommer passa till många olika outfits då den är svart men den har ändå karaktär och personlighet tack vare citronerna. Vad tycker du, skulle du kunna tänka dig att bära en hatt med citroner på?
Veckan och helgen som gått
Tack för den otroligt fina respons jag fått för mitt senaste inlägg om min oro och ångest! Det var lite läskigt att dela med sig av mina egna erfarenheter, men efter allas gillningar och kommentarer på facebook känns det bara fint.
I måndags fick vi testa att laserskära i våra material till projektet "det nya hantverket". Mitt läder och plywooden som jag köpt gick utmärkt att laserskära i. Det tog dock ett tag att hitta rätt inställningar (hastighet och styrka) för att få så lite bränt som möjligt men ändå komma igenom materialen. Nu gäller det "bara" att skapa en färdig illustrator-fil så att jag kan laserskära de riktiga delarna.
Resten av skolveckan har jag sytt på en ny hatt som jag gör för övningsskull. I början av december ska vi nämligen ha en provgesäll. I Sverige har de ett prov som kallas gesällbrev som man kan göra efter att ha gått en hantverksutbildning. Vi kommer att göra den riktiga gesällen på våren, men ska prova på det nu innan jul för att se hur vi ligger till tidsmässigt. Klarar man provet så får man ett intyg/diplom på att man kan sitt hantverk. Modisternas gesällbrev går ut på att sy fem olika hattar på fem arbetsdagar. Allt görs på tid och det gäller att sy snabbt och samtidigt vara noggrann. Sedan bedöms hattarna av två modister som tagit mästarbrevet som är det högsta intyget inom modisthantverket. Inkommande vecka ska jag ännu öva på att göra en stråhatt och en turban, för att jag ska känna mig säker på mina kunskaper på provgesällen.
I helgen har Davids mamma varit på besök, så vi har gått runt i Göteborg och visat henne våra favoritställen. Klockan 12 igår köade vi utanför Mr Cake. Vi hade på förhand bestämt att vi skulle försöka gå dit innan den värsta fikatiden, men tydligen fikar svenskarna alla tider på dygnet. Det var helt klar värt det, men kön efter oss blev bara längre och längre. Som tur är har Mr Cake ett ganska bra system där man får vänta utanför tills det finns ett ledigt bord inne i caféet. På det sättet kan ingen gå in och paxa ett bord innan de betalat.
På kvällen tog vi en sväng via Liseberg, den enda platsen det finns snö på i Göteborg. Det var faktiskt första gången jag och David var vid Liseberg. Vi gick även till Haga (som Gamla stan i Stockholm) och gick i butikerna runt domkyrkan. Sist på kvällen var vi till Sjöbaren och åt fisk och skaldjur, vilket nästan är ett måste när man befinner sig på Västkusten. Nu har svärmor åkt hem och det blir att återgå till vardagen med disk, tvätt, matlagning, skoljobb och soffhäng.
Som fika-himlen i Göteborg! Och det här är ju bara hälften av allt gott som finns vid Mr Cake.
Min oro & ångest
Ja, egentligen vet jag inte riktigt var jag ska börja eller hur mycket jag vågar berätta. Den här veckan har vi tema psykisk ohälsa här på Sevendays, ett ämne som jag kanske inte hade vågat skriva om om de inte vore för den här temaveckan, men som jag kanske innerst inne ändå velat ta upp. Kanske dels för att jag vet att det finns folk som haft det så mycket jobbigare än mig, men också för att det inte känns som jag har något att komma med.
Jag har sedan jag gick i lågstadiet haft oro och ångest ibland, vilket jag då inte visste vad det var. Det utformade sig oftast som en klump i magen som kunde komma plötsligt eller att jag började må illa eller började känna mig varm i kroppen. Ofta var det också en känsla av att jag måste bort från den plats jag befann mig på. Känslan uppstod i samband med att något spännande skulle hända, som en slags nervositet. I fyran eller femman hade jag en kort period på kanske en vecka när jag inte klarade av att vara i skolan. Jag åkte till skolan som vanligt på morgonen, men varje dag började jag må illa efter en timme och mamma var tvungen att hämta mig. Väl hemma kändes allt som vanligt igen.
Nu senare i livet har jag haft liknande perioder när jag varit så pass orolig att jag ibland inte klarat av att åka till skolan. Senast var i våras, en vecka innan vi skulle åka hem till Finland och till Prag på ett bröllop. Jag har nämligen fått problem med att sitta i flygplan sedan jag för två och ett halvt år sedan kräktes i ett flygplan vid landningen. Av någon anledning blev det som ett trauma som satt kvar och jag blev orolig för att de skulle hända igen. Sedan dess har det ofta varit jättejobbigt för mig veckan före en flygresa. Så i våras veckan innan resan vaknade jag upp varje morgon med ångest och klump i magen och klarade inte av att åka till skolan.
Jag förlorar också aptiten när jag är orolig så jag hade jättesvårt att äta något över huvud taget den veckan. Allt jag satte i munnen fick mig att må illa. Det var också jobbigt att vara ensam hemma när David var i skolan och på fotbollsträning. När jag mådde som sämst ringde jag mamma och umgicks med henne via videosamtal tills David kom hem. Dagen innan resan beslutade vi att jag måste gå till läkare och be om något lugnande inför flygresan. Jag grät för sjuksköterskorna på hälsocentralen och en läkare skrev ut lugnande droppar som jag kunde blanda ut i vatten och dricka innan flygresan. Dropparna gjorde mig jättetrött (kanske lika bra), men de hjälpte. Det kändes som en trygghet att ha droppar att ta när jag behövde.
Vi flög först hem till Finland. Resan gick bra med mina droppar och jag tror att jag sov hela resan. Vi var i Finland ungefär en vecka innan vi skulle åka till Prag. Mamma hade bokat en läkartid åt mig och där fick jag utskrivet en ångestdämpande/lätt depressions medicin, som jag senare valt att inte ta eftersom ångesten blev bättre efter resan och under sommaren. Jag kände att jag klarade mig med mina lugnande droppar.
Resan till Prag gick också bra och jag klarade allt utan att kräkas. Jag tog dropparna under alla dagar vi var där och hade svårt att äta nästan hela resan, men försökte äta trots att det gick väldigt långsamt. Hur som helst så klarade jag allt trots min inre oro. JAG KLARADE DET! :)
Under sommaren kontaktade jag en psykolog och gick och pratade med henne ett antal gånger. Det tyckte jag att hjälpte mig mycket för att undvika att fastna i någon ond spiral.
Det här var en del av min egen erfarenhet. Jag var flera gånger nära till tårar under tiden jag skrev det här, men det känns skönt att ha det i text. Jag vet ju inte om det här inlägget hjälper någon, men om inget annat så kan jag i alla fall själv gå tillbaka och läsa det. Ibland kan man behöva en påminnelse om de gånger man klarat något som man oroat sig, men som i slutändan ändå gått bra.
Jag uppmanar dig som mår ens lite dåligt att söka hjälp. Gå och prata med någon, det hjälper en att få kontroll över tankarna som lätt flyger i väg. Det må vara svårt att ta första steget, men det blir så mycket bättre om du pratar med en kurator eller psykolog. En psykolog kan hjälpa dig så det inte blir värre och hjälpa dig förstå dina egna tankar. Kram till alla som kämpar med psykisk ohälsa och kom ihåg att du inte är ensam!
Jag i en av mina vackraste vintageklänningar.
En artist och låt som jag lyssnade mycket på i våras.
TIPS! Youtubekanalen Överlevnadsguiden Charlotta Rexmark har många bra videor om psykisk ohälsa.
Det nya hantverket - del 1
Hejsan! Det börjar vara ett tag sedan jag skrev något här. Det har varit och är fortfarande väldigt stressigt den här veckan i skolan. Igår hade vi nämligen vår presentation av vad vi vill tillverka i kursen "det nya hantverket". I kursen jobbar vi med designprocess och lär oss utveckla vårt eget formspråk. Vi modister ska tillverka en experimentell hatt och väska och på något sätt använda oss av skolans laserskärare. Kursen har vi tillsammans med skräddarna som går andra året och de ska tillverka en damkappa eller herrkappa eller korsett beroende på vad de valt för inriktning.
Alla som går kursen har fått varsin bild på en "ful fisk" av läraren att utgå ifrån. Sedan har alla gjort kreativ research på sin fisk och fått klippa, klistra, rita och skriva i sin skissbok. Skissboken fick sedan vara utgångspunkten för vår experimenteringsvecka när vi skulle använda researchen till att designa vår hatt och väska. Att jobba med designprocess är väldigt roligt men det tar otroligt mycket energi för att man är så inne i sin egen bubbla och hjärnan går på högvarv.
Igår när vi hade presentation för lärarna kändes det som att man förbrukade energi för två dagar, så jag var så himla trött när jag kom hem på kvällen. Det var otroligt intressant och inspirerande att se och höra vad de andra i klassen hade för designidéer och vad de tänkt tillverka för produkter, men som introvert tar det också så mycket energi.
Här nedanför ser ni bild på min hatt och väska som jag ska tillverka. Jag kommer laserskära mina accessoarer i plywood och läder och mönstret ska jag tillverka i form av hål i träplattorna som jag sedan ska brodera korsstygn igenom. Det blir mycket jobb med mönsterkonstruktionen och att tillverka en digital fil som laserskäraren kan läsa, men det är också väldigt roligt.
Imorgon ska vi ha broderiworkshop med en kvinna som är utbildad brodös. Det kommer bli jättespännande och jag ser fram emot att lära mig nya hantverkstekniker och se hur proffsen gör.
