cropped tom header

Om medias idrottsbevakning

Skrivet av friidrottenidag 15.07.2014

Kategorier:
Ett uttalat syfte med denna blogg är att stimulera friidrottsintresset. Många är på det klara med att de individuella idrotterna hamnar i skuggan av bollsporterna. Uppfattningen är knappast helt tagen ur luften. Ofta pekar man finger mot journalistkåren. Det är klart att nyhetsbedömningen sker inom redaktionerna, men det är många faktorer som bidrar till att vi har en situation där vissa sporter får tillsynes mera uppmärksamhet än de förtjänar. Det är till exempel svårt att begripa att NHL-ishockeyn kan ha sådan genomslagskraft under grundspelet. Matcherna duggar tätt och det är först när slutspelet börjar som matcherna har någon betydelse. Under vintern spelar man för att få statistik över så gott som allt som sker. Men som sagt, tanken är inte nu att kritisera mitt eget skrå, tvärtemot att ge min syn på varför lagsporter får mera synlighet. I viss mån handlar det om möjligheten att planera redaktionens arbete. Lagsporternas serieprogram är fastslaget i god tid. Vi vet länge på förhand att det blir match och att vi får ett resultat att redovisa och kommentera. Journalistiskt spelar det egentligen inte så stor roll om det blir, seger, förlust eller oavgjort. Den planerade textboxen kan fyllas ändå. Bedömningen av spelarna är också alltid subjektiv. Läsarna kan vara av annan åsikt, men de kan inte säga att du har fel. Matchresultatet är förvisso obestridligt, men alltid finns det många olika tolkningsmöjligheter. I de individuella sporterna har vi ett annat upplägg. De stora tävlingarna är rätt säkra, många ställer upp och någon gör resultat som når över nyhetströskeln. Men till exempel en friidrottare anmäler sig också mera slumpmässigt till tävlingar som kan arrangeras i princip var som helst i landet. Redaktionerna har förstås inte resurser att följa med anmälningslistorna i Kilpailukalenteri. Dessutom finns möjligheten med efteranmälningar, ofta just före tävlingen börjar. Till saken hör också att det är betydligt svårare att bedöma nyhetsvärdet i ett friidrottsresultat. Det är så många faktorer som kan beaktas. Även om den kunskapen finns är det osannolikt att man får till en bevakning som tillfredsställer alla. Och även om redaktionen gjort ett grundligt förarbete kan det ”skita sig”. Idrottaren fick kanske förhinder och deltog aldrig i den tävling som redaktionen tänkt rapportera från. Där sitter man då med ett stort gap på sidan och deadline närmar sig.. Redaktionerna är kanske inte så intresserade av upprörda reaktioner i efterskott. I stället är de glada om någon kring idrottarna meddelar resultaten och eventuellt sätter in resultaten i ett sammanhang, eller kanske tipsar på förhand om sådant det är skäl att hålla ett öga på. (Tom Johansson)

SFIM en av årets höjdpunkter

Skrivet av friidrottenidag 14.07.2014

Kategorier:
Flera av landets för tillfället bästa friidrottare är anmälda till SFIM i Bennäs som avgörs på fredag och lördag. Ett av våra största EM-hopp, Sandra Eriksson är anmäld på 800 meter och möter bland andra Karin Storbacka. Jonathan Åstrand är anmäld på både 100 och 200 meter. Oskari Mörö som toppar landsstatistiken på 400 meter löper sträckan denna gång med häckar. Det är bara några plock ur deltagarlistan och det det borde intressera de friidrottsintresserade till den grad att de tar sig till tävlingarenan. På plats finns även mindre namnkunniga. Nämnas kan att SFI föreningarna hade tidernas framgångar under stafett-FM. De lade beslag på 25 medaljer, en tredjedel av alla medaljer som delades ut under veckoslutet . Under SFIM avgörs också mästerskapen i två junioråldersklasser, under 17 år och under 15 år. 18- och 19-åringarna tävlar denna gång i allmänna klassen. I juniorklasserna som börjar tidigare på dagen deltar många intressanta namn, idrottare som har bra chanser att låta höra av sig ifall de väljer att satsa på en idrottskarriär. Filiph håller till i sin egen klass, M17. Han deltar på 200 och 400 meter. Också på 100 meter skulle han ha bra chanser, men väljer att lämna bort den sträckan. På båda sina tävlingssträckor har han de bästa statistiktiderna, vilket förstås ger en liten press som han måste kunna hantera. Som i några tidigare inlägg konstaterarats ska man inte stirra sig blind på statistiken. Det är själva tävlingsprestationen som är avgörande för hur resultatlistan ser ut. Han försöker under början av veckan hitta lite mera explosivitet. Det har känts lite segt i benen på senare tid. På måndag var han i gymmet, bland annat tre gånger tre frivändningar med 60 kg. På tisdag försöker han hitta farten för 200 meter och 400 meter på Kyrkbackens plan. Dagarna före tävlingarna blir det att ta det lugnt. (Tom Johansson)   PS. Glömde i senaste inlägg en liten pikant sak. I Kuortane fick Filiph skriva sina första autografer. DS    

Personbästa, med halvdant lopp

Skrivet av friidrottenidag 13.07.2014

Kategorier:
Elittävlingarna i Kuortane var en stor finländsk friidrottsfest där de lokala förmågorns gavs tillfälle att tävls med världsstjärnor och inhemska toppar. Noora-Lotta Neziris finländska rekord på 100 meter häck hörde till höjdpunkterna. Finland börjar för övrigt få fram en bra bredd i denna gren Herrarnas spjuttävling motsvarade de högt ställda förväntningar. Den egyptiska världsettan El Rahman vann på 84,79. I herrarnas längdtävling hoppade sydafrikanen Zarck Visser goda 818 i sitt sista hopp. Den finländska ikonen Tommi Evilä gjorde sitt sista framträdande i Kuortanes elittävlingar. Många andra höjdpunkter bjöd eftermiddagen också på. Vädret var så bra det bara kan bli på en friidrottstävling, varmt med en tunn molnslöja och så gått som vindstilla. Överlag var resultatnivån bra, vilket den förstås ska vara nu när säsongen närmar sig sin kulmen. Dagen avslutades med ett bra 200-meterslopp. Mexikanen José Carlos Herrera vann på 20,40. Jonathan Åstrand tog sig med tre hundradelssekunders marginal under 21 sekunder och det räckte för en tredje plats. Filiph löpte i B-heatet där han fick nöja sig med en fjärde och sista plats på tiden 22,62. Strax före sig hade han jämnårige Artur Hämäläinen på 22,43. Hämäläinen går i sin fars fotspår som mångkampare och löpte i slutet av maj 400 meter på 48,46, vilket längde stod sig som årsbästa i landet. Kristian Bäck, Vasa IS, har gjort stora framsteg och kom två i heatet med tiden 22,27, endast 0,02 sekunder över kvalgränsen till Kalevaspelen. Filiphs notering är hans bästa med godkända vindförhållanden. I de goda yttre förhållandena fanns det förutsättningar till en bättre tid. Han var inte riktigt nöjd med sitt lopp. Han kände att han borde ha haft mera att ge men lyckades inte frigöra energin. Benen kändes lite stumma. Men så blev inte förberedelserna inte heller de optimala. Förkylningen börjar så småningom ge med sig. En aning har farten även mattats av 800-metersloppen före och under stafett-FM. Nu tar han ny sats för att vässa formen till SFI-mästerskapen. (Tom Johansson)  

Elittävling som kan göra skäl för sitt namn

Skrivet av friidrottenidag 12.07.2014

Kategorier:
På söndag 13 juli har vi Elittävlingar i Kuortane. Startfälten ser ut att vara högklassiga. Det är upplagt för en riktig friidrottsfest inom bekvämt köravstånd. På Kuortaneen eliittikisats hemsida hittar vi startlistorna, heatindelningarna och tidtabellen. Herrarnas spjuttävling röner på förhand det kanske bredaste intresset, även om hemmakastaren Tero Pitkämäki givit återbud. Han valde i stället att tävla i diamantligan. De finländska färgerna försvarar kanske i första hand Ari Mannio som visat tecken på gryende form. Mot sig har han en lång rad kastare med stor kapacitet, den egyptiska världsettan är en av dem. Men han är inte ensam och det blir inte lätt att ta sig högst upp på prispallen. Som vi vid ett par tillfällen tidigare nämnt har Filiph för avsikt att löpa 200 meter. Sammanlagt 13 löpare är anmälda och indelade i två heat. För Filiph är redan B-heatet en stor utmaning. Ingen av de fem i heatet har varit under 22 sekunder i år. Jani Koskela har i varje fall från tidigare ett personbästa på 21,41. A-heatet är stentufft, alla har ett personbästa under 21 sekunder, förutom Samuli Samuelsson som nyligen löpte på 21,15. Jonathan Åstrand har den tredje bästa statistiktiden i heatet. Filiph väntar sig inte några stordåd i tävlingen, men nog värdefull erfarenhet. Tävlingsarenan är han i varje fall bekant med. Den 16 juni i fjol löpte han sitt första 400-meterslopp här. I kyligt väder noterade han då 52,45. Han vill se hur de stora pojkarna agerar och det är även viktigt att bli van vid denna typ av tävlingssituationer, överhårt motstånd och förhoppningsvis en stor publik. Det gäller att ta vara på tillfällen att skaffa sig rutin. Förberedelserna har störts en aning av förkylningen han fick efter stafett-FM. I dag, lördag har han tränat lätt, bland annat löpt på Kyrkbackens gräsplan samt ett drag med spikskorna på. Det återstår att se hur kroppen reagerar på startskottet. En ny chans att se toppidrott i närregionen har vi i slutet av nästa vecka. SFIM i Bennäs har alla möjligheter att bli en stor finlandssvensk idrottsfest. Denna säsong har vi många gånger fått belägg för att SFI-föreningarna håller sig mycket väl framme. Vi kan ta herrarnas 400 meter som exempel. Då jag kollade årsstatistiken på fredag eftermiddag kunde jag räkna att elva SFI:are återfinns bland de 20 bästa i och med att IK Falkens Simon Haglund och Christoffer Envall börjat få upp farten. Simon löpte på 48,96 i Pargas och dagen innan löpte Envall på 49,20. Oskari Mörö, Esbo IF, toppar statistiken med 47,52. Filiph rymdes ännu som sista man med på 20-bästa-listan med sina 49,53. För tydlighetens skull ska sägas att det handlar om alla åldersklasser. Till SFIM ska vi förstås återkomma ännu då evenemanget kommit närmare. (Tom Johansson)  

En sällsynt bra start på tävlingssäsongen

Skrivet av friidrottenidag 11.07.2014

Kategorier:
DSCN2022 Håkan Prest t.h är glad över hur hans adepter utvecklats.   GIF:s löpartränare Håkan Prest är mycket nöjd med säsongen hittills. Han säger att löpartruppen är liten, men håller bra standard. I år har GIF-löparna tagit fyra FM-medaljer, två guld och två brons. Individuellt har Filiph Johansson tagit ett guld och långskubbaren Pauli Ruostetsaari ett brons i inomhus-FM. Guld blev det som bekant nyligen i stafett-FM och i våras blev det ett brons i terräng-FM, lagtävlingen för pojkar under 19 år. Det är en av de bästa säsongsöppningarna vi någonsin haft. Speciellt nöjd är Prest över att alla i träningstruppen bättrat på sina egna tider, en del personbästa har förbättrats betydligt. Prest nämner Paulis förbättring på 5000 meter som exempel, från 15,45 till 15,10. Pauli har tränat mycket hårt och Prest räknar med att han får utdelning för sin träning först senare under säsongen. Just nu arbetar man med att få upp Paulis snabbhet. Han säger att man överlag inom gruppen jobbat bra under träningssäsongen och det förklarar framgångarna. Han inskjuter att mycket ännu också är ogjort. Nu kommer tävlingarna tätt och det blir inte riktigt möjligt att få in den förberedande träningen inför tävlingarna. För Filiphs del säger ”Håkki” att resultatutvecklingen varit mycket god. Under sensommaren i fjol löpte Filiph 400 meter på 51,34 och nu har han varit nere på 49,53. Prest tror att det kan gå ännu fortare, under 49 sekunder. Det uttalandet baserar han på Filiphs fart på 200 meter. Bättre fartuthållighet krävs ännu. Nu är det 200 och 400 meter som gäller. Han ser det inte heller som någon omöjlighet att Filiph i framtiden tar sig ner kring 1,50 på 800 meter. Den snabba utvecklingen kan knappast fortsätta utan avbrott, säger Prest. Han hoppas att Filiph och Iiro Penttilä ska få två kvartmilare till för att GIF ska ha ett slagkraftigt lag på 4X400 i klassen M19 nästa år. Iiro hör även till dem som bättrar på hela tiden. Pauli och Joni Virkkala som ryckt in i armén tävlar nästa år i allmän klass. Filiph var på fredag kväll och tränade med de andra GIF:arna på Kyrkbackens plan. Förkylningen sitter ännu i det märktes på andningen. Det kändes lite tungt. Förkylningen ser ut att ge med sig och Filiph hoppas kunna göra rätt för sig i Kuortane på söndag. (Tom Johansson)  

Första individuella DM-guldet

Skrivet av friidrottenidag 09.07.2014

Kategorier:
Filiph löpte 300 meter i junior-DM på 36,04. Det är hans bästa tid på sträckan på utomhusbana. Tiden räckte till hans första individuella DM-guld. Även om det är en gångbar tid är Filiph inte helt tillfreds med sin insats. Vädret var det bästa tänkbara, cirka 25 grader och nästan vindstilla. Han hade hoppats komma under 35,50. Man ska förstås inte söka bortförklaringar, men det finns en del saker som kanske bromsade framfarten. Efter stafett-FM har han haft en lindrig förkylning. Under resan till Närpes visade termometern 29 grader. Vi har märkt att bilens luftkonditionering är ineffektiv. Därför beslöt vi ett par timmar för den tänkta avfärden att fylla på freon. Sagt och gjort. Den verkstad vi brukar anlita fick in bilen på sin lista och påfyllningen utfördes. Det visade sig dock att en slang inte höll för trycket och det blev att återgår till ursprungsläget. Samtidigt försende vi avfärden. I en sommarvarm bil tog vi oss till Närpes och pojkarna, Filiph, Pauli Ruostetsaari och Iiro Penttilä hann med endast liten marginal bekräfta sitt deltagande inom utsatt tid. Men som sagt bra gick det ändå. Pojkarna kom hem med tre DM-guld. Det blev för övrigt en del riktigt goda resultat i Närpes. Resultaten finns också redan på Tilastopaja. Filiph är som bäst lite osäker hur han ska förbereda sig de närmaste dagarna. Han hade ursprungligen tänkt sig att attackera seniorernas FM-kvalgräns på 200 meter under Elittävlingarna i Kuortane på söndag. Förkylningen och lite tunga ben har bidragit till att han inte har så stora förväntningar på tävlingen i Kuortane. Däremot har han tänkt slipa formen så att den är vass under SFIM i Bennäs. I och för sig är A-klasstiden på 200 meter något av ”överkurs” för Filiph. Han är också redan kvalificerad till Kalevaspelen på 400 meter. Tanken är att skaffa sig lärdom av de bättre löparna och samtidigt få rutin av större tävlingar. Han ser det som viktigt att bli van med ruljangsen. (Tom Johanson)

Känslan efter festen

Skrivet av friidrottenidag 08.07.2014

Kategorier:
Det har varit lugnt med träningen efter FM-stafetterna. I måndags blev det lite cykling, lätt cirkelträning och en lätt länk på stigarna runt Köukar. Tyvärr börjar Filiph känna av en förkylning. Näsan är täppt och känslan allmänt hängig. Han hoppas i varje fall kunna delta i junior-DM i Närpes på onsdag. Det skulle vara roligt att få testa farten på 300 meter. Om förkylningen inte förvärras finns förhoppningar om att komma ner mot 35 sekunder. På söndag blir det antagligen Elittävlingar i Kuortane. Filiph finns bland 13 anmälda. Tanken är att då attackera 22,50 på 200 meterr, ett av säsongens resultatmål. Känslan efter stafettguldet i lördags och pojkarnas hyggliga insats på 4X400 meter i söndags har varit bra, för att inte säga superbra. Till känslan bidrar att många noterat lagets framgångar och spontant kommer fram och gratulerar, både gammal som ung. Det finns tydligt och klart ett intresse för friidrotten, folk bryr sig om de lokala idrottarna. Positivt är också att den egna tidningen, ÖT, givit stafett-FM välförtjänt uppmärksamhet. Med tacksamhet noteras också att Yle ger friidrotten av sin tid, och framför allt att den inhemska friidrotten också lockar till sig tittarna. För friidrotten gäller det att förvalta detta kapital. Spjutkastningen håller förstås intresset uppe. Vi får hoppas att finländska långdistanslöpare återtar sin position som traditionsbärare på de internationella arenorna. Välkommet skulle det förstås vara att friidrottare inom andra grenar skulle ta klivet upp. (Tom Johansson)

Lagsport eller individuella idrotter?

Skrivet av friidrottenidag 07.07.2014 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
SCAN0001 Bilden från sommaren 2001, Filiph har spelat sin första fotbollsturnering.     Håll på med olika idrottsformer långt i tonåren. Det rådet ger så gott som alla framgångsrika tränare. Likafullt bevakar de flesta idrotter sina unga utövare för att de inte ska lockas bort från deras verksamhet. Sanningen är väl att det råder stor brist på idrottande ungdomar. En annan sanning är att det i dag är så många idrotter och andra aktiviteter som pockar på uppmärksamhet. Det är förståeligt att idrotterna försöker binda till sig utövarna redan i unga år. Aktiviteterna kräver pengar och ”...ju fler vi är tillsammans desto billigare det bli...” för att travestera på den gamla refrängen. För lagsporterna är rekryteringen speciellt känslig. Det går inte att delta i seriematcher med endast en handfull spelare. Ofta är spelartrupperna smala, samtidigt som året runt-verksamheten är relativt kostsam. Redan ifall några väljer bort laget under spelsäsongen blir det lätt kris. Vi har sett att antalet fotbollslag minskat kraftigt i distriktet, och samma sak gäller förstås lika väl många andra sporter. Vi har ofta fått frågan vad som hände då Filiph valde löpningen och övergav fotbollen där många förutspådde bra möjligheter att komma upp på hygglig nivå. Svaret är väl att där inte är så mycket dramatik och ödet har sannolikt spelat in. Många som slutat med till exempel fotboll anger som orsak att de inte fått tillräckligt med speltid. För Filiphs del gäller inte den motiveringen. Han fick tvärtom stort ansvar i alla de lag han spelade i. Och han skulle sannolikt också varit efterfrågad denna säsong. Ifjol var det både fotboll och löpning. Vad som var huvudgrenen kan han väl knappast själv med säkerhet säga. För fotbollens skull flyttade han till idrottsgymnasiet i Vörå. Men den andra veckan han var där deltog han i junior-FM för 16-åringar, med överraskande bra resultat. Det blev något av en vändpunkt. Men där finns förstås sedan även många andra faktorer som inverkar. Nu är han dessutom i den åldern att han bör göra sitt val ifall han har ambitionen att göra karriär. Lagsporterna marknadsför sig ofta med gemenskapen och kamratskapet som laget erbjuder. Det löftet håller för det mesta streck. Men också inom friidrotten finns gemenskap. För alla behöver det inte vara en envis ensamvargs tillvaro. Tvärtom både i träning och tävling kan uppstå en gemenskap, som ibland är mera mångsidig och stimulerande än gänget lagets omklädningsrum. Med ett öppet sinne får man nya och inspirerande kontakter. Även om det råder en viss konkurrens ges större plats för fördomsfrihet. I lagsporter skapar man lätt en situation med ”vi mot dem”. Visst är det viktigt att lära sig agera i och för gruppen. Men i praktiken uppstår ändå konflikter som kräver kompromissvilja. Det betyder samtidigt att du inkräktar på dina egna möjligheter att utvecklas mot en uppfyllelse av de egna drömmarna. I en lagsport är du beroende av många personer för att överhuvudtaget kunna utöva den. För att komma upp till högre nivåer krävs en spelblick som inte gäller enbart på gräsmattan. I de individuella grenarna har du större påverkningsmöjligheter, och ett större eget ansvar. Du kan inte skylla på någon annan ifall resultaten går sämre än väntat. Å andra sidan får du en större del av är då du lyckas. Som kroppskultur är friidrotten sannolikt också mera utvecklande. Den fysiska träningen är tuff och det gäller att söka sina gränser. I dagens samhällsklimat kan det till och med vara lockande för de många unga. I lagsporterna ingår mycket annat är fysisk fostran, och det tilltalar igen andra grupper. Lagsporterna är också på sätt och vis mycket förlåtande. Du kan vara sämst på plan och ändå åka hem som en vinnare. Ingen kan med säkerhet säga om du spelade bra eller dåligt. Uppfattningarna är lika många som bedömarna. Och bedömningen är här och nu. Det är den senaste matchen som finns i tankarna, vinsten eller förlusten. Snart är det ny matchdag. Friidrotten är på den punkten hänsynslös. Ditt resultat mäts med klocka eller måttband. För många är sedan resultaten i Diamond League den enda referensen de har. Den jämförelsen kan finnas någonstans i bakhuvudet för ödmjukhetens skull, men du ska inte låta dig nedslås av den. I stället gäller det att hitta mera realistiska mål. Ett mål kan alltid vara att bättra sina egna rekord. Det viktigaste är i varje fall att så småningom hitta sina egna idrotts- eller motionsvanor. För att kunna göra det bör man erbjuda sig möjligheten att pröva på så många idrotter man bara har tillgång till. Sportjournalistiken har börjat handla mycket om pengar. I till exempel fotboll och ishockey kan det handla om svindlande summor. De flesta spelar för betydligt lägre lön, men ändå känns det som om alltför stora summor rör sig i de stora ligorna. I de individuella grenarna är det endast ett fåtal som kommer upp till de stora pengarna. För de flesta är det fråga om idealism. Var och en ska fördomsfritt bestämma vilka sporter de väljer. I vilket fall som helst borde man inte hoppa helt över friidrottsträningen som är mångsidig och gynnar även dem som sedan väljer andra idrotter. (Tom Johansson)  

GIF-pojkarna sjätte, samt några reflektioner

Skrivet av friidrottenidag 06.07.2014

Kategorier:
Det blev en hedersam sjätteplats för GIF-kvartetten, Pauli Ruostetsaari, Iiro Penttilä, Joni Virkkala och Filiph Johansson på 4X400 meter. En hygglig insats av pojkarna i hård konkurrens. De hade sist och slutligen inga reella chanser att knipa medalj. Men det var som sagt ändå ett mycket bra veckoslut. Filiph tyckte att hans löpning kändes rätt lätt. Det blev igen SFI-seger. Denna gång genom HIFK. Måste ännu en gång imponeras av SFI-löparnas höga profil i den nationella jämförelsen. Efter att sovit en natt på FM-guldet smakar det nästan ännu bättre. Det var svårt att hållas stilla i tv-soffan i lördags. Ett tag kändes det som om guldet skulle glida ur händerna. Det upplägg ankaretappen bjöd på var tudelat. Det såg till en början ut som om GIF skulle gå mot en enkel seger. Men på bortre långsidan kom raseborgaren Marko Vendelin med rasande fart. Att det ändå blev så här pass jämnt var ingen stor överraskning. Marko Vendelins statistiktid är cirka fem sekunder bättre än Filiphs. Det motsvarar väl ungefär det försprång som Filiph hade till Raseborg vid växlingen. Att han sedan löpte första varvet snabbt bidrog till känslan att det här blir en enkel match. Men Vendelin höll sin nivå och höll på att förstöra guldfesten. För Filiph är det alltjämt de kortare sträckorna som gäller. Framöver blir det mera fokus på dem. (Tom Johanson)  

FM-guld för GIF:arna

Skrivet av friidrottenidag 05.07.2014 | 1 kommentar(er)

Kategorier:
Det blev till slut FM-guld för GIF:s trio på 800 meter i klassen M19. Guldet bärgades med en bra laginsats. Joni Virkkala som med arméfrisyr kom tvåa till växlingen efter att hela loppet hållit sig aktivt framme. Pauli Ruostetsaari kom först till växling efter sin sträcka. I det skedet såg det mycket lovande ut. Raseborg som förväntades vara den hårdaste konkurrenten låg till synes på betryggande avstånd. Till slut blev det ändå onödigt spännande hemma i TV-soffan. I sista kurvan såg det lite oroväckande ut. Men Filiph hade lite krafter i reserv och kunde hålla Raseborgsankaret Marko Wendelin bakom sig. Filiph säger att han egentligen fick loppet ungefär som han tänkt det. Som orutinerad löpare har han svårt att löpa ensam i ledningen. Första varvet gick onödigt snabbt. Vid cirka 500 meter beslöt han att ta det lite lugnare. Målet var som sagt att ha krafter på upploppet, det är ändå där som tävlingen sist och slutligen avgörs. Wendelin kom tappert in i kampen, men Filiph berättar att han då längre inte var orolig. Han hade en liten spurt kvar och den smått överraskande segern var klar. För Joni och Pauli var det första FM-medaljen av ädlaste valör. Andra valörer finns däremot nog i deras prisskåp. För GIF har den här sträckan varit ett av sommarens huvudmål. Nu blir det individuella tävlingar. Joni rycker in i det militära på måndag, vilket sannolikt inverkar negativt på resten av hans tävlingssäsong. Resultatlistan är intressant läsning. Tre SFI-klubbar putsade prisbordet i denna klass. Knappast anade många i publiken att det var två FM-medaljlag som gjorde upp på 3X800 meter i DM i Nedervetil för en tid sedan. Överlag har SFI en stor dominans i årets stafett-FM. Tolv medaljer om jag kommer rätt i håg. Grattis SFI och grattis GIF! FM fortsätter i morgon söndag. Pojkarna deltar då på 4X400 meter. Iiro Penttilä är fjärde länk i laget. De väntar sig en bra tävling, men det är knappast medaljläge. (Tom Johanson)