FannyHellman Sevendays4 0625

Tre saker jag drömmer om just nu

Skrivet av Fanny Hellman 13.04.2020 | 1 kommentar(er)

Den här livet vi lever just nu gör att man börjar drömma och fantisera om framtiden. Problemet för mig är bara att jag vill olika saker nästan varje dag. Just nu är jag och David inne i en period när vi inte har någon aning om i vilken stad vi kommer bo till hösten. På ett läskigt sätt är ju i princip hela världen öppen för oss. Okej kanske inte hela världen, men möjligheterna är i alla fall nästan oändliga. Vi kan bo i en storstad eller flytta till landet och just nu vet vi inte alls hur framtiden kommer se ut. Jag sitter mycket och drömmer nuförtiden om hur det kunde se ut. Det här drömmer jag om...

1. En sommar på landet, gärna i en sommarstuga. Tänk er en liten röd stuga vid havet, omringad av klippor, tallskog och blåbärsris. Där skulle jag sitta i en fåtölj på verandan med en sticksöm i händerna och titta på havet, dricka kaffe och bara ha det gött. Aaah! Ljuvligt! 

2. En egen lägenhet eller ett eget hus att få inreda precis hur jag vill. Jag skulle få måla väggarna i vilken färg jag vill, jag skulle få fynda fulsnygga möbler på loppis och restaurera upp dem. Både jag och David börjar bli trötta på att bo i andras lägenheter med andras möbler i. Nu har vi snart bott två år i färdigt möblerade lägenheter som vi hyrt i andra hand. Jag vill få chansen att go bananas och inreda ett hem precis så färgglatt som jag vill ha det. Hoppas vi får den möjligheten till hösten!

3. En egen stor och luftig ateljé. Att få möjligheten att skapa egna produkter och sälja i en egen webbutik. Kanske hattar, kanske konst, kanske kläder, kanske accessoarer, kanske nåt annat, men i alla fall saker jag skapat själv med mina egna händer. Kanske det är det här året jag startar eget företag och skaffar mig en drömmig ateljé. Vi får helt enkelt se. 

Fanny Hellman 0252Bliden är oskarp precis som livet just nu.


Vad ska jag bli när jag blir stor?

Skrivet av Fanny Hellman 25.01.2020

Vad ska jag riktigt bli när jag blir stor? Det är frågan som jag tänker på ständigt just nu. Ja, jag vet att man inte måste ha det på klart när man är så ung som jag, men jag vill ju i alla fall veta lite ditåt. Fast egentligen vet jag ju att jag vill jobba med design och textilier, men jag vet inte i vilken form och inriktning. Till sommaren får jag min andra examen och kan kalla mig både klädsömmare och modist, men ändå känner jag mig inte riktigt färdig för arbetslivet. Det är därför jag tänkt söka vidare till olika högskoleutbildningar, jag vet bara inte vilka. 

När jag var riktigt liten ville jag bli dansare eller en sån som säljer popcorn och godis på biografen. Tänk vad enkelt om jag idag hade varit nöjd med det andra alternativet. När jag blev lite äldre ville jag bli designer och det vill jag väl egentligen nu också. Jag har fått lära mig att för att få kalla sig designer måste man vara innovativ och skapa saker som ännu inte finns annars är man en formgivare och ger form till redan existerande prylar. Designer låter så mycket häftigare åtminstone i mina öron, så det är nog det som är drömyrket tror jag.

Jag har ganska höga förväntningar och stora drömmar när det gäller vad jag vill bli när jag blir stor.  Ibland har jag kanske lite för höga krav på mig själv, men folk säger ju att man måste kämpa för att nå sina drömmar. Det är ju på ett sätt bra att drömma stort och att inte nöja sig med vilket jobb som helst, så länge det är på en rimlig nivå. Det är rätt så ofta som jag funderar över vem jag presterar för, är det verkligen för mig själv eller är det för att imponera på andra. Jag vill påstå att det är för mig själv, men innerst inne vet jag att det också är för att andra ska tycka om mig. Som att det inte räcker med att jag bara är Fanny, utan som att mina prestationer gör mig till en bättre människa.

Jag är helt säker på att dagens samhälle och sociala medier påverkar oss till att ställa höga krav på oss själva. Det är så många saker vi ska vara bra på och så många bollar som vi ska hålla i luften på samma gång. Inte alls konstigt att allt fler blir utbrända i ung ålder. Vi ska ha en framgångsrik karriär, en stor familj, ett stort hus och göra en massa aktiviteter på fritiden. Varför kan vi inte bara vara nöjda över att vi existerar?

Oj vilket djupt inlägg det här blev, kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Vad har ni för tankar och funderingar kring ämnet? Vem presterar du för? Känner du dig stressad över allt du borde hinna med i livet?

IMG 20171009 WA0004