Hej jag har livskris!
Nämen hej, det var länge sedan. :) Jag har blivit så otroligt dålig på att uppdatera här på bloggen och desto längre det blir mellan varje inlägg desto högre blir tröskeln att faktiskt sätta sig ner och skriva. Förra året kan ha varit mitt sämsta bloggår någonsin, men det ska jag försöka förbättra. Kanske jag till och med skulle försöka slå personrekord i antalet inlägg i år. För egentligen råder det ingen brist på bloggidéer, det handlar mest om att faktiskt skapa och dela med sig av dem.
Sedan sist jag skrev här har det faktiskt hänt en del. Jag varit på resa till Frankrike, haft corona för första gången, firat jul med familjen, jobbat på med mitt företag, påbörjat nån slags livskris/identitetskris (tydligen kan man få sånt när man snart ska fylla 25) och tagit tid till att skapa och vara kreativ bara för att det är roligt.
Jag ska absolut ta och skriva nåt inlägg om resan till Frankrike i ett senare skede. Sedan har jag också en del kreationer som jag sytt och stickat som jag ska ta och visa här. Jag måste bara fixa lite snygga bilder först.
Min identitetskris beror mestadels på att jag eller snarar jag och min man inte vet vad vi ska göra till hösten. David får sin master från Sibeliusakademin i vår och då måste vi tyvärr flytta ut ur vår fantastiska studielägenhet. Vi har alltså egentligen ingenting som håller oss kvar i Helsingfors vilket förstås öppnar upp till alla möjligheter, men det är just det som är så jobbigt. Alla möjliga alternativ ligger på bordet och vi kan flytta vart vi vill. Livet är ett enda ältande just nu, åtminstone för mig.
Bjuder till sist på bilder från julafton då jag traditionsenligt bar min röda julklänning för sjunde året i rad. Jackan köpte jag second hand vid Beyond retro när vi bodde i Göteborg. Pälskragen som egentligen är ett pannband har jag sytt själv och skorna är ett loppisfynd som borde vara över sju år gamla de också. En väldigt hållbar outfit om ni frågar mig.
Hoppas ni får en fin fortsättning på veckan! Vi hörs! :)
Du kanske också gillar de här blogginläggen...
Vårens första snittblommor och två roliga nyheter
I helgen unnade jag mig vårens första knippe med snittblommor efter att jag slutfört en viktig deadline på onsdagen. Jag blir glad varje gång jag ser den lilla buketten på vardagsrumsbordet. Nu känns det verkligen som vår och om exakt två veckor fyller jag 24 år. :)
De senaste två veckorna har jag lagt nästan all min vakna tid på att ansöka till en utbildning. Vilken utbildning tänker jag däremot inte avslöja ännu. Just nu är jag i ett skede i livet när jag är väldigt nöjd med livet så som det är och jag har precis startat ett eget företag. Så jag har ansökt till utbildningen med inställningen att det är helt okej om jag inte får en studieplats, för jag har ändå två utbildningar i bagaget och ett nystartat företag. Ganska skön känsla tycker åtminstone jag. Men samtidigt vet jag att jag aldrig hade kunnat släppa tanken om jag inte hade ansökt. Drömmen finns ändå där och tanken på att sitta hemma i Österbotten som trettio-nånting och ångra att jag aldrig vågade söka är ännu mer skrämmande och fick mig att våga chansa. Så jag testade och så får vi se hur det går. Dessutom lärde jag mig massor av att göra förhandsuppgifterna. Så för mig är det redan en vinst.
I helgen ska jag njuta av solen, kanske sticka eller virka lite, baka knäckiga choklad- och havrerutor och städa mitt arbetsrum. Ja och om jag hinner ska jag lappa lite kläder. Trevlig helg!
Du kanske också gillar...
Tillbaka till verkligheten
För en och en halv vecka sedan packade vi bilen full och körde ner till Helsingfors igen. Det var en ganska konstig känsla att komma tillbaka till lägenheten efter att ha bott hos våra föräldrar i tre månader. Sommaren har varit fantastisk men samtidigt är det såklart skönt att återgå till verkligheten och få bo i vårt eget krypin. Jag har börjat jobba på dagis igen och David har fortsatt sina studier vid Sibelius Akademin. Allt är som vanligt igen och livet rullar på.
Just nu tänker jag mycket på vad jag vill göra med mitt liv det kommande året, för hösten bjuder ju in till nya möjligheter. Men det lär väl visa sig med tiden, så jag fortsätter att drömma, fantisera och fundera.
Trevlig kväll!
PS! Igår publicerade jag en ny Reel på instagram med lite färgsprakande outfits.
På måndag åker jag på praktik
Precis som rubriken lyder så åker jag alltså på praktik på måndag, om allt går som det är tänkt. Jag har fått praktikplats hos ett modistföretag lite utanför Kalmar i Sverige. Jag är taggad men också nervös och orolig inför resan.
De senaste dagarna har varit jobbiga och jag tampas med min inre oro och ångest. Jobbigast är det för att jag är tvungen att klara mig själv i 6 veckor och vara ifrån han som jag tycker mest om. Han som jag är van att umgås med varje dag och som tycker om mig som jag är. Utan honom tappar jag en del av min egen trygghet, vilket gör mig rädd. Jag är rädd att det ska bli för jobbigt och att jag av någon orsak inte ska orka ta hand om mig själv i dessa 42 dagar. Vanligtvis inför en resa brukar det vara flygrädslan som är störst, men så är inte fallet nu även om jag nog är lite nervös inför det också.
Samtidigt som jag är rädd och gråter ofta just nu så har har jag också en inre känsla som säger att det kommer gå bra. Problemet är ju bara att det är så lätt att fastna i de negativa tankarna istället för de positiva. Även om jag inte blir av med oron nu inför resan så har jag inga planer på att ge upp, för jag ser fram emot allt jag kommer få lära mig under praktiken. Jag vet ju också att det här kommer få mig att växa som människa och det motiverar mig lite.
Jag har köpt garn och ett stickmönster till en tröja så att jag ska ha något att göra på kvällarna och helgerna. Det ska bli min allra första egenstickade tröja. Provlappen jag stickade här om kvällen blev så otroligt mjuk och skön så jag ser fram emot att kunna bära den framtida tröjan.
Eftersom jag åker på praktik redan på måndag så missar jag min mans födelsedag som är i början av november, men jag har fixat en present som han kanske får öppna redan nu i helgen. Vi får ta vara på de sista dagarna tillsammans och helt enkelt fira i förskott.
Bjuder på en höstbild på oss två tillsammans. För exakt en månad sedan firade vi två år som gifta. Tänk det!
Tre saker jag drömmer om just nu
Den här livet vi lever just nu gör att man börjar drömma och fantisera om framtiden. Problemet för mig är bara att jag vill olika saker nästan varje dag. Just nu är jag och David inne i en period när vi inte har någon aning om i vilken stad vi kommer bo till hösten. På ett läskigt sätt är ju i princip hela världen öppen för oss. Okej kanske inte hela världen, men möjligheterna är i alla fall nästan oändliga. Vi kan bo i en storstad eller flytta till landet och just nu vet vi inte alls hur framtiden kommer se ut. Jag sitter mycket och drömmer nuförtiden om hur det kunde se ut. Det här drömmer jag om...
1. En sommar på landet, gärna i en sommarstuga. Tänk er en liten röd stuga vid havet, omringad av klippor, tallskog och blåbärsris. Där skulle jag sitta i en fåtölj på verandan med en sticksöm i händerna och titta på havet, dricka kaffe och bara ha det gött. Aaah! Ljuvligt!
2. En egen lägenhet eller ett eget hus att få inreda precis hur jag vill. Jag skulle få måla väggarna i vilken färg jag vill, jag skulle få fynda fulsnygga möbler på loppis och restaurera upp dem. Både jag och David börjar bli trötta på att bo i andras lägenheter med andras möbler i. Nu har vi snart bott två år i färdigt möblerade lägenheter som vi hyrt i andra hand. Jag vill få chansen att go bananas och inreda ett hem precis så färgglatt som jag vill ha det. Hoppas vi får den möjligheten till hösten!
3. En egen stor och luftig ateljé. Att få möjligheten att skapa egna produkter och sälja i en egen webbutik. Kanske hattar, kanske konst, kanske kläder, kanske accessoarer, kanske nåt annat, men i alla fall saker jag skapat själv med mina egna händer. Kanske det är det här året jag startar eget företag och skaffar mig en drömmig ateljé. Vi får helt enkelt se.
Bliden är oskarp precis som livet just nu.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Vad ska jag riktigt bli när jag blir stor? Det är frågan som jag tänker på ständigt just nu. Ja, jag vet att man inte måste ha det på klart när man är så ung som jag, men jag vill ju i alla fall veta lite ditåt. Fast egentligen vet jag ju att jag vill jobba med design och textilier, men jag vet inte i vilken form och inriktning. Till sommaren får jag min andra examen och kan kalla mig både klädsömmare och modist, men ändå känner jag mig inte riktigt färdig för arbetslivet. Det är därför jag tänkt söka vidare till olika högskoleutbildningar, jag vet bara inte vilka.
När jag var riktigt liten ville jag bli dansare eller en sån som säljer popcorn och godis på biografen. Tänk vad enkelt om jag idag hade varit nöjd med det andra alternativet. När jag blev lite äldre ville jag bli designer och det vill jag väl egentligen nu också. Jag har fått lära mig att för att få kalla sig designer måste man vara innovativ och skapa saker som ännu inte finns annars är man en formgivare och ger form till redan existerande prylar. Designer låter så mycket häftigare åtminstone i mina öron, så det är nog det som är drömyrket tror jag.
Jag har ganska höga förväntningar och stora drömmar när det gäller vad jag vill bli när jag blir stor. Ibland har jag kanske lite för höga krav på mig själv, men folk säger ju att man måste kämpa för att nå sina drömmar. Det är ju på ett sätt bra att drömma stort och att inte nöja sig med vilket jobb som helst, så länge det är på en rimlig nivå. Det är rätt så ofta som jag funderar över vem jag presterar för, är det verkligen för mig själv eller är det för att imponera på andra. Jag vill påstå att det är för mig själv, men innerst inne vet jag att det också är för att andra ska tycka om mig. Som att det inte räcker med att jag bara är Fanny, utan som att mina prestationer gör mig till en bättre människa.
Jag är helt säker på att dagens samhälle och sociala medier påverkar oss till att ställa höga krav på oss själva. Det är så många saker vi ska vara bra på och så många bollar som vi ska hålla i luften på samma gång. Inte alls konstigt att allt fler blir utbrända i ung ålder. Vi ska ha en framgångsrik karriär, en stor familj, ett stort hus och göra en massa aktiviteter på fritiden. Varför kan vi inte bara vara nöjda över att vi existerar?
Oj vilket djupt inlägg det här blev, kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Vad har ni för tankar och funderingar kring ämnet? Vem presterar du för? Känner du dig stressad över allt du borde hinna med i livet?
