Visa inlägg taggade med 'om fanny'
På måndag åker jag på praktik
Precis som rubriken lyder så åker jag alltså på praktik på måndag, om allt går som det är tänkt. Jag har fått praktikplats hos ett modistföretag lite utanför Kalmar i Sverige. Jag är taggad men också nervös och orolig inför resan.
De senaste dagarna har varit jobbiga och jag tampas med min inre oro och ångest. Jobbigast är det för att jag är tvungen att klara mig själv i 6 veckor och vara ifrån han som jag tycker mest om. Han som jag är van att umgås med varje dag och som tycker om mig som jag är. Utan honom tappar jag en del av min egen trygghet, vilket gör mig rädd. Jag är rädd att det ska bli för jobbigt och att jag av någon orsak inte ska orka ta hand om mig själv i dessa 42 dagar. Vanligtvis inför en resa brukar det vara flygrädslan som är störst, men så är inte fallet nu även om jag nog är lite nervös inför det också.
Samtidigt som jag är rädd och gråter ofta just nu så har har jag också en inre känsla som säger att det kommer gå bra. Problemet är ju bara att det är så lätt att fastna i de negativa tankarna istället för de positiva. Även om jag inte blir av med oron nu inför resan så har jag inga planer på att ge upp, för jag ser fram emot allt jag kommer få lära mig under praktiken. Jag vet ju också att det här kommer få mig att växa som människa och det motiverar mig lite.
Jag har köpt garn och ett stickmönster till en tröja så att jag ska ha något att göra på kvällarna och helgerna. Det ska bli min allra första egenstickade tröja. Provlappen jag stickade här om kvällen blev så otroligt mjuk och skön så jag ser fram emot att kunna bära den framtida tröjan.
Eftersom jag åker på praktik redan på måndag så missar jag min mans födelsedag som är i början av november, men jag har fixat en present som han kanske får öppna redan nu i helgen. Vi får ta vara på de sista dagarna tillsammans och helt enkelt fira i förskott.
Bjuder på en höstbild på oss två tillsammans. För exakt en månad sedan firade vi två år som gifta. Tänk det!
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Vad ska jag riktigt bli när jag blir stor? Det är frågan som jag tänker på ständigt just nu. Ja, jag vet att man inte måste ha det på klart när man är så ung som jag, men jag vill ju i alla fall veta lite ditåt. Fast egentligen vet jag ju att jag vill jobba med design och textilier, men jag vet inte i vilken form och inriktning. Till sommaren får jag min andra examen och kan kalla mig både klädsömmare och modist, men ändå känner jag mig inte riktigt färdig för arbetslivet. Det är därför jag tänkt söka vidare till olika högskoleutbildningar, jag vet bara inte vilka.
När jag var riktigt liten ville jag bli dansare eller en sån som säljer popcorn och godis på biografen. Tänk vad enkelt om jag idag hade varit nöjd med det andra alternativet. När jag blev lite äldre ville jag bli designer och det vill jag väl egentligen nu också. Jag har fått lära mig att för att få kalla sig designer måste man vara innovativ och skapa saker som ännu inte finns annars är man en formgivare och ger form till redan existerande prylar. Designer låter så mycket häftigare åtminstone i mina öron, så det är nog det som är drömyrket tror jag.
Jag har ganska höga förväntningar och stora drömmar när det gäller vad jag vill bli när jag blir stor. Ibland har jag kanske lite för höga krav på mig själv, men folk säger ju att man måste kämpa för att nå sina drömmar. Det är ju på ett sätt bra att drömma stort och att inte nöja sig med vilket jobb som helst, så länge det är på en rimlig nivå. Det är rätt så ofta som jag funderar över vem jag presterar för, är det verkligen för mig själv eller är det för att imponera på andra. Jag vill påstå att det är för mig själv, men innerst inne vet jag att det också är för att andra ska tycka om mig. Som att det inte räcker med att jag bara är Fanny, utan som att mina prestationer gör mig till en bättre människa.
Jag är helt säker på att dagens samhälle och sociala medier påverkar oss till att ställa höga krav på oss själva. Det är så många saker vi ska vara bra på och så många bollar som vi ska hålla i luften på samma gång. Inte alls konstigt att allt fler blir utbrända i ung ålder. Vi ska ha en framgångsrik karriär, en stor familj, ett stort hus och göra en massa aktiviteter på fritiden. Varför kan vi inte bara vara nöjda över att vi existerar?
Oj vilket djupt inlägg det här blev, kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Vad har ni för tankar och funderingar kring ämnet? Vem presterar du för? Känner du dig stressad över allt du borde hinna med i livet?
Välkommen till min nya blogg!
Hej och välkommen till min nya blogg här på Sevendays!
Jag heter Fanny, är 21 år och gift med David sedan ett år tillbaka. Både jag och David är uppvuxna i Nykarleby i Österbotten men bor för tillfället i Göteborg, Sverige. Jag studerar mitt andra och sista år till modist och min man jobbar som pianolärare. En modist är en som syr damhattar och olika typer av huvudbonader, men vi lär oss också att sy enklare herrhattar, väskor och accessoarer. Innan jag började studera till modist gick jag på Optimas klädsömmarlinje och studerade även ett år inredningsdesign på Novia i Jakobstad.
Jag började blogga 2015 och har bloggat lite från och till sedan dess. När jag såg att Sevendays sökte nya bloggare var jag osäker om jag passade in i gänget och tvekade därför att söka, men jag ville ändå chansa och skicka in en ansökan. Jag blev otroligt glad när jag fick mailet med beskedet. Nu är jag taggad att starta min nya blogg och ska försöka lägga prestationsångesten åt sidan, även om den alltid finns där. Jag vill våga bjuda mer på mig själv och släppa kraven jag har på att allt måste vara så himla bra. Jag har alltid varit väldigt noggrann och velat prestera när det kommer till mitt eget skapande.
På bloggen kommer jag bjuda på bilder på hattar jag sytt och andra kreationer jag skapat. Jag vill också dela med mig av processen bakom olika kreationer. Vad som inspirerat mig och hur jag tänkt när jag skapat en hatt. När jag inte syr och skapar med textilier tycker jag om att styla och ha kreativa photoshoots, sjunga, se på tv-serier, rita, gå på loppis och söka efter inspiration på instagram och pinterest. Jag älskar vintagekläder, speciellt färgglada och mönstrade kläder från 60- och 70-talet. Min garderob består dessutom mestadels av loppisfyndade plagg och klänningar som min farmor eller mormor hade när de var unga. Bloggen blir helt enkelt en plattform där jag delar med mig av min egen kreativitet och förhoppningsvis lyckas jag inspirera någon.
Hoppas du vill fortsätta läsa min blogg!
