Om att flytta hem igen
Hej! Hoppas ni inte glömt bort mig. Nu är det plötsligt augusti och livet är lite annorlunda än när jag senast bloggade. Halva vintern och våren funderade vi på vad vi skulle göra till hösten efter att David tagit sin master of music. Skulle vi stanna i Helsingfors? Ville jag börja studera igen? Skulle vi flytta till en annan ort? Allt var aktuellt och vi hade ingen aning om vart livet skulle föra oss. Vissa kanske tycker att det låter som en drömsituation att ha möjligheten att flytta vart du vill eller börja studera något nytt, men jag tyckte det var mest jobbigt att inte veta.
Och det val jag minst trodde vi skulle välja blev verklighet. Vi valde nämligen att flytta hem till Österbotten igen. Det tog väldigt länge för mig att acceptera att vi redan efter fem år på vift skulle flytta till hemtrakterna igen. Jag kände mig inte redo för det, mest för att jag var (och är?) rädd att fastna där och att sluta utvecklas som människa. Österbotten kändes som att gå tillbaka in i comfort zonen igen.
Vi sa upp vår fantastiska studielägenhet på 64,5 kvadrat och packade ihop alla våra ägodelar i fem bilar och tre släp. Och jag kan konstatera ännu en gång att jag hatar att flytta. Och jag hoppas det är länge tills vi flyttar igen. :)
För tillfället har vi mellanlandat hos mina svärföräldrar och sitter och väntar på att en drömbostad ska dyka upp. Ett tag trodde vi att vi hade hittat den men någon annan hann nappa den mitt framför våra ögon så nu är vi på ruta ett igen. Men vi fortsätter att hålla tummarna och hoppas att just vår bostad dyker upp snart.
Så där annars är livet ändå rätt härligt. Jag sommarjobbar inom vården och jobbar på mitt företag vid sidan om det. Men det vore allt lättare om jag hade en egen ateljé igen och slapp leva i flyttkartonger.
Bilderna är från förra sommaren när jag och Sonja Wikström hade photoshoot tillsammans. Jag tyckte känslan i bilderna talade till mig idag, lite vemod blandat med nostalgi och hopp. Klänningen har jag sytt själv av ett rutigt tyg jag hade i mina gömmor och en vit loppisfyndad bordsduk. Hoppas ni gillar bilderna. Trevlig helg!
Fotograf: Sonja Wikström
Hej jag har livskris!
Nämen hej, det var länge sedan. :) Jag har blivit så otroligt dålig på att uppdatera här på bloggen och desto längre det blir mellan varje inlägg desto högre blir tröskeln att faktiskt sätta sig ner och skriva. Förra året kan ha varit mitt sämsta bloggår någonsin, men det ska jag försöka förbättra. Kanske jag till och med skulle försöka slå personrekord i antalet inlägg i år. För egentligen råder det ingen brist på bloggidéer, det handlar mest om att faktiskt skapa och dela med sig av dem.
Sedan sist jag skrev här har det faktiskt hänt en del. Jag varit på resa till Frankrike, haft corona för första gången, firat jul med familjen, jobbat på med mitt företag, påbörjat nån slags livskris/identitetskris (tydligen kan man få sånt när man snart ska fylla 25) och tagit tid till att skapa och vara kreativ bara för att det är roligt.
Jag ska absolut ta och skriva nåt inlägg om resan till Frankrike i ett senare skede. Sedan har jag också en del kreationer som jag sytt och stickat som jag ska ta och visa här. Jag måste bara fixa lite snygga bilder först.
Min identitetskris beror mestadels på att jag eller snarar jag och min man inte vet vad vi ska göra till hösten. David får sin master från Sibeliusakademin i vår och då måste vi tyvärr flytta ut ur vår fantastiska studielägenhet. Vi har alltså egentligen ingenting som håller oss kvar i Helsingfors vilket förstås öppnar upp till alla möjligheter, men det är just det som är så jobbigt. Alla möjliga alternativ ligger på bordet och vi kan flytta vart vi vill. Livet är ett enda ältande just nu, åtminstone för mig.
Bjuder till sist på bilder från julafton då jag traditionsenligt bar min röda julklänning för sjunde året i rad. Jackan köpte jag second hand vid Beyond retro när vi bodde i Göteborg. Pälskragen som egentligen är ett pannband har jag sytt själv och skorna är ett loppisfynd som borde vara över sju år gamla de också. En väldigt hållbar outfit om ni frågar mig.
Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan! Vi hörs! :)
Du kanske också gillar de här blogginläggen...
Tre år som gifta
För exakt tre år sedan stod vi framme vid altaret i kyrkan och sa ja till att älska varandra i nöd och lust. Vi firade med tårta och kaffe hemma i soffan idag. Det är så fint och roligt att få leva livet med just dig!
Foto: En dag vid havet
För ett par dagar sedan fick jag följa med mina svärföräldrar och min mans lillasyster till Djuphamn. Vädret var fantastiskt och jag simmade för andra gången i sommar. Ja, jag är en riktig badkruka så för det mesta blir det inte så många simturer för mig på sommaren. Varje gång jag får åka båt njuter jag otroligt mycket, det är något magiskt över att få vara på havet en varm sommardag. Och havsluften är ju något av det bästa som finns för att varva ner och rensa tankarna. Nästan fem timmar senare var vi hemma igen och det märktes knappt att tiden hade gått.
Blusen jag hade på mig sydde jag när jag praktiserade vid Wasa Teater för några år sedan och shortsen är ett par avklippta vintage jeans som var alldeles söndriga längs med benen när jag fick dem. 
Fotografering sommaren 2020 - del 2
Nu tyckte jag att det var dags att dela lite flera bilder från fotograferingen jag hade i somras tillsammans med fotografen Daria Gatska. Tanken med fotograferingen var att ta bilder med några av mina hattar och väskor i fokus. Vi utgick från stilen på hattarna när vi skulle välja platser att fotografera på. Jag och Daria skickade många inspirationsbilder till varandra för att komma fram till vilken typ av bilder vi ville skapa. Jag blev så inspirerad att jag sydde upp två klänningar som matchade två av hattarna vi skulle använda. Det gröna blommiga tyget och det vita tyget som jag sytt ärmar och volanger av, är gamla tyger jag fyndat på loppis. Det vita tyget var från början en gammal fläckig bordsduk som nu fått ett nytt liv.
Hattarna är tygklädda etaminhattar som jag tillverkat under min modistutbildning. Etamin är ett vävt modistmaterial som är belagt med klister och blir formbart när det blöts ner med vatten. Hattarna är gjorda på exakt samma hattstock och båda är tillverkade i ulltyger, varav den ena är dekorerad med en handsydd rosett i svart sidentyg. Brättena på hattarna är dragna dubbelt vilket betyder att det inte finns någon söm ytterst längs kanten.
Jag älskar den lantliga känslan i bilderna. Det känns lite som ett modereportage kombinerat med ett reportage i tidningen Lantliv. Eller vad tycker du?
Foto & Editering: Daria Gatska Modeller: Nora Lillas & Elin Löfqvist Hattar & väskor: Fanny Hellman Styling: Fanny Hellman
Du kanske också gillar...
Bakom kulisserna - fotografering sommaren 2020
I somras kontaktade fotografen Daria Gatska mig och frågade om jag ville ha en fotografering tillsammans med henne. Daria och jag gjorde ett samarbete för ett par år sedan och det blev fantastiskt, så det är klart att jag sade ja. Jag skickade ett meddelande till min vän Nora och frågade om hon ville vara modell på fotograferingen. Nora skickade i sin tur ett meddelande till sin vän Elin och frågade om hon också ville vara med. Vi bokade in ett datum för fotograferingen, men när det närmade sig visade väderprognosen att det både skulle åska och regna. Så vi fick skjuta upp hela fotograferingen en vecka.
Tanken med fotograferingen var att ta bilder med några av mina hattar och väskor i fokus. Vi utgick från stilen på hattarna när vi skulle välja platser att fotografera på. Jag och Daria skickade många inspirationsbilder till varandra för att komma fram till vilken typ av bilder vi ville skapa. Jag blev så inspirerad att jag sydde upp två klänningar som matchade två av hattarna vi skulle använda. Klänningarna blev klara sent på kvällen dagen innan fotograferingen.
På fotograferingsdagen blev det tidig väckning. Elin mötte upp mig hos mina svärföräldrar och vi packade bilen full med grejer som vi kunde tänkas behöva under dagen. Sedan tog vi en sväng förbi mina föräldrar för att hämta lite grejer och en sväng in till min mormor för att plocka blommor i hennes trädgård, innan vi var framme hos Daria. Elin fick alltså träffa halva min familj på ungefär en timme, vilket blev lite lustigt med tanke på att det var första gången vi umgicks.
Vi fixade smink och hår hemma hos Daria och sedan åkte vi till första fotoplatsen, Purmo skola. Där tog vi bilder med en av mina hattar från examenskollektionen och förstås alla vackra blommor från mormors trädgård. Hatten är en filthatt med läderapplikationer och laserskuret flor av plywood.
När vi var klara vid Purmo skola tog vi lunchpaus hemma hos Daria och där mötte också Nora upp oss. Under matpausen öste regnet ner. Så länge vi väntade på att det skulle klarna upp åt vi vaniljglass med jordgubbar och sminkade Nora. Sedan bar det iväg till vårt andra fotoställe, ett gammalt öde hus där en av min mans släktingar bodde för ett par år sedan.
Daria hade med sig ett tyg och en backdrop ställning som vi använde som bakgrund. Vi fäste blommor från daggkåpa med säkerhetsnålar på tyget för att få en intressantare bakgrund och bar ut en fåtölj från huset. Här stylade jag Nora i en annan hatt från min examenskollektion, en stråhatt med ett brätte bestående av många separata blomblad. Tillsammans med hatten bar hon min laserskurna väska av plywood.
Sista looken bestod av klänningarna jag hade sytt upp till fotograferingen och två hårda tyghattar i matchande färger. Helt fantastiskt hur bra kläderna passade ihop med miljön. På slutet tog vi även lite bilder inne i huset tills både kameraminnet och vår energi började ta slut. Det blev en rolig heldag på vift och jag kom hem strax innan midnatt.
I nästa inlägg ska jag visa bilderna som Daria tog.
Min röda julklänning
För fyra år sedan sydde jag min julklänning, klänningen jag burit på julafton och juldagen alla jular sedan dess. Vintern jag sydde den gick jag mitt sista år på klädsömmarlinjen i Optima i Jakobstad. Det var kanske en vecka tills vi skulle ha julfest i skolan, jag skulle sjunga solo och ville ha en röd julfestklänning. Det här var också samma vinter som jag köpte min industrisymaskin, så jag var väl lite extra taggad på att få använda den.
Det enda jag visste var att jag på något sätt ville använda mig av "fabric manipulation" som jag hade hittat på pinterest. Jag köpte tre meter tyg från tygbutiken i stan, det enda röda tyg jag gillade i butiken och allt som fanns kvar på rullen, utan att ha bestämt mig för en klänningsmodell eller vilken typ av teknik jag ville implementera i klänningen. Jag kommer ihåg att jag bollade idéer med en av mina lärare och till slut bestämde jag mig för den modell ni ser nedan. Hemma på vardagsrumsgolvet konstruerade jag mönstret till klänningen, klippte ut delarna och började sy klänningen dagen innan julfesten. Jag var vaken till lite efter midnatt innan klänningen var "klar", för jag valde faktiskt att gå och sova istället för att sy i dragkedjan. Så på julfestdagen fick mamma hjälpa mig att så osynligt som möjligt nåla ihop klänningen med säkerhetsnålar där dragkedjan skulle sitta.
Det blev en röd julfestklänning till slut och den gick att använda trots att den inte hade någon dragkedja, idag har den det! Jag tror jag sydde i dragkedjan lagom till julafton samma år.
En av mina favoritklänningar, sydd i ett ganska tjockt mörkrött ull- och polyester tyg. Jag tycker fortfarande mycket om klänningen även om det finns små detaljer som jag stör mig på och som jag vet att jag hade kunnat göra bättre idag. Jag tänker i alla fall använda den så länge den passar på mig.
Studiobilderna tog jag våren 2017 med mamma i samband med att jag skulle söka till nya skolor.
Klänningen julen 2019, kombinerad med vintagefyndad ull- och cashmerejacka och rävboan/pannbandet jag sydde i pälskursen första året på modistlinjen.