Visa alla inlägg skrivna oktober 2014
Övergång till en ny säsong
Kategorier:
Tränaren Håkan Prest t.v. Hör sig för hur Pauli Ruostetsaari, Filiph Johansson och Iiro Penttilä känner sig efter de inledande dragen.
Den nya träningssäsongen har kommit i gång. Efter övergångsperioden har benen varit lite ömma av träningen. Filiph hade även lite problem med ryggen efter den hårda tävlingssäsongen. En förkylning slog även till. Det gjorde att det blev en paus på riktigt under ett par veckors tid. ' Men nu är förberedelserna för nästa säsong påbörjade. Händelserikt lär det bli den närmaste tiden. I slutet av nästa vecka är ungdomslandslagsgrupperna samlade i Pajulahti. Följande veckoslut är det SFI-läger i Kuortane.
Huvuddelen av träningarna utförs normalt i Vörå. Under veckosluten tränar Filiph med GIF:arna. I fredags var gänget i Sandhagen på spånbanan. Efter uppvärmningen blev det ett drag på 2000 meter och därefter två drag på 1000 meter vardera.
Träningen fortsatte med hoppsteg uppför backen, fem gånger. Det fungerar som styrketräning.
https://www.youtube.com/watch?v=klQCpWHjXIg
Den övningen avlöstes av hopp på ett ben uppför samma backe, två gånger med vardera benet.
https://www.youtube.com/watch?v=hmMZy3LHc7s
Det har även varit diskussioner om målen för nästa säsong. Filiph har satt 48,8 som sitt mål på 400 meter. På 200 meter är målet att komma under 22,25 och därmed kvalificering till Kalevaspelen.
Då det gäller tävlingar har EM för pojkar under 19 år i Eskilstuna allt mer börjat dyka upp i tankarna. Inbjudan till utmanargruppen känns som en bra sporre. Men det gäller att vara realist. Filiph är ny i branschen och nu tävlar han också mot pojkar som är ett år äldre än han.
EM-drömmen är troligen beroende på om Finland har ett lag i långa stafetten. (Tom Johansson)
Tabell för utvecklingen
Kategorier:
Filiph med i SUL:s träningsgrupp
Kategorier:
Kan vi lita på att idrotten är ren?
Kategorier:
Riitta Puumala och Heikki Haarala visar hur dopningstest tas om hand.
Åhörde för en tid sedan en föreläsnin av Riitta Puumala på Antidopningskommittén (ADK). Tillställningen ordnades av ADK, Keskipohjanmaan Liikunta och Mellersta Österbottens idrottsakademi. Någon stor publik uppslutning var det inte, men ämnet är inte för den skull varken oväsentligt eller ointressant.
ADK sköter dopningstesten. Det är i första hand idrottare nära världseliten som är under mera rgelbunden uppsyn. Men i princip kan varje tävlande testas. Åldern är inget hinder.
Årligen görs cirka 3000 test, tio är positiva. Det är upp till grenförbunden att offentliggöra sina dopningsfall. En spontan reaktion är att man inte hört om tio positiva dopningstest i Finland i år. Till saken hör också att ADK inte får meddela vem de testat. Däremot får de som testats berätta om det.
Filiph hör alltså till dem som kan testas i princip när som helst. Under sin karriär har han aldrig behövt ge något test. Är säker på att han har rena papper, eller egentligen kan man inte vara helt säker. Det finns en djungel av preparat som klassas som dopning. Listan är både lång och svår att tyda. Han har ingen medicinering som ordinerats av läkare. Inte äter han heller några piller med kosttillskott, järntabletter och C-vitamin har det blivit i någon mån för att få upp ferritinhalten.
Men ADK är inte bara "dopningspolis". Förebyggande information är en viktig del av arbetet. Puumala menar att det arbetet uppfattas som positivt. Huvudansvaret vilar på idrottarna och personerna i deras omgivning. Det handlar sist och slutligen om attityder.
Har ofta tänkt var skillnaden går mellan Finland och bland annat Sverige och Norge i detta avseende. Då det gäller uthållighetsgrenar åker inte svenskarna och norrmännen i regel fast medan vi haft beklagligt många fall. Nåja. Ett par dagar efter föreläsningen fick vi läsa om att den svenske långdistanslöparen Adil Bouafif stängs av tills vidare under utredning för misstanke om dopingförseelse. Han deltog bland annat i EM.
I Sverige håller man kanske inte på med samma typ av stigmatisering då det gäller idrottare som vi. Man har tåligt väntat på B-testet. I och för sig var det fråga om en idrottare som inte är känd i så vida kretsar, och i dessa fall kanske idrottare med utländsk bakgrund inte räknas riktigt som "våra".
Men överlag tycks man ha lite annorlunda tankebanor. Då nästan hela vårt skidlandslag lades på pottan i Lahtis 2001 hamnade hela nationen i trauma. Man trodde att nu lärde vi oss en gång för alla. Helt har det inte slutat, nya fall dyker upp. Tio per år är ju trots allt rätt många.
Problemet är väl att man i Finland inte förmådde gå till botten med dopningsproblematiken. Vi utgår hela tiden från att alla andra också dopar sig. Det stora misstaget i Lahtis består för oss tydligen i att åkarna åkte fast, inte att de fuskade, för allt vara på samma startlinje som de andra etc. Man såg det hela som en konspiration mot oss.
De flesta finländarna sitter, liksom också jag, och önskar att även norrmän och svenskar skulle ertappas och få stå vid skampålen. Även om de har ströfall tycks de i regel klara sig med rena testresultat. Tydligen är det så att de har bra reda på vad som kan användas och vad som inte får användas.
För finländsk idrott gäller i första hand att vi själva tar ansvar för vårt rykte. Vi ska själva stå för en ren idrott, den blir inte renare av att svenskar och norrmän åker fast. Men visst, det skulle ge oss lite skadeglädje. (Tom Johansson)