Drömmen om att bli en tröjstickande tant
Ja, precis som rubriken säger så är det lite av en dröm för mig att när jag blir tant bli en tant som stickar tröjor till alla nära och kära. Precis som min mormor och farmor gjort under min uppväxt. Som tur är så kallar min syster mig redan för "Tanten" så jag tänker att jag är ett steg på vägen i alla fall. Drömmen må låta lite lustig, men samtidigt är det en dröm som är ganska enkel att få att gå i uppfyllelse. Det kräver bara lite övning och tålamod. Jag lärde mig sticka när jag var ganska liten. Dels har jag väl lärt mig av mormor och farmor men jag tror att det var mamma som lärde mig grunderna. Jag kommer i alla fall ihåg en ramsa som hon sa när hon visade hur man stickar räta maskor - in genom porten, hämta prinsessan, ut genom porten och stig av hästen.
Även om jag lärde mig tidigt att sticka har det aldrig varit lika roligt som att virka. När man virkar är det ju ingen risk att man tappar en maska mitt i arbetet, därför har jag alltid tyckt bättre om att virka. I lågstadiet virkade jag massor med amigurumis (små virkade figurer som man fyller med vadd) och även en och annan mormorsruta. Så hemma hos mamma o pappa finns en påse full med både färdiga och halvfärdiga små virkade kreationer.
Men tillbaka till stickningen då. Det enda jag stickat i mitt liv är typ nån sned grytlapp, ett par lovikkavantar i slöjden i lågstadiet, någon enkel halsduk och två par sockor (ett par åt David och ett par åt min lillasyster). Några större arbeten har jag aldrig vågat ta mig ann.
Jag har nog alltid velat lära mig sticka tröjor men jag är expert på att påbörja nya handarbeten och inte slutföra dem, så att påbörja ett tröjprojekt har känts lite för stort och avancerat.
Men ska man bli en tröjstickande tant gäller det ju att börja i tid, så därför har jag i höst påbörjat mitt hittills största stickprojekt. Det ska bli en blandning av en väst och ett halsskydd, alltså ett midjelångt halsskydd som man knyter i sidorna. På engelska kallas det för "bib", vilket är ett trendigt plagg i vinter. Hela mönstret improviserar jag och ibland kollar jag upp saker som, "hur många maskor brett är ett halshål" i stickmönster på nätet. Framstycket är klart och nu håller jag på med bakstycket och kanske när jag är klar med mitt halsskydd vågar jag börja sticka min första tröja. Vi får helt enkelt se.
Bästa med att sticka egna plagg är ju att jag får bestämma vilket material och vilken färg jag vill ha. Köpta tröjor är ju ofta en blandning av konstmaterial och om man har tur några procent naturmaterial eller helt gjorda i akryl, vilket jag hatar. Äkta naturmaterial ska det va'! Så nu stickar jag i en alpakka- och ullblandning från Sandnes garn, helt fantastiskt!
Här sitter jag och stickar omringad av hattar och lådor fulla med pärlor och broderigarn och massor av andra handarbetskolifejs. Det är ju lite kul att det ser ut som att jag stickar jättesnabbt vilket inte alls är sant, men vi kan ju i alla fall låtsas att jag stickar snabbt.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar