cropped tom header

Visa alla inlägg skrivna 2014

Första lägret avklarat, kändes bra

Skrivet av friidrottenidag 19.10.2014

Kategorier:
Filiph tycker att träningslägret i Pajulahti kändes bra. I lördags var det mängduthållighetstest, 3x3x300 meter, med mätning av laktat. Lägret avslutades i dag, söndag, med cirkelträning och lite nappatag med brottarnas träningsdockor. Små skavanker har det också blivit, men ingenting allvarligare. Det var stavgång och hans terrängskor skaver en aning. Det blev blåsor att plåstra om. Han är även lite öm i knävecken. Enligt planerna blir det läger tillsammans med Vörå idrottsgymnasium nu. Avfärden mot Piispala sker på måndag morgon. Och det lägret följs direkt av ett långt veckoslut i Kuortane med SFI:s sjutusangrupp. Från det ena till det andra. Den som vill bekanta sig med friidrottsförbundets tankegångar om de unga och värdetävlingar kan läsa träningschef Jorma Kemppainens blogg på www.sul.fi. Målet är tydligen att höja ribban en aning. Kvalgränserna skärps lite för att sporra till ökad träning och förbindelse till en mera långsiktig satsning. Inom träningsledningen är man tydligen inte övertygad om att man ska delta i värdetävlingar i unga år. Det lär inte finnas något samband mellan stortävlingar i unga år och framgångar i allmänna klassen. Däremot har det visat sig vara bra för 19-åringar att vara med och vänja sig med atmosfären i värdetävlingar. I klassen under 22 år ska man vara på medalj eller i närheten. Där finns det ett samband med framgångar i seniorklassen. På det internationella planet finns det en trend att börja med värdetävlingarna lägre ner i åldrarna. År 2016 ska man ordna EM i klassen under 17 år. Det handlar om att friidrotten på så sätt vill höja profilen i konkurrensen om talangerna. Tveksamheten i Finland bygger på bedömningen att det finns en risk att man tar en genväg i träningen med sikte på snabba resultat i stället för att tålmodigt utveckla de egenskaper som grenen kräver. (Tom Johansson)

Konkurrens om uppmärksamheten

Skrivet av friidrottenidag 17.10.2014

Kategorier:
Zlatan är den i särklass mest uppmärksammade svenska idrottaren i massmedierna. Nättidningen IdrottensAffärer.se har publicerat en lista på de 40 mest omskrivna idrottarna på webb och i print under de senaste tolv månaderna. Under perioden har det skrivits över 52 400 inlägg om Zlatan. Tvåa är förbundskapten Erik Hamrén. Skidåkaren Charlotte Kalla är mest omskriven av de kvinnliga idrottarna, på fjärde plats. Vi får gå ner till sextonde plats för att hitta en friidrottare, Abeta Aregawi. Motsvarande undersökning i Finland skulle sannolikt ha liknande budskap, även om det känns som om våra klassiska nationalsporter, friidrott och skidåkning, kan ha en starkare ställning än i grannlandet. Spjutkastarna är givna, liksom ett fåtal uppstickare i andra grenar. Men i Finland har vi även motorsporten som konkurrerar om uppmärksamheten. Konkurrensen om bänkidrottarnas uppmärksamhet hårdnar hela tiden. Ändå tycks det finnas ett stort intresse för friidrotten, som kanske inte bejakas i den mån den skulle förtjäna. Det folkliga intresset bevisas av bland annat tittarsiffrorna då till exempel Elittävlingarna visas i TV. I mitten av juni hade Elittävlingarna i Lahtis i medeltal 329 000 tittare, och över 400 000 som mest. Lite tidigare var det ungdomarnas Elittävlingar i Jyväskylä på TV. Också den tävlingen hade många TV-tittare, åtminstone för mig oväntat många,187 000 i medeltal och över 200 000 som mest. Det finns ett latent intresse som massmedierna (läs: rikstidningarna) bättre än nu kunde plocka upp och stimulera.(Tom Johansson)

Nu följer läger på läger

Skrivet av friidrottenidag 15.10.2014

Kategorier:
Som vi tidigare noterat är den nya träningsperioden i full gång. I dag, onsdag, var GIF:arna vid Köukar Det blev bland annat åtta löpningar nerifrån och upp på toppen av konstbacken samt långa hoppsteg. För Filiphs del blir det nu en tuff period med tre läger direkt på varandra. I morgon, torsdag, bär det av till Pajulahti där ungdomslandslagets grupper samlas, sprintrarna, häcklöparna och hopparna. Lägret avsluts på söndag. På måndag åker eleverna i Vörå idrottsgymnasium till Piispala, Kannonkoski. Direkt på följer SFI-lägret (sjutusangruppen) i Kuortane. Det är den nya säsongens första SFI-samling och det första under ledning av Petra Stenman som tagit över efter Kjell Krook som efter 38 år i SFI:s tjänst gått i pension. Den som missade det intressanta inslaget med Petra och Kjell i Sportmagasinet i tisdags kan lätt reparera skadan, finns nämligen på Arenan. (Tom Johansson)

Idrottsgården börjar vara otidsenlig

Skrivet av friidrottenidag 13.10.2014

Kategorier:
20141013_163104 Idrottsgården har en kännspak fasad. Träningsförhållandena är mycket bra för friidrottarna i Karleby under utesäsongen. Kyrkbackens idrottsplan är i bra skick och det finns redskap för i stort sätt alla grenar. Planen skulle kunna användas betydligt mera än man gör. För den äldre generationen var det en självklarhet att man skulle ha bekantat sig med de olika friidrottsgrenarna under improviserade former. Att ha tillgång till riktiga redskap var för de flesta endast en dröm. Nu finns det så många olika idrotter som man kan syssla att man inte behöver någon större improvisationsförmåga. En stor del av verksamheten är dessutom schemalagd och handledd. Naturen är för tillfället arena för löparna. Köukar är utmanande och där skaffar sig friidrottarna styrka. Halkokaribacken kan användas lika väl som omväxling. Stigarna i Sandhagen ger också möjligheter till olika övningar. Vid Sanskata har löparna även tagit fram en hel del svett. Vintertid är det sämre. Då är löparna mest beroende av Idrottsgården. Där finns en raksträcka på drygt 100 meter. Idrottsgården har patina och det finns idrottskultur i väggarna, men någon idealisk friidrottsarena är det inte fråga om. Idrottsgården börjar vara otidsenlig. Det är klart att samhället inte ska bygga för elitidrotten. Men då man talar om att satsa tio miljoner på att bygga om nuvarande fastighet ställer många med mig frågan om man inte borde satsa på en helt ny arena, en arena som skulle kunna betjäna invånarna i regionen mångsidigt, även friidrottarna. Närmaste löpbanor vintertid finns i Korsholm och Kuortane. Bothniahallen är mångsidig och är välbesökt också av motionärer. En mindre version skulle säkert fylla sin uppgift i Karleby med omnejd. Löpning håller på att bli en riktig innegrej, en stor del av året kan man vara utomhus, men vissa år är perioden med dåligt väglag lång. Huvudsaken är att allmänheten kan röra på sig, att elitidrotten samtidigt får bättre förhållanden är en bonus. Elitidrotten kan betala tillbaka genom att vara sporrande förebilder, att uppmuntra till sunda vanor. (Tom Johansson)

Övergång till en ny säsong

Skrivet av friidrottenidag 11.10.2014

Kategorier:
2014-10-10 20.24.22Tränaren Håkan Prest t.v. Hör sig för hur Pauli Ruostetsaari, Filiph Johansson och Iiro Penttilä känner sig efter de inledande dragen. Den nya träningssäsongen har kommit i gång. Efter övergångsperioden har benen varit lite ömma av träningen. Filiph hade även lite problem med ryggen efter den hårda tävlingssäsongen. En förkylning slog även till. Det gjorde att det blev en paus på riktigt under ett par veckors tid. ' Men nu är förberedelserna för nästa säsong påbörjade. Händelserikt lär det bli den närmaste tiden. I slutet av nästa vecka är ungdomslandslagsgrupperna samlade i Pajulahti. Följande veckoslut är det SFI-läger i Kuortane. Huvuddelen av träningarna utförs normalt i Vörå. Under veckosluten tränar Filiph med GIF:arna. I fredags var gänget i Sandhagen på spånbanan. Efter uppvärmningen blev det ett drag på 2000 meter och därefter två drag på 1000 meter vardera. Träningen fortsatte med hoppsteg uppför backen, fem gånger. Det fungerar som styrketräning. https://www.youtube.com/watch?v=klQCpWHjXIg Den övningen avlöstes av hopp på ett ben uppför samma backe, två gånger med vardera benet. https://www.youtube.com/watch?v=hmMZy3LHc7s Det har även varit diskussioner om målen för nästa säsong. Filiph har satt 48,8 som sitt mål på 400 meter. På 200 meter är målet att komma under 22,25 och därmed kvalificering till Kalevaspelen. Då det gäller tävlingar har EM för pojkar under 19 år i Eskilstuna allt mer börjat dyka upp i tankarna. Inbjudan till utmanargruppen känns som en bra sporre. Men det gäller att vara realist. Filiph är ny i branschen och nu tävlar han också mot pojkar som är ett år äldre än han. EM-drömmen är troligen beroende på om Finland har ett lag i långa stafetten. (Tom Johansson)

Tabell för utvecklingen

Skrivet av friidrottenidag 07.10.2014

Kategorier:
En utbredd uppfattning inom lagsporter, till exempel fotboll, är att tränarnas barn och barn till forna ligaspelare har företräde då man bildar träningsgrupper som så småningom leder till representationsuppdrag. Gäller samma i de individuella idrotterna? Det är klart att det i lagsporter finns många olika bedömningsgrunder, vem som är duktigast är en subjektiv bedömning. Men det finns väl inga klara belägg för den utbredda uppfattningen om företräden. I de individuella idrotterna är bedömningen mera genomskinlig och objektiv, åtminstone finns förutsättningar för det. I synnerhet inom friidrotten finns det möjligheter att jämföra resultaten, åtminstone i samma gren. Helt rättvis är kanske inte bedömningen, men få ifrågasätter ändå resultatjämförelsen. Då friidrottsförbunden väljer ut sina grupper finns säkert också ett mått av subjektivitet, men i hög grad går det ändå att försvara valen med ”hårda data”. Häromdagen fick utvalda friidrottare inbjudan till träningsgrupper som siktar mot framtida mål. Om vi tar gruppen under 19 år som har junior-EM i sikte har man valt ut de som i klassen 17 år är bland de tio bästa i Europastatisstiken. Klart som korvspad. Den utmanargrupp som Filiph valdes till utsågs tydligen på basis av en på förhand fastställd utvecklingstabell. Förbundet har bedömt nivån i de olika grenarna och lagt upp riktmärken för hur resultatutvecklingen ska vara. För en 17-årig pojke har man på 400 meter 49,7 som en gräns. Den som under säsongen har varit under den tiden får i princip inbjudan till utmanargruppen. Filiph har som bekant 49,53 som personbästa. På till exempel 200 meter ligger motsvarande gräns på 22,2. Frågan är om 22,2 på 200 och 49,7 på 400 är lika goda resultat som 11,0 på 100 meter, ho vet? Ifall Filiph ska hålla sig inom ramen borde han nästa säsong komma under 48,8. Som 19-åring ska han under 48,3, som 20-åring under 47,9, som 21-åring under 47,5 och som 22-åring under 47,1. Då har vi år 2019. Sedan är han på seniornivå och utvecklingskurvan siktar på att löparen kommer under 46,75. Kriterierna är till synes rätt klara. Det är i första hand beroende av idrottaren och hans uppbackning hur utvecklingskurvan ser ut. Nu gäller det att se tabellen som en sporre, inte ett skrämmande spöke. Resultatutvecklingen brukar för de flesta trots allt vara ojämn, och känns inte heller alltid som följdriktig. (Tom Johansson)

Filiph med i SUL:s träningsgrupp

Skrivet av friidrottenidag 06.10.2014

Kategorier:
Filiph har kallats till ungdomslandslagets läger för säsongen 2014-2015. Detta glädjebud kom på eftermiddagen och känns som en injektionsspruta för den träningssäsong som just startat. Friidrottsförbundet (SUL) har nominerat tre grupper. En grupp satsar på EM för under 22-åringar som avgörs i Tallinn i sommar. 19-åringarnas (födda 1996 eller 1997) EM går i svenska Eskilstuna SUL har en grupp bestående av idrottare som är bland de tio bästa i Europastatistiken. Dessutom har man en utmanargrupp och det är till den som Filiph fått inbjudan. På 400 meter och 400 meter häck hör tre löpare till gruppen, förutom Filiph klasskamraten Felicia Åbacka från Korsnäs och Annika Hannola från Helsingfors. Träningsgruppen samlas första gången i Pajulahti den 16 oktober. (Tom Johansson)

Kan vi lita på att idrotten är ren?

Skrivet av friidrottenidag 01.10.2014

Kategorier:
dopningskurs Riitta Puumala och Heikki Haarala visar hur dopningstest tas om hand. Åhörde för en tid sedan en föreläsnin av Riitta Puumala på Antidopningskommittén (ADK). Tillställningen ordnades av ADK, Keskipohjanmaan Liikunta och Mellersta Österbottens idrottsakademi. Någon stor publik uppslutning var det inte, men ämnet är inte för den skull varken oväsentligt eller ointressant. ADK sköter dopningstesten. Det är i första hand idrottare nära världseliten som är under mera rgelbunden uppsyn. Men i princip kan varje tävlande testas. Åldern är inget hinder. Årligen görs cirka 3000 test, tio är positiva. Det är upp till grenförbunden att offentliggöra sina dopningsfall. En spontan reaktion är att man inte hört om tio positiva dopningstest i Finland i år. Till saken hör också att ADK inte får meddela vem de testat. Däremot får de som testats berätta om det. Filiph hör alltså till dem som kan testas i princip när som helst. Under sin karriär har han aldrig behövt ge något test. Är säker på att han har rena papper, eller egentligen kan man inte vara helt säker. Det finns en djungel av preparat som klassas som dopning. Listan är både lång och svår att tyda. Han har ingen medicinering som ordinerats av läkare. Inte äter han heller några piller med kosttillskott, järntabletter och C-vitamin har det blivit i någon mån för att få upp ferritinhalten. Men ADK är inte bara "dopningspolis". Förebyggande information är en viktig del av arbetet. Puumala menar att det arbetet uppfattas som positivt. Huvudansvaret vilar på idrottarna och personerna i deras omgivning. Det handlar sist och slutligen om attityder. Har ofta tänkt var skillnaden går mellan Finland och bland annat Sverige och Norge i detta avseende. Då det gäller uthållighetsgrenar åker inte svenskarna och norrmännen i regel fast medan vi haft beklagligt många fall. Nåja. Ett par dagar efter föreläsningen fick vi läsa om att den svenske långdistanslöparen Adil Bouafif stängs av tills vidare under utredning för misstanke om dopingförseelse. Han deltog bland annat i EM. I Sverige håller man kanske inte på med samma typ av stigmatisering då det gäller idrottare som vi. Man har tåligt väntat på B-testet. I och för sig var det fråga om en idrottare som inte är känd i så vida kretsar, och i dessa fall kanske idrottare med utländsk bakgrund inte räknas riktigt som "våra". Men överlag tycks man ha lite annorlunda tankebanor. Då nästan hela vårt skidlandslag lades på pottan i Lahtis 2001 hamnade hela nationen i trauma. Man trodde att nu lärde vi oss en gång för alla. Helt har det inte slutat, nya fall dyker upp. Tio per år är ju trots allt rätt många. Problemet är väl att man i Finland inte förmådde gå till botten med dopningsproblematiken. Vi utgår hela tiden från att alla andra också dopar sig. Det stora misstaget i Lahtis består för oss tydligen i att åkarna åkte fast, inte att de fuskade, för allt vara på samma startlinje som de andra etc. Man såg det hela som en konspiration mot oss. De flesta finländarna sitter, liksom också jag, och önskar att även norrmän och svenskar skulle ertappas och få stå vid skampålen. Även om de har ströfall tycks de i regel klara sig med rena testresultat. Tydligen är det så att de har bra reda på vad som kan användas och vad som inte får användas. För finländsk idrott gäller i första hand att vi själva tar ansvar för vårt rykte. Vi ska själva stå för en ren idrott, den blir inte renare av att svenskar och norrmän åker fast. Men visst, det skulle ge oss lite skadeglädje. (Tom Johansson)

Hur bra är våra löpare?

Skrivet av friidrottenidag 24.09.2014

Kategorier:
Den norske skidåkaren Petter Northug har mest förknippats med skandaler på senare tid. För ett par år sedan dominerade han skidåkningen och tycktes vara nästan oslagbar. I och med skandalerna har många ställt sig frågan om hans karriär i världstoppen är över. Här om dagen gav han ett formbesked som allmänt tolkades som ett tecken på att konditionen är bra. Northug löpte 5000 meter på bana. Det var en mindre tävling som han vann på tiden 15,16,40. Det krävs förstås en hel del träning och talang för att komma ner till en sådan tid. Då man bedömer friidrottarna ställs ibland frågan om idrottare inom andra discipliner skulle kunna utmana dem. I somras under fotbolls-VM hade man inom Fifa uppskattat den fart som holländaren Arje Robben hade i en löpduell med spanjoren Sergio Ramos. Man hävdade att Robben hade 37 kilometer i timmen då det gick som bäst undan. Med den farten skulle hans tid på 100 meter enligt deras beräkningar ha varit 10,28. Då man tar med accelerationen och det faktum att ingen lyckas hålla topphastigheten under hela raksträckan blir tiden beskedligare. Inom friidrottskretsarna är uppfattningen sannolikt att Robben inte skulle kvalificera sig till Kalevaspelen om han skulle vara finländare. För att få delta i Kalevaspelen ska man ha löpt 10,93 eller bättre. Nåja. Det är svårt att jämföra en rusch på fotbollsplanen med ett tävlingslopp på allvädersbana. Däremot är det lättare att sätta i Northugs lopp i ett sammanhang. GIF:s Pauli Ruostetsaari som är en av landets bästa i klassen M19 löpte 15,10,89 som bäst i somras. För att vara bland de 20 bästa i Finland krävs en tid under 15 minuter. Robin Ryynänen som är född 1997 är den bästa i landet under 17 år. Hans personbästa är 14,49,28. Finländska rekordet innehar Lasse Virén, 13,16,3. Världsrekordet har etiopiern Kenenisa Bekele, 12,37,35. I den jämförelsen bleknar förstås Northugs prestation på löparbanan. Men då man betänker att det inte är hans specialgren är det förstås en bra tid. Men helt främmande gren är det ändå inte för skidåkare. I historien har skidåkare nog försökt sig på banlöpning med framgång. Vi kan ta vår Harri Kirvesniemi som jämförelse. Skidåkningen var hans specialitet, men banlöpningen låg honom också nära. År 1983 löpte han sitt personbästa på 5000 meter, 13,54,4. Dålig var han inte heller på 10000 meter, personbästa 29,55,0. På 1500 meter noterade han som 18-åring 3,55,3 och på 800 meter 1,57,8. Här ligger Northug och många andra i lä. Men vi ska förstås komma i håg att också skidåkningen har förändrats. Det handlar mycket om stakning och det förutsätter kraft i överkroppen. På löpbanan är det en belastning. (Tom Johansson)

Kvartmilen verkar vara en sidogren

Skrivet av friidrottenidag 19.09.2014

Kategorier:
Jag tycker om att studera friidrottstatistik. Vill inte utge mig för att vara någon fantom på området, men statistiken ger en frihet för var och en att göra sina egna tolkningar, alltså får se det man själv vill se. Med hjälp av årsstatistiken försöker jag här bedöma hur till exempel nivån på 400 meter är i dagens Finland. Två finländare har kommit under 48 sekunder i år. Oskari Mörö har löpt på 47,40 och Ville Lampinen på 47,85. Sedan har vi Petteri Monni på 48,03 och Eetu Viitala på 48,06. Nivån är lite högre än i fjol både då det gäller toppen och bredden, men inte direkt hisnande. Till och med i nordisk jämförelse är den finländska nivån beskedlig. Men allting kan ses ur olika synvinklar. De fem bästa i den inhemska statistiken är födda på 1990-talet, Mörö 1993 och Lampinen 1994. Vi har en ny generation kvartmilare. Gemensamt för de fyra första är också att 400 meter slätt inte är deras huvudsträcka. Då man ser på juniorsidan finns lite liknande drag. I en internationell konkurrens ser det ändå inte helt hopplöst ut. Mångkamparen Artur Hämäläinen är sjuttonde i Europa med sin tid 48,46, löpt i en tiokamp. Julius Uutela ligger på 28. plats med tiden 48,84. Nämnas kan Uutela har 800 meter som huvudsträcka. Han har löpt på 1.52,82, vilket ger honom en 23. plats i Europastatistiken för dem under 18 år. Filiph som är tredje i den inhemska statistiken har kvartmilen som huvuddistans. I somras löpte han som vi minns som bäst på 49,53. Med den tiden blev han tvåa i Världsungdomsspelen i Göteborg. Den tävlingen vann dansken Benjamin Lobo Vedel. Han är ingen oäven löpare. Med tiden 47,06 toppar han Europastatistiken i åldersklassen. (Tom Johansson)