cropped tom header

Filiph med i SUL:s träningsgrupp

Skrivet av friidrottenidag 06.10.2014

Kategorier:
Filiph har kallats till ungdomslandslagets läger för säsongen 2014-2015. Detta glädjebud kom på eftermiddagen och känns som en injektionsspruta för den träningssäsong som just startat. Friidrottsförbundet (SUL) har nominerat tre grupper. En grupp satsar på EM för under 22-åringar som avgörs i Tallinn i sommar. 19-åringarnas (födda 1996 eller 1997) EM går i svenska Eskilstuna SUL har en grupp bestående av idrottare som är bland de tio bästa i Europastatistiken. Dessutom har man en utmanargrupp och det är till den som Filiph fått inbjudan. På 400 meter och 400 meter häck hör tre löpare till gruppen, förutom Filiph klasskamraten Felicia Åbacka från Korsnäs och Annika Hannola från Helsingfors. Träningsgruppen samlas första gången i Pajulahti den 16 oktober. (Tom Johansson)

Kan vi lita på att idrotten är ren?

Skrivet av friidrottenidag 01.10.2014

Kategorier:
dopningskurs Riitta Puumala och Heikki Haarala visar hur dopningstest tas om hand. Åhörde för en tid sedan en föreläsnin av Riitta Puumala på Antidopningskommittén (ADK). Tillställningen ordnades av ADK, Keskipohjanmaan Liikunta och Mellersta Österbottens idrottsakademi. Någon stor publik uppslutning var det inte, men ämnet är inte för den skull varken oväsentligt eller ointressant. ADK sköter dopningstesten. Det är i första hand idrottare nära världseliten som är under mera rgelbunden uppsyn. Men i princip kan varje tävlande testas. Åldern är inget hinder. Årligen görs cirka 3000 test, tio är positiva. Det är upp till grenförbunden att offentliggöra sina dopningsfall. En spontan reaktion är att man inte hört om tio positiva dopningstest i Finland i år. Till saken hör också att ADK inte får meddela vem de testat. Däremot får de som testats berätta om det. Filiph hör alltså till dem som kan testas i princip när som helst. Under sin karriär har han aldrig behövt ge något test. Är säker på att han har rena papper, eller egentligen kan man inte vara helt säker. Det finns en djungel av preparat som klassas som dopning. Listan är både lång och svår att tyda. Han har ingen medicinering som ordinerats av läkare. Inte äter han heller några piller med kosttillskott, järntabletter och C-vitamin har det blivit i någon mån för att få upp ferritinhalten. Men ADK är inte bara "dopningspolis". Förebyggande information är en viktig del av arbetet. Puumala menar att det arbetet uppfattas som positivt. Huvudansvaret vilar på idrottarna och personerna i deras omgivning. Det handlar sist och slutligen om attityder. Har ofta tänkt var skillnaden går mellan Finland och bland annat Sverige och Norge i detta avseende. Då det gäller uthållighetsgrenar åker inte svenskarna och norrmännen i regel fast medan vi haft beklagligt många fall. Nåja. Ett par dagar efter föreläsningen fick vi läsa om att den svenske långdistanslöparen Adil Bouafif stängs av tills vidare under utredning för misstanke om dopingförseelse. Han deltog bland annat i EM. I Sverige håller man kanske inte på med samma typ av stigmatisering då det gäller idrottare som vi. Man har tåligt väntat på B-testet. I och för sig var det fråga om en idrottare som inte är känd i så vida kretsar, och i dessa fall kanske idrottare med utländsk bakgrund inte räknas riktigt som "våra". Men överlag tycks man ha lite annorlunda tankebanor. Då nästan hela vårt skidlandslag lades på pottan i Lahtis 2001 hamnade hela nationen i trauma. Man trodde att nu lärde vi oss en gång för alla. Helt har det inte slutat, nya fall dyker upp. Tio per år är ju trots allt rätt många. Problemet är väl att man i Finland inte förmådde gå till botten med dopningsproblematiken. Vi utgår hela tiden från att alla andra också dopar sig. Det stora misstaget i Lahtis består för oss tydligen i att åkarna åkte fast, inte att de fuskade, för allt vara på samma startlinje som de andra etc. Man såg det hela som en konspiration mot oss. De flesta finländarna sitter, liksom också jag, och önskar att även norrmän och svenskar skulle ertappas och få stå vid skampålen. Även om de har ströfall tycks de i regel klara sig med rena testresultat. Tydligen är det så att de har bra reda på vad som kan användas och vad som inte får användas. För finländsk idrott gäller i första hand att vi själva tar ansvar för vårt rykte. Vi ska själva stå för en ren idrott, den blir inte renare av att svenskar och norrmän åker fast. Men visst, det skulle ge oss lite skadeglädje. (Tom Johansson)

Hur bra är våra löpare?

Skrivet av friidrottenidag 24.09.2014

Kategorier:
Den norske skidåkaren Petter Northug har mest förknippats med skandaler på senare tid. För ett par år sedan dominerade han skidåkningen och tycktes vara nästan oslagbar. I och med skandalerna har många ställt sig frågan om hans karriär i världstoppen är över. Här om dagen gav han ett formbesked som allmänt tolkades som ett tecken på att konditionen är bra. Northug löpte 5000 meter på bana. Det var en mindre tävling som han vann på tiden 15,16,40. Det krävs förstås en hel del träning och talang för att komma ner till en sådan tid. Då man bedömer friidrottarna ställs ibland frågan om idrottare inom andra discipliner skulle kunna utmana dem. I somras under fotbolls-VM hade man inom Fifa uppskattat den fart som holländaren Arje Robben hade i en löpduell med spanjoren Sergio Ramos. Man hävdade att Robben hade 37 kilometer i timmen då det gick som bäst undan. Med den farten skulle hans tid på 100 meter enligt deras beräkningar ha varit 10,28. Då man tar med accelerationen och det faktum att ingen lyckas hålla topphastigheten under hela raksträckan blir tiden beskedligare. Inom friidrottskretsarna är uppfattningen sannolikt att Robben inte skulle kvalificera sig till Kalevaspelen om han skulle vara finländare. För att få delta i Kalevaspelen ska man ha löpt 10,93 eller bättre. Nåja. Det är svårt att jämföra en rusch på fotbollsplanen med ett tävlingslopp på allvädersbana. Däremot är det lättare att sätta i Northugs lopp i ett sammanhang. GIF:s Pauli Ruostetsaari som är en av landets bästa i klassen M19 löpte 15,10,89 som bäst i somras. För att vara bland de 20 bästa i Finland krävs en tid under 15 minuter. Robin Ryynänen som är född 1997 är den bästa i landet under 17 år. Hans personbästa är 14,49,28. Finländska rekordet innehar Lasse Virén, 13,16,3. Världsrekordet har etiopiern Kenenisa Bekele, 12,37,35. I den jämförelsen bleknar förstås Northugs prestation på löparbanan. Men då man betänker att det inte är hans specialgren är det förstås en bra tid. Men helt främmande gren är det ändå inte för skidåkare. I historien har skidåkare nog försökt sig på banlöpning med framgång. Vi kan ta vår Harri Kirvesniemi som jämförelse. Skidåkningen var hans specialitet, men banlöpningen låg honom också nära. År 1983 löpte han sitt personbästa på 5000 meter, 13,54,4. Dålig var han inte heller på 10000 meter, personbästa 29,55,0. På 1500 meter noterade han som 18-åring 3,55,3 och på 800 meter 1,57,8. Här ligger Northug och många andra i lä. Men vi ska förstås komma i håg att också skidåkningen har förändrats. Det handlar mycket om stakning och det förutsätter kraft i överkroppen. På löpbanan är det en belastning. (Tom Johansson)

Kvartmilen verkar vara en sidogren

Skrivet av friidrottenidag 19.09.2014

Kategorier:
Jag tycker om att studera friidrottstatistik. Vill inte utge mig för att vara någon fantom på området, men statistiken ger en frihet för var och en att göra sina egna tolkningar, alltså får se det man själv vill se. Med hjälp av årsstatistiken försöker jag här bedöma hur till exempel nivån på 400 meter är i dagens Finland. Två finländare har kommit under 48 sekunder i år. Oskari Mörö har löpt på 47,40 och Ville Lampinen på 47,85. Sedan har vi Petteri Monni på 48,03 och Eetu Viitala på 48,06. Nivån är lite högre än i fjol både då det gäller toppen och bredden, men inte direkt hisnande. Till och med i nordisk jämförelse är den finländska nivån beskedlig. Men allting kan ses ur olika synvinklar. De fem bästa i den inhemska statistiken är födda på 1990-talet, Mörö 1993 och Lampinen 1994. Vi har en ny generation kvartmilare. Gemensamt för de fyra första är också att 400 meter slätt inte är deras huvudsträcka. Då man ser på juniorsidan finns lite liknande drag. I en internationell konkurrens ser det ändå inte helt hopplöst ut. Mångkamparen Artur Hämäläinen är sjuttonde i Europa med sin tid 48,46, löpt i en tiokamp. Julius Uutela ligger på 28. plats med tiden 48,84. Nämnas kan Uutela har 800 meter som huvudsträcka. Han har löpt på 1.52,82, vilket ger honom en 23. plats i Europastatistiken för dem under 18 år. Filiph som är tredje i den inhemska statistiken har kvartmilen som huvuddistans. I somras löpte han som vi minns som bäst på 49,53. Med den tiden blev han tvåa i Världsungdomsspelen i Göteborg. Den tävlingen vann dansken Benjamin Lobo Vedel. Han är ingen oäven löpare. Med tiden 47,06 toppar han Europastatistiken i åldersklassen. (Tom Johansson)

Nu följer en viloperiod

Skrivet av friidrottenidag 14.09.2014

Kategorier:
Nu väntar en period med vila efter en lång tävlingssäsong. Viloperioden kommer på flera sätt lämpligt. Filiph har känning av en ond rygg. Det onda är lite svårt att definiera. Under senare tid har det smugit på och är just nu besvärande. För ett par år sedan hade han samma problem. Tålamodet räckte då inte till för att få bort åkomman, utan det blev att börja testa formen så fort det började kännas lite bättre. Det ledde sannolikt till att det onda i ryggen hängde rätt länge med. Baklåren känns nu också strama. Pausen är som sagt välkommen. Om ryggen tillåter startar träningssäsongen om ett par veckor. Någon motivationsbrist lider han i varje fall inte av. Den intensiva tävlingssäsongen har varit sporrande. De förestående dragen upp och ner i konstbacken vid Köukar känns mera lockande än avskräckande. Så småningom blir det också definiera målen för nästa säsong. Det känns som om 200 och 400 meter också nästa år är huvudsträckorna. Satsningen på 200 meter blir sannolikt lite större än i år. Det gäller att förbättra snabbheten. Filiph leker också med tanken att prova på långa häcken, om inte annat så för att förbättra uthålligheten. Resultatmålen återkommer vi till så småningom. Men det är åtminstone klart att några klubbrekord borde ryka nästa säsong. (Tom Johansson)

Liten förbättring på 100 meter

Skrivet av friidrottenidag 13.09.2014

Kategorier:
Det blev en liten putsning av personbästa på 100 meter i S:t Michel. I försöksheatet kom Filiph fjärde på tiden 11,50 i nästan vindstilla förhållanden. Tiden räckte för att ta sig till semifinal. I semifinalen blev det sedan stopp. Tiden var då 11,60, i en motvind på 1,7. Snabbt efter semifinalen löpte han 800 meter. Det blev en femteplats med en tid på över 2,03. Klubbkamraten Pauli Ruostetsaari blev trea i loppet, en dryg sekund snabbare än Filiph. Även om det är trötta ben är Filiph nöjd med sina insatser i skolmästerskapen. Personrekordet på 100 meter var positivt. Nu blir det en paus i friidrottandet. Han är inte anmäld till 400-metersloppet som avgörs på söndag. (Tom Johansson)

Skolmästerskapen återstår

Skrivet av friidrottenidag 11.09.2014

Kategorier:
Säsongens sista tävling står för dörren. Det är Koululiikuntaliittos mästerskap som avgörs i S:t Michel på lördag och söndag. Egentligen är det mera en avrundning på en lång och slitande säsong. Men det är klart att då spikskorna kommer på är det tävling på riktigt. Och det är många kända idrottarnamn som finns bland de förhandsanmälda. Flera namn kan ännu komma eftersom man tillåter efteranmälning. Filiph har valt att inte tävla på sin huvudsträcka, 400 meter, där han säkert skulle ha chanser till en god placering med ett för honom normalt lopp. I stället löper han 100 och 800 meter. På sprintsträckan är han nöjd om han är bland de tio bästa. Skulle det vara tidigare på säsongen skulle sannolikt personbästa på 11,55 ryka. Det har blivit endast ett lopp på 100 meter i år. Det skedde i Åbo i mitten av juni då sommaren kändes som onormalt kall. Det var hafsigt i starten och Filiph kom inte riktigt bra ur blocken. I övrigt var formen vid det tillfället mycket bra. På 800 meter är startfältet inte så stort. Egentligen ska han kunna förbättra sitt personbästa också på denna sträcka. Nuvarande personbästa är från midsommardagen i Saarijärvi, en dag då det var ungefär samma temperaturer som mellan jul och nyår. Filiph löpte i B-heatet. Han öppnade hårt och löpte i praktiken ensam. På andra varvet tog han mycket tid på sig och lyckades inte komma under tvåminutersstrecket. Med bättre disposition av krafterna kan det målet nås, men kanske inte med dagens form. Det blir nu i varje fall ett test inför den nya träningssäsongen, både då det gäller snabbhet och fartuthållighet. (Tom Johansson)

Får man betalt för landskampsuppdrag?

Skrivet av friidrottenidag 07.09.2014

Kategorier:
Nytt foto av Filiph (150x200) T-tröjan får Filiph behålla som minne från den stora upplevelsen. Flera har frågat om en som deltar i ungdomslandskampen får betalt för det. Svaret är att det beror på hur man ser på det hela. Själva upplevelsen är den belöning man får. Ekonomiskt går nog juniorerna back. Idrottsförbundet står för uppehället, hotell och traktering under tre dagar. En försäkring ordnar man också åt idrottarna. Förbundet betalar även en del av resekostnaderna, 90 euro om resorna överstiger 600 kilometer, 70 euro om sträckan är mellan 400 och 600 kilometer och för resor mellan 200 och 400 kilometer är ersättningen 35 euro. Om resan tur och retur understiger 200 euro betalas ingen ersättning. Två fribiljetter till själva landskampen får ungdomarna att dela ut- Idottaren får ett ackrediteringskort som ger fritt inträde. Utrustningen, spikskor, vattenflaska och småplock på stadion är på idrottarens eget ansvar. Förbundet har en stor klädkollektion som idrottarna får välja sin klädsel ur. Efter landskampen samlas kläderna in. En t-tröja med Finlands flagga på bröstet få idrottarna behålla. Indirekt kan det förstås vara även ekonomiskt lönsamt, på sikt. Även om landets stora tidningarna inte engagerar sig i Sverigekampen som tidigare är uppmärksamheten rätt stor. Vår egen tidning var på plats och berättade även om det med lokal anknytning. De finska regiontidningarna som jag tittat på har tydligen tagit den enklaste vägen. Samtliga körde med en allmän grej som till största delen handlade om Antti Ruuskanen. Ungdomslandskamperna behandlades i notisform, om ens det. Yle var på plats under seniorlandskampen. I Sverige sändes båda dagarna direkt. Då Filiph deltog i långa stafetten hade han sin största publik någonsin på läktarna och hur många som helst framför TV-apparaterna i Sverige och Finland. Man kan tänka sig att idrottarnas värde på sponsormarknaden kan växa. Men ingenting kommer per automatik. Svaret på den ursprungliga frågan är att ekonomiskt går det med minus, åtminstone på kort sikt. Men eftersom pengar inte är det enda måttet, inte ens det viktigaste, år det ett stort plus då man beaktar alla faktorer. (Tom Johansson)

Mycket positivt under säsongen

Skrivet av friidrottenidag 06.09.2014

Kategorier:
landskamp Filiph fick låna landslagsdressen förra veckoslutet. Friidrottssäsongen börjar vara över för denna gång. För Filiphs del måste man säga att det gått mycket bra då man beaktar hur ny han är i branschen. Men det är klart att en hel del kan göras bättre. Också ur den synvinkeln har det varit en lärorik säsong. En del av misstagen har han gjort mot bättre vetande. Medvetet har han tävlat rätt mycket för att skaffa sig hårdhet inför kommande duster. Tävlingssäsongen inleddes egentligen redan i mitten av december i Uleåborg för att lite testa hur höstens träningsperiod bitit. Det blev en hel del halltävlingar under vintern. I mitten av februari var formen mycket bra och i hård konkurrens blev det FM-guld på 300 meter och nytt SFI-rekord. Efter det försvann den vassaste formen. Träningsäsongen fortsatte utan några större avbräck. Några förkylningar, men inga skador. Utomhussäsongen blev därmed också lovande. Resultatmålen nåddes redan under försommaren. Då blev det också trängsel i tävlingskalendern. Världsungdomsspelen i Göteborg var inprickad som ett av de stora målen. Veckan senare skulle stafett-FM avgöras och där var det i första hand 800 meter som gällde. Det blev en avvägning mellan de egna sträckorna 200 och 400 meter samt stafettlagets 800 meter. Resultatet var bra i båda dessa huvudtävlingar, men efter det lyckades Filiph inte få till den allra bästa formen. Tävlingarna efter det har visserligen gått bra, inga underprestationer, men heller inga riktiga fullträffar. FM-silver på huvudsträckan och landslagsuppdrag har det räckt till. Sverigekampen är dessutom den erfarenhet som kanske känns allra bäst. Nästa år är det 19-åringarnas EM i Sverige. Det är kanske en utopisk tanke, men ifall utvecklingen fortsätter i samma takt som i år finns en liten, liten chans att få till en tid på 400 meter som kan ge en biljett. Detta bara som en liten tankelek. Ännu återstår Koululiikuntaliittos mästerskap i S:t Michel. Filiph har tänkt att han löper 100 meter och 800 meter för att lite testa hur det fungerar på sträckorna utanför den egentliga repertoaren. (Tom Johansson) Stafett dm Stafettguld Stafettguldet är också en av höjdpunkterna.

Litet gäng med många medaljer

Skrivet av friidrottenidag 05.09.2014

Kategorier:
GIF-medalj (300x225) Fr.v. Joni Virkkala, Juuso Haarala, Pauli Ruostetsaari, Filiph Johansson, Jan Kaas och Jan-Anders Backlund har skördat lagrar under året. Vi bordet tränaren Håkan Prest-   Gamlakarleby IF hör inte till de största föreningarna i landet. Antalet som tävlar i de nationella mästerskapen är sist och slutligen få. I till exempel juniorernas FM hade GIF endast fyra deltagare. I Kotka tävlade Nathalie Westman bland 16-åringarna och Filiph bland 17-åringarna. Pauli Ruostetsaari och Joni Virkkala var våra enda representanter i 19-åringarnas FM i Huittinen, Mot den bakgrunden har utdelningen varit fenomenalt bra, om jag räknat rätt 16 FM-medaljer för föreningen. På fredagkväll ordnade hade man medaljkaffe. GIF-ordförande Jana Holm tackade medaljörerna och hoppades att traditionen med medaljkaffe ska bli ett årligt evenemang. Hon påminde också om att det kan komma svackor, men att det är till för att övervinnas och erfarenheter som man kan ta med sig och ha nytta av i framtiden. Att en förenings idrottare hävdar sig på större arenor borde kunna vara en sporre för de som har intresse att pröva på olika idrottsformer. Ingenting kommer gratis, men ingenting är heller omöjligt. Vi får hoppas att fler unga väljer att komma med i GIF:s verksamhet. Oberoende av vilken idrott som man ägnar sig åt kan GIF bidra med något positivt i träningsväg. Friidrottens stora fördel är att den erbjuder många olika grenar. Man behöver inte vara trådsmal långdistansare. Det finns plats för löpare, men också för kastare och hoppare. Vi har en bra idrottsplan där man har tillgång till i princip alla redskap som finns. I rekryteringen är skolan viktig. Skoltävlingarna kan kanske inspirera någon att söka sig till träningarna som så småningom återupptas. (Tom Johansson) FM-medaljskörden 2014: Guld individuellt 5. (Juuso Haarala skidåkning 20 km klassisk stil, Filiph Johansson 300 meter inomhus M17, Jan Kaas 3000 meter inomhus klassen över 30 år, Jan-Anders Backlund 800 meter och 1500 meter inomhus klassen över 35 år. Guld i lagtävling 1. 3X800 meter klassen M19 (Joni Virkkala, Pauli Ruostetsaari, Filiph Johansson). Silver individuellt 6: Juuso Haarala skidor 10 km klassisk stil, Pauli Ruostetsaari 5000 meter M19, Filiph Johansson 400 meter M17, Jan-Anders Backlund 1500 meter ö. 35 år, Jan Kaas 10000 meter ö. 30 år utomhus och 1500 meter ö. 30 år inomhus. Brons individuellt 3: Juuso Haarala skidor sprint, Pauli Ruostetsaari 1500 meter M19, 3000 meter inomhus M19. Brons lagtävling 1: Terränglöpning (Pauli Ruostetsaari, Juuso Haarala, Joni Virkkala).