Live från sängen, en självständighetsdagsmorgon
Det är nästan kolsvart i rummet fast klockan närmar sig 10. Alvars små tunga andetag hörs bredvid mig och jag hör Alfons hosta från vardagsrummet. Sovkonstellationerna i vår familj den här hösten alltså. Vi börjar alltid med alla i egna sängar men på morgonen har det pågått någon sorts hela havet stormar om sovplatser. I natt somnade jag med Johan och Alvar, vaknade med Agnes och vad jag tror, Johan och Alfons på soffan i vardagsrummet. Har inte stigit upp ännu så kan inte veta helt säkert. Så har det i alla fall sett ut så länge nu att jag knappt minns hur det var innan. Jag och Alvar sköter mest oss själv, ibland går vi i Agnes säng om hon kommer till vår men annars är det Johan som får springa runt med alla andra och hålla på.
En lillebror
Fem dagar efter mitt förra inlägg, på lördagmorgon lite efter sju, föddes en lillebror. Fyra dagar innan beräknat men i alldeles rätt tid i mitt tycke. Han var flera cm längre och några 100 g tyngre än sina storasyskon men ändå så liten så liten.
När DET händer
Vill nästan skratta åt förra veckans inlägg, för det är så himla ironiskt ändå. Nu är det tisdag och vi sitter här hemma med karantänbesked och ett positivt coronatest. Vi fick meddelande från barnens dagis på söndag att de båda är i karantän på grund av flera smittade på båda avdelningarna. Vi bestämde genast för att gå och testa båda, även om de inte egentligen hade några symtom. Agnes hade haft lös mage dagen innan så tänkte att vi kryssar i diarré som symtom, även om det nu inte var helt där. Alfons hade lite hosta som suttit i sen hans förra förkylning så det fick vara hans symtom. Traskade iväg på test och ojade oss över att vi kommer måste vara i karantän till 12.2.
Oroliga nätter och allergiutslag
Barnen sover, Johan tittar på serier och jag har plockat samtidigt som Netflix har rullat på ipaden. Det kommer närmare och närmare avfärd. Jag tror att jag aldrig varit så här långt packat i god tid. Imorgon är det bara små saker, sånt som vi använder i vardagen som vi kommer behöva ännu imorgon. Men det här med att packa alltså, att packa vettigt. Jag kan till exempel inte på något sätt föreställa mig att jag kommer klara mig på tre par skor. Min man är tycker det är helt orimligt, främst för att bilen har begränsat med utrymme. Vi är uppe i en stor kappsäck, en större, en mellan och en liten sportbag med kläder och än är som sagt inte allt klart. Det är bara våra ytterplagg, mina och barnens kläder... Det var lättare när jag packade för tre månader i Österbotten, då tog jag bara typ allt. Nu ska jag ta så lite som möjligt, men ändå ha med allt som vi kan behöva för sex veckor.
Känslor överallt
I örat hörs Lars Keplers nyaste och jag sitter med ipaden. Alla sysslar med sitt för en stund. Alfons sover, därför kan alla syssla med sitt. När han är vaken går mest tiden åt att lösa alla större och mindre kriser han hinner ställa till med. Han suger nästan all energi ur mig just nu. Han är envis, busig och har en never ending energi. Och det enda Agnes och jag gör just nu är tjafsar. Så känns det iallafall. För nån minut sen var hon på väg att lägga ett bananskal på bänken, så jag bad henne lägga det i roskis istället. Då började hon att tjafsa om hur hon inte orkade och att hon vill genast så snabbt som möjligt gå tillbaka till att se på YouTube. Försökte antyda att det skulle gått mycket snabbare att hon bara lagt den dit än tjafsat med mig om att hon inte vill. Så håller vi på, dagarna i ända, om allt. Så min energinivå just nu, ej hög. Det i kombination med mens OCH att Johan är nyopererad. Igår måste jag gråta för mig själv i badrummet en stund för jag var så slut av att gå ann med allt. Idag känns det lite bättre, även om jag fortfarande är ganska trött.
En stund för mig själv
Sitter i soffan med en kopp julchai, en skål med choklad och ljus tända överallt. Har precis duschat, smort in mig och nu väntar bara att Svenskt Tenn ska börja sin livesändning. De öppnar julen hos dem på hemsidan med att sända live och jag har sett framemot det hela veckan. Inte mycket spännande som händer i livet då, hehe.
Min tur att vara något annat än mamma
Någon annan som känt att NU är det verkligen höst? Solen lyser och regnet öser ner om vartannat. Jag har suttit vid matbordet här hemma som vanligt, spelat Höstvisan med Amélie goes to Belgrad (den bästa versionen!) och jobbat på.
Småbarnslivets små sanningar
Ibland känns det som om livet hånar en lite. Okej det var kanske en liten överdrift men ändå. Jag hann ungefär bara skriva förra inlägget om hur nice allt kändes och så fick vi livets sämsta natt hittills. Typ. Alfons kunde inte sova av oklar anledning så vi fick dela upp natten för att överleva. Vilket resulterat i typ fyra timmars sömn. Förvånansvärt nog har jag inte varit så farligt trött idag, men de brukar slå till först dagen efter så imorgon kommer jag säkert knappt upp ur sängen.
För snart ett år sen
Vi åkte till landet i början av veckan och hängt med svärföräldrarna i några dagar. Så därför har jag inte hängt på datorn. Men har hela tiden längtat efter att få skriva av mig, har bara inte fått till det. Men nu ligger jag i ett mörkt sovrum med två barn som just har somnat så nu passar jag på.
Identitetskris och framtidsångesten
Jag sitter i metron påväg in till stan utan barn för första gången på evigheter! Min kompis ställer till med julfest och en kväll med kompisar är precis vad denna person behöver. Känner att jag på senaste tiden haft en liten gagnade känsla i kroppen.