Bröllopssäsongen 2023 incoming
Nuförtiden när bloggmotivationen inte är fram och lurar så väldigt ofta måste man passa på och slänga upp inlägg direkt man får lust. Så här kommer dagens andra. Hittade några slumpmässiga bröllopsfoton som lämnat på min dators skrivbord och tänkte jag skulle lägga upp dem hit.
1-års & hemmahos-foto
Ett av de roligaste uppdragen jag får göra genom mitt företag är 1-års foton och speciellt att fota dokumentärt hemma hos en familj. Då är jag verkligen i mitt rätta element och får leka runt och fånga äkta känslor på linsen. Speciellt när man fotar en snabb ettåring som rusar runt behöver man inte kämpa så mycket för att få bort den uppstyrda känslan som ibland kan komma på bild. Istället får man kämpa med fokuset och att hinna med! 
Om man vill se mera av vad jag jobbar med kan man följa min instagramprofil: @annabetlehemphotography
Malaxbröllop
Vi har haft bröllopsvecka på Sevendays och jag ansluter mig här sent om sider. Jag har inga speciella bröllopstips att komma med, men tänkte närma mig ämnet från min roll som fotograf och visa lite bilder från ett Malaxbröllop jag fotade förra sommaren, dela med mig av lite tankar kring det. Sanna & Viktor gifte sig i juni 2019, och det var otroligt fint ordnat, får rysningar när jag tänker på det. En ära att få fota ett så fint och sprudlande bröllopspar som blev så bra och naturliga på alla bilder.
Säga vad man vill om bröllopsfoto men jag tycker det är så njutningsfullt. Det finns förstås mycket klichér, men man kan alltid utveckla sin egen stil, sätta sin prägel på det. Efter några år kanske man kommer in i en rutin där man inte får känna lika mycket, men än så länge blir jag skakig på hand i vissa känslosamma situationer som ska fotas. Håller man på med kameror och grejs konstant blir det förstås efter ett tag lite bekvämt, lite på rutin, lite monotont. Men bröllop, alltså ojoj. Då får man känna saker bakom kameran! När jag körde hem från det här bröllopet i natten kände jag att jag var på så rätt bana, så glad.
Det är också väldigt tacksamt att fota bröllop eftersom bröllopsdagarna ofta flyter på på samma vis och har liknande program. Det är lätt att planera och förbereda sig, tänka ut var man ska stå och nästan visualisera ett bildmanus på förhand. Man vet vad som kommer hända men på samma gång bjuds det på många överraskningar och stora reaktioner av många olika människor. Det är som att intressanta och händelserika bilder kommer rakt i famnen på en och det är bara att trycka av, låta kameran gå varm. 
Man har förstås också lite press på sig. Det är inte som att fota ett vanligt business-evenemang precis. Dessa bilder kommer ramas in och stå i släktens bokhyllor, hänga på väggar. I årtionden! Det är på samma gång motiverande. Får en att göra sitt yttersta för att få så tidlösa och fina bilder som möjligt. 
För att inte tala om paranoian kring tekniken. Jag har verkligen noll tillit till teknik när det kommer till så här viktiga dagar. Backup kamera och tillbehör är ett måste. Jag har tiotals tomma minneskort i bakfickan och byter kontinuerligt under dagen, varje timme, så om det händer något med ett kort så finns inte exakt allt på det. Har också med dator och för över material vartefter under dagen så gått det går. Kör hem efter bröllopet med en känsla av att jag har en nyfödd bebis i baksätet, när jag har hårddisken och minneskorten där... Hoppas lite av oron försvinner med lite mera erfarenhet, ändå förvaltar man ju någonting som är av stort värde för paret och lite oro ska man nog ha. Gifter jag mig någon gång och ska anställa bröllopsfotograf kommer jag värdesätta den där försiktigheten högt. 
Inför det här bröllopet hade vi diskuterat stilen och kikat genom lite Pinterestmappar. Grönt och naturligt var ledord. Blanda bröllopsklassiker med mer personligt. Några trendiga poseringar tillsammans med det som känns bra på plats. Jag kikade mycket på släktingars bröllopsfoton i olika bokhyllor innan. De man sett på tusentals gånger i alla år. Försökte fundera kring vilka som verkligen fastnat för mig och varför, vilka som känns mest tidlösa, och vad det var med dem som verkligen var bra. 
Det är ju tacksamt att kunna se på vad andra bröllopsfotografer tar för bilder och sen influeras av dem och försöka återskapa det man sett. Innan man hittat sitt eget grepp är det ju vägen att gå, men jag vill nog gräva lite djupare. När den stora dagen väl kommer gäller det ändå bara att köra på magkänsla och lita på sin stil, sitt öga. Allt går ändå i sådan raketfart. Jag är glad för min vana vid dokumentärfotografi. Det gör att det inte finns så mycket osäkerhet, självtvivel. Att få vara självsäker i sin roll är den bästa känslan jag vet. 
På festplatsen fanns så många alternativa fotoställen. Så mycket natur, fina hus och omgivning. Älskade att fota ett Malaxbröllop. Kändes bara rätt. 
Vädret var den här dagen faktiskt riktigt bra fotomässigt. Som ni kanske förstått så regnade lite på morgonen men stunden när bruden kom och vi skulle ta parbilderna slutade det regna och var mest molnigt, vilket är perfekt för porträtt. Jag var glad över att jag inte behövde kämpa med direkt sol. Mot eftermiddag/kväll kom solen fram och vi fick också lite fina solbilder på gården. 
Det var det. Underbar dag var det. Längtar tills jag får fota nästa bröllop!
Nya perspektiv
Under samma period jag tog alla djurbilder runt årsskiftet försökte jag också fundera på djurens perspektiv och fota det dom ser. Low angle bilder i olika miljöer. Det var ganska roligt att krypa under bord på julmidddagar, se världen ur en helt annan vinkel. Bra med lite omväxling. 
Hundar i Salzburg
I förra inlägget hade jag bilder på djur från julen. I början av december for vi på en del mindre utflykter, bland annat till München, och då fotade jag en massa hundar jag såg på stan. Det är tacksamt att ha en viss grej man letar och fokuserar på när man fotar under en resa. Det blir som att man har ett litet roligt projekt på gång, samtidigt som man gör en massa annat. Och så blir det inte en massa slumpmässiga bilder på allt möjligt, utan lite mer koncentrerat och genomtänkt - inte för att det på något sätt måste vara det, men det kan vara kul ibland.
Fotoprojekt om djur och människor
Det senaste halvåret har jag arbetat fram ett koncept för en fotoserie som jag ska göra. Jag har gjort research, fotat och testat massvis, och presenterat/pitchat flera gånger. Konceptet har från början tangerat djur & människor, men ändrat lite form under planeringens gång. Utmaningen har främst varit att försöka hitta en intressant vinkling på det, göra det lite mer specifikt. Nu i det nya året inleder jag det här projektet, och kommer vara i kontakt med och besöka en massa österrikare här i Salzburg och fota tills jag har så mycket att jag kan börja slänga bort bilder, välja ut de som passar ihop.
Fotopromenad i Mülln 24.1
Spenderar största delen av tiden i Österrike med att jobba med bilder. Skapar serier, fotar, testar, redigerar, läser artiklar, söker upp och analyserar andras fotoserier. När jag ska sova tar det alltid en stund innan fotografierna slutar snurra framför ögonen. Har fördjupat min relation till fotografi mycket på kort tid och fått helt nya perspektiv, synsätt, helt annan inställning kring mitt eget och andras fotograferande. Det handlar om så mycket annat än det tidigare gjort, plötsligt. Det är tur att jag är så outtröttlig när det kommer till det här. Faktiskt förvånad att drivet är lika starkt ännu efter tio år av ihärdigt fotograferande, det bara ändrar form, breddas. Bådar gott.
Lördag i Salzburg
Vi bor granne med en kyrka här i Salzburg som ringer varje vardag kl.7. Det här har hjälpt oss få tillbaka bra sov rutiner och jag är väldigt nöjd med det. På lördagar ringer den alltså inte men vi vaknar ju ändå. Dagarna blir plötsligt så långa och vi har mycket tid, hinner alltid göra en massa saker innan 12. Igår var det Österrikes nationaldag och jag skulle ut och testa mitt nya stativ, Lars bestämde sig i sista minuten för att komma med. 
Tog några bilder till en skoluppgift med temat: Ljus.
Vi gick in mot stan. För att hitta annat ljus. Mera ljus.
Fint är det.
Det är faktiskt ganska varmt ännu. Folk låg längs med floden och solade. Jag hade byxor och kortärmad och alldeles för varmt. Det känns som augusti, men om några dagar är det november. Så märkligt, men så skönt. 
Paus för att kolla upp nånting.
Sen vidare. Hela tiden på jakt efter ljus.
In mot gamla stan där de hade någon slags springtävling. Vi fick väja för löpande människor med nummerlappar på magen. Musik dunkade från något hörn.
Turister kikade på fasader och jag kikade på dem. Fotade. Övar lite på street photography men är ännu ganska blyg. Det tar en stund innan man blir bekväm med att fota främlingar på gatan sådär. Lagarna kring sånt här är mycket mer flexibla än man kanske skulle tro, men det är snarare sociala koder som spelar in. Jag gillar dokumenterande fotografering och att betrakta en stad genom människorna i den.
Sen började vi bli lite slöa och styrde stegen hemåt igen.
Människor låg fortfarande längs med floden och tog vara på solen.
Ljus!
Lars i sin nya Hollisterjacka, och mustaschen förstås.
hej på dej
Sista bilden från lördagsutflykten. Lars sa att han sett tanter sitta sådär på flera ställen. Varför månne? I varje fall är det rätt skojigt.
Svartvit jul
Nåniin, vi fortsätter svartvita serien med lite julbilder. Nu då min semester inletts men alla människor envisas med att prata om höst (varför så bråttom?) så tänker jag vara ännu värre och prata om jul! moahahaa
Söndag till söndag
Vad maj susar förbi fort. Samtidigt känns det som att de senaste veckorna har varit fyllda med så mycket. Händelser, utveckling, tankar, känsloarbete, möten o träffar, upplevelser. Så mycket liv. Speciellt den senaste veckan har varit fylld med liv, som ett uppvaknande där allt känts lite mera och klarare. Vet redan nu att jag kommer minnas den så starkt. Kan ju visa toppen av isberget i form av bilderna jag tagit. Söndag till söndag. 
Söndag nittonde maj började, i en varm svettig hög av gullisar ute på kullerstenarna mitt i natten. Ljudet av Bee Gees nerifrån källaren. Dans i trapporna ner. Orkade högst vara inne två låtar i gången innan vi behövde hämta utomhusluft. Svor över mitt klädval, långa byxor. De andra hade varmt fast det var barbenta. När jag hade kramat Anna hejdå och slutligen gick sista biten hem ensam kunde jag knappt hålla upp ögonen. Fåglarna sjöng så hårt som de bara gör när man går hem halv 4 en natt i maj. Orkade inte ens gå slalom mellan vatten-spridarna i parken, lät dropparna nudda benen.
Vaknade nästa morgon helt uttorkad med brinnande eksem. Men glad över en lyckad kväll. Någon timma efter vi vaknat kom Fred över på lunch och tårta. Sen låg jag på köksgolvet en stund och bara vilade mitt trötta huvud. Att ligga på köksgolvet, sträcka ut ryggen, är underskattat. 
Måndag och ny vecka. Cyklade till skolan med för lite timmar sömn i ryggen, satt i graden med Simon mellan åtta och fyra. Fick mycket gjort. Känns skönt men också lite vemodigt att snart ro i land det här projektet. 
Efter tio på kvällen bestämde vi oss för att cykla Skatudden runt, så då gjorde vi det. Det var väldigt skönt, och fint. Satte oss nere vid vattnet och bara tittade på himlen en stund. Mötte enstaka turister men annars var det folktomt. 
Vaknade...nej gav upp vid 6 på tisdagsmorgonen efter att inte fått nån ordentlig sömn. Skulle till skolan men kände mig så konstig i kroppen att jag lämnade hemma. Gick ner till stranden och låg på stenmuren en stund. Stirrade upp på molnen och hade för varmt fast jag hade sommarkläder. Andades in havsluften, såg människor passera förbi och viftade bort humlor och fåglar. Längtar efter att göra det igen när sommaren kommer tillbaka. 
Efter att ha vilat någon timma under täcket hoppade jag på cykeln för att se bl.a Bella göra sitt nivåprov vilket var helt fantastisk. Kan säga att när man sovit noll, är ganska svag och hör Bella sjunga en Lisa Nilsson låt. Då brister det. Bella är helt otrolig. Känner ofta att jag blir så stolt över alla musicerande människor i mitt liv, som henne. Hur man kan se upp till, lär sig och utvecklas av människorna runt en. Framför allt lära sig att våga.