Efter en och en halv vecka distansstudier
Nu har det gått en och en halv vecka sedan regeringen i Sverige beslutade att stänga alla gymnasieskolor, högskolor och universitet och övergå till distansundervisning. Dagarna före de beslutade detta hade jag ju förkylningssymtom och var hemma i sex dagar (om man räknar med helgen). Jag har alltså inte varit i skolan på två och en halv vecka. Ärligt har jag inte märkt att det gått så många dagar. Jag trivs som fisken i vattnet att vara hemma på dagarna. Det negativa med att studera hemifrån är kanske att det är svårare att få saker gjort när man är hemma och det positiva är nog helt klart att jag kan sova längre på morgonen.
För en vecka sedan körde jag och David till min skola för att hämta hem allt jag kan tänkas behöva under dessa veckor. Jag släpade hem en flyttlåda, min verktygsback och två kassar fulla med material, för vi har ju faktiskt ingen aning om hur länge dessa distansstudier kommer vara. Allt är så galet och osäkert just nu. Skolan har pratat om att utbildningen kommer förlängas åtminstone två veckor in på sommaren och vår modevisning flyttas till augusti. Vi får helt enkelt ta en dag i taget.
Utöver att jag var till skolan den där ena gången har jag bara varit till matbutiken några gånger och en gång till en musikbutik. Jag har verkligen suttit i frivillig karantän de senaste veckorna och knappt gått utanför dörren. Känner mig lite som tjuren Ferdinand som bara vill sitta under korkeken och luktar på blommorna, bara att jag sitter hemma i soffan istället. De senaste dagarna har jag haft två digitala lektioner i entreprenörskap och en fika med klassen via videosamtal. Jag tycker att det gått förvånansvärt bra att ha lektion via olika digitala plattformar och är faktiskt lite imponerad.
Annars då? Jo tack, jag mår bra. Dricker mycket kaffe på dagarna, tvättar håret väldigt sällan och går runt i mjukisbyxor dagarna i ända. Tycker livet är rätt gött ändå om man bortser från corona. David har förvånat konstaterat att jag är så pigg och glad på dagarna. Under vanliga skoldagar brukar han bara träffa mig på morgonen och kvällen, alltså när jag är som tröttast, hungrigast och minst rolig att umgås med. Så någonting gott för karantänlivet med sig.
Tror jag ska försöka blogga oftare nu under dessa veckor. Jag drömmer om att min blogg skulle bestå av fler personliga och vardagliga inlägg, men tiden och energin till att förverkliga det har inte funnits. Kanske det är dags att förverkliga det nu. Jag har i alla fall tid att ta bilder i dagsljus, vilket är fantastiskt! Här får ni en bild på mig med en porslinsand på huvudet. Nej, jag håller inte på att bli galen. Det här är bara mitt naturliga jag. :)
Trevlig söndag!
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar