Åttonde raka finalen i Kalevaspelen gläder, finalloppet gick trögt
Raden av finaler i Kalevaspelen förlängdes till åtta. Foto: @sfifriidrott/Mikael Nordman
Sedan Kalevaspelen 2016 i Uleåborg har Filiph varje år tagit sig till final på 400 meter. Att han också i år lyckades med bedriften ser han som en ljuspunkt under en säsong med ojämna insatser. I den regntunga finalen i Lahtis blev det en sjunde plats på för Filiph beskedliga tiden 49,24. I försöken dagen innan löpte han på 48,79.
Säsongen har inte blivit det han väntade sig efter fjolårets skadedrabbade träningssäsong. Träningen har trots allt gått bra. Men nu gäller det bara att ta nya tag. Nivån på 400 meter har förbättrats i landet och mot den bakgrunden är en finalplats värdefull.
Efter Kalevaspelen har Filiph satsat mera på att träna med sikte på nästa år. Då ordnas Kalevaspelen på Karlsplan i Vasa. Det är OS- och EM-år och det betyder att de nationella mästerskapen hålls tidigare än vanligt, 27–30 juni 2024. OS går i Paris och EM i Rom.
Det blir nu som sagt mera träning, men något 100- eller 200-meterslopp ska det bli före stafett-FM.
I år blev det inget utlandsläger. För vintern 2024 planerar Filiph att vistas i spanska Alicante. Planen är att kunna slutföra studierna på distans och att träna och vara förberedd inför FM-tävlingarna som avgörs på hemmaplan. (Tom Johansson)
Via bottenkänning på väg uppåt
Filiph poserar med Mikael Södermans pokal och hoppas att SFIM i Åbo var en vändpunkt i tävlingssäsongen.
Början på tävlingssäsongen har varit jobbig för Filiph och inte motsvarat förväntningarna. Även om träningen känts bra har han inte fått ut det på tävling. Bottennappet kom i sprintkarnevalen i Jämsänkoski för drygt en vecka sedan. Det blev ett svagt lopp på sega ben och utan den rätta känslan.
SFIM i Åbo under veckoslutet kändes mot den bakgrunden som en brant vändning till det bättre. Filiph tog sina första SFIM-guld i allmänna klassen genom att vinna 400 meter på tiden 48,31 och 200 meter på 21,74. Tiden på 200 meter är hans fjärde bästa i karriären. På 400 meter noterade han i Åbo för sin elfte bästa tid. Antalet 200-meterslopp är blygsamt i jämförelse med tävlingarna på 400 meter.
Dessa sträckor har av tradition haft en god standard inom SFI, medaljörer i Kalevaspelen brukar finnas på startlinjen. Filiph som har varit sju gången i final i Kalevaspelen har som sagt aldrig vunnit i SFIM tidigare. I år var nivån kanske lite lägre än många gånger tidigare, men ändå rätt bra. Att nivån i landet stigit dramatiskt bidrar förstås också då man bedömer kvaliteten på årets SFIM.
Hur som helst. För Filiph kändes SFIM som en nystart för tävlingssäsongen. Löpningen kändes mycket bättre än tidigare i sommar. Han fick tre bra lopp. Självförtroendet fick en boost och nu ser han fram emot Kalevaspelen som hålls i Lahtis i slutet av juli. Han är förstås medveten om att nivån i landet stigit märkbart och en åttonde FM-final är långt i från självklar.
Nu blir det en kort tävlingspaus med träning för att kroppen ska återhämta sig och för att hitta en ännu bättre löpkänsla. Eventuellt blir det sedan ett lopp på 100 eller 200 meter. (Tom Johansson)
Godkänd premiär trots att tiden blev beskedlig
Filiph löpte banvarvet på 48,86 i Åbo.
Filiph öppnade tävlingssäsongen med ett 400-meterslopp i Åbo i onsdags. Hans tid 48,86 räckte till en nionde plats i loppet där en stor del av den nationella eliten deltog. Asseri Välimäki vann på 47,40.
– Jag gjorde Ingen kanontid, men känslan var ändå rätt bra. Det känns som om jag så småningom kan komma ner på bättre tider, säger Filiph.
Även om han ger löpningen godkänt var det en rad småsaker som inte fungerade som det ska då dt går som bäst. Han har nog någon gång tidigare haft bättre tid i öppningstävlingen. Då har han inte löpt 400 meter så här tidigt, utan brukar börja med ett eller två lopp på en kortare sträcka.
Han säger att an nu var för passiv mellan 200 och 300 meter. Han hade Erik Back utanför sig och höll hans tempo. Filiph säger att han borde ha lite högre fart här och få med sig mera fart in på upploppet. På upploppet blev steget för kort och krävde mycket energi. I jämförelse med det övriga fältet höll farten rätt bra på slutetappen.
Även om han haft en betydligt bättre träningsvinter än i fjol har det varit små bekymmer. Vaderna säger till då träningen hårdnar. Det har därför blivit mindre mjölksyreträning än planerat.
Nu är säsongen i gång. Nästa tävling är Motonet GP i Jyväskylä den 7 juni. Också då är det fråga om 400 meter med hela inhemska eliten på plats. Filiph har som mål att komma ner till låga 48. Följande steg är att komma under 48 sekunder och så småningom till låga 47. (Tom Johansson)
Känslan under träningen allt bättre
Snart öppnas portarna till utomhussäsongen.
Filiph är inne i sin tävlingsförberedande period. Han har en bra och skadefri träningsperiod bakom sig. Känslan är nu bättre än på länge. I fredags ingick 3x200 meter och 4x150 meter med sex minuters vila i träningsprogrammet. 200-meters dragen var på cirka 25 sekunder och 150-meters dragen under 18 sekunder. Filiph tyckte det kändes lättare än förr.
För en vecka sedan hade han test med lite blandat resultat. Nivåtestet var sämre än det många gånger tidigare varit. Laktatnivån steg redan på de långsammare dragen. Vad detta beror på är oklart, men antyder att han inte var riktigt fräsch. Tröttheten då kan ha berott på att han hade tung träning bakom sig och dessutom en lite intensivare studieperiod plus jobbtimmar.
Snabbhetstestet på 20 meter med flygande start klarade han på 1,98 följande dag. Det är hyfsat bra även om han någon gång tidigare nog haft en aning bättre tid. På 150 meter klockades han för 16,3 efter lite strul i starten.
Testresultaten är som sagt inte hans bästa, men fredagens träning ger honom gott hopp.
Om Filiph håller sig frisk och skadefri inleds tävlingssäsongen den 31 maj i Åbo. Han siktar på att löpa 400 meter i Tilastopajacup i Idrottsparken. Egentligen skulle han vilja ha ett 100- eller 200-meterslopp före, men det är inte lätt att hitta något lämpligt i närregionen. Veckan efter Tilastopajacup hoppas han att Motonet GP i Jyväskylä står på programmet. Också här är det 400 meter som gäller.
Banvarvet verkar för övrigt ha fått en högre status i tävlingskalendern i takt med att nivån i landet stigit. I juni ordnas många intressanta 400-meterslopp. (Tom Johansson)
Siktet inställt på sommarens duster
Karleby Idrottsgård är träningsarena i början av sportlovet.
Nu blir det ett par veckor med grundträning för att ge en stabil bas för träningen med större effekt. Snabbhetsuthållighetsträningen som snart vidtar består av bland annat 9–15 drag på 150 meter. Denna träning blev på hälft under vintern och bidrog till att det inte blev några toppenresultat på 400 meter.
Han inledde inomhussäsongen med att löpa 200 meter i Jyväskylä på 22.28. Det är hans bästa inomhusresultat på kort bana. Det ska medges att det inte blivit några 200-meterslopp på kort bana på länge. Det gamla rekordet var från tonåren. På lång inomhusbana löpte han på 21,84 för ett par år sedan.
Första tävlingen var i varje fall uppmuntrande, speciellt med tanke på att han stukade foten under uppvärmningen. Trots stukningen kunde han genomföra loppet och det blev inget längre uppehåll än ett par dagar med lättare träning.
Efter Jyväskylä övergick Filip till huvudgrenen 400 meter. I Tammerfors löpte han på 49,47.
Hall-FM i Helsingfors blev en rätt dålig tävling för honom. Han kom elva med tiden 49,84. Han tycker att han gjorde ett dåligt lopp taktiskt sett. Det blev en del onödigt bromsande. Placeringen var sämre än väntat, men tidsdifferensen fram till medaljörerna var ändå inte så stor.
Han konstaterar att 400 meter är en krävande distans och det lyckas inte om inte träningssäsongen varit helgjuten. Även om träningsvintern varit bättre än år 2022 hade han en del problem lite före jul, problem som sannolikt påverkat resultaten på 400 meter. Han drabbades av corona och hade i samma veva även lite känningar i vadmuskeln. Det betydde tre veckor rehab-träning i stället för snabbhetsuthållighet. Under början av året har han inte hunnit kompensera detta bortfall.
Filip ser ändå halltävlingarna som nyttiga. De fungerar som bra träning. Under tävling tvingar man sig att ta ut mera än under träning.
Nu är det nya tag och siktet är inställt på utomhussäsongen. Han hoppas att han hålls hel och frisk då han börjar studera tävlingskalendern så småningom. Målet är i första han att komma tillbaka till sin nivå han hade sommaren 2021 och att bättra på därifrån. (Tom Johansson)
Nytt blogginlägg
Filiph tillbringar hela träningssäsongen i hemlandet som erbjuder också snö och mörker.
Filiph hade smått planerat att inleda sin hallsäsong med Botnia Junior Games i slutet av januari. Nu är han lite osäker på formen och flyttar fram premiären till någon gång in i februari. Även om träningen kunnat genomföras rätt bra tycker han att tävlingsformen inte infunnit sig.
Lite problem har han haft under grundträningen. Lite före jul fick han Corona som visserligen var en beskedlig variant. Han har även haft känningar av kramp i vaden, vilket bidragit till att han tvingats iaktta en viss försiktighet.
Han tycker att det nu i varje fall hela tiden går mot det bättre. I början av månaden var han på SFI-läger i Kuortane och genomförde tunga träningspass. Även om testresultaten inte var de bästa gav lägret en del positiva besked.
Ifall träningen förlöper planenligt ska Filiph delta i hall-FM som avgörs i Helsingfors 18–19 februari. Dt är 400 meter som gäller även i år. I någon annan lämplig tävling kan det bli ett 200-meterslopp.
Filiph har inte några stora förväntningar på hallsäsongen, men tycker ändå att det är viktigt att testa formen även i hårdare sällskap.
Siktet är i varje fall ställt på sommaren. En dröm är att komma med i lag-EM. Finland kommer sannolikt även att försöka få en tillräckligt bra stafettid på 4x400 meter med tanke på EM i Rom år 2024.
Som även tidigare nämnts tränar Filiph i Finland hela vintern. Han har inte prickat in något utlandsläger i år. (Tom Johansson)
Grundträningen har förlöpt bra
Grundträningsperioden övergår så småningom till tävlingsförberedande träning med mera effekt.
Filiph inleder snart sin tävlingsförberedande träning. Tanken är att han ska tävla under hallsäsongen. I fjol blev det i praktiken ingen hallsäsong för honom eftersom skadorna förstörde uppladdningen.
I höst har han varit skadefri och kroppen svarar bra mot träningen. Han genomförde ett nivåtest i samband med SFI-lägret för en tid sedan. Laktatnivån var då lite över vad han brukar ha, men träningen har ändå känts helt bra. Ifall inget oförutsett sker ska Filiph tävla i slutet av januari.
Nu inleder han en period med mindre mängd och mera effekt, högre fart i dragen. Målet är att komma i tävlingsform till hall-FM. 400 meter är fortfarande huvudsträckan även om det skedde en förbättring på 200 meter i somras. Senaste säsong blev som bekant stympad på grund av upprepade problem med vadmuskeln. Han hoppas innerligt att han nu får en hel träningsvinter. Målet är att bättra på sina personliga rekord alla sina tävlingssträckor, 10,91 på 100, 21,58 på 200 och 47,59 på 400 meter. Även om en hallsäsong är inplanerade är det förstå utomhussäsongen som gäller.
Filiph har återupptagit studierna och även vikarierat som lärare i höst några timmar i veckan. Han är nöjd med det arrangemanget som gett tid också för träningen. Träningen har för det mesta varit förlagd till Vasa och Botniahallen. Han ska enligt planerna träna i hemlandet hela vintern. Träningsförhållande är bra i Botniahallen och Filiph väljer att stå över utlandslägret som han annars brukar ha. (Tom Johansson)
Ett par ljusglimtar under en motig säsong
Spikskorna har fått vila ett tag, men på måndag börjar Filiph träna för fullt igen.
Filiphs tävlingssäsong 2022 blev inte riktigt vad han hade önskat sig. Han kom sent i gång med tävlandet och avslutade tidigt. Ett par ljusglimtar innehöll säsongen i varje fall. Det nya personliga rekordet på 200 meter och finalplatsen på 400 meter i Kalevaspelen kan skönjas i dimman.
200-metersloppet under sprintkarnevalen i Jämsänkoski väckte lite hopp då han sänkte sitt personbästa till 21,58. Rätt bra kändes även loppet i Motonet GP i Jyväskylä. 48,38 är en hyfsad tid, men konkurrenterna överträffade sig själva ordentligt och i jämförelsen uppfattades kanske Filiphs lopp som halvdant. Att han senare lyckades ta sig till final i Kalevaspelen för sjunde året i rad var positivt. Han löpte på sitt årsbästa 48,30 i försöken. Personliga rekordet från i fjol ligger som bekant på 47,59. I finalen följande dag var orken slut.
Att orka med två lopp nära in på varandra var det stora problemet under säsongen. Men det har även ett par naturliga förklaringar. Träningsvintern präglades av problem med vaden. Han hade tre mindre muskelbristningar som vardera krävde sex veckor med alternativ träning, totalt 18 veckor. I april hade han dessutom corona som innebar ett uppehåll i träningen på fyra veckor. Det betydde att det blev ytterst sparsamt med mjölksyreträningar och det straffade sig naturligtvis under tävlingssäsongen. Återhämtningen var mycket långsam.
Efter FM-finalen avslutade Filiph sin tävlingssäsong, åtminstone mentalt. Han började rikta blicken mot följande säsong. Pliktskyldigast deltog han i SFIM och i stafett-FM utan att sätta några stora avtryck.
Under veckorna efter Kalevaspelen har det varit mest allmän träning, bland annat några långlänkar, för att hålla konditionen uppe under övergångsperioden. I måndags började han sin träning på nytt, först i lite lugnare takt men från och med början av oktober ska han var i full gång. Målet är förstås att ha en bra träningsvinter och att han kan ta igen det han förlorades vintras och under våren.
Motivationen är i varje fall bra. Att nivån på 400 meter höjts i landet är inspirerande. Grenen har fått en högre status och Filiph har för avsikt att följa med i det uppsvinget. Avsikten är att haka på toppen och förbättra sina rekord nästa säsong. (Tom Johansson)
Bra formbesked: En rejäl putsning av klubbrekordet på 200 meter
Inställning av startblocken före tävlingen.
Den alternativa träningen som Filiph tvingats till på grund av vadproblemen har tydligen haft effekt. I söndags sänkte han sitt personliga rekord med 0,11 sekunder på 200 meter i sprintkarnevalen i Jämsänkoski. Det nya rekordet som samtidigt är en förbättring av GIF:s klubbrekord lyder nu på 21,58.
Loppet i Jämsänkoski var hans andra tävling för säsongen. Förhållandena var utmärkta, 26 grader och en medvind på 0,9 meter per sekund. Filiph kom bra i väg ur startblocken och löpte med bra frekvens. Han lyckades också hålla i hop löpningen in i mål. Känslan efteråt var var nästan odelat positiv.
De som följer med vår blogg har inte undgått att märka att träningssäsongen innehållit en del skadeproblem. Förutom vadproblemen hade han corona som tärde en del på krafterna och ledde till ett uppehåll i träningen. Till det positiva hör att han kan märka att det går att komma tillbaka efter skador. Effekterna av den träning han genomfört under många år finns kvar. Till den alternativa träningen har hört konditionscykeln, simning och en hel träning för att förbättra bålstabiliteten. För tillfället tränar han effekt. Återhämtande träning och vilodagar ingår även i programmet.
Tanken är att han gör sin årsdebut på huvudsträckan 400 meter i Sastamala på lördag. Snabbheten har visats sig vara förhållandevis bra. Nu återstår att se om farten och vaden håller för hela banvarvet. (Tom Johansson)
Försenad säsongsöppning efter vadskadan. Hyfsat lopp på 100 meter i motvind
Filiph gjorde säsongsdebut med ett 100-meterslopp i Seinäjoki.
Efter många om och men kunde Filiph genomföra säsongens första tävling i onsdags. Efter vårt senaste inlägg har vaden bråkat på nytt och det har gällt att anpassa träningen till vad vaden tål. En ny liten muskelbristning kom en tid efter Portugallägret.
I onsdags blev det alltså ett tävlingslopp på bana. Han löpte 100 i Seinäjoki för att testa hur han återhämtar sig efter skadan. Tiden blev 11,16 efter en lite trög accelerationsfas. Loppet gick i motvind, -1,3 m/s. Filiph är rätt nöjd med sitt lopp, framför allt att han inte kände av skadan och att snabbheten inte lidit så mycket. 11,16 är hans femte bästa tid på 100 meter. Han har visserligen inte löpt 100 meter så värst ofta sedan sina tidigaste juniorår. Loppet i Seinäjoki vann Alexander Björkgren på 10,99 före Niilo Mustalahti på 11,00 och Aleksi Lehto på 11,10. Alla tre har betydligt bättre personbästa än Filiph.
Ett 200-meterslopp i rankingtävlingarna i Uleåborg lekte i hågen. Han beslöt att inte ännu under midsommarhelgen testa hur vaden tål tävlingsfart på 200 meter. Sannolikt anmäler han sig till den traditionella sprintkarnevalen i Jämsänkoski i början av juli. Då blir det att testa hur vaden håller på 200 meter. Huvudsträckan 400 meter får vänta ännu en tid. (Tom Johansson)