Visa inlägg taggade med 'sömnad'
Fotografering sommaren 2020 - del 2
Nu tyckte jag att det var dags att dela lite flera bilder från fotograferingen jag hade i somras tillsammans med fotografen Daria Gatska. Tanken med fotograferingen var att ta bilder med några av mina hattar och väskor i fokus. Vi utgick från stilen på hattarna när vi skulle välja platser att fotografera på. Jag och Daria skickade många inspirationsbilder till varandra för att komma fram till vilken typ av bilder vi ville skapa. Jag blev så inspirerad att jag sydde upp två klänningar som matchade två av hattarna vi skulle använda. Det gröna blommiga tyget och det vita tyget som jag sytt ärmar och volanger av, är gamla tyger jag fyndat på loppis. Det vita tyget var från början en gammal fläckig bordsduk som nu fått ett nytt liv.
Hattarna är tygklädda etaminhattar som jag tillverkat under min modistutbildning. Etamin är ett vävt modistmaterial som är belagt med klister och blir formbart när det blöts ner med vatten. Hattarna är gjorda på exakt samma hattstock och båda är tillverkade i ulltyger, varav den ena är dekorerad med en handsydd rosett i svart sidentyg. Brättena på hattarna är dragna dubbelt vilket betyder att det inte finns någon söm ytterst längs kanten.
Jag älskar den lantliga känslan i bilderna. Det känns lite som ett modereportage kombinerat med ett reportage i tidningen Lantliv. Eller vad tycker du?
Foto & Editering: Daria Gatska Modeller: Nora Lillas & Elin Löfqvist Hattar & väskor: Fanny Hellman Styling: Fanny Hellman
Du kanske också gillar...
Bilder del 1 - fotografering sommaren 2020
I somras hade jag och fotograf Daria Gatska en fotografering tillsammans. I mitt senaste inlägg skrev jag mer ingående om fotograferingen och visade bilder bakom kulisserna.
Hattarna och väskorna har jag designat och tillverkat för hand under mina modiststudier. De är gjorda av klassiska modistmaterial tillsammans med läder och laserskuren plywood. Klänningarna som Nora och Elin bär är vintageklänningar av märket Merry Finn av Artella Oy, som hade textilfabriker i staden Kouvola i Finland år 1960-1991. Det är två av mina favoritklänningar ur min egen garderob.
Foto: Daria Gatska Modeller: Nora Lillas & Elin Löfqvist Hattar & väskor: Fanny Hellman Styling: Fanny Hellman
Hoppas ni gillar bilderna lika mycket som jag gör! Snart kommer också en del 2 med flera bilder, så håll utkik efter det!
Bakom kulisserna - fotografering sommaren 2020
I somras kontaktade fotografen Daria Gatska mig och frågade om jag ville ha en fotografering tillsammans med henne. Daria och jag gjorde ett samarbete för ett par år sedan och det blev fantastiskt, så det är klart att jag sade ja. Jag skickade ett meddelande till min vän Nora och frågade om hon ville vara modell på fotograferingen. Nora skickade i sin tur ett meddelande till sin vän Elin och frågade om hon också ville vara med. Vi bokade in ett datum för fotograferingen, men när det närmade sig visade väderprognosen att det både skulle åska och regna. Så vi fick skjuta upp hela fotograferingen en vecka.
Tanken med fotograferingen var att ta bilder med några av mina hattar och väskor i fokus. Vi utgick från stilen på hattarna när vi skulle välja platser att fotografera på. Jag och Daria skickade många inspirationsbilder till varandra för att komma fram till vilken typ av bilder vi ville skapa. Jag blev så inspirerad att jag sydde upp två klänningar som matchade två av hattarna vi skulle använda. Klänningarna blev klara sent på kvällen dagen innan fotograferingen.
På fotograferingsdagen blev det tidig väckning. Elin mötte upp mig hos mina svärföräldrar och vi packade bilen full med grejer som vi kunde tänkas behöva under dagen. Sedan tog vi en sväng förbi mina föräldrar för att hämta lite grejer och en sväng in till min mormor för att plocka blommor i hennes trädgård, innan vi var framme hos Daria. Elin fick alltså träffa halva min familj på ungefär en timme, vilket blev lite lustigt med tanke på att det var första gången vi umgicks.
Vi fixade smink och hår hemma hos Daria och sedan åkte vi till första fotoplatsen, Purmo skola. Där tog vi bilder med en av mina hattar från examenskollektionen och förstås alla vackra blommor från mormors trädgård. Hatten är en filthatt med läderapplikationer och laserskuret flor av plywood.
När vi var klara vid Purmo skola tog vi lunchpaus hemma hos Daria och där mötte också Nora upp oss. Under matpausen öste regnet ner. Så länge vi väntade på att det skulle klarna upp åt vi vaniljglass med jordgubbar och sminkade Nora. Sedan bar det iväg till vårt andra fotoställe, ett gammalt öde hus där en av min mans släktingar bodde för ett par år sedan.
Daria hade med sig ett tyg och en backdrop ställning som vi använde som bakgrund. Vi fäste blommor från daggkåpa med säkerhetsnålar på tyget för att få en intressantare bakgrund och bar ut en fåtölj från huset. Här stylade jag Nora i en annan hatt från min examenskollektion, en stråhatt med ett brätte bestående av många separata blomblad. Tillsammans med hatten bar hon min laserskurna väska av plywood.
Sista looken bestod av klänningarna jag hade sytt upp till fotograferingen och två hårda tyghattar i matchande färger. Helt fantastiskt hur bra kläderna passade ihop med miljön. På slutet tog vi även lite bilder inne i huset tills både kameraminnet och vår energi började ta slut. Det blev en rolig heldag på vift och jag kom hem strax innan midnatt.
I nästa inlägg ska jag visa bilderna som Daria tog.
Handsydda tumvantar i renskinn
Ni verkar gilla de inlägg där jag delar med mig av mina egna kreationer, så idag bjuder jag på ett till. Jag uppskattar väldigt mycket att ni gillar vad jag skapar och dessutom har jag en bildbank full med bilder på saker jag designat och sytt, så jag lär inte sluta publicera sådana inlägg.
Dagens inlägg handlar om mina tumvantar i äkta skinn som jag sydde på ettan på modistlinjen. På modistlinjen lär vi oss inte bara att sy hattar utan även mindre väskor och handskar. På ettan hade vi en kurs där vi lärde oss konstruera tumvantar och handskar för vår egen hand. Mönsterdelarna till tumvantarna på bilden är alltså konstruerade för att passa just mina händer "som handen i handsken". Vår uppgift var att sy upp ett par tumvantar i valfritt material. Jag valde att använda äkta skinn som jag köpt på Ahlskogs lädergarveri i Kronoby när vi var på studiebesök dit från Optimas klädsömmarlinje. Jag tror att alla skinn jag köpte var rennappa, men jag är inte helt säker.
Jag blev inspirerad av gamla yllebroderier från folklore när jag skulle skissa fram en design för handskarna. För att få till formerna i yllebroderier tittade jag på bilder på pinterest och ritade själv något liknande. Jag gillar mönstret väldigt mycket om jag får säga det själv. Sedan klippte jag ut alla delar, och använde små bitar av vliesofix (en typ av klister på rulle som man sätter mellan två tyg och sedan stryker ihop) för att fästa mina applikationer på framsidan av handskarna. Efter det sydde jag små stygn för hand runt alla delar, dels för att allt skulle sitta fast ordentligt men även som dekoration. Jag sydde med en skinnål och polyestertråd som jag drog mot en bit bivax.
Efter att jag i otaliga timmar suttit och sytt runt de små applikationerna fick jag börja sy ihop alla delar med varandra. Minsta lilla stygn på handskarna är sydda för hand. Jag använde ingen symaskin alls eftersom det inte hade gått att sy så nära kanten med de symaskiner som finns i skolan. Till sist sydde jag i fodret som är ett lurvigt polyestertyg som påminner om päls.
Jag vet inte hur länge det tog att sy handskarna, men tror jag satt ungefär två veckor och sydde för hand. Det enda jag minns är att jag tittade på Gilmore Girls på Netflix samtidigt för att orka sitta hela skoldagarna och sy pyttestygn. Jag hann se flera säsonger av serien under tiden. Att sitta i samma ställning så pass länge var inte så skönt för ryggen, jag hade både ont i ryggen och ögonen efter all handsömnad. Men i slutändan var det ju helt klart värt det, eller vad tycker ni? Jag är i alla fall mycket nöjd med mina tumvantar i skinn och har inte vågat använda dem på riktigt ännu.
En bild från skolans instagram från när jag satt och sydde handskarna.
Min röda julklänning
För fyra år sedan sydde jag min julklänning, klänningen jag burit på julafton och juldagen alla jular sedan dess. Vintern jag sydde den gick jag mitt sista år på klädsömmarlinjen i Optima i Jakobstad. Det var kanske en vecka tills vi skulle ha julfest i skolan, jag skulle sjunga solo och ville ha en röd julfestklänning. Det här var också samma vinter som jag köpte min industrisymaskin, så jag var väl lite extra taggad på att få använda den.
Det enda jag visste var att jag på något sätt ville använda mig av "fabric manipulation" som jag hade hittat på pinterest. Jag köpte tre meter tyg från tygbutiken i stan, det enda röda tyg jag gillade i butiken och allt som fanns kvar på rullen, utan att ha bestämt mig för en klänningsmodell eller vilken typ av teknik jag ville implementera i klänningen. Jag kommer ihåg att jag bollade idéer med en av mina lärare och till slut bestämde jag mig för den modell ni ser nedan. Hemma på vardagsrumsgolvet konstruerade jag mönstret till klänningen, klippte ut delarna och började sy klänningen dagen innan julfesten. Jag var vaken till lite efter midnatt innan klänningen var "klar", för jag valde faktiskt att gå och sova istället för att sy i dragkedjan. Så på julfestdagen fick mamma hjälpa mig att så osynligt som möjligt nåla ihop klänningen med säkerhetsnålar där dragkedjan skulle sitta.
Det blev en röd julfestklänning till slut och den gick att använda trots att den inte hade någon dragkedja, idag har den det! Jag tror jag sydde i dragkedjan lagom till julafton samma år.
En av mina favoritklänningar, sydd i ett ganska tjockt mörkrött ull- och polyester tyg. Jag tycker fortfarande mycket om klänningen även om det finns små detaljer som jag stör mig på och som jag vet att jag hade kunnat göra bättre idag. Jag tänker i alla fall använda den så länge den passar på mig.
Studiobilderna tog jag våren 2017 med mamma i samband med att jag skulle söka till nya skolor.
Klänningen julen 2019, kombinerad med vintagefyndad ull- och cashmerejacka och rävboan/pannbandet jag sydde i pälskursen första året på modistlinjen.
Återskapad hatt från 1920-talet
I våras hade vi en kurs i skolan som heter "Historiska hattar", där vi fick i uppgift att återskapa två hattar efter bild. Kursen var ett samarbete med Göteborgs stadsmuseum och vi skulle sy upp hattar från deras samling. Alla i klassen tilldelades bilder på två hattar var, så sammanlagt blev det åtta hattar. Dessa hattar skulle ingå i utställningen Göteborgs garderob och det var tänkt att besökarna skulle få prova de olika hattarna.
Den ena hatten som jag skulle sy upp var en damhatt i strå från 1928. Från början fick jag bara några bilder att utgå ifrån när jag skulle återskapa hatten. Några dagar senare gjorde vi även ett besök till ett av Göteborgs stadsmuseums arkiv. Där fick vi se hattarna i verkligheten, men det var bara konservatorn som fick röra hattarna eftersom de var väldigt sköra. Om du vill se bilder på originalhatten kan du klicka här så kommer du till museets digitala bildarkiv.
Originalhatten är gjord av smala halmflätor som sytts ihop till en hatt, men det är en mycket avancerad teknik. Därför fick jag göra hatten i ett material som heter parasisal, som är ett vävt modistmaterial som görs av en suckulentväxt. Innan jag drog hatten till rätt form färgade jag den i färgbad från vit till en beige/gyllenbrun färg för att den skulle likna halm.
Hatten är en heldragen klockhatt, vilket betyder att kullen och brättet är dragna i ett på en stock. Brättet är format för hand och sedan har jag klippt till det till rätt form. På hattarna penslar vi en vätska som vi kallar för appretur, den gör att hatten blir hård och behåller sin form. När hatten torkat stryker vi med värme på strån för att den ska bli glansig och slät. Sedan har jag kantat brättet med ripsband och dekorerat utsidan med ripsband. Inuti hatten sitter det också ett ripsband som sitter mot pannan och är till för att skydda hatten från smink och smuts. Allt på hatten är sytt för hand för att få snyggast resultat.
Jag tycker designen på hatten är jättefin och dekorationen med ripsbanden känns enkel och tidlös. Den här hatten är den allra första stråhatten jag gjort, eftersom vi hade kursen med stråhattar först senare på våren. Därför lärde jag mig massor av att göra den här hatten, både när det kommer till teknik men också vad jag kan göra bättre nästa gång. Klockhatten är nog en av mina favoriter när det kommer till olika former på hattar och den är även väldigt lättburen och passar perfekt för vardagsbruk.
Skulle du kunna tänka dig att bära en 1920-talshatt?
Originalhatten från Göteborgs Stadsmuseum