Vårens första snittblommor och två roliga nyheter
I helgen unnade jag mig vårens första knippe med snittblommor efter att jag slutfört en viktig deadline på onsdagen. Jag blir glad varje gång jag ser den lilla buketten på vardagsrumsbordet. Nu känns det verkligen som vår och om exakt två veckor fyller jag 24 år. :)
De senaste två veckorna har jag lagt nästan all min vakna tid på att ansöka till en utbildning. Vilken utbildning tänker jag däremot inte avslöja ännu. Just nu är jag i ett skede i livet när jag är väldigt nöjd med livet så som det är och jag har precis startat ett eget företag. Så jag har ansökt till utbildningen med inställningen att det är helt okej om jag inte får en studieplats, för jag har ändå två utbildningar i bagaget och ett nystartat företag. Ganska skön känsla tycker åtminstone jag. Men samtidigt vet jag att jag aldrig hade kunnat släppa tanken om jag inte hade ansökt. Drömmen finns ändå där och tanken på att sitta hemma i Österbotten som trettio-nånting och ångra att jag aldrig vågade söka är ännu mer skrämmande och fick mig att våga chansa. Så jag testade och så får vi se hur det går. Dessutom lärde jag mig massor av att göra förhandsuppgifterna. Så för mig är det redan en vinst.
I helgen ska jag njuta av solen, kanske sticka eller virka lite, baka knäckiga choklad- och havrerutor och städa mitt arbetsrum. Ja och om jag hinner ska jag lappa lite kläder. Trevlig helg!
Du kanske också gillar...
12 bilder från min kamerarulle
Gott nytt år! Som bäst håller jag på och slutför mina modiststudier, men kände att jag ville kika in och uppdatera lite här på bloggen. Bjuder på 12 bilder från november fram till idag.
Sista veckan i oktober åkte jag på en fantastisk sex veckor lång praktik hos Horisaki, som har sin ateljé i en liten by utanför Kalmar. Jag fick både lära mig massor om att tillverka hattar och samtidigt umgås med hundar, katter, tuppar, hönor och ankor. På kvällarna och helgerna gjorde jag hattar åt mig själv, en av dem bär jag på bilden till vänster. Är det bara jag som tycker att den här hatten påminner om Bennys hatt i serien The Queen's Gambit?
En lördag i November plockade jag trattkantareller med familjen Horisaki. På kvällarna under praktiken gick jag ner i källaren och eldade på hattar som jag dragit, vilket är en ny teknik som jag fått lära mig.
I november påbörjade jag också min allra första egenstickade tröja. Nu återstår det bara en ärm på den innan jag kan titulera mig som en tröjstickare. På Finlands självständighetsdag landade jag i Helsingfors igen. Jag tog ett coronatest på flygplatsen som följande morgon bekräftades negativt, men jag valde ändå att sitta tio dagar i karantän.
Under karantänen målade jag våra ivar skåp från Ikea med en roströd linoljefärg. Några dagar innan julafton körde jag och David upp till Österbotten för att fira jul med närmaste familjen. Bjuder på en bild från mina föräldrars vardagsrum. Mysigt!
Min röda klänning åkte så klart på på julafton, detta blev fjärde året i rad. På årets sista dag skidade jag fem kilometer. Senast jag skidade var för två år sedan och jag lär inte göra det igen inom en snar framtid. Sedan stickade jag in det nya året iklädd mjukisbyxor och glittrig topp. :)
Jag umgicks också med Davids systers kanin, är osäker på om den uppskattade att umgås med mig. I Helsingfors har jag ordnat upp lite i mitt arbetsrum, så nu är det ganska mysigt här. Jag vet bara inte vad jag ska göra med mina 40+ hattar som fortfarande ligger nerpackade i lådor.
På återseende!
På måndag åker jag på praktik
Precis som rubriken lyder så åker jag alltså på praktik på måndag, om allt går som det är tänkt. Jag har fått praktikplats hos ett modistföretag lite utanför Kalmar i Sverige. Jag är taggad men också nervös och orolig inför resan.
De senaste dagarna har varit jobbiga och jag tampas med min inre oro och ångest. Jobbigast är det för att jag är tvungen att klara mig själv i 6 veckor och vara ifrån han som jag tycker mest om. Han som jag är van att umgås med varje dag och som tycker om mig som jag är. Utan honom tappar jag en del av min egen trygghet, vilket gör mig rädd. Jag är rädd att det ska bli för jobbigt och att jag av någon orsak inte ska orka ta hand om mig själv i dessa 42 dagar. Vanligtvis inför en resa brukar det vara flygrädslan som är störst, men så är inte fallet nu även om jag nog är lite nervös inför det också.
Samtidigt som jag är rädd och gråter ofta just nu så har har jag också en inre känsla som säger att det kommer gå bra. Problemet är ju bara att det är så lätt att fastna i de negativa tankarna istället för de positiva. Även om jag inte blir av med oron nu inför resan så har jag inga planer på att ge upp, för jag ser fram emot allt jag kommer få lära mig under praktiken. Jag vet ju också att det här kommer få mig att växa som människa och det motiverar mig lite.
Jag har köpt garn och ett stickmönster till en tröja så att jag ska ha något att göra på kvällarna och helgerna. Det ska bli min allra första egenstickade tröja. Provlappen jag stickade här om kvällen blev så otroligt mjuk och skön så jag ser fram emot att kunna bära den framtida tröjan.
Eftersom jag åker på praktik redan på måndag så missar jag min mans födelsedag som är i början av november, men jag har fixat en present som han kanske får öppna redan nu i helgen. Vi får ta vara på de sista dagarna tillsammans och helt enkelt fira i förskott.
Bjuder på en höstbild på oss två tillsammans. För exakt en månad sedan firade vi två år som gifta. Tänk det!
I höst flyttar vi till...
Vi har snart spenderat sex veckor i Finland nu i sommar. Och vet ni vad? Vi ska inte flytta tillbaka till Göteborg i höst. Jag har bara kvar min praktik och en skriftlig grej innan jag får min modistexamen. Så jag behöver alltså inte vara på plats i Göteborg för att bli klar. Jag kommer definitivt att sakna Göteborg och människorna jag lärt känna där. Kanske vi flyttar dit igen någon gång i framtiden, vem vet?
Nu i höst blir det Davids tur att påbörja sina masterstudier, medan jag gör klart det sista av mina modiststudier. David sökte in till några masterutbildningar inom musik och kom in på två utbildningar i olika städer och länder. Den ena utbildningen och staden lockade mer för honom, så vi beslutade tillsammans att det fick bli den. Till hösten flyttar vi alltså till en ny stad och ja just det, vi har fått lägenhet redan. David ansökte om en studielägenhet och en vecka senare fick han ett erbjudande om en nyrenoverad trea på 65,5 kvadratmeter. En helt perfekt lägenhet för oss, eftersom jag då får ett eget rum för min industrisymaskin, mina hattstockar och allt annat hobbymaterial som jag äger. Mitt alldeles egna arbetsrum! David är också glad att jag får ett eget arbetsrum, men han är kanske mest glad över att kunna stänga dörren till rummet och slippa se alla saker.
Ja, men vart ska vi flytta undrar ni säkert. Till hösten flyttar vi in i vår första gemensamma omöblerade lägenhet i Helsingfors och David kommer börja studera musikpedagogik vid Sibelius Akademin. Visst spännande! Till först var jag inte så sugen på att flytta till Helsingfors, men jag har vant mig vid tanken och tror det kommer bli toppen. Det känns rätt skönt att inte flytta lika långt bort som vi gjort de senaste två åren. Nu blir det lättare att åka hem till Österbotten på alla högtider och köra upp någon helg när man känner för det. Vi har även många vänner som bor i Helsingfors och det gör ju flytten roligare.
Nu var den nyheten släppt. Jag är mycket peppad på att få inreda vårt första gemensamma hem och har redan börjat spara inspirationsbilder och fundera på vilka möbler vi ska köpa. David är lite rädd att jag ska inreda lägenheten som Villa Villekulla, även om jag nog tror att han litar på min smak. Väggarna i lägenheten är iallafall vita och vi får inte måla dem, så det lär ju inte bli helt galet färgglatt. Fast jag är ju inte rädd för att inreda med färg, så man vet ju aldrig hur det slutar. Ni får helt enkelt följa med på resan.
Till sist bjuder jag på en fin bild från mammas trädgård när jag och David oplanerat bar matchade outfits.
Examensvisningen 2020
Igår publicerade min skola äntligen årets modevisning på sin hemsida! Yeee! Du hittar alla videor HÄR.
På bilderna nedanför ser ni mina kreationer. Jag designande och tillverkade tre hattar och en väska i klassiska modistmaterial kombinerat med sidentyg, läder och laserskuren plywood. På grund av allt som hänt i världen nu i vår blev vi ju tvungna att tillverka det mesta av vårt examensarbete hemma, vilket inte har varit helt lätt. Hela processen med examensarbetet har verkligen varit en utmaning men en lärorik sådan. Jag är mycket stolt över slutresultatet, trots att jag blev tvungen att skala bort vissa små detaljer på mina produkter. I att annat blogginlägg ska jag berätta mer om designprocessen och tillverkningen av min examenskollektion. Tills dess får ni beundra alla fantastiska kreationer på skolans hemsida.
Trevlig lördagkväll!
Foto: Karl Forsberg
Draperad filthatt
I filthattskursen vi hade i höstats skulle vi tillverka en fritt draperad filthatt. Jag visste att jag ville testa göra en draperad hatt inspirerad av min brudhatt som mina lärare på modistlinjen gjorde till mig. Det var jätteroligt och nästan lite terapeutiskt att sitta och forma filten för hand. Här ser ni resultatet, en turkos filthatt draperad för hand på en perukstock. Formen är lite som en vattendroppe som går ner bredvid ögat. På andra sidan av hatten valde jag att låta fliken gå upp som en antenn. Jag tycker själv att det blev en lite avantgardistisk känsla med antennen, som att en karaktär i en sci-fi film skulle kunna bära hatten. Annars kan man kanske tolka det som vågor i vatten. Vad tycker du att hatten ser ut som? 
Här ser ni hur jag blött ner filten, format och spikat fast vecken för att de ska hållas på plats. Sedan lät jag den torka, appreterade den för att den skulle hålla formen (som en slags lim), klippte till den lite och sydde ner några veck på sidan. Jag sydde också in en liten bit metalltråd i antennens ytterkant för att den skulle hålla formen.
Hej det var länge sedan!
Hejsan! Ojojoj så länge det har gått sedan jag loggade in på Sevendays. Den senaste månaden har varit helt galet stressig och jag har knappt hunnit med vardagssysslor. Därför fick jag lägga bloggen åt sidan ett tag.
Jag har sytt, sytt och sytt hemma i lägenheten ända tills i tisdags när det var dags att redovisa våra examenskollektioner. Redan i början av året påbörjade vi vår research och skissade fram våra produkter som vi ville tillverka i vårt sista projekt i skolan. Vår uppgift var att designa och tillverka fyra produkter varav två stycken skulle vara hattar och de andra kunde vara t.ex. väskor eller handskar. Jag valde att sy tre hattar och en väska i glada färger och fantasifulla former. Snart ska jag visa upp dem, jag lovar!
På grund av corona och alla begränsningar den medfört har skolan inte kunnat ordna någon vanlig modevisning och utställning, som de brukar göra den här tiden på året. Istället har vi filmat en modevisning som troligen kommer publiceras på skolans hemsida innan midsommar. Vi har klassvis filmat in modevisningen i en gammal lagerlokal och varje enskild elev har haft en egen tid för filmning. Sedan kommer allas videor klippas ihop till en hel modevisning. Det ska bli otroligt spännande att få se alla andra klassers kreationer. Jag kommer absolut publicera en länk till modevisningen här i bloggen, så håll utkik efter det.
Det känns som att det är mycket som inte riktigt blivit som jag tänkt mig den här våren och jag har fått skala ner och ta bort för att orka med vardagen. Jag har inte sökt till någon skola som jag hade tänkt och jag valde att inte göra gesällen nu inkommande vecka. Bara tanken på dessa saker har verkligen tagit mycket tid och kraft av mig. Så nu i efterhand känns det som ett bra beslut att jag skippade dem den här våren. Planen blir att göra gesällen nästa vår istället, jag måste bara hålla uppe mina hattsömnadskunskaper tills dess.
Om lite mer än en vecka flyttar vi hem till Österbotten över sommaren. Ååå vad jag längtar, även fast vi måste sitta i karantän i två veckor! Jag vill hem till familjen, vännerna och alla kända ansikten. Jag längtar efter att få gå barfota i mammas och pappas trädgård, äta nåt sött och gott som min lillasyster bakat och bara få njuta av sommaren. Snaaart, snaaart... jag ska bara packa ner alla mina femttioelva hattar, sen åker vi.
Vad ser du fram emot att göra i sommar?
Första helgen i april
Hejsan hejsan! Dagarna flyter ihop och går ganska snabbt tycker jag. I fredags hade vi digital redovisning av vårt stråprojekt. Det var trevligt att prata lite med klassen och se vad alla hade sytt för hattar under de senaste veckorna.
På fredag eftermiddag åkte jag och David och handlade och jag blev förvånad över hur dåliga alla var på att hålla avstånd från varandra. Folk verkar inte ta regeringens direktiv på lika stort allvar här i Sverige. Men jag kan ju inte göra så mycket åt det tyvärr. Vi gör i alla fall vad vi kan.
I helgen har jag sett filmen "Funny Girl" för första gången. Jag gillar att se på gamla filmer från 50-60-talet, speciellt sådana som innehåller sång och dans. Karaktären "Fanny" som Barbra Streisand spelar i filmen hade en lustig personlighet och jag blev speciellt förtjust i låten "People" som hon sjunger i mitten av filmen. Kläderna var ju också helt fantastiska och för att inte tala om alla hattarna som kvinnorna bär. Rekommenderar verkligen denna filmklassiker!
I söndags fikade jag med mina klasskompisar på distans. Vi skrattade mycket, bollade idéer och pratade om hur alla hade det. Man kan verkligen applicera uttrycket "mad as a hatter" på oss och eftersom vi bara är fem på klassen så har vi kommit varandra ganska nära under våra snart två år tillsammans. Vi är ett fint gäng som kompletterar varandra rätt bra!
Idag har jag pratat nästan två timmar med en klasskompis och en och en halv timme med mina två barndomsvänner i Finland. Mer än så har jag inte hunnit uträtta idag, men det har varit värdefull tid med fina personer! Nu ska jag diska lite och spela Animal Crossing: Pocket Camp på mobilen och sedan blir det nog sovdags. Imorgon ska vi ha ekonomikurs på distans hela dagen.
Bjuder på bilder från igår när jag bar min fina röda Marimekkoklänning från 1973. Mönstret heter "Nekku" och är designat av japanska textildesignern Katsuji Wakisaka.
Trevlig kväll!
Efter en och en halv vecka distansstudier
Nu har det gått en och en halv vecka sedan regeringen i Sverige beslutade att stänga alla gymnasieskolor, högskolor och universitet och övergå till distansundervisning. Dagarna före de beslutade detta hade jag ju förkylningssymtom och var hemma i sex dagar (om man räknar med helgen). Jag har alltså inte varit i skolan på två och en halv vecka. Ärligt har jag inte märkt att det gått så många dagar. Jag trivs som fisken i vattnet att vara hemma på dagarna. Det negativa med att studera hemifrån är kanske att det är svårare att få saker gjort när man är hemma och det positiva är nog helt klart att jag kan sova längre på morgonen.
För en vecka sedan körde jag och David till min skola för att hämta hem allt jag kan tänkas behöva under dessa veckor. Jag släpade hem en flyttlåda, min verktygsback och två kassar fulla med material, för vi har ju faktiskt ingen aning om hur länge dessa distansstudier kommer vara. Allt är så galet och osäkert just nu. Skolan har pratat om att utbildningen kommer förlängas åtminstone två veckor in på sommaren och vår modevisning flyttas till augusti. Vi får helt enkelt ta en dag i taget.
Utöver att jag var till skolan den där ena gången har jag bara varit till matbutiken några gånger och en gång till en musikbutik. Jag har verkligen suttit i frivillig karantän de senaste veckorna och knappt gått utanför dörren. Känner mig lite som tjuren Ferdinand som bara vill sitta under korkeken och luktar på blommorna, bara att jag sitter hemma i soffan istället. De senaste dagarna har jag haft två digitala lektioner i entreprenörskap och en fika med klassen via videosamtal. Jag tycker att det gått förvånansvärt bra att ha lektion via olika digitala plattformar och är faktiskt lite imponerad.
Annars då? Jo tack, jag mår bra. Dricker mycket kaffe på dagarna, tvättar håret väldigt sällan och går runt i mjukisbyxor dagarna i ända. Tycker livet är rätt gött ändå om man bortser från corona. David har förvånat konstaterat att jag är så pigg och glad på dagarna. Under vanliga skoldagar brukar han bara träffa mig på morgonen och kvällen, alltså när jag är som tröttast, hungrigast och minst rolig att umgås med. Så någonting gott för karantänlivet med sig.
Tror jag ska försöka blogga oftare nu under dessa veckor. Jag drömmer om att min blogg skulle bestå av fler personliga och vardagliga inlägg, men tiden och energin till att förverkliga det har inte funnits. Kanske det är dags att förverkliga det nu. Jag har i alla fall tid att ta bilder i dagsljus, vilket är fantastiskt! Här får ni en bild på mig med en porslinsand på huvudet. Nej, jag håller inte på att bli galen. Det här är bara mitt naturliga jag. :)
Trevlig söndag!
Handsydda tumvantar i renskinn
Ni verkar gilla de inlägg där jag delar med mig av mina egna kreationer, så idag bjuder jag på ett till. Jag uppskattar väldigt mycket att ni gillar vad jag skapar och dessutom har jag en bildbank full med bilder på saker jag designat och sytt, så jag lär inte sluta publicera sådana inlägg.
Dagens inlägg handlar om mina tumvantar i äkta skinn som jag sydde på ettan på modistlinjen. På modistlinjen lär vi oss inte bara att sy hattar utan även mindre väskor och handskar. På ettan hade vi en kurs där vi lärde oss konstruera tumvantar och handskar för vår egen hand. Mönsterdelarna till tumvantarna på bilden är alltså konstruerade för att passa just mina händer "som handen i handsken". Vår uppgift var att sy upp ett par tumvantar i valfritt material. Jag valde att använda äkta skinn som jag köpt på Ahlskogs lädergarveri i Kronoby när vi var på studiebesök dit från Optimas klädsömmarlinje. Jag tror att alla skinn jag köpte var rennappa, men jag är inte helt säker.
Jag blev inspirerad av gamla yllebroderier från folklore när jag skulle skissa fram en design för handskarna. För att få till formerna i yllebroderier tittade jag på bilder på pinterest och ritade själv något liknande. Jag gillar mönstret väldigt mycket om jag får säga det själv. Sedan klippte jag ut alla delar, och använde små bitar av vliesofix (en typ av klister på rulle som man sätter mellan två tyg och sedan stryker ihop) för att fästa mina applikationer på framsidan av handskarna. Efter det sydde jag små stygn för hand runt alla delar, dels för att allt skulle sitta fast ordentligt men även som dekoration. Jag sydde med en skinnål och polyestertråd som jag drog mot en bit bivax.
Efter att jag i otaliga timmar suttit och sytt runt de små applikationerna fick jag börja sy ihop alla delar med varandra. Minsta lilla stygn på handskarna är sydda för hand. Jag använde ingen symaskin alls eftersom det inte hade gått att sy så nära kanten med de symaskiner som finns i skolan. Till sist sydde jag i fodret som är ett lurvigt polyestertyg som påminner om päls.
Jag vet inte hur länge det tog att sy handskarna, men tror jag satt ungefär två veckor och sydde för hand. Det enda jag minns är att jag tittade på Gilmore Girls på Netflix samtidigt för att orka sitta hela skoldagarna och sy pyttestygn. Jag hann se flera säsonger av serien under tiden. Att sitta i samma ställning så pass länge var inte så skönt för ryggen, jag hade både ont i ryggen och ögonen efter all handsömnad. Men i slutändan var det ju helt klart värt det, eller vad tycker ni? Jag är i alla fall mycket nöjd med mina tumvantar i skinn och har inte vågat använda dem på riktigt ännu.
En bild från skolans instagram från när jag satt och sydde handskarna.