Ännu ett bra test, och de otestade rekordidrottarna

Skrivet av Tom Johansson 02.05.2017 | 0 Kommentarer

Filiph har haft en tuff dag i Monte Gordo. I träningen ingick ett test med maxfart på 150 och 300 meter. På 150 meter klockades han för 16,15 med handtidtagning. Han är mycket nöjd med det testloppet. Han är även nöjd med sitt 300-meterslopp, klockan stannade på 34,87. Efter den ansträngningen mådde Filiph ordentligt illa under en stund. Det är en del av nöjet.

Ska även säga några ord om dagens debatt i den stora idrottsvärlden. Här handlar det i första hand om uteblivna test.

Det europeiska friidrottsförbundet har ett förslag att stryka Europa- och världsrekord. Man utgår tydligen från att många av rekorden satts med hjälp av otillåtna medel. För dem som följt med resultatutvecklingen i många grenar och även noterat att gamla test i analyser med förbättrade metoder blivit positiva kommer förslaget inte som någon stor överraskning.

Rent juridiskt är en generell strykning av rekorden ifrågasatt. I vårt västerländska rättssystem är alla oskyldiga tills motsatsen bevisats. Sannolikt finns det bland rekordhållarna också sådana som nått sina resultat på ärlig väg. Risken är att man stämplar också oskyldiga.

Man behöver kanske ändå inte vara någon stor skeptiker för att misstänka att bakom många av de gamla rekorden, kanske en del nyare också för den delen, tillkommit med hjälp av det vi i dag ser som fuskmetoder.

Om det europeiska förbundet gör slag i saken inställer sig frågan hur det är på det nationella planet. Är alla finländska rekord satta av rena idrottare?

Filiph har som sagt haft test på banan, men hittills har han inte blivit dopningstestad. Det behöver i och för sig inte betyda att kontrollen är slapp i Finland, utan det kan bero på att man satsar på att kontrollera den nationella eliten som tävlar också i internationella sammanhang. (Tom Johansson)